Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

SVART INTELLIGENS 119
sanning att rasskillnader till stor del är genetiskt betingade, och att ingen
”positivt” särbehandlande social ingenjörskonst som utesluter dessa
genetiska skillnader ur beräkningarna kan väntas lyckas. Så enkelt är
det.
För genetiken består – den kan inte utplånas. Självklart försöker vårt
förment upplysta statsledarskap ignorera genetiken, men detta är skälet
till att Amerika befinner sig i sin rådande kris. För det handlar inte bara
om hudfärg. Mindre viktiga genetiska skillnader mellan svarta och vita
omfattar hud-, hår- och ögonpigmentering till följd av olika melaninhalt
– dessutom huvud- och ansiktskonfiguration, större tänder, större ögon
och näsborrar, mindre öron, skilda blodgrupper, skild skelettdensitet, en
annan kroppslukt, skilda fingeravtryck, ett skilt antal tänder, högre
testosteronnivåer, (ja) en längre penis samt mottagligheten för olika
genetiska sjukdomar som sicklecellanemi. I sin nyutkomna bok Race,
Evolution, and Behavior, publicerad 1995, antyder professor J. Philippe
Rushton ytterligare viktiga beteendemässiga skillnader såsom mognadstakt,
aktivitetsnivå, aggressivitet, varsamhet, dominans, impulsivitet,
självkänsla, sällskaplighet, laglydighet, sexuell släpphänthet och
mental hälsa.
Det är emellertid den kognitiva intelligensen (eller IQ) som otvivelaktigt
står för den största rasliga skillnaden, och vid det här laget har
detta undersökts, undersökts ånyo och bekräftats fullt ut på statistiska
grunder. Vi kan förutsätta att en uppsjö av giltiga psykometriska belägg
redan samlats in för att fastställa att den amerikanska negerns genomsnittliga
IQ har blivit riktigt uppskattad till approximativt 85, femton
poäng (nästan en standardavvikelse) under genomsnittet för vår befolkning
som helhet. Audrey Shueys uttömmande översikt The Testing of
Negro Intelligence, publicerad år 1966, sammanfattade 362 undersökningar
som stöder denna slutsats, och i deras fortsättningsverk The
Testing of Negro Intelligence, volume 2, publicerad år 1982, sammanfattar
Travis Osborne och Frank McGurk en bra bit över ytterligare 400
undersökningar sedan 1966 som även de stöder samma slutsats. Och
beläggen fortsätter att rada upp sig, såsom demonstrerats av relevanta
hänvisningar i Rushtons 61-sidiga litteraturförteckning i hans nyskapande
bok Race, Evolution, and Intelligence, såväl som av Richard
Herrnsteins och Charles Murrays 57-sidiga litteraturförteckning i deras