Här - Norstedts

Lars Ahlin
Ett nytryck av Lars Ahlins prosaarbeten gjordes 1977–79. En biografi i två delar har
skrivits av G. Ahlin: Lars Ahlin växer upp (2001), Nu ska vi ta pulsen på världen!. Lars
Ahlin åren 1946–1997 (2005). E.A. Nielsen har studerat sex av hans romaner i ett arbete
från 1968. Essäer har skrivits av U. Linde (BLM 1960 och 1965), av S.E. Liedman
(BLM 1962) och av G. Palm och B. Trotzig (BLM 1965) samt av L. Andersson
i hans essäbok Försöksgrupp (1980). Innehållsrik är volymen Synpunkter på Lars Ahlin
(1971), redigerad av L. Furuland. Avhandlingar om Ahlin har skrivits av A. Melberg:
På väg mot realismen (1973) och av H.-G. Ekman: Humor, grotesk och pikaresk (1975)
– bägge studerar karaktären i Ahlins realism men med divergerande resultat. Studier
i romanen Fromma mord har G.D. Hansson gjort i sin avhandling Nådens ordning
(1988). En monografi på engelska har skrivits av T. Lundell (1977).
Se även C. Röjdalens avhandling ”Men jag ville hjälpa”. Studier i Lars Ahlins
1940-talsnovellistik (1997), H. Anderssons avhandling Det etiska projektet och det estetiska.
Tvärvetenskapliga perspektiv på Lars Ahlins författarskap (1998), A. Tyrbergs
avhandling Anrop och ansvar. Berättarkonst och etik hos Lars Ahlin, Göran Tunström,
Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren (2002), M. Essungers avhandling Kärlekens möjlighet.
Skönlitterär gestaltning och teologisk reflektion hos François Mauriac och Lars Ahlin
(2005).
Lars Gyllensten
En bibliografi över Lars Gyllensten finns, Lars Gyllenstens bibliografi: 1946–1992 av
Å. Lilliestam (1993). Se även I. Karlströms Lars Gyllensten bibliografi 1993–2005.
Tillägg till Lars Gyllenstens bibliografi 1946–1992 av Åke Lilliestam (2006). Om Lars
Gyllenstens prosakonst har H. Isaksson skrivit en avhandling: Hängivenhet och distans
(1974). Isaksson svarar också för en monografi på engelska över hela författarskapet
(1978). Andra avhandlingar om Gyllensten är K. Muneks Gyllenstens roller (1974)
och H.-E. Johannessons Studier i Lars Gyllenstens estetik (1977) samt S. Oscarssons
Gyllensten som Orfeus (1992), som fokuserar mytiska inslag i författarskapet. T.
Stenström har gjort en analys av Gyllenstens Barnabok i sin Berättartekniska studier
(1964).
Se även T. Stenströms Gyllensten i hjärtats öken. Strövtåg i Lars Gyllenstens författarskap,
särskilt Grottan i öknen (1996), C. Brudin Borgs avhandling Skuggspel. Mellan
bildkritik och ikonestetik i Lars Gyllenstens författarskap (2005).
64 | Litteraturens Historia I Sverige