Här - Norstedts

ning och dess relation till den lyriska modernismens genombrott har I. Algulin skrivit
sin avhandling Tradition och modernism (1969). Se även C. Ahnlunds Diktare i krig.
K.G. Ossiannilsson, Bertil Malmberg och Ture Nerman från debuten till 1920 (2007).
De fem unga
Några kommenterade editioner av De fem ungas verk föreligger ännu inte. Om de
Fem Unga, se M. Kylhammars Frejdiga framstegsmän och visionära världsmedborgare.
Epokskiftet 20-tal – 30-tal genom Fem unga och Lubbe Nordström (1994).
Artur Lundkvists författarskap behandlas i K. Espmarks avhandling Livsdyrkaren Artur
Lundkvist. Studier i hans lyrik till och med Vit man (1964). Verk av mer översiktlig
karaktär är P. Lindbloms Artur Lundkvist i en föränderlig värld (1976) och Samtiden i
ögat (1991) samt C.-E. Nordbergs Det skapande ögat. En färd genom Artur Lundkvists
författarskap (1981). Se även M. Wines Minnena vakar (1994), J. Arnalds avhandling
Genrernas tyranni. Den genreöverskridande linjen i Artur Lundkvists författarskap
(1995), R. Vázquez Oliktänkaren. En bok om Artur Lundkvist (2006).
Över Harry Martinson finns en bibliografi. D. 1, På svenska tryckta texter, av C.O.
v. Sydow (2005). Se även Poetiska törnbuskar i mängd. Brev 1929–1949, Harry Martinson,
urval och kommentarer: P. Helgeson (2004). Harry Martinson studeras i I.
Holms Harry Martinson. Myter, målningar, motiv (1960) och framför allt K. Espmarks
Harry Martinson finner sitt språk (1970). J. Lundberg har studerat Martinsons lyrik
1935–1945 fram till och med Passad i sin avhandling Den andra enkelheten (1992). En
monografi finns från 1950 av L. Ulvenstam, en stilstudie från 1941 av P. Hallberg.
Viktig biografisk belysning ger S. Erfurth i böckerna Harry Martinsons barndomsvärld
(1980), Harry Martinson och Vägen ut (1981) och Harry Martinson och Moa:
1920–1931 (1987). Aniara har blivit föremål för flera studier: T. Halls Vår tids stjärnsång
(1958), J. Wredes avhandling Sången om Aniara (1965) och G. Tideströms Ombord
på Aniara (1975) samt J. Stenströms Aniara. Från versepos till opera (1994). I sin
avhandling, Tre lärodiktare (1974), har M.-L. Ramnefalk ägnat Martinson ett kapitel.
En bok med personliga minnen är G. Svenssons Harry Martinson – som jag såg honom
(1981). En liten uppsatsvolym är betitlad Harry Martinsons landskap (1985).
Se även S. Söderbloms Harry Martinson (1994, ny utg. 2002), B.E. Andersons avhandling
Att rannsaka en barndom. Harry Martinsons Nässlorna blomma: tillkomst och
tematik (2000), K. Espmarks Harry Martinson – mästaren (2005), D. Liebels avhandling
Tageslichtfreude und Buchstabenangst. Zu Harry Martinsons dichterischen Wortbildungen
als Übersetzungsproblematik (2009).
Litteraturens Historia I Sverige | 59