utvecklingsplan för tätortsnära fritidshusområden - Luleå kommun

mot vattenbrunnen förflyttas in till avloppsvattnets avrinningszon. Den
nya va-lagen som beräknas träda i kraft under halvårsskiftet 2006 ökar
dessutom kommunens ansvar ytterligare genom att lägga till ett hänsyn
med hänvisning till miljöskyddet.
tillåts utökade byggrätter tillåter också kommunen indirekt en
permanentning av bebyggelsen, eftersom storleken på byggrätten i
dagsläget är kommunens enda regleringsform för att förhindra olämplig
permanentning. en fortsatt alternativt ökad permanentning utan
åtgärder för att säkra hälsa och miljö riskerar att leda till en okontrollerad
bebyggelseutveckling fram till dess att problemen är för stora, främst
med vägstandard och va-kvalitet/kapacitet. i den juridiska meningen
blir det då svårt för kommunen att lägga ansvaret för att lösa dessa
problem på någon annan eftersom bebyggelsen då i praktiken är av
sådan täthet och används så pass kontinuerligt att den räknas som
normal permanent bostadsbebyggelse. detta leder till omfattande och
svårförutsedda kommunala kostnader. även praktiska komplikationer
för exempelvis komplicerade och dyrbara ledningsdragningar och intrång
på privat mark kan uppstå då området inte är planerat för en kommunal
infrastrukturutbyggnad. att tillåta att en mer omfattande permanent
bostadsbebyggelse breder ut sig inom fritidsområdesplaner riskerar därför
att gynna en utveckling som inte är förenlig med kraven på långsiktighet,
kvalitet, miljö och en kommunal ekonomi i balans. varje planläggning
med syfte att utöka byggrätter i ett nuvarande fritidshusområde måste
därför ske med utgångspunkt att bebyggelsen är för permanenta bostäder
och att standard för infrastruktur ska bedömas därefter.
KommUnala KostnadeR
en ökande permanentning av dagens tätortsnära fritidshusområden
leder till ökade kommunala kostnader. andelen personer som behöver
1
exempelvis skolskjuts och hemtjänst kommer sannolikt att öka.
kostnaderna för va och vägar bedöms bli stora och måste därför inordnas
i en prioriteringsordning i förhållande till andra bebyggelseprojekt. i syfte
att försöka stärka intäktssidan bör möjligheten till ytterligare förtätning
vid planläggning utredas för de områden som byggs ut med kommunalt
va.
dIffeRentIeRIng av UtRednIngsomRådena
enligt 2 kap. 2 § kommunallagen skall kommuner behandla
sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Kommunens bedömning är dock att det i detta arbete finns sakliga skäl
till att olika utredningsområdena inte kan behandlas på samma sätt då
förutsättningarna dem emellan skiljer sig betydligt. som redan nämnts
bör samtliga områden som tillåts utöka sina byggrätter hanteras genom
normal detaljplaneläggning. i områden som även fortsättningsvis
kommer att benämnas som detaljplaner för fritidshusområden bör
byggrätten vara kraftigt begränsad i syfte att motverka permanentning.
nya fritidshusplaner inom områden med högt tryck på permanent
boende, vilket gäller inom luleå tätortsområde, bör undvikas. i de
områden där trycket på bebyggelsen redan har varit av en sådan
omfattning att problem med främst va uppstått bedöms kommunens
ansvar som ofrånkomligt och därmed är det också olämpligt att hantera
dessa som något annat än områden med åtminstone delvis kommunal
standard. för områden där trycket hittills har varit lågt men som ligger
inom rimligt avstånd från kommunalt va kan det vara intressant att
mer detaljerat utreda förutsättningarna för en god bebyggelseutveckling
genom planläggning med enskilt huvudmannaskap. med tanke på de
stora ekonomiska investeringar som krävs vid kommunala investeringar
som va och vägar måste kommunen differentiera utredningsområdena i
syfte att finna flexibla lösningar som kan gynna så många områden som
möjligt.