Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

74 SVART INTELLIGENS
men förstår du inte...”, och än en gång gör sig den reflexartade miljöfixeringen
sig gällande. Konfronterade med mätbara skillnader i
hjärnstorlek tvingas de lägga om kursen en aning, vilket de också gör
genom att förneka dokumentationen, genom att förneka kraniets betydelse
för IQ och genom att ifrågasätta giltigheten i själva IQ-mätningarna,
och då är ändå allt de har att komma med: ”När allt kommer
omkring, miljön, begriper du inte...” varmed de återigen frammanar
denna ihåliga schibbolet för att heligförklara sina förutsebara undanglidanden.
Den rena sanningen återstår emellertid – de själva saknar helt
trovärdiga belägg förmögna att stå emot empirisk verifiering bortom
deras miljöorienterade trosuppfattning att universum självt delar våra
berömvärda egalitära ideal genom att ha skapat alla raser exakt jämlika.
Denna princip om absolut jämlikhet kanske inte går att tillämpa på alla
individer, men definitivt, resonerar de, på normalkurvefördelningarna
för alla raser. Förmodligen råder det en genetisk konvergens mot perfekt
statistisk jämlikhet som är så mäktig att större och mer grundläggande
miljöfaktorer – effekten av nästan 50.000 år av isolering i tropiska
Afrika söder om Sahara – inte medfört någon som helst inverkan på den
intellektuella kapaciteten hos dem som genomlevde en sådan tillvaro.
Detta är den paradox som det är meningen att vi ska tro på – ett miljöcentrerat
förnekande av miljöfaktorernas genomslag utom i form av den
dagliga våndan bland särskilda förfördelade minoriteter i Förenta staterna
idag. Betoningen av miljömässiga betingelser kan bara framhävas
under förutsättningen att de medger varje individ ett jämlikt utgångsläge
vid födseln eller avelsögonblicket. Låt svarta få del av samma förmåner,
lyder resonemanget, och inom bara några få generationer kommer
de flesta av dem att överbrygga den betungande skillnaden och bli
fullt kapabla att konkurrera med resten av oss i matematik, i datavetenskap
och i utförandet av sina alldagliga ärenden. Detta är det meningen
att vi ska tro, trots de nedslående bevisen för att mycket lite av detta har
inträffat, antingen i Förenta staterna eller någon annanstans – trots psykometrikernas
vittnesmål, trots mätningarna av undermålig utveckling i
pannloben, trots en ofantlig nationell investering som till största delen
förefaller ha varit bortkastad på meningslösa ambitioner under de senaste
trettio åren.
En andra och kanske mer attraktiv ”liberal” utgångspunkt skulle