Här - Norstedts

Per Daniel Amadeus Atterbom
Någon modern vetenskaplig edition av Atterboms arbeten föreligger inte. Samlade
dikter 1–6 utgavs 1854–65, Valda skrifter 1–6 av F. Böök 1927–29. Se även Atterbom,
Minnen från Tyskland och Italien, red. Bengt Lewan och med inledning av H. Engdahl
(2002) samt Skrifter. 1, Rimmarbandet. En satirisk pjäs, med inledning och kommentarer
av L. Vinge (1992). En biografisk framställning över Atterbom föreligger i E.
Tykessons Atterbom. En levnadsteckning (1954). Se även G. Axbergers Den unge Atterbom
(1936) och H. Frykenstedts Atterboms kunskapsuppfattning (1949) och Atterboms
livs– och världsåskådning 1–2 (1951–52).
Lycksalighetens ö har blivit föremål för flera specialstudier, se H. Frykenstedts Atterboms
sagospel Lycksalighetens ö (1951), C. Santessons Mot Lycksalighetens ö (1956), samt
O. Fischers avhandling Tecknets tragedi. Symbol och allegori i Atterboms sagospel Lycksalighetens
ö (1998). Atterboms ”Minnes-runor” behandlas i en längre uppsats av V.
Edström i S 1969. Atterboms insats som kritiker och litteraturhistoriker belyses av J.
Kulling i Atterboms Svenska siare och skalder (1931) och av K. Aspelin i Poesi och verklighet
1 (1967). Atterbom som resenär behandlas av B. Lewan i Drömmen om Italien
(1966), som ger en översikt över 1800-talets hela Italienromantik fram till Snoilsky,
samt av P. Fröberg i en uppsats i S 1981.
Fosforismen och Uppsalaromantiken har vidare belysts av L. Vinge i Morgonrodnadens
stridsmän (1978), som lägger tonvikten vid epokbildningen som motiv. Ett
annat verk är S. Magnussons Det romantiska genombrottet i Auroraförbundet (1936). T.
Ljunggren har behandlat Lorenzo Hammarsköld som kritiker i ett arbete med denna
titel (1952). Av Samuel Hedborn har T. Fogelquist tecknat ett personligt porträtt
(1937). Om Hans Järtas litterära position under romantiken har O. Dixelius skrivit
ett arbete, Hans Järta och litteraturen (1973), som bl.a. belyser striden mellan den nya
och den gamla skolan samt epokens bondeidealisering. Se även rubrikerna salongskultur,
bokmarknad, romankonst.
Erik Johan Stagnelius
En vetenskaplig edition av Stagnelius Samlade skrifter utkom 1957 i fyra band, redigerad
av F. Böök. Över Stagneliuslitteraturen finns en ej helt tillfredsställande bibliografi
av S. Bergsten (1965). I den rika litteraturen om Stagnelius se F. Bööks Stagnelius.
Liv och dikt (1954), kompletterad med nya rön i Kreaturens suckan och andra
studier (1958), som belyser Stagnelius sista tid. Grundläggande biografisk forskning
utfördes av J.B. Simonsson i Erik Johan Stagnelius, liv och dikt (1909). Andra verk är
S. Cederblads Studier i Stagnelii romantik (1923) och Stagnelius och hans omgivning
(1936), O. Holmbergs Sex kapitel om Stagnelius (1941) samt S. Bergstens Erotikern
Litteraturens Historia I Sverige | 25