Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

130 SVART INTELLIGENS
ar – individer som bara tänker eller antyder vad jag säger här.
Hur har generositeten på utbildningsområdet kunnat urarta till ett
sådant mardrömslikt resursslöseri? Återigen har det allmänna antagande
som den positiva särbehandlingen inom den högre utbildningen vilat
på, varit den omdömeslösa övertygelsen att kognitiva brister är uteslutande
produkten av fördomar och en utsatt miljö, och att de kan utplånas
genom tillräckligt tillhandahållande av de bästa resurserna inom den
högre utbildningen. Den hårda sanningen att dessa brister härrör från i
första hand genetiska skillnader i IQ och att inga utbildningsmässiga
förändringar kan förväntas ändra på detta, förbises. Det medges att det
finns många negrer med hög IQ – kanske så många som 60.000 (två
procent av den totala subpopulationen) med IQ över 116 – IQ-värden
höga nog, med andra ord, för att rättfärdiga deras strävan efter högtflygande
yrkeskarriärer. Det finns emellertid dessutom åtskilliga andra
med låg IQ – så många som tjugofem miljoner (84 procent av den totala
negerpopulationen) med IQ-värden under 100, och av dessa besitter
så många som femton miljoner (grovt räknat hälften av den totala svarta
befolkningen!) IQ-värden under 85. Dessa talrika individer kan inte
väntas nå framgång i yrken som kräver framskridna kognitiva färdigheter.
De bör utbildas så långt som möjligt, men utan uppblåsta förväntningar
om att väsentliga framsteg kan uppnås utöver förvärvet av de
mest grundläggande färdigheterna.
Jag är inte personligen insatt i den interna oreda som den positiva särbehandlingen
förorsakat på andra håll inom utbildningsväsendet och
arbetsmarknaden, som till exempel i grundskolan, i de juridiska och
medicinska fakulteten, på advokatbyråer och sjukhus, i affärsvärlden, på
fabriker, inom statsbyråkratin och inom det militära. Jag skulle emellertid
förmoda att samma situation råder på de flesta, om inte alla, av dessa
områden: att ”regeringsnormer” påtvingas trots väsentliga skillnader i
prestationsnivå, vilka varken kan utplånas eller ignoreras, och att det
som ett resultat därav förekommer större problem som man helt enkelt
inte kan bli kvitt.
Just nu befinner sig vårt land naturligtvis mitt i en anmärkningsvärd
propagandakampanj för att främja den bejakande harmonin mellan
raserna. Man kan se exempel på detta i oräkneliga svart-vita kompisfilmer,
i medicinska reklaminslag på TV (vänliga negrer vägleder vita som