Skolans finansiering ur ett likvärdighetsperspektiv - Lärarnas ...

tidiga åren i grundskolan, för att sedan avklinga i de senare åren i grund- och
gymnasieskolan.
Jag förordar dessutom starkt det förslag och dess argument som återfinns
i avsnittet om tidigare förslag avseende en kostnadsfri förskola. Det är inte
orimligt att befara att de barn vars föräldrar av kostnadsskäl väljer att inte
sätta sina barn i förskola återfinns i den grupp som ett kompensatoriskt resursfördelningssystem
syftar till att gynna. Om dessa barn inte påbörjar sin
skolgång förrän i grundskolan så har de gått miste om flera år av riktade
stödinsatser som forskning visat potentiellt kan vara verkningsfulla och effektiva
i så måtto att investeringarna både på individ- och samhällsnivå faller
oerhört väl ut.
4.3 Statligt finansieringsansvar
I detta förslag återtar staten finansieringsansvaret från kommunerna. För
att statens utgifter till för-, grund- och gymnasieskolan 26 ska kunna säkerställas
på lång sikt, inrättas en fond med ett buffertsystem så att utgifterna inte
varierar med konjunkturen. Ramen för denna är att utgifterna ökar med
den genomsnittliga nominella tillväxttakten. På detta sätt tas hänsyn till dels
inflationstaktens påverkan på löner och priser inom utbildningssektorn och
dels den reella tillväxtökningen så att utgifterna inom utbildningssektorn
ökar med ekonomins genomsnittliga expansionstakt. Buffertsystemet utformas
så att resurser avsätts till en fond i tider då tillväxttakten ligger över
den genomsnittliga nivån medan resurser från fonden tas i bruk de år då
tillväxttakten ligger under den genomsnittliga nivån. På detta sätt utjämnas
utgifterna och blir mindre känsliga för konjunkturella fluktuationer. Resurserna
till utbildningssektorn kan avsättas på två sätt. Antingen avsätts dessa
resurser från statens totala inkomster och följer därmed den ekonomiska
situationen som råder. I nästa steg utjämnas de faktiska utgifterna för utbildningssektorn
genom resursernas flöde genom buffertsystemet.
Ett annat alternativ är att staten inför en separat, proportionell utbildningsskatt
vars inkomster går direkt in i buffertsystemet. Denna variant skulle förmodligen
göra det svårare för staten att ändra alltför mycket i anslagen till
utbildningssektorn. Om resurserna går via statens totala budget finns risken
att anslagen påverkas, inte bara av den konjunkturella situationen utan även
av förändrade preferenser för utbildningsutgifternas storlek. En statlig utbildningsskatt
som anger hur stor del av BNP som skulle avsättas kan naturligtvis
komma att ändras som följd av att dessa preferenser ändras, men det är möj-
26) Potentiellt skulle även utgifterna för högskolan kunna inkluderas i detta system. Då utredningen enbart studerar finansieringen
av för-, grund- samt gymnasieskolan tar jag inte ställning till detta.
Rapport från Lärarnas Riksförbund
28