Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

6 SVART INTELLIGENS
Faktum är att det inte finns något annat samhälle i världen, ej heller
har det någonsin funnits något, i vilket svartas prestationer i fråga om
utbildning och sociala framsteg nått upp till europeisk eller nordamerikansk
standard. Ingen annanstans presterar svarta bättre. Nästan hela
den afrikanska kontinenten under Sahara är sorgligt efterbliven, och så
är även Haiti, det äldsta oberoende svarta samhället i världen. Resten av
den svarta befolkningen i Västindien lever på existensminimum, liksom
den stora svarta minoriteten i Brasilien och de små svarta storstadskolonierna
i Europa, vilka uppenbarligen lider av samma problem som
sina motsvarigheter i amerikanska städer. Var någonstans på jordens yta
åtnjuter en svart majoritet, eller ens en ansenlig svart minoritet, en god
levnadsstandard? Ingenstans, så vitt jag kan avgöra. Hur stor avvikelsen
än verkar idag mellan svartas och vitas levnadsstandard i Förenta staterna,
är den till och med större mellan svartas levnadsstandard här i
Förenta staterna och svartas levnadsstandard i Afrika, Sydamerika och
Västindien. Trots sina underlägsna livsvillkor jämfört med sina vita
landsmän, åtnjuter amerikanska svarta den historiskt sett mest kvalificerade
utbildningen i genomsnitt, de största möjligheterna till avancemang
och den angenämaste livsstilen av alla större svarta populationer
i hela världen. Ändå behandlas svarta amerikaners relativt lägre samhällsställning
jämfört med vitas som ett unikt vanhedrande problem som
bara kan avhjälpas om den vita majoriteten accepterar ännu större kvoteringar
och spenderar ännu mer pengar på kompensatoriska jämställdhetsprogram.
Hur kommer det sig att vi belastat oss själva med ett sådant ouppnåeligt
mål? Helt enkelt för att svartas offerstatus blivit en amerikansk jätteindustri.
Professionella liberaler och svarta talesmän har oavbrutet
spelat på temat att vita bär ansvar för svartas fattigdom, svartas brottslighet
och svartas inkompetens. I praktiskt taget varje sammanhang hävdar
de att svartas tillkortakommanden är ett resultat av vitas fördomar
(se Roth, 1990; Taylor, 1992). Om svarta misslyckas i skolan eller missbrukar
socialunderstöd eller fortplantar sig godtyckligt eller ägnar sig åt
allt för mycket småstölder och våldsbrott eller tar för mycket statliga
medel i anspråk, så är det någon annans fel, inte de svartas eget eftersom
de ivrigt skulle ta till vara varje tillfälle att förena sig med den vita
medelklassen om de bara gavs chansen. Om svarta inte kan finna jobb