Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

SVART INTELLIGENS 9
Fortfarande saknas gällande statistiska belägg för att ens någon av dessa
studier skulle ha varit kulturellt värdeladdad på svartas bekostnad, och
faktum är att svartas prestationsnivåer har varit genomgående högre (om
än lägre än vitas) på den vokabulära och den allmänna informationsskalan,
de två specifika skalor som sannolikt torde vara mest skeva till
följd av kulturell inverkan. Svarta presterar vida sämst på de skalor som
har minst sannolikhet att vara påverkade av kulturella betingelser, till
exempel den om rumsuppfattning. Vid mätningar av enbart eduktiv
snabbhet som ett mått på IQ, har Jensen och andra uppmätt enkla svarsreaktionstider
(RT – snabbheten med vilken enkla kognitiva bedömningar
kan göras) för att bekräfta att till och med här är de svartas intelligens
långsammare än vitas intelligens (Jensen, 1980, 1982b; Eysenck,
1982; Ho, Baker och Decker, 1988; och Vernon, 1989). Användbara
nyutkomna summeringar som skänker översikt över den imponerande
ansamling data och argument som hänför sig till rasliga skillnader i IQ
inkluderar artiklar av Levin (1990, 1991) och Lynn (1991a, 1991b) likväl
som Snyderman och Rothmans The IQ Controversey, the Media and
Public Policy (1988).
En motsatt ståndpunkt hävdas av Vincent (1991), som sammanfattar
tretton studier som förmodas demonstrera att svarta och vita amerikanska
barns skillnader i IQ har minskat med uppskattningsvis hälften under
1980-talet. Genom att jämföra fyra studier från tiden före 1980 med nio
studier från därefter, hävdar Vincent att IQ-skillnader mellan svarta och
vita har minskat väsentligt under det senaste decenniet. De fyra studierna
före 1980 är emellertid baserade på ursprungliga normer, emedan
fyra av de nio senare studierna använder normer av aktuell standard, och
i de övriga fem studierna är IQ-poängen justerad med hänsyn till socioekonomisk
status för att tillåta jämförelser mellan olika svarta och vita
stickprov i förhållande till deras populationer som helhet. Att dessa jämförelser
från före 1980 skiljer sig något från de senare bör därför inte
komma som en överraskning. Dessutom fortsätter högstadieelevers
genomsnittliga SAT-poäng att återspegla en skillnad mellan vita och
svarta på nästan en hel standardavvikelse (Hacker, sid. 138-142).
Talrika undersökningar har även demonstrerat den betydande roll det
genetiska arvet har beträffande IQ – någonstans mellan 60 och 80 procent.
Att ens miljö är av stor vikt kan inte förnekas, men genetiken spe-