Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

SVART INTELLIGENS 25
började vita i snitt fått 455 på den verbala skalan jämfört med 336 för
svarta, och 493 på den matematiska skalan jämfört med svartas 359.
Eftersom 100 poäng representerar en hel standardavvikelse i SAT-normeringssystemet
(motsvarande 15 IQ-poäng), uppnådde svarta åter ett
resultat som motsvarar minst 15 IQ-poäng sämre än sina vita klasskamrater.
Denna skillnad förefaller ha varit ännu större i övre änden av skalan:
av de 9128 studenter över hela landet vars SAT-poäng år 1983
översteg 700 var bara 66 svarta, ynka 0,7 procent av det totala antalet
studenter. Liksom i fallet med IQ, smalnade den högra svansen på normalkurvan,
som visar överlägsen prestationsförmåga bland svarta, av
mycket snabbare än bland vita. Vilken är SAT-avvikelsen idag mellan
svarta och vita högstadieelever? Jämfört med de kombinerade verbala
och matematiska genomsnitten år 1979 på 948 för vita och 695 för svarta
(med en SD som motsvarar 200 poäng), var de kombinerade genomsnitten
år 1990, elva år senare, 933 för vita och 737 för svarta, så trots
extraordinära ansträngningar från utbildningsväsendets sida har klyftan
minskat med bara 57 poäng, och i praktiken fortsätter en hel SD att
separera de båda populationerna (Hacker, sid 42). Det verkar som om vi
endast genom att fördunkla testresultaten med diverse procedurer som
bevisligen snedvrider poängen till svartas fördel, kan förvänta oss att
gapet ska krympa i märkbar utsträckning.
Den stora avvikelsen i IQ mellan raserna har likaledes bekräftats av
Osbornes redan nämnda studie år 1980 som baserades på de uttömmande
statistiska undersökningarna av nästan fem hundra tvillingpar. Som
den överlägset mest omfattande tvillingstudien till dags dato länder den
ytterligare trovärdighet åt Jensens tes, denna gång med resultat som
bekräftar en genetisk grund för skillnader i IQ mellan raserna.
Ytterligare bekräftelse fick vi från New York City Police Department
när de vidtog extraordinära metoder för att utforma en utredningsmetod,
förmodad fri från snedvridningar, för att gradera patrullerande poliser
efter hur väl de lämpade sig för befordran till polisinspektörer. Istället
för att ställa de vanliga frågorna för att bedöma verbala och kvantitativa
färdigheter, företedde testförättarna filmade dramatiseringar av vardagliga
arbetssituationer, och ställde sedan flera frågor kring vad som
ägt rum och hur man skulle kunna ha agerat. Förrättat i juni 1984 gav
testet resultat som än en gång demonstrerade svartas kognitiva under-