Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

120 SVART INTELLIGENS
minst lika nyskapande bok The Bell Curve, publicerad år 1994. Kapitel
sex i Rushtons bok och kapitlen tretton och fjorton i Herrnsteins och
Murrays bok summerar effektivt frågan såsom den är formulerad idag.
Betecknande nog bestrider inte liberala urskuldsmakare denna statistik,
utan istället försöker de hålla den utanför debatten så långt som
möjligt. Deras sedvanliga mothugg är att yrka på den snedvridning i
mätningarna som följer av kulturella skillnader, trots det faktum som
alla inom psykometrin väl känner till, att negrer tenderar att prestera
högst resultat på verbala och allmänna informationsskalor, de två mest
kulturpåverkade av alla skalor. Å andra sidan presterar de sämst på så
kallade g-påverkade skalor som tillhandahåller ett bättre mått på rent
abstrakt intelligens, vilket Charles Spearman först identifierade år 1904
som ”deduktiv slutledning” förankrad i g-faktorn (för ”generell intelligens”).
Enligt den så kallade Spearmanhypotesen presterar negrer sämre
ju mer g-påverkad en mätning av kognitiv förmåga är, vilket även gäller
för dem med hög kumulativ IQ-poäng. Deras totala IQ kan tänkas
vara avsevärt högre än det svarta genomsnittet, men deras profiler kan
väntas vara ungefär densamma, med höga verbala och allmänna informationspoäng
som kompenserar för lägre poäng för abstrakt slutledning
och rumsuppfattning.
Liberala urskuldsmakare argumenterar på samma sätt att negrer kan
förväntas prestera lägre poäng på grund av att de är sämre motiverade
inför mätningarna. Snarare tvärtom, som Herrnstein och Murray förklarar,
demonstrerar både Arthur Jensens talserieminnestest och hans reaktionstidstest
att negrer visar sig vara fullt lika motiverade som vita i sina
svar på mentala kapacitetstest i de fall de mäter uteslutande korttidsminne
och reaktionstider, men att de som förutsett halkar efter när kognitiva
förmågor som är närmare knutna till g-faktorn är inblandade (se
sid 282-86). Som jag nämnde tidigare finns bevisen där, och de liberala
psykologernas och sociologernas vägran att acceptera dessa bevis
bekräftar bara professor Murrays misströstan att ”när det gäller rasfrågan
är samhällsvetenskapen korrupt” (citat av Rushton, sid 295).
Men i vilken exakt utsträckning är IQ en genetisk produkt i motsats
till miljö och utbildning? Dysfunktionellt beteende är uppenbarligen
lika troligt att skapa en undermålig miljö som en sådan miljö är trolig
att alstra dysfunktionellt beteende. Det råder återkoppling mellan de