Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

SVART INTELLIGENS 117
att smaka av den, men utan att ta bort något av papperet för att fortsätta
äta. Uppenbarligen kände mor sympatier för inbrottstjuven, och därför
gjorde mina bröder och jag – fyra, sex och åtta år gamla – detsamma.
För oss så här tidigt i livet, som vi senare skulle komma att ta för givet,
var rasfrågan endast en fråga om miljöbetingad utsatthet till följd av
socialt förtryck – även om vi inte behärskade de flummiga orden (eller
flummiga idéerna) för att försvara de antaganden vi delade med vår mor.
Exakt ett årtionde senare började jag som förstaårselev på ett hårt integrerat
förberedande tätortscollege, och två årtionden senare, under mitten
av 60-talet, tillbringade jag de andra och tredje åren av min karriär
som collegelärare vid ytterligare ett hårt integrerat tätortscollege när det
var som mest präglat av svartas aktivism, med vilken jag sympatiserade
tillfullo. Under 70-talets början tjänstgjorde jag som uppsatsskrivningshandledare
i ett federalt projekt utformat för att ge svarta ”paraprofessionella”
med begränsade läs- och skrivkunskaper en collegeutbildning.
På mitt initiativ sökte vi inte utbilda dessa individer i ordets vanliga
mening, utan helt enkelt förbereda dem för att klara de nödvändiga proven
för att bli auktoriserade lärare. Vi lyckades med detta, men i alla
övriga hänseenden förblev de precis lika illitterata som dessförinnan.
Jag tjänstgjorde även i doktorsutnämningskommittéer för doktorander
ur minoritetsgrupper, vars avhandlingar spökskrivits av institutionens
personal, vilket alla som tjänstgjorde i dessa kommittéer var fullt medvetna
om. Under det att jag blev arbetslös några år senare gick jag faktiskt
på en anställningsintervju angående just en sådan tjänst. Men när
jag fick höra vilken roll jag förväntades spela drog jag mig diplomatiskt
tillbaka från intervjun, övertygad om att arbetslöshet vore att föredra
framför ett sådant öde. Jag förmodar att detta var en vattendelare i min
yrkeskarriär.
Vid ett antal tillfällen gick mina barn i high school i tätortsområden
med de sedvanliga problemen med våld och brist på disciplin, och under
tre år bodde vi i ett integrerat grannskap där brott sällan beivrades, till
skillnad från den liberala trossatsen att negrer lagförs strängare av
rättsväsendet än vita. Under det sista året som vi bodde i det här
bostadsområdet begicks fjorton grövre brott inom 45 meters avstånd
från vårt hus, däribland våldtäkt och mord, men ingen förhördes, åtalades
eller fängslades. När min fru eller jag ringde polisen för att klaga