Erfarenheter av Fysisk Aktivitet på Recept FaR, 715 kB - Statens ...

Erfarenheter av Fysisk 

aktivitet på recept – FaR 

Lena V. Kallings och Matti Leijon 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Erfarenheter av Fysisk 

aktivitet på recept – FaR 

Lena V. Kallings och Matti Leijon 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut 2003:53 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-248-5 

författare: lena v. kallings och matti leijon 

omslagsfotografi: sjöberg, www.sjobergbild.se 

design: sandler mergel 

tryck: sandvikens tryckeri, sandviken 2003

Innehåll 

Förord ________________________________________________________________7 

Sammanfattning ______________________________________________________9 

Bakgrund ____________________________________________________________9 

Förskrivning av fysisk aktivitet ____________________________________________9 

Erfarenheter från ett pilotprojekt av FaR ____________________________________9 

Vägledande råd för FaR-arbete ____________________________________________11 

Summary ____________________________________________________________13 

Physical activity on prescription (FaR)______________________________________13 

Background ________________________________________________________13 

Objective __________________________________________________________14 

Method ____________________________________________________________14 

Results ____________________________________________________________14 

General conclusions and recommendations ________________________________15 

Further recommendations ______________________________________________15 

Inledning ____________________________________________________________17 

Fysisk aktivitet ________________________________________________________17 

Hälsofrämjande arbete inom hälso- och sjukvården __________________________18 

Initiativ för att öka befolkningens fysiska aktivitet ____________________________21 

Rekommendation för fysisk aktivitet ______________________________________21 

FYSS – fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling __________22 

Receptblankett för fysisk aktivitet på recept ________________________________23 

Fysisk aktivitet på recept – FaR __________________________________________23 

Förskrivning av fysisk aktivitet____________________________________________25 

Internationella erfarenheter av förskrivning av fysisk aktivitet __________________26 

Rådgivning/främjande av fysisk aktivitet i primärvården ______________________26 

Samarbete mellan aktörer i processen kring förskrivning av fysisk aktivitet________27 

Internationella framgångsfaktorer för arbete med förskrivning av 

fysisk aktivitet ________________________________________________________28 

Positiva effekter av förskrivning av fysisk aktivitet på individnivå respektive inom 

hälso- och sjukvården __________________________________________________29 

Hinder för genomförandet av förskrivning av fysisk aktivitet __________________29

4 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept – far 

Kvalitetssystem för fysisk aktivitet på recept ________________________________30 

Vem har nytta av ett recept på fysisk aktivitet? ______________________________30 

Motiverande samtal vid beteendeförändring till mer fysiskt aktiv livsstil __________31 

Beteendeförändring __________________________________________________31 

Motiverande samtal kring fysisk aktivitet __________________________________32 

Etiska överväganden vid livsstilsråd ______________________________________33 

Pilotstudie av fysisk aktivitet på recept ____________________________________35 

Syfte och mål för pilotstudien av FaR ______________________________________37 

Syfte ______________________________________________________________37 

Mål ______________________________________________________________37 

Material och metoder i pilotstudien ______________________________________37 

Genomförande ______________________________________________________37 

Datainsamling ______________________________________________________38 

Resultatredovisning ____________________________________________________41 

Att arbeta med FaR __________________________________________________42 

Genomförande ______________________________________________________45 

Flödesscheman ______________________________________________________45 

Samverkansformer __________________________________________________46 

Förskrivande personal ________________________________________________47 

Friskvården ________________________________________________________52 

Receptförskrivning och patientdata ______________________________________54 

Väntrumsenkäter ____________________________________________________60 

Diskussion __________________________________________________________65 

Hur generaliserbart är FaR? ______________________________________________65 

Vilka framgångsfaktorer finns för FaR-arbete? ______________________________67 

Vad försvårar arbetet med FaR? __________________________________________68 

Hur har FaR förskrivits? ________________________________________________69 

Har ”rätt” patienter fått FaR? ____________________________________________70 

Hur fortsätter arbetet med FaR? __________________________________________71 

Slutsatser ____________________________________________________________73 

Referenser ____________________________________________________________75 

Bilagor 

Bilaga 1. Receptblankett ________________________________________________79 

Bilaga 2. Instruktion till receptblankett för fysisk aktivitet ______________________81 

Bilaga 3. Frågor för att mäta en individs beredskap för förändring ______________83

erfarenheter av fysisk aktivitet på recept – far 5 

Bilaga 4. Motiverande samtalsmetodik ____________________________________84 

Bilaga 5. Bakgrundsbeskrivning av pilotenheterna____________________________89 

Bilaga 6. Flödesscheman för FaR ________________________________________97 

Bilaga 7. Organisationsbilder samverkan vårdenheter och 

friskvård inom pilotstudien av FaR ________________________________________99

6 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept – far

Förord 

Syftet med denna rapport är att inspirera till arbete med fysisk aktivitet som prevention och 

behandling. Kunskaperna kring förskrivning av fysisk aktivitet är begränsade, det behövs 

mer kunskap och metoder behöver utvecklas. Internationellt bedrivs utvecklingsarbete 

framförallt i Storbritannien och USA. För att utveckla arbetsmetoder kring fysisk aktivitet 

på recept under svenska förhållanden, initierade Statens folkhälsoinstitut ett nationellt 

pilotprojekt under 2001. Pilotprojektet om Fysisk aktivitet på Recept – FaR syftade till att 

utveckla och beskriva arbetsmetoder och struktur för att i förebyggande och behandlande 

syfte förskriva fysisk aktivitet på recept. 

Förskrivning av fysisk aktivitet grundas på FYSS – FYsisk aktivitet i Sjukdomsprevention 

och Sjukdomsbehandling. FYSS är ett hjälpmedel för den som ordinerar fysisk 

aktivitet på recept och är en manual om betydelsen av fysisk aktivitet för att förebygga och 

behandla olika sjukdomstillstånd. FYSS belyser de sjukdomsgrupper där tillräcklig 

mängd vetenskapliga belägg finns för att fysisk aktivitet är lämplig som behandlingsform. 

FYSS innehåller också förslag på olika motionsaktiviteter, liksom råd om hur man kan 

ordinera fysisk aktivitet på recept med hänsyn tagen till aktuellt hälsotillstånd, ålder, kön, 

kroppskonstitution med mera. Speciella risker med fysisk aktivitet för olika patientkategorier 

belyses också. 

Rapporten redovisar internationella och nationella erfarenheter av förskrivning av 

fysisk aktivitet och beskriver hur man i pilotstudien har startat och arbetar med FaR. 

Erfarenheterna visar att ingen enskild arbetsmetod kan användas generellt, utan verksamheten 

behöver anpassas till lokala förutsättningar. De framgångsfaktorer och hinder 

som har identifierats kan däremot tjäna som inspiration och stöd för andra att starta arbete 

med FaR. Arbetet med FaR och FYSS har rönt stort intresse från både massmedia, personal 

inom hälso- och sjukvården, friskvårdens aktörer liksom hos politiker. På flera håll i landet 

har verksamhet startats eller planeras och erfarenheterna från pilotstudien om FaR är 

mycket efterfrågade. 

Rapporten vänder sig främst till de som ska påbörja verksamhet kring FaR regionalt 

och lokalt, till folkhälsoplanerare och politiker i landsting och kommuner, vårdcentraler, 

företagshälsovård samt friskvårdsorganisationer som tar emot patienter som fått FaR. 

Förhoppningen är att rapporten kan inspirera andra att börja arbeta med fysisk aktivitet på 

recept. 

Rapporten är i huvudsak utarbetad av Lena Kallings och Matti Leijon. Medförfattare är 

övriga medarbetare i FaR-gruppen; Agneta Ståhle, Annika Strandell, Anna Östbom, Mona 

Ringbjer, Christina Samuelsson och Birgitta Seijmer Andersson. I arbetet har även Johan 

Tranquist och Peter Lamming bidragit. Ett stort tack till Mathias Lind och enhetssamordnarna 

på respektive förskrivarenhet. 

Gunnar Ågren 

Generaldirektör 

erfarenheter av fysisk aktivitet på recept – far 7


Sammanfattning 

Bakgrund 

Det moderna samhället ställer allt mindre krav på fysisk ansträngning i de dagliga 

aktiviteterna, vilket avspeglas bland annat i en stadigt ökande förekomst av övervikt hos 

befolkningen. Fysisk inaktivitet är en mycket stor medicinsk riskfaktor. På regeringens 

uppdrag gjorde Folkhälsoinstitutet, i brett samråd och samverkan med andra myndigheter 

och organisationer, 2001 till ett fysiskt aktivitetsår; ”Sätt Sverige i rörelse 2001”. Syftet 

var att inleda en förändring av individers, gruppers, organisationers och hela samhällets 

inställning till fysisk aktivitet och ett långsiktigt arbete mot en beteendeförändring i 

befolkningen. Den vetenskapliga rekommendationen för fysisk aktivitet innebär att alla 

individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. 

Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, såsom en rask promenad. 

Förskrivning av fysisk aktivitet 

Det finns i dag behov av att inom hälso- och sjukvården finna nya arbetssätt, som inte bara 

behandlar när vi blir sjuka utan också förebygger sjukdom. Ett arbetssätt, som under de 

senaste åren såväl nationellt som internationellt vunnit allt större uppmärksamhet, är 

receptförskriven fysisk aktivitet. Internationellt bedrivs utvecklingsarbete kring förskrivning 

av fysisk aktivitet framförallt i Storbritannien och USA, men även i Nya Zeeland, 

Kanada och Australien. För att utveckla arbetsmetoder kring detta område för svenska 

förhållanden initierade Statens folkhälsoinstitut, ett nationellt pilotprojekt med syfte att 

utveckla och beskriva arbetsformer för att i förebyggande och behandlande syfte förskriva 

fysisk aktivitet på recept (FaR). Det finns i dag ett flertal olika modeller för FaR. 

Kunskapsområdet är relativt nytt och en given modell finns ännu inte. Arbetet med FaR 

bygger oftast på samverkan mellan förskrivare och friskvårdsorganisationer och tar oftast 

utgångspunkt i lokala förutsättningar, vilket gör att varje modell i sig blir unik. En patient 

kan få ett recept till aktiviteter som görs i egen regi, men också som en hänvisning till 

någon friskvårdsaktör. I denna rapport presenteras erfarenheter från arbete med FaR, både 

internationellt och från vad som framkommit under det ettåriga pilotprojektet. 

Erfarenheter från ett pilotprojekt av FaR 


Fysisk aktivitet på recept (FaR) innebär en för individen anpassad ordination på 

motsvarande sätt som konventionell behandling. FaR används till såväl friska som sjuka


personer, för att förebygga och behandla vissa sjukdomstillstånd. Den som förskriver 

recept på fysisk aktivitet ska ha god kompetens och tillräcklig kunskap om den aktuella 

patientens hälsostatus. Det inkluderar även en god kunskap om effekterna av fysisk 

aktivitet, då somliga tillstånd innebär att vissa aktiviteter är olämpliga. Receptet ska vara 

individuellt anpassat vad gäller dosering (intensitet, behandlingsperiodens längd och 

frekvens) och typ av aktivitet. FYSS ska ses som ett hjälpmedel för den som ordinerar 

fysisk aktivitet på recept. FYSS är en manual om betydelsen av fysisk aktivitet för att förebygga 

och behandla olika sjukdomstillstånd. FYSS belyser de sjukdomsgrupper där tillräcklig 

mängd vetenskapliga belägg finns för att fysisk aktivitet är lämplig som behandlingsform. 

Den pilotstudie som startade för att utveckla och beskriva arbetsmetoder och struktur 

för att i preventivt och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept består av två 

delar. Första delen inriktades mot att finna arbetsformer för FaR-arbetet. Denna del pågick 

från oktober 2001 till och med september 2002. Den andra delen inriktas på att följa upp de 

patienter som fått FaR 12 månader efter de fått sitt recept på fysisk aktivitet. Resultaten, 

det vill säga om patienten ändrat sin nivå avseende förändringsbenägenhet, om de ändrat 

sitt beteende till en mer fysisk aktiv livsstil, vilken effekt det fått på livskvalitet, följsamhet 

med mera, är för närvarande under bearbetning. 

I pilotstudien ingick fyra landsting; Halland, Kalmar, Norrbotten och Östergötland 

samt en företagshälsovård i Stockholm. En projektledare för respektive län utsågs. Inom 

pilotstudien rekryterades totalt 13 vårdcentraler och mottagningsenheter för företagshälsovård, 

där man aktivt skulle arbeta med försöksutskrivningen av FaR under projektets 

12 månader. För varje enhet utsågs en samordnare, vars uppgift var att koordinera 

såväl det inre som det yttre arbetet med FaR samt att vara kontaktperson för utvärderingen. 

I det yttre arbetet ingick samverkan med friskvårdens aktörer. Samverkan innebar bland 

annat samarbete för omhändertagandet av de som får fysisk aktivitet förskrivet. 

I denna pilotstudie kring FaR har ett antal faktorer identifierats som kan underlätta 

respektive försvåra när man startar arbete med förskrivning av FaR. De framgångsfaktorer 

som framkommit i detta pilotprojekt överensstämmer med den internationella litteraturen. 

Det finns i dag ingen exakt arbetsmetod som kan kopieras och användas generellt, utan 

FaR-verksamheten måste anpassas för de lokala förutsättningarna. Erfarenheter från detta 

pilotprojekt kan, tillsammans med såväl nationell och internationell litteratur, vara ett stöd 

och tjäna som inspiration och goda exempel. Det är av stort värde att FaR fortsätter att 

utvecklas och att en systematisk uppföljning av arbetet genomförs samt att ytterligare 

forskning på området genomförs. 

Även om pilotprojektets huvudsakliga syfte inte var att förskriva så många recept som 

möjligt utan att studera och lära om arbetsformer och samverkan kring FaR, så har inom 

pilotstudien 831 recept skrivits ut. Det är en väldigt stor variation i förskrivningsfrekvensen 

både mellan olika enheter och mellan de olika förskrivarna. De vanligaste 

diagnoserna där FaR användes var smärta och övervikt. Konditionshöjande aktiviteter som 

promenad, stavgång och motionsgymnastik var den vanligaste ordinationen, men även 

styrketräning ordinerades relativt ofta. 

En förbättrad samverkan med aktörer utanför sjukvården är något som de flesta i pilot-

studien upplevt mycket positivt. Dessutom har patientreaktionerna i de flesta fall varit positiva. 

Arbetet med FaR upplevs också som en möjlighet att på ett strukturerat sätt förbättra 

kvaliteten i det förebyggande arbetet. De svårigheter och hinder som identifierats i projektet 

är till viss del strukturella men handlar även om förankring, tydlighet och mandat. 

Vägledande råd för FaR-arbete 


Utifrån erfarenheter från pilotstudien för FaR tillsammans med erfarenheter som beskrivs i 

nationell och internationell litteratur kan vi ge följande vägledande råd för implementering 

av fysisk aktivitet på recept: 

• Förankra arbetsformen väl på enheten innan arbetet påbörjas. 

• Gemensamma utbildningar är bra både för att höja kunskapen avseende betydelsen av 

fysisk aktivitet och för att ge arbetet en bra start. 

• Anpassa FaR efter lokala förutsättningar, hitta samverkan i närområdet – bilda lokala 

nätverk. 

• Utse en samordnare som ansvarar för både internt och externt arbete. 

• Skapa en tydlig och lätt kommunicerbar struktur – gärna i form av flödesschema eller 

organisationsbild. 

• Se till att kontaktpersoner finns, så även aktuella telefonnummer, adresser, arbetsmaterial, 

broschyrer, prislistor med mera, finns framtaget när ni startar. 

• Förskriv fysisk aktivitet utifrån de råd som finns i FYSS. 

• Sätt FaR i sitt sammanhang, det vill säga försök att få in det i den ordinarie verksamheten. 

• Stimulera personalen att själv vara fysiskt aktiv. 

• Börja i liten skala och utveckla sedan verksamheten. 

• Ha tålamod – förändringsarbete tar tid! 

Ett nära samarbete är viktigt för att överbrygga eventuella klyftor mellan olika aktörer, 

exempelvis inom hälso- och sjukvården, friskvården, politiker och beställare av vård. 

Samarbete är också viktigt när det gäller att utveckla kvalitetssäkrade insatser för att öka 

den fysiska aktiviteten.


Summary 

Physical Activity on Prescription (FaR) 

Lena V. Kallings and Matti Leijon. 

The National Institute of Public Health in Sweden and The Centre for Public Health 

Sciences, Linköping, Sweden. 

Background 


People in modern-day society have become less and less physically active, which has welldocumented 

negative consequences for health and well-being. There is a growing awareness 

at all levels of society and many countries show an interest in following development. 

Physical inactivity has become an important public health issue that must be highlighted at 

the local and national level. The World Health Organisation (WHO) (1, 2) concludes that a 

lack of physical activity is a major underlying cause of death, disease, and disability. 

Inactivity, or sedentarism, is one of the 10 leading global causes of death and disability. 

More than two million deaths each year are attributable to physical inactivity. 

Sweden on the move - 2001 was a national programme that focused on people's need for 

physical activity in order to promote health and well-being. The National Institute of 

Public Health was commissioned by the Government to plan for a Physical Activity Year in 

2001 in collaboration with a number of government agencies and NGOs. This year marked 

the start of a long-term strategy of change with the aim of promoting health and preventing 

disease by increased physical activity. The main emphasis of the message has been the 

importance of daily physical activity, including exercise, sport and recreation, to promote 

good health. The message is based on the principle that 30 minutes of daily physical activity 

can prevent a wide range of illnesses and that physical inactivity in Sweden is one of the 

major factors behind preventable illness and premature death. The good results achieved in 

2001 have led to a new commission from the Government – “Keep Sweden Moving” – 

which instructs the National Institute of Public Health to continue its work to promote 

physical activity among the population in 2003 and 2004. The commission also includes a 

request for a proposed national strategy for increased physical activity in society. 

The strategy of “Sweden on the move” was based on settings, one of which was the 

healthcare system. The overall goals in the area of healthcare were to make healthcare professionals 

more aware of the preventive effects of physical activity, to develop guiding 

principles for different patient groups and to support research. A national study was therefore 

initiated by the National Institute of Public Health to study the concept of “Physical 

Activity on Prescription” (Swedish: FaR). 

This kind of more formal prescription system is quite new in Sweden even though some


healthcare units have been giving this kind of advice since the 1980s. We have also been 

inspired by experience from other countries, mainly the UK, New Zealand and the United 

States. 

Objective 

To develop and describe the working method and structure of Physical Activity on 

Prescription (FaR) and the organised enhancement of physical activity in order to promote 

health and prevent disease. 

Method 

This pilot study includes 10 primary care and 3 occupational healthcare units in 5 Swedish 

counties. 

These units are spread over the country and work under different conditions, concerning 

their size, location, population, etc. 

Each unit has been responsible for establishing interaction between health and leisure 

service personnel and for creating a community-based network with other public health 

organisations in the field of physical training. 

The patient is given a prescription from the primary care unit. This can include walking 

that is mainly carried out by the patient himself or some other physical activity organised 

by another public health organisation. The patient generally pays the normal fee to such an 

organisation. 

The FaR working method and implementation process have been the focus of the evaluation, 

which consists of questionnaire, diaries and interviews. The evaluation also 

includes information about patients receiving FaR, regarding their compliance, physical 

activity level and quality of life. 

Questionnaires for coordinators, healthcare staff, leisure time organisations and 

patients receiving FaR have been used, as well as diaries, flowcharts and organisation 

models made by the coordinators in the prescribing units. 

For the purposes of the study, the prescription period was one year, and a further 12-month 

period of follow-up on the patient level. 

Results 

During the one-year project, 831 patients have received FaR. Physical activity has been 

prescribed by doctors (340), physiotherapists (296), nurses (116) and other healthcare professionals 

(78). There was a wide distribution between units in prescribing FaR. In primary 

care, for example, there was an average of 61 prescriptions/unit (7–110) and in occupational 

health, an average of 94 prescriptions/unit (35–178). 

The results from the patients’ questionnaire are based on 11 units, as one unit used 

interviews instead and one unit dropped out during the course of the project. The response 

rate was 67 % (n = 727). The mean age of the patients was 50, with a distribution from

12–81 years. The majority of them were women (75 %). According to the patients, the 

main reasons for being prescribed FaR were to alleviate pain (42 %), to increase well-being 

(18 %), to lose weight (12 %) and as treatment for a multi-diagnosis (9 %). Other reasons 

were hypertension (4 %), stress (4 %), diabetes (3 %), mental ill-health (2 %). 

There was on the whole a very positive response from the participants, with 93 % of 

healthcare personnel positive to the project. In addition, 92 % of the sport and recreational 

organisations agreed that the project had been positive for them and also concurred that 

this concept had developed their method of working. 

General conclusions and recommendations 

One major finding was the need for a very well-defined organisational structure and good 

relations between healthcare/occupational health care units on the one hand and physical 

activity organisations on the other. 

As a result of the study, we have identified the following supporting factors and barriers 

regarding FaR: 

Supporting factors: 

• It is important to have a coordinator who works within the organisation and also has the 

support of the management. 

• It is important to have a visible structure, both within the actual organisation, as well as 

among stakeholders outside the clinic. 

• A community-based network should be used to facilitate supervision and support. 

Barriers: 

• Lack of time. 

• Staff turnover – (partly caused by temporarily employed doctors). 

• In some units there were too many projects running at the same time. 

• Insufficient communication both within the actual organisation and among stakeholders 

outside the clinic. 

• Change takes time . 

”It’s not only the patient who needs to change his or her behavioural patterns and become 

more active. The healthcare system must also prepare itself for behavioural change.” 

Further recommendations 


Based on the experiences gathered from the Physical Activity on Prescription pilot study 

and on experiences referred to in national and international studies, we would like to offer 

the following guidelines on how to implement Physical Activity on Prescription: 

• Adapt Physical Activity on Prescription to existing local conditions; collaborate with 

other units and organisations by forming a community-based network. 

• Appoint a Coordinator responsible for the process both within the relevant organisation 

as well as among stakeholders outside the clinic. 

• Make sure the project is firmly anchored within the unit.


• Implement education initiatives with all stakeholders to raise awareness and to secure a 

mutual platform. 

• Create a visible structure for communication. 

• Make sure contact-persons, phone numbers, addresses, project material, price lists are 

at hand before you start. 

• Prescribe physical activity on the basis of FYSS (the scientific handbook on effects of 

physical activity on the prevention and treatment of diseases). 

• Put Physical Activity on Prescription in context and try to make it part of people’s 

everyday routines. 

• Encourage staff to be physically active themselves (role-models). 

• Begin on a small scale and develop outwards. 

• Be patient – Behavioural change takes time. 

There is a need for more research relating to Swedish conditions.

Inledning 

Det moderna samhället ställer allt mindre krav på fysisk ansträngning i de dagliga 

aktiviteterna, vilket avspeglas bland annat i en stadigt ökande övervikt hos befolkningen. 

För de flesta människor innebär arbete i dag mindre fysiska ansträngningar än förr och vi 

måste därför ta särskilda initiativ på fritiden för att upprätthålla en god fysisk funktionsförmåga. 

Det finns ett mycket tydligt samband mellan omfattning av fysisk aktivitet och hälsotillstånd 

(3). Betydelsen av fysisk aktivitet för god hälsa och livskvalitet är väl vetenskapligt 

underbyggd. Fysisk inaktivitet är en mycket stor medicinsk riskfaktor (3–5). 

Enligt WHO är felaktig kost och för lite fysisk aktivitet den viktigaste orsaken till sjukdom 

i EU-länderna (2). Rökning orsakar 9 procent av sjukdomar inom EU medan fysisk inaktivitet 

och felaktig kost ligger bakom 9,7 procent av sjukdomarna (6). Ur ett folkhälsoperspektiv 

bör den måttliga fysiska aktiviteten uppmuntras. Största hälsovinsterna får man 

om de minst fysiskt aktiva blir mer aktiva. Nationell och internationell erfarenhet visar att 

man inte når inaktiva grupper i samhället med enbart information. Insatserna måste därför 

breddas och ta sin utgångspunkt i människors livsvillkor, livsstil och tidigare erfarenheter 

av idrott. Stor potential finns genom att öka de lågintensiva aktiviteterna i vardagen, 

exempelvis genom promenader och cykling. Gällande rekommendation för fysisk 

aktivitet innebär att alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt 

minst 30 minuter (7, 8). Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, som en rask promenad. 

Ytterligare hälsoeffekt kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller 

intensiteten. Friluftsliv, promenader och utflykter utan krav på prestation eller tävling är av 

stor betydelse för livskvalitet och hälsa (9). 

Fysisk aktivitet 


Fysisk aktivitet är all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning. Detta innebär all typ 

av muskelaktivitet, exempelvis trädgårdsarbete, fysisk belastning i arbetet, friluftsliv, 

motion och träning. Fysisk aktivitet är alltså inte detsamma som motion eller träning. 

Motion är medveten fysisk aktivitet med viss avsikt, som görs för ökat välbefinnande, en 

framtida bättre hälsa och för att det är roligt och skönt att röra på sig. Träning däremot 

innebär en klar målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysisk aktivitet, 

företrädesvis inom idrotten. 

Huvuddelen av veckoförbrukningen av energi härrör från fysisk aktivitet som inte har 

med schemalagd motion och idrott att göra. Den vardagliga fysiska aktiviteten, som att 

promenera eller cykla till jobbet, använda trappor i stället för hissen, arbeta i trädgården, 

ha ett fysiskt krävande arbete, leka med barnen med mera, står för den största delen av den 

totala energiförbrukningen under en vecka. Den stora hälsopotentialen ligger i att öka den 

totala fysiska aktivitetsnivå, både i anslutning till arbetet och på fritiden.


Alltför stor del av den svenska befolkningen är från hälsosynpunkt inte tillräckligt 

fysiskt aktiv. I åldersgruppen 30 år och äldre är det troligt att högst 20 procent av 

befolkningen är, från hälsosynpunkt och vad gäller kondition, tillräckligt fysiskt aktiv (4). 

Detta medför att cirka 80 procent av den vuxna befolkningen över 30 år inte är tillräckligt 

fysiskt aktiv eller är helt inaktiv. Andelen fysiskt helt inaktiva i Sverige beräknas vara 

25–30 procent för medelålders män och cirka 10–15 procent för kvinnor i motsvarande 

ålder (4). Andelen totalt inaktiva i åldersgruppen från tonåren upp till medelåldern uppskattas 

till 10–15 procent (4). Dessa är helt fysiskt inaktiva, det vill säga de har inte någon 

fysisk belastning i yrkesarbetet, motionerar inte, går/promenerar heller inte till arbetsplatsen 

eller har regelbundna hobbyvanor, som ger fysisk aktivitet. Utöver de helt inaktiva 

tillkommer den del av befolkningen som är lite men inte tillräckligt fysisk aktiva. 

Motionsvanor avspeglar levnadsvillkor och social position (10). Bland medelålders är 

benägenheten att ägna sig åt motion tydligt relaterad till den egna utbildningsnivån, 

bostadsorten och vänners motionsutövning. Under de senaste decennierna har också andelen 

motionsutövare ökat betydligt mer bland tjänstemän än bland arbetare. 

Högutbildade motionerar betydligt mer än lågutbildade. Motionsvanor är kopplade till 

livsstilen i stort. Oavsett utbildningsnivå har de som motionerar en mer hälsofrämjande 

livsstil än de som inte motionerar. De som är fysiskt aktiva tänker oftare på att äta 

näringsriktigt och röker också betydligt mindre än de som är fysiskt inaktiva (10). 

Hälsofrämjande arbete inom hälso- och sjukvården 

Ett område där många viktiga insatser för ökad fysisk aktivitet kan göras är inom hälsooch 

sjukvården. Det finns i dag behov av att inom hälso- och sjukvården finna nya 

arbetssätt, som inte bara behandlar sjukdom utan också förebygger. Ett arbetssätt, som 

under de senaste åren såväl nationellt som internationellt vunnit allt större uppmärksamhet, 

är receptförskriven fysisk aktivitet. Det finns vetenskapligt säkerställda belägg för 

att många av våra vällevnadssjukdomar orsakas av fysisk inaktivitet (3, 5). Genom att öka 

den fysiska aktiviteten, går det att komma åt en av de stora grundorsakerna till dessa 

vällevnadssjukdomar. Fysisk aktivitet kan i dag ses som ett komplement till läkemedel och 

användas i stället för eller vid sidan av dagens terapier, där kanske den överviktiga, stillasittande, 

rökande personen med hypertoni, hyperlipidemi (förhöjda blodfetter), diabetes 

typ 2 och övervikt behandlas med multipla farmaka. Fysisk aktivitet har många unika 

egenskaper och är den enda enskilda behandling som kan förskrivas på recept mot samtliga 

dessa riskfaktorer (5). Dessutom är risken för biverkningar liten om man anpassar 

träningen efter individen och dennes förutsättningar. 

Vikten av att hälso- och sjukvården blir mer hälsoinriktad och hälsofrämjande betonades 

redan på WHO-konferensen i Ottawa 1986. Hälso- och sjukvården måste förstärka 

sina hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser vid sidan av sitt traditionella ansvar 

för att utreda och behandla sjukdomar och skador (11). Stöd för detta finns också i 

hälso- och sjukvårdslagen (HSL), där hälso- och sjukvårdens uppgift anges till att ge en 

god sjukvård på lika villkor och skapa en bättre hälsa och livskvalitet i befolkningen (12).


Detta gör man både genom att ta hand om de patienter som söker vård, men också som en 

aktör i folkhälsoarbetet. Sjukvården har dessutom en viktig roll när det gäller att skapa 

trygghet för såväl individerna som för samhället i stort (13). Även i prioriteringsutredningen 

(14) lyfts det förebyggande perspektivet fram då det framhålls att förebyggande vård 

ska finnas med i det akuta såväl som i det kroniska skedet av en sjukdom, i det akuta skedet 

för att om möjligt förhindra kroniska tillstånd. I HSL framgår även att hälso- och sjukvården 

ska arbeta för att förebygga ohälsa. Den som söker vård ska, enligt paragraf 2b när det 

är lämpligt, ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Det 

framgår vidare att detta ansvar gäller både mot hälsan i befolkningen liksom individen när 

denne blir sjuk. En utveckling har även skett när det gäller synen på patientrollen. I hälsooch 

sjukvårdslagens omarbetade version från 1998 betonas patientperspektivet, vad gäller 

exempelvis individuellt anpassad information och ökad valfrihet vid val av behandlingsformer. 

Begreppet hälso- och sjukvård omfattar såväl de sjukdomsförebyggande åtgärderna 

som de sjukvårdande insatserna. I en kommentar till hälso- och sjukvårdslagen anses 

det viktigt att man inte skiljer dessa båda beståndsdelar från varandra, utan i stället betraktar 

hälso- och sjukvården som en sammanhängande helhet (15). 

Hälso- och sjukvården har unika möjligheter att, i mötet med den enskilda patienten, 

aktualisera hälsofrämjande och förebyggande aspekter (16). Det handlar om förebyggande 

insatser för att individen inte ska drabbas av sjukdom och att identifiera orsaker som ligger 

utanför sjukvården. För såväl slutenvård som öppenvård kan det handla om att inkludera 

förebyggande som en del i behandling av sjukdom, exempelvis stödja patienter till förändring 

i mat- eller motionsvanor, men också att bidra till lösningar på problem av social, 

psykisk eller miljömässig natur. Primärvården är den aktör som även i fortsättningen 

förväntas ta en stor del av ansvaret i det preventiva och hälsofrämjande arbetet, där en aktiv 

samverkan med andra aktörer i samhället bör utvecklas ytterligare (16). Dessutom har 

primärvården via sin direktverkande struktur och förmåga att ”nå alla individuellt”, unika 

möjligheter att nå grupper som är särskilt sårbara i hälsoavseende. Nationella folkhälsokommittén 

anger att hälso- och sjukvården har ett ansvar för att stödja och initiera hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande insatser på individ- och gruppnivå och utveckla 

metoder så att preventiva insatser naturligt integreras i ”vårdkedjan”. Vidare anser man att 

sjukvårdspersonalens förhållningssätt och förmåga att kommunicera med patienterna har 

stor betydelse. Dålig kommunikation dem emellan kan innebära att patientens verkliga 

bekymmer inte framkommer med följd att onödiga åtgärder vidtas, vilket i sin tur kan leda 

till missnöje och uppgivenhet hos patienten. 

Utifrån målområde 6 i regeringens proposition ”Mål för folkhälsan”, har hälso- och 

sjukvården stor betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen genom sin specifika kompetens, 

sin auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta gentemot befolkningen (17). Ett 

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska genomsyra hela hälso- och 

sjukvården och vara en självklar del i all vård och behandling. I det arbetet har primärvården 

en viktig roll. I propositionen identifieras behov av fokus på förebyggande insatser och 

rehabilitering, bland annat för att förebygga sjukdom och förhindra långa vårdtider och 

ökade läkemedelskostnader. Hälso- och sjukvården bör även initiera och stödja hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande insatser på individ- och gruppnivå och utveckla metoder


så att preventiva insatser naturligt integreras i vårdkedjan. Därutöver bör stöd ges till individer 

eller grupper med ökad sårbarhet för sjukdom och hälsa, det vill säga de som lever 

med riskfaktorer för sjukdom eller med bristande psykosociala resurser. Utifrån målområde 

9 ska samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet hos 

hela befolkningen (17). Detta ska bland annat ske genom insatser som stimulerar äldre, 

långtidssjukskrivna och funktionshindrade aktivt erbjuds möjligheter till motion eller 

träning på sina egna villkor. Man konstaterar att ”fysisk aktivitet skulle kunna ersätta eller 

komplettera läkemedelsbehandlingen i en del fall” och att intressanta försök görs med 

fysisk aktivitet på recept för att förebygga och behandla flera sjukdomstillstånd. 

Samarbete mellan landsting och kommuner samt med andra aktörer, exempelvis frivilligorganisationer, 

är av stor vikt för ett framgångsrikt folkhälsoarbete (17). Hälso- och 

sjukvården har ett ansvar för att utforma strategier för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

arbete, strategier som kan bidra till en generellt sett mer effektiv hälso- och 

sjukvård. Som ett stöd för utformningen av strategier för hälsofrämjande arbete kan 

gemensamma nationella kriterier eller program för verksamheten fungera. Enligt propositionen 

har Socialstyrelsen mot bakgrund av sitt sektorsansvar för hälso- och sjukvården 

även uppgiften att stödja utvecklingen av det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

perspektivet, dels genom att bidra till kunskapsutveckling, dels genom normering, 

uppföljning och tillsyn. För att hälso- och sjukvården ska kunna utveckla ett mer hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande arbete krävs att vårdpersonalen får information 

och utbildning om relevanta förebyggande insatser.

Initiativ för att öka befolkningens 

fysiska aktivitet 

Folkhälsoinstitutet fick regeringens uppdrag att i brett samråd och samverkan med andra 

myndigheter och organisationer göra 2001 till ett fysiskt aktivitetsår. Sätt Sverige i rörelse 

2001 (SSIR) syftade till att inleda en förändring av individers, gruppers, organisationers 

och hela samhällets inställning till fysisk aktivitet och ett långsiktigt arbete mot en beteendeförändring 

i befolkningen (18). Satsningen engagerade organisationer och myndigheter 

samt ledare och personal inom många olika samhällssektorer. 

Inom hälso- och sjukvården var målet att personalen ska ha bred kunskap om förebyggande 

effekter av fysisk aktivitet och tillämpa denna kunskap i preventivt syfte, att riktlinjer 

för fysisk aktivitet används för olika patientgrupper med avseende på prevention och 

reaktivering samt att forskningen kring fysisk aktivitet och dess betydelse för folkhälsan 

stimuleras. För att uppnå målen användes och utarbetades ett antal insatser och arbetsmetoder, 

som informationsspridning, Fysisk aktivitet på Recept – FaR, FYSS, framtagande 

av receptblankett för fysisk aktivitet, pilotstudie av FaR samt utbildning av förskrivande 

personal och aktivitetsledare. 

För att öka kunskaperna om den fysiska aktivitetens betydelse för hälsan och statusen 

på fysisk aktivitet som behandlingsform har konferenser, seminarier, debatt- och faktaartiklar 

i vetenskapliga tidskrifter förmedlat kunskaper i ämnet till politiker, beställare och 

andra personalgrupper inom hälso- och sjukvården samt till andra betydelsefulla 

yrkesgrupper. 

Rekommendation för fysisk aktivitet 


Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, YFA, har på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut tagit 

fram rekommendationer för fysisk aktivitet. Svenska Läkaresällskapets nämnd antog i 

september 2000 rekommendationen som lyder enligt följande: 

Alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. 

Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, exempelvis rask promenad. Ytterligare hälsoeffekt 

kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten. Fysiskt 

aktiva individer löper hälften så stor risk att dö av hjärt-kärlsjukdom som sina stillasittande 

jämnåriga. Fysisk aktivitet minskar också risken för att få högt blodtryck, åldersdiabetes 

och tjocktarmscancer. Också livskvaliteten förbättras av fysisk aktivitet på grund 

av ökat psykiskt välbefinnande och bättre fysisk hälsa. Det föreligger även starka belägg 

för att fysiskt aktiva individer löper lägre risk att drabbas av benskörhet, benbrott 

framkallade genom fall, blodpropp, fetma och psykisk ohälsa. Mot denna bakgrund bör 

alla kliniskt verksamma läkare ge patienterna råd angående fysisk aktivitet anpassad till 

hälsotillstånd och personlig livsstil.


Rekommendationen om minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet per dag kvarstår, 

men WHO och FAO rekommenderar 60 minuter per dag för att bibehålla en hälsosam vikt 

(8). I FYSS beskrivs aktuella rekommendationer för fysisk aktivitet (intensitet, duration 

och frekvens) (7). Dessutom beskrivs kopplingen mellan fysisk aktivitet, hälsa och fysisk 

kapacitet, det vill säga kondition, styrka och rörlighet samt den vetenskapliga bakgrunden 

till de aktuella rekommendationerna. För att underlätta ordination av fysisk aktivitet ges 

dessutom en strategi för tillämpning av rekommendationerna genom ”aktivitetspyramiden”. 

FYSS – FYsisk aktivitet i Sjukdomsprevention och 

Sjukdomsbehandling 

FYSS är ett utvecklingsprojekt som inleddes under 2001 mellan Statens folkhälsoinstitut 

och Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA) 1 , utifrån målsättningen att hälso- och 

sjukvårdens personal ska ha en bred kunskap om förebyggande effekter av fysisk aktivitet 

och tillämpa denna kunskap i preventivt och behandlande syfte. FYSS är skriven av svenska 

experter av olika profession inom olika medicinska specialiteter och omfattar de flesta 

sjukdomstillstånd där fysisk aktivitet har dokumenterad effekt. YFA ansvarar för sammanställningen 

av materialet och redaktör för FYSS är Agneta Ståhle. 

FYSS ®2 är en manual om betydelsen av fysisk aktivitet för att förebygga och behandla 

olika sjukdomstillstånd. FYSS belyser de sjukdomsgrupper där tillräcklig mängd vetenskapliga 

belägg finns för att fysisk aktivitet är lämplig som behandlingsform. Syftet med 

FYSS är också att öka statusen på fysisk aktivitet som behandlingsform och ge större legitimitet 

för hälso- och sjukvårdspersonalen att förskriva fysisk aktivitet. 

Förutom att vara en allmän kunskapsbank som sammanfattar dagens kunskapsläge om 

hur man kan förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd med fysisk aktivitet, är 

tanken att FYSS ska vara ett stöd för vårdpersonal för att förskriva fysisk aktivitet på 

recept. FYSS innehåller också förslag på olika motionsaktiviteter, liksom råd om hur man 

kan ordinera fysisk aktivitet på recept med hänsyn tagen till aktuellt hälsotillstånd, ålder, 

kön, kroppskonstitution med mera. Speciella risker med fysisk aktivitet för olika patientkategorier 

belyses också. 

Konsensuskonferenser inom respektive fält kommer att påbörjas under 2004, med 

ledande experter inom de olika områdena. Planen är att inom tre till fem år ha uppdaterat 

och genomfört konsensuskonferenser inom alla områden som FYSS behandlar. Förslag på 

1 YFA är en delförening inom Svensk Idrottsmedicinsk Förening (Svenska Läkaresällskapets sektion 

för Idrottsmedicin), och har representation av olika yrkeskategorier, såsom läkare, sjukgymnaster, 

sjuksköterskor, idrottslärare, naprapater och folkhälsovetare. 

2 FYSS ® , YFA innehar registrerat varumärkesskydd för kännetecknet FYSS och varumärket FYSS får 

endast användas för varor och tjänster som omfattas av denna varumärkesregistrering, det vill 

säga i huvudsak den handledning/instruktion, undervisning/utbildning, informationsbank och 

övriga informationstjänster som är avsedda att användas av dem som ordinerar fysisk aktivitet i 

förebyggande syfte eller som behandling av sjukdom, liksom för vetenskaplig forskning.

nya sjukdomstillstånd som skulle kunna ingå i FYSS kommer också att beaktas. Kravet är 

att det ska finnas dokumenterad effekt av fysisk aktivitet på det aktuella sjukdomstillståndet. 

I informationsbroschyrer om Fysisk aktivitet på Recept kan följande text få förekomma: 

”Fysisk aktivitet på Recept förskrivs enligt rekommendationerna i FYSS.” FYSS är inte en 

beteckning för någon verksamhet. 

Avsikten med att FYSS till en början enbart funnits i elektronisk form på Internet är 

bland annat att ett omedelbart och kontinuerligt förbättringsarbete kan ske för att uppdatera 

och vidareutveckla FYSS. Erfarenheter från de involverade piltotlandstingen och 

spontana synpunkter har bidragit till utvecklingsarbetet. Utan synpunkter från dem som i 

sin yrkesverksamhet använder FYSS och ordinerar fysisk aktivitet, har FYSS och Fysisk 

aktivitet på Recept – FaR små möjligheter att förankras och användas i den dagliga verksamheten 

parallellt med läkemedelsbehandling. 

Receptblankett för fysisk aktivitet på recept 

Inom Sätt Sverige i Rörelse har en receptblankett (bilaga 1) med instruktioner (bilaga 2) 

tagits fram så att fysisk aktivitet kan förskrivas på recept som ett komplement till eller 

ersättning för läkemedel 3 . Den som skriver ut receptet ska ha god kompetens och tillräcklig 

kunskap om den aktuella patientens hälsostatus och känna till vilken aktivitet som är mest 

lämplig. FYSS är här ett viktigt hjälpmedel. 

Receptet måste vara specifikt med klara och tydliga råd om: 

• Typ av lämplig fysisk aktivitet för den individuella patienten. 

• Dos, det vill säga intensiteten på varje aktivitetspass, hur länge varje pass ska pågå och 

frekvens (antal gånger per vecka). 

• Förväntad effekt (efter exempelvis hur lång tid man kan förvänta sig en effekt på 

blodtrycket). 

• Tid för återbesök. 

Fysisk aktivitet på recept – FaR 


Fysisk aktivitet ingår numera som en viktig komponent för att behandla och förhindra 

vissa sjukdomar. Ett sätt att öka den fysiska aktivitetsnivån är att ordinera fysisk aktivitet 

på recept. Det innebär att man använder sig av fysisk aktivitet till såväl friska som till 

sjuka, för att förhindra och behandla vissa sjukdomar. Vid sjukdomstillstånd bör ordinationen 

följas upp på liknande sätt som vid farmakologisk behandling. 

Begreppet ”fysisk aktivitet på recept” är relativt nytt, men det är dock långt ifrån någon 

ny företeelse att ordinera ökad fysisk aktivitet med avsikt att förbättra hälsan. Det finns 

flera modeller för förskrivning av fysisk aktivitet. Ingen enskild arbetsmetod kan användas 

3 

Receptblankett och instruktioner till fysisk aktivitet på recept finns även på 

www.fhi.se/fakta/fysakt.asp


överallt, utan verksamheten behöver anpassas till lokala förutsättningar. I Sverige har 

förskrivning av fysisk aktivitet använts i mer eller mindre organiserad form på ett antal 

platser under de senaste decennierna, exempelvis remiss till motion, motion på recept och 

friskvård på remiss. Verksamheten har dock nästan alltid varit enstaka exempel och kortare 

projekt och förskrivningen har skett av enstaka läkare eller sjukgymnaster på en vårdcentral 

och inte genomsyrat hela vårdcentralen. Något nationellt genomslag har inte förekommit. 

Med start i Sätt Sverige i rörelse 2001 började därför ett utvecklingsarbete av en 

arbetsmodell för förskrivning av fysisk aktivitet. Arbetsmodellen benämns Fysisk aktivitet 

på Recept – FaR 4 och innefattar en helhetslösning med stödjande samhällsstruktur, exempelvis 

en fungerande vårdkedja från förskrivare till aktivitetsledare. FaR innebär en för 

individen anpassad ordination på motsvarande sätt som konventionell behandling. 

Ordinationen utgår från FYSS. FaR används till såväl friska som till sjuka, för att förebygga 

och behandla vissa sjukdomstillstånd. En annan viktig ingrediens i FaR är hur man samtalar, 

för att höja patientens motivation att följa ordinationen, det vill säga att höja compliance. 

Förskrivning av fysisk aktivitet föregås av en anamnes som innehåller uppgifter om hur 

mycket patienten rör på sig, nuvarande aktivitet (om sådan finns), vad patienten tycker sig 

hinna med och vad hon eller han gjorde tidigare. Detta görs för att kunna riskbedöma 

patienten som låg- eller högriskindivid med avseende på aktuell fysisk aktivitetsnivå, liksom 

för att finna en lämplig aktivitet. 

4 Statens folkhälsoinstitut innehar registrerat varumärkesskydd för kännetecknet Fysisk aktivitet på 

Recept, FaR ® .

Förskrivning av fysisk aktivitet 


I Sverige har förskrivning av fysisk aktivitet använts i mer eller mindre organiserad form 

på ett antal platser under de senaste decennierna. Nedan beskrivs några av de mer etablerade 

lokala eller regionala exemplen. 

I Västmanlands läns landsting startade 1976 en försöksverksamhet, ”Läkarordinerad 

motion”, som avsåg att aktivera långtidssjukskrivna (19). I detta ingick ett brett engagemang 

från hälso- och sjukvården (inklusive arbetsterapin), försäkringskassan, Friluftsfrämjandet 

samt landstingets beredningsgrupp. Aktiviteten var gruppbaserad med lågintensiv 

motion tre gånger i veckan kombinerat med information om levnadsvanor i 10 

veckor. Verksamheten etablerades och spreds till fler orter i länet och under mitten av 

1980-talet leddes verksamheten av sjukgymnaster som biträddes av friskvårdsledare. Man 

startade även verksamhet för anpassad motion i bostadsområden för att tillgodose det 

behov som patienterna upplevde efter avslutad behandling i den läkarordinerade motionen. 

Utbildning av motionsledare för anpassad motion genomfördes. Ekonomiska bidrag 

utgick till föreningen som genomförde verksamhet, under förutsättning att friskvårdsledaren 

hade genomgått en fastställd utbildning. 

I Sollentuna började Mai-Lis Hellenius och medarbetare med remiss till motion eller 

remiss till friskvårdsgrupper 1988. Ett individ- och populationsinriktat kardiovaskulärt 

preventionsprogram startade i primärvården (20). Man erbjöd besökare på den aktuella 

vårdcentralerna en frivillig riskfaktorundersökning. För att reducera identifierade riskfaktorer 

gavs råd och behandling. Exempel på aktiviteter var individuell rådgivning av läkare 

eller sjuksköterska, föreläsningsserie, matlagningskurs hos dietist samt separata gruppbehandlingar 

för vissa grupper; överviktiga, stressade samt rökare. Remiss till motion 

innebär att läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster kan remittera till speciellt anpassade 

motionsgrupper ”friskvårdsgrupper” som sköts av en lokal idrottsförening. Motionsledarna 

har fått fortlöpande vidareutbildning för att kunna erbjuda välanpassad och riskfri 

motion. Verksamheten växte snabbt för att under 1990-talet bestå av cirka 25 olika grupper 

med totalt 250–300 deltagare per termin. Arbetsmodellen används fortfarande i 

Sollentuna. Vid en uppföljning av cirka 4 500 individer som deltagit i verksamheten, 

kunde man se att råd om motion ger effekt på kolesterol, triglyceridnivåer och blodtryck 

hos de som vid start hade förhöjda värden. Hos överviktiga kvinnor tenderade vikten att 

minska och hos männen kunde vikten bibehållas. Man såg större minskning av riskfaktorer 

hos kvinnor än män. Arbetssättets framgång beror sannolikt på att man har fått en 

skriven ordination och att man i friskvårdsgruppen är bland personer i samma situation 

(21). Otränade, vanligen överviktiga, kan känna att de inte trivs i vanliga motionsgrupper.


Internationella erfarenheter av förskrivning av fysisk 

aktivitet 

Internationellt bedrivs utvecklingsarbete kring förskrivning av fysisk aktivitet framförallt i 

Storbritannien och USA, men även i Nya Zeeland, Kanada och Australien. Erfarenheter 

från dessa länder finns samlade i ett par större litteraturgenomgångar som presenteras 

nedan. Den samlade kunskapen från internationella men även nationella studier sammanfattas 

därefter. 

I Storbritannien har man arbetat systematiskt med att utveckla förskrivning av fysisk 

aktivitet och strukturer kring hela kedjan från identifiering av lämpliga patienter, remitteringssystem, 

utbildning av fysisk aktivitetsledare och kvalitetssäkring av detta. En omfattande 

litteraturgenomgång om främjande av fysisk aktivitet inom primärvården gjordes i 

Storbritannien 1998 (22). Vid planering och upplägg av pilotprojektet FaR användes 

mycket erfarenheter från detta dokument. Under 2001 kom ett kvalitetssäkringssystem för 

arbetet kring förskrivning av fysisk aktivitet i Storbritannien; Exercise referral systems: a 

national quality assurance framework (23). På BHF National Centre for Physical Activity 

and Health betonar man särskilt vikten av samarbete genom hela kedjan och att man arbetar 

fram gemensamma kvalitetssäkrade interventioner/insatser (24). 

Motsvarande utvecklingsarbete återfinns i USA. U.S. Preventive Services Task Force 

(USPSTF) publicerade hösten 2002 en systematisk granskning av den vetenskapliga litteraturen 

kring effekter av rådgivning om fysisk aktivitet inom primärvården (25). 

Rådgivning/främjande av fysisk aktivitet i primärvården 

I Riddoch och medarbetares genomgång (22) identifierades problemet med att vi vet för 

lite om vilka effekter förskrivning av fysisk aktivitet har. En orsak till detta skulle kunna 

vara att man har mätt fel saker. Det primära måttet är kanske inte om individen som fått 

FaR ökar sin fysiska aktivitet eller inte, utan det skulle kanske ge mer att titta på benägenheten 

till beteendeförändring. Att titta bredare på effekter hos både patienten liksom hos 

förskrivaren, när det gäller sociala och psykologiska liksom fysiologiska effekter är några 

exempel. En av slutsatserna i litteraturgenomgången 1998 var också att man måste ha 

realistiska förväntningar på vilken effekt ett program kan ge. Man betonar att det är 

osannolikt att stora förändringar ska ske hos flertalet av deltagarna i ett program, och att 

det har stor betydelse även med små men positiva effekter hos ett stort antal individer. 

Det finns dock alltför begränsad kunskap om vilka effekter som rådgivning om fysisk 

aktivitet inom primärvården har på ökad fysisk aktivitet i det långa loppet (25). Detta 

innebär att det inte finns tillräckligt mycket vetenskapliga belägg varken för eller emot. 

Observera att det inte betyder att råd inom primärvården kring ökad fysisk aktivitet inte 

skulle ha någon effekt, utan att det behövs mer forskning och utvärdering av verksamhet 

relaterat till fysisk aktivitet på recept. 

Anledningen till att det är svårt att få fram entydiga data och de begränsningar som 

USPSTF anger är att det finns många metodproblem och svårigheter vid utvärdering av


denna typ av verksamhet (25). Interventionsforskning är väldigt svårt att utvärdera. När 

man gör en insats finns det många olika faktorer i samhället som påverkar effekterna av 

insatsen. De insatser man gör i en viss grupp kan även ha effekt utanför den gruppen, så 

kallade spridningseffekter. Om en patient exempelvis får råd och ett recept på fysisk 

aktivitet, är det många yttre faktorer som påverkar om individen kommer att öka sin 

fysiska aktivitet, såsom familjens och vänners värderingar och stöd, möjligheterna i närmiljön 

att exempelvis ta en promenad (säkra gångvägar, belysning med mera) eller om det 

är svårt att ta sig till den lokal där aktiviteten finns. Bidragande orsaker till problem kring 

hur effekter av olika interventioner/insatser kan mätas, är att det ofta saknas tillräckliga 

detaljer kring hur interventionen har gjorts samt att ingen uppföljning av patienter sker 

eller under för kort tid för att visa på långtidseffekter. Även uppföljning av de som inte 

deltar eller inte vill vara med saknas ofta. Denna kunskap är minst lika viktig som varför 

vissa ändrar sitt beteende till mer fysisk aktivitet. 

Det finns även många metodproblem när det gäller att mäta fysisk aktivitet på befolkningsnivå 

respektive individnivå. Man kan mäta effekter på individens kondition, men det 

finns inga bra objektiva och lättanvända metoder att mäta hur mycket någon rör på sig, om 

personen ökar sin totala fysiska aktivitet eller om fysisk aktivitet ökar på populations- 

/befolkningsnivå. 

Den viktigaste slutsatsen inför framtiden är, i enlighet med de amerikanska rekommendationerna, 

således att mer forskning och uppföljning behövs. Angelägna frågeställningar 

att få svar på är: blir individen mer fysiskt aktiv på några års sikt eller är det en kort effekt 

under själva förskrivningen? Varför följer vissa inte råden eller slutar med den fysiska 

aktiviteten? 

Samarbete mellan aktörer i processen kring förskrivning 

av fysisk aktivitet 

I det engelska kvalitetssystemet för förskrivning av fysisk aktivitet betonas vikten av att 

alla inblandade aktörer är involverade i processen (23) samt att det är viktigt med nära 

samarbete för att överbrygga klyftor mellan olika aktörer, exempelvis inom hälso- och 

sjukvården, föreningsverksamhet, politiker och beställare av vård. Samarbete är av stor 

vikt för att utveckla bra metoder och arbetssätt i gränslandet mellan medicinsk vård och 

oberoende livsstil, det vill säga levnadsvanor med mer fysisk aktivitet. Bland annat behövs 

kriterier för när återremittering till primärvården bör ske. Gemensamt kan man utveckla 

kvalitetssäkrade insatser för att öka den fysiska aktiviteten. Samarbete leder även till professionell 

utveckling som medför bättre omhändertagande av patienten i ett längre perspektiv. 

En viktig framgångsfaktor för att utveckla arbete kring förskrivning av fysisk 

aktivitet är en tydlig sammanhållande ledning som leder arbetet framåt (23), samt att alla 

inblandade aktörer är involverade i processen. 

I Storbritannien har man även utarbetat en pyramid för att identifiera olika patientgrupper 

och olika nivåer i arbetet kring omhändertagandet av remitterade patienter (23). Denna 

pyramid illustrerar även samverkan och beröringspunkter mellan olika nivåer av aktörer.


För det fortsatta arbetet med FaR i Sverige skulle en vidareutveckling och anpassning till 

svenska förhållanden av denna pyramid kunna göras. 

Internationella framgångsfaktorer för arbete med 

förskrivning av fysisk aktivitet 

Riddoch och medarbetare konstaterar att det finns inget framgångsrecept som kan användas 

av alla och under alla olika lokala förhållanden (22). Man redovisade dock ett antal 

gemensamma framgångsfaktorer för arbete med förskrivning av fysisk aktivitet, nämligen 

att: 

• Personalen är tränad i hur man arbetar med beteendemodifikation och ser det 

ändamålsenliga i att inaktiva patienter av medicinska skäl behöver bli mer aktiva. 

• Det finns aktivitetsledare som har kapacitet att ge kvalificerat stöd till patienten. 

• En stabil samverkan mellan vårdpersonal och föreningslivet etableras och fortlever. 

• Lokala nätverk för samverkan och support finns som även stöder fortsatt fysisk aktivitet 

efter avslutad förskrivning. 

• Arbetet är patientorienterat. 

Man betonar även vikten av individuellt anpassad förskrivning med hänsyn till patientens 

förändringsbenägenhet till ökad fysisk aktivitet, patientens egen målsättning, 

nuvarande nivå av fysisk aktivitet liksom hälsostatus. Utifrån individens önskemål 

förskrivs den fysiska aktiviteten till en grupp- eller individuell aktivitet samt till 

friskvårdsaktivitet, vardagsaktivitet som promenad eller organiserad motionsgymnastik 

med mera. Det är av betydelse att arbetsmodellen för förskrivning av fysisk aktivitet är teoretiskt 

grundad i en beteendemodifikationsmodell (22). 

I den vetenskapliga granskning som U.S. Preventive Services Task Force har gjort 

av rådgivning av fysisk aktivitet inom primärvården framkommer följande framgångsfaktorer 

för främjande av fysisk aktivitet inom primärvården (25): 

• En kombination av råd och skriftliga recept ger bättre resultat än enbart muntliga råd. 

• Hos kvinnor ses bättre effekt om rådgivning kring beteendeförändring kompletteras 

med uppföljande telefonsamtal. 

• Att patienten sätter upp egna mål för sin fysiska aktivitet ger bättre effekt 

Det är viktigt att en ur patientens perspektiv lämplig fysisk aktivitet förskrivs. Det 

gäller med andra ord att hitta någon aktivitet som individen själv trivs med och att råden är 

individuellt anpassade för att upprätthålla en ökad fysisk aktivitet. Genom att utgå från 

individen ökar möjligheterna att motivera patienten för beteendeförändring. Beteendeförändring 

måste ses i ett långt perspektiv och British Heart Foundation föreslår följande 

strategier för ett patient- och klientorienterat arbetssätt (24). 

• Lyssna in patienten/klienten både när det gäller aktuellt hälso- och sjukdomstillstånd 

och aktuell fysisk aktivitet, likväl som individens kunskaper, attityder, förändringsbenägenhet 

vad gäller fysisk aktivitet. 

• Ställ motiverande frågor, visa empati, presentera ny kunskap och visa på möjlighet till 

beteendeförändring. Det sistnämnda kan göras genom att visa på möjliga strategier för


ett förändrat beteende (fundera på att ändra beteende, handla, ändra beteende, bibehålla 

nytt beteende). 

• Patienten ska sätta upp egna mål. Viktigt är även att följa upp förändringen/utvecklingen 

och att man stöttar patienten i denna process. 

Positiva effekter av förskrivning av fysisk aktivitet på 

individnivå respektive inom hälso- och sjukvården 

Ett antal positiva effekter av förskrivning av fysisk aktivitet på individnivå är att möte med 

andra patienter ger ömsesidigt stöd och uppmuntran och en känsla av grupptillhörighet, 

liksom en förbättrad självkänsla och ökat självförtroende (22). FaR ger även en känsla av 

oberoende och ökat ansvarstagande. Det kan även bli en ”snöbollseffekt”, det vill säga att 

vänner och anhöriga uppmuntras att deltaga. Detta resulterar även i bättre socialt stöd, nya 

vänner och ökad livskvalitet. 

Inom hälso- och sjukvården har flera positiva effekter av förskrivning av fysisk aktivitet 

visat sig. Förutom minskad belastning på hälso- och sjukvården, upplevde läkarna det 

positivt att ha en icke farmakologisk behandlingsform att erbjuda och att det var en positiv 

känsla av att delta i det hälsofrämjande arbetet (22). Man fick även en mer positiv inställning 

till fysisk aktivitet, liksom en ökad medvetenhet och man pratade mer om livsstil. 

Detta ledde även till att personalen ökade sin egen fysiska aktivitet. 

Hinder för genomförandet av förskrivning av fysisk 

aktivitet 

Följande hinder för genomförandet av fysisk aktivitet på recept har identifierats (22): 

• Svårighet att identifiera de inaktiva, på grund av komplexiteten i att mäta och uppskatta 

aktivitetsnivån. 

• Bristande kunskap om hälsoeffekterna av fysisk aktivitet. 

• Begränsade kunskaper om och träning i samtalsmetodik och beteendeförändring. 

• Personalen tror inte att patienterna förväntar sig livsstilsråd utan att de vill ha ”vanlig” 

behandling. 

• Tidsbrist. 

I FYSS anges följande hinder för ordination på recept (5): 

• För litet kunskap. 

Ibland saknas kunskap inom sjukvården för att kunna ordinera rätt fysisk aktivitet för 

ett specifikt sjukdomstillstånd. Det behövs dock lättillgängliga riktlinjer att tillgå för den 

ordinerande läkaren. 

• Vilja/engagemang. 

Läkare lägger ner betydligt mindre tid på att ordinera fysisk aktivitet och ändra på 

andra negativa livsstilsfaktorer, än på att skriva ut recept på farmaka. Det kan delvis bero 

på tidsbrist, men också på att doktorn ”vet” att det är svårt att påverka patienter mot en sun


dare livsstil. Compliance (följsamhet) avseende långsiktigt bibehållen ökad fysisk 

aktivitet kan vara låg. 

• Omhändertagande efteråt. 

Ett recept på fysisk aktivitet är meningslöst om patienten inte använder sig av det. 

Patienten bör alltså få hjälp att effektuera sitt recept. 

Kvalitetssystem för fysisk aktivitet på recept 

Det i Storbritannien utarbetade kvalitetssystemet för förskrivning av fysisk aktivitet består 

av riktlinjer för fysisk aktivitet på recept/remiss och syftet är att förbättra standarden på 

befintliga och kommande system för remittering av fysisk aktivitet (23). Fokus ligger på 

motsvarande primärvård, som remitterar patient till handledd aktivitet. Kvalitetssystemet 

inkluderar även patienturval, utvärdering och långtidsuppföljning. 

Kvalitetssystemet är en formellt överenskommen process för urval, screening och 

remittering av patienter. I detta ingår: 

• Anamnes på fysisk aktivitet. 

• Specifika och lämpliga fysiska aktivitetsråd för en tidsbestämd period. 

• Professionell kompetent personal för träning och mätning som matchar patientens 

behov. 

• Utvärdering av remitteringsprocessen. 

• Stöd till patienten att upprätthålla den ökade fysiska aktiviteten. 

• Patienten ska vara delaktig och involverad i hela processen och uppmanas ta eget ansvar 

för sin hälsa och sitt deltagande i fysisk aktivitet. 

• Sekretess för patienten. 

Betydelsen av utvärdering betonas starkt för kvalitetssäkring och utveckling av 

förskrivning av fysisk aktivitet. Systematisk utvärdering saknas dessvärre ofta. För uthålliga 

system föreslås bland annat: 

• Att accepterade resultatmått identifieras. 

• Före- och eftermätning. 

• Processutvärdering . 

• Långtidsuppföljning på patientnivå. 

Detta leder till och kräver omprövning av arbetsmetoder, patienturval och fysiska 

aktivetsprogram allteftersom nya data framkommer. Slutligen betonas att det är av största 

vikt att avsätta resurser för utvärdering, i form av både tid och pengar. 

Vem har nytta av ett recept på fysisk aktivitet? 

Alla friska personer har nytta av att vara fysiskt aktiva. Mest samhällsnytta i form av minskad 

sjuklighet skulle man ha genom att öka den fysiska aktiviteten hos de minst fysiskt 

aktiva grupperna, exempelvis många personer med invandrarbakgrund, socioekonomiskt 

svaga individer och äldre. Individer med riskfaktorer, som ännu inte utvecklat sjukdom, är

också en viktig potentiell målgrupp, exempelvis de med ärftlighet för hjärt-kärlsjukdom 

eller överviktiga. Personer med olika sjukdomar är också en viktig målgrupp. Ordinationen 

måste dock individualiseras med hänsyn till patientens aktuella sjukdom, funktionella 

kapacitet, medicininteraktioner, eventuella kontraindikationer för viss aktivitet 

och utefter detta rekommenderas lämplig form av aktivitet. 

Motiverande samtal vid beteendeförändring till mer 

fysiskt aktiv livsstil 

Beteendeförändring 


En stor variation av teorier och modeller har använts i psykologiska och social studier på 

beteendeförändring. Den så kallade förändringsstegmodellen eller ”Stage-of-change 

Model” som utvecklats av Prochaska och DiClements grundar sig inte på en enda teori 

utan på flera och kallas därför ofta ”Transtheoretical model of Change”. ”Stage-of-change 

Model” används för att klassificera befolkningen i nivåer/steg av hur motiverade eller 

förändringsbenägna de är för beteendeförändring. Modellen kan också användas för att 

utveckla olika nivåer/steg av specifika interventioner i syfte att förflytta en grupp från en 

nivå/ett steg till en högre nivå eller grad av motivation. 

En förändring av ett hälsobeteende sker vanligtvis i flera steg och är en process (26). 

Förändringsstegen återspeglar teorier om bland annat motivation, social inlärning och 

återfall. Beteendeförändringen är ofta en dynamisk process och förändringsstegmodellen 

nedan visar att det ofta är en lång väg att gå innan ett beteende är etablerat och kan anses 

vara varaktigt. 

Modellen innehåller sex förändringssteg och är när det gäller fysisk aktivitet följande. 

Inom parentes visas fördelningen i den svenska populationen enligt en Pan-EU studie 

(27): 

• Precontemplation – inte särskilt fysiskt aktiv, och har inte för avsikt att bli mer fysiskt 

aktiv de närmaste sex månaderna (18,5 %). 

• Contemplation – inte särskilt fysiskt aktiv, men har för avsikt att öka min fysiska 

aktivitet den närmaste månaden (19,5 %). 

• Preparation – inte särskilt fysiskt aktiv, men jag har beslutat mig för att öka min 

aktivitet den närmaste månaden (15 %). 

• Action – fysiskt aktiv, men jag har ökat min fysiska aktivitet under de senaste månaderna 

(4,5 %). 

• Maintenance – fysiskt aktiv och har varit det mer än sex månader (36 %). 

• Relapse – fysiskt aktiv för ett år sedan men har varit mindre aktiv under de senaste 

månaderna (5 %). 

Förändringsstegsmodellen har fått praktisk betydelse för att kunna förstå och motivera 

personer till förändring av sitt (hälso)beteende. Rådgivningen kan bättre målgruppsanpassas 

utifrån det steg i processen som personen befinner sig i, och inte som brukligt är att


samma rådgivning och behandling ges oavsett i vilken fas patienten befinner sig i. De 

grundläggande teorierna i denna modell är baserad på att det finns en bestämd avsikt och 

vilja när en person är beredd att förändra sitt beteende, samtidigt som graden av mottaglighet 

för en förändring genom information och stöd varierar. 

För att mäta en individs beredskap för förändring, kan man använda sig av de frågor 

som redovisas i bilaga 3. 

Motiverande samtal kring fysisk aktivitet 

Motivation att välja ett hälsosammare beteende är i regel inget man har eller inte har. Man 

är motiverad i högre eller lägre grad och motivationen kan stimuleras. De som är minst 

motiverade är de som behöver mest hjälp. Dessa patienter söker inte själva råd och hjälp, 

eftersom de inte har någon medveten önskan om att förändras. Intresset behöver väckas. 

Eftersom det är så lätt att få negativa reaktioner från den som är lågt motiverad, är det risk 

att dessa patienter i stället får minst hjälp. Då gäller det att som förskrivare förstå att här är 

det extra viktigt att försöka göra ett motivationsarbete. Vid varje möte kan patientens 

intresse för förändring öka i någon liten grad. 

Det motiverande samtalet syftar till att öka patientens motivation till beteendeförändring 

(21, 28–30). Genom att ta upp frågan markerar man dess betydelse. Därefter handlar 

det om att på ett lugnt, sakligt och värderingsfritt sätt hjälpa patienten att utforska sina 

tankar, föreställningar, farhågor och erfarenheter. Det viktigaste syftet med samtalet är att 

patienten själv ska blir klar på vad hon vill och tänker. Patienten kan också behöva tillgång 

till ny information, till exempel om hur fysisk aktivitet kan påverka hennes diabetessjukdom. 

Ofta behöver patienten också stöd för att kunna genomföra förändringen. 

Motiverande samtalsmetodik beskrivs mer utförligt i bilaga 4. 

Förskrivning av FaR sker lämpligen med hjälp av motiverande samtal kring fysisk 

aktivitet. För att kunna riskbedöma patienten (hög-/lågriskindivid) avseende aktuell fysisk 

aktivitetsnivå och för att hitta en lämplig aktivitet, måste ett receptutfärdande föregås av en 

dialog med patienten samt en anamnes på fysisk aktivitet, under fritiden såväl som i 

arbetet. Samtalet bör innehålla frågor om patientens nuvarande och tidigare fysiska 

aktivitet, hur patienten ser på fysisk aktivitet och hur mycket patienten vill och tror sig 

hinna med. 

Viktigt är att råden är individuella, att det är patienten som gör ett val om, hur och när 

hon vill öka sin fysiska aktivitet, att man som behandlare har en optimistisk och empatisk 

attityd samt att uppföljning sker. Viktigt är också att aktivitetsnivån sätts lagom högt, framförallt 

för de helt ovana, för att undvika bakslag och för att nå bra compliance (följsamhet). 

Patienten ska ”lyckas”. En stödjande miljö runt patienten underlättar också, det vill säga 

att alla inom vårdteamet är medvetna om den fysiska aktivitetens betydelse som behandlande 

åtgärd och att det finns faktiska möjligheter i patientens närmiljö att ”lösa in sitt 

recept”. Långsiktiga program/lösningar bör också eftersträvas, då ordinationen i de flesta 

fall är livslång. Åtagandet får inte kännas övermäktigt för patienten, utan ska vara fullt 

möjligt att klara av.

Etiska överväganden vid livsstilsråd 


Förskrivningen av fysisk aktivitet på recept sker i mötet mellan patienten/kunden och personalen 

inom sjukvården eller företagshälsovården. I Statens beredning för medicinsk 

utvärderings (SBU) rapport Patient–läkarrelationen, läkekonst på vetenskaplig grund, 

diskuteras de etiska grunderna för mötet mellan hälso- och sjukvården och patienten (31). 

SBU menar att hälso- och sjukvården bygger både på medicinsk vetenskap (”science of 

medicine”), som har sin förankring i naturvetenskapen, och på läkekonst (”art of medicine”), 

ett humanistiskt paradigm som inrymmer etik, filosofi, historia och psykologi. 

Både den medicinska vetenskapen och läkekonsten är nödvändig för att kunna tillgodose 

de vårdsökandes behov. 

I tidigare avsnitt har beskrivits behovet av mer hälsofrämjande arbete och en hälsoorientering 

av hälso- och sjukvården. I boken Begreppen hälsa och hälsofrämjande – en 

litteraturstudie, diskuteras begrepp som prevention och hälsofrämjande i klinisk verksamhet 

(32). Enligt en av författarna syftar kliniskt hälsofrämjande arbete till att vara ett 

stöd för individen att ta kontroll över de faktorer som påverkar dennes hälsa (33). Enligt 

den teoretiska modellen ”the health belief model” är möjligheterna att lyckas med en 

behandling större om patienten själv är motiverad och tror på behandlingen (32). Inom 

hälsofrämjande arbete utgår man från patient/klient som deltagande i vad som bidrar till att 

förstärka det friska. Personalen inom hälso- och sjukvården fungerar då som redskap för 

patienten att nå högre kunskap om vad som är bra för dennes hälsa och välbefinnande. 

När arbetet utgår från en dialog och ett aktivt deltagande av patienten har man tagit 

utgångspunkt i den etiska autonomiprincipen. Den innebär enligt Beauchamp och 

Childress att man ska respektera varandras rätt till självbestämmande (34). De föreslår 

förutom autonomiprincipen att tre etiska principer bör beaktas vid hälsofrämjande: 

• Icke-skada-principen, vilken säger att vi har en moralisk skyldighet att inte skada 

varandra, eller att riskera att skada varandra. 

• Göra-gott-principen, vilken säger att vi ska arbeta för att förebygga och minska lidande 

och arbeta för att ge människor möjlighet att öka sitt välbefinnande. 

• Rättviseprincipen, vilken innebär att man ska handla rättvist vid fördelning av bördor 

och förmåner. 

Kommunikationen mellan patienten och personalen i hälso- och sjukvården är således 

avgörande för såväl patientens vilja till förändring som förmåga att faktiskt lyckas. 

Innehållet i autonomiprincipen motsvaras av förhållningssättet i motiverande samtal. 

Göra-gott-principen förutsätter dessutom en kommunikation med patienten på patientens 

villkor. Rättviseprincipen har ett värde i att stödja patienten i handling. 

Det kan i mötet mellan patient och personal uppkomma en konflikt mellan autonomiprincipen 

och göra-gott-principen. I viljan att göra gott kan handlingen bli paternalistisk. 

Paternalism kan beskrivas med att respekten för hälsan sätts före respekten för individens 

autonomi, det vill säga att ”A handlar gentemot B i syfte att gynna B men utan B:s 

informerade samtycke” (35). 

Enligt SBU är de allmänna etiska principerna för hälso- och sjukvården att göra gott, 

inte skada, vara rättvis och respektera autonomi och integritet. De två första principerna,


göra gott och inte skada, uttrycks i lagstiftningen genom krav på god vård och rättviseprincipen 

att den ges på lika villkor till hela befolkningen. Respekt för autonomi och 

integritet innebär att patienten får möjlighet att ta ställning till och samtycka till de 

åtgärder som läkaren föreslår. Det förutsätter att patienten blir informerad på ett sätt som 

för patienten är begripligt, men också att det sker utan kränkning och bristande respekt för 

individens integritet. Just respekten för autonomi och integritet är enligt SBU något som 

betonats i de västerländska demokratiernas hälso- och sjukvård de senaste decennierna. 

Den innebär: 

”Patienten framhålls som en likvärdig part med läkaren när det gäller att fatta beslut 

om vården. Den medicinska sakkunskap som patienten saknar ska kompenseras med information 

så att patienten får ett tillräckligt beslutsunderlag.” 

I en skrift utgiven av Dansk selskab for almen medicin (36) utgår man ifrån att läkarens 

arbete är grundat i etiska värderingar och normer, att ett gott liv är ett ”moralsk gode” och 

att det finns en konflikt mellan hänsynen för patientens autonomi och hänsynen till patientens 

hälsa. Här framhålls vidare att med utgångspunkt i uppfattningen att de flesta människor 

lägger stor vikt vid en god hälsa, så har läkaren en plikt att påverka individen till att 

överväga en hälsofrämjande livsstil (36). Den uppfattningen i sig legitimerar läkarens rätt 

och plikt att diskutera livsstilsproblem och försöka förmå patienten att sätta sin önskan om 

en god hälsa i relation till sin livsstil (36).

Pilotstudie av fysisk aktivitet på recept 

För att testa och utvärdera FaR och FYSS initierades en pilotstudie som en del i Sätt 

Sverige i Rörelse 2001. Pilotstudien av FaR består av två delar och genomförs från oktober 

2001 till och med september 2003. Första delen handlade om att starta och finna arbetsformer 

för FaR och en 12-månaders försöksutskrivning av FaR. Denna del pågick ett år, 

från oktober 2001 till och med september 2002. Den andra delen handlar om att följa upp 

patienterna under 12 månader efter att de fick sitt recept på fysisk aktivitet. Resultat om 

patienterna har ändrat sin förändringsbenägenhet, om de ändrat sitt beteende till mer 

fysisk aktivitet, vilken påverkan på livskvalitet samt följsamhet med mera som skett, kommer 

därför att presenteras i början av 2004. 

Syfte och mål för pilotstudien av FaR 

Syfte 

Syftet med denna pilotstudie var att utveckla och beskriva arbetsmetoder och struktur för 

att i förebyggande och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR). 

Mål 

I Att ta fram och beskriva arbetssätt för genomförandet av FaR, utifrån lokala förutsättningar 

avseende implementering, förankring, ansvar och ansvarsfördelning samt 

samverkansformer. 

II Att implementera FYSS som ett verktyg för att förskriva FaR samt att vidareutveckla 

denna utifrån såväl användarperspektiv som innehållsmässigt. 

III Att utveckla och genomföra utbildningsinsatser för receptskrivande personal. 

IV Att öka personalens kunskap samt främja attityder och beteende till fysisk aktivitet för 

förebyggande och behandlande åtgärder. 

V Att utveckla och genomföra utbildningsinsatser för ledare av receptförskriven fysisk 

aktivitet. 

VI Att öka patientens kunskap samt främja attityder och beteende till fysisk aktivitet för 

förebyggande och behandlande åtgärder. 

VIIAtt utvärdera hälsoeffekter samt förändring i aktivitetsgrad och inställning till fysisk 

aktivitet på de som erhåller receptförskriven fysisk aktivitet. 

Material och metoder i pilotstudien 


I pilotprojektet ingår nio vårdcentraler och fyra företagshälsovårdcentraler i fyra landsting


samt på Alviva i Stockholm (före detta LM Ericssons företagshälsovård). Pilotlandsting är 

Halland, Kalmar, Norrbotten samt Östergötland. Initiativtagare och projektansvarig för 

hela projektet är Statens folkhälsoinstitut. Arbetet leds i varje län av en projektledare som 

ansvarar för projektet. Utvärderingen sker i samverkan mellan Statens folkhälsoinstitut, 

Folkhälsovetenskapligt Centrum i Linköping samt projektledarna 5 . 

Inom pilotstudien rekryterades totalt 13 vårdcentraler och mottagningsenheter för 

företagshälsovård, där man aktivt skulle arbeta med försöksutskrivningen av FaR. 

Vårdcentraler och mottagningsenheter för företagshälsovård i pilotstudien representerade 

olika lokala förhållanden i fråga om exempelvis storlek, upptagningsområde och arbetsorganisation 

(bilaga 5). Härigenom kunde man få en bred erfarenhet av vad som underlättar 

och vad som innebär hinder, utöver det som redan framgått från litteraturstudier. 

För de enheter som kom att ingå i projektet utsågs enhetssamordnare. Deras uppgift var 

att koordinera såväl det inre som yttre arbetet med FaR samt att vara kontaktperson för 

utvärderingen. I det yttre arbetet ingick samverkan med friskvårdens aktörer. Samverkan 

innebar bland annat samarbete för omhändertagandet av de som får fysisk aktivitet 

förskrivet, erbjuda en stödjande miljö som underlättar för patienten/klienten att öka sin 

fysiska aktivitet och att öka möjligheten för inaktiva grupper att hitta ”sin” aktivitet. Vilka 

friskvårdsaktörer som ingått i projektet har skiftat efter vilka förutsättningar och möjligheter 

som har funnits kring de förskrivande enheterna och nya grupper har startats som 

är speciellt anpassade efter patientkategorin. 

I tabell 1 redovisas de fyra pilotlänen Halland, Kalmar, Norrbotten respektive Östergötland 

samt den företagshälsovård från Stockholm som har deltagit i försöksutskrivningen 

av fysisk aktivitet – FaR. 

5 För att driva utvecklingsarbetet och för utvärdering av pilotprojektet fysisk aktivitet på recept 

bildades FaR-gruppen. FaR-gruppens medlemmar är Lena Kallings (Statens folkhälsoinstitut), 

Matti Leijon (Östergötland), Mona Ringbjer (Norrbotten), Christina Samuelsson (Kalmar), Birgitta 

Seijmer Andersson (Alviva), Annika Strandell (Statens folkhälsoinstitut), Agneta Ståhle (Karolinska 

Institutet) och Anna Östbom (Halland).


Tabell 1. De i pilotstudien av FaR deltagande länen, länssamordnare och deltagande vårdenheter 

Pilotlän Länssamordnare Deltagande vårdcentraler och 

företagshälsovårdsmottagningar 

Halland Anna Östbom 

Landstinget Halland 

Vårdcentralen Andersberg, Halmstad 

Folkhälsoenheten Neptunuskliniken, Varberg 

Kalmar Christina Samuelsson Mörbylånga vårdcentral, Mörbylånga 

Landstinget i Kalmar län 

Utveckling och folkhälsoenheten 

Söderåkra vårdcentral, Söderåkra 

Landstingshälsan Kalmar län, Företagshälsovård 

Söder (Kalmar) & Norr (Västervik och Oskarshamn) 

Norrbotten Mona Ringbjer 

Norrbottens läns landsting 

Erikslunds vårdcentral, Boden 

Division primärvården Mjölkuddens vårdcentral, Luleå 

Östergötland Matti Leijon 

Arvidsjaurs vårdcentral, Arvidsjaur 

Ekholmens vårdcentral, Linköping 

Företagshälsovård 

Folkhälsovetenskapligt Centrum 

Landstinget i Östergötland 

Östgötahälsan, företagshälsovård, Linköping 

Rörelse & Hälsa (tidigare PV-Rehab), Linköping 

Sandbyhovs vårdcentral, Norrköping 

Alviva i Stockholm Birgitta Seijmer Andersson 

Alviva AB, Stockholm 

Företagshälsovård Stockholm 

Genomförande 

För vårdcentralernas och företagshälsovårdens del innebar deltagandet i projektet en 

möjlighet till utbildning om fysisk aktivitet på recept och samtalsmetodik, samt möjlighet 

att använda sig av den till projektet framtagna receptblanketten och Internetversionen av 

FYSS. 

Pilotprojektet med FaR syftade till att utveckla arbetsmetoder och strukturer för att i 

förebyggande och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept. I rapportens 

resultatredovisning beskrivs därför hur man konkret har arbetat med FaR på enheterna. 

Förutsättningarna att arbete med FaR har varit olika för de deltagande enheterna, 

eftersom de valdes ut för att vara olika i både sin struktur och med olika lokala förutsättningar. 

I bilaga 5 redovisas därför en kort bakgrundsbeskrivning av de vårdcentraler 

och företagshälsovårdsenheter som deltagit i projektet. 

Utbildningsinsatser 

Inför projektstarten den 1 oktober 2001 genomfördes utbildningsinsatser för de receptförskrivande 

enheterna och de för projektet identifierade friskvårdsaktörerna. Personalen 

på företagshälsovården och på vårdcentralerna erbjöds en halvdagsutbildning om fysisk 

aktivitet och FYSS samt en halvdags introduktion i samtalsmetodik. Utbildningen om


fysisk aktivitet och FYSS genomfördes av Agneta Ståhle, Karolinska Institutet, Annika 

Strandell och Agneta Skoglund-Fall, Folkhälsoinstitutet samt Anders Raustorp, Högskolan 

i Kalmar. Det övergripande syftet var att deltagarna skulle lära sig använda FYSS 

men också att fördjupa förståelsen om hur fysisk aktivitet kan användas för att främja 

hälsan. Utbildningen i samtalsmetodik genomfördes av Annika Nordström och Jack 

Winberg, Umeå universitetssjukhus. Syftet med denna del var att diskutera livsstilsförändringar 

med utgångspunkt i metoden ”motiverande samtal”. 

Den utbildning som anordnades för projektets aktivitetsledare/friskvårdsaktörer hölls 

av ovan nämnda medarbetare från Folkhälsoinstitutet och Högskolan i Kalmar. Kursens 

syfte var att ge deltagarna en fördjupad kunskap om den fysiska aktivitetens betydelse 

för hälsa, både som behandlingsform för olika sjukdomstillstånd och som hälsofrämjande 

friskfaktor. Kunskapen omsattes sedan i praktiska patientfall där deltagarna 

konstruerade aktivitetsprogram för de vanligaste tillstånden där fysisk aktivitet används 

som behandling. 

Vem skriver recept? 

I pilotstudien har det varit upp till respektive enhetschef att avgöra vilka personer och 

yrkeskategorier som har kunnat förskriva FaR. Vilka personalgrupper som har förskrivit 

FaR i projektet framgår i resultatredovisningen. 

Datainsamling 

För att samla in data i FaR-projektet har både kvalitativ och kvantitativ metod använts. 

De enkäter som använts i projektet har med några få undantag använts på alla enheter. 

Förutom enkäter ingår en rad intervjustudier i projektet, de flesta av dessa kommer att 

resultera i studentuppsatser på olika universitetsutbildningar. Figur 1 visar de olika 

utvärderingsstegen och när i tiden de genomfördes. 

Utbildning 

2001 

1 okt 

Vecka 44 

Väntrumsenkät 1 

Utbildning 

Utvärdering 

Dagbok 

Patientenkät 1 

Vecka 12 


Vecka 22 


2002 

30 sept 

Patient enkät 2 

Personalenkät 

Samordningsenkät 

Friskvårdsenkät 

Figur 1. Tidsaxel över utvärderingsinsatser under pilotprojektet. 

Patientenkät 3 

2003 

30 sept 

Utbildningsutvärderingen 

Utvärderingen av utbildningen om fysisk aktivitet och FYSS genomfördes med hjälp av en 

enkelsidig enkät, enligt den modell som används vid kurser och utbildningar vid


Högskolan i Kalmar. Varje utbildningstillfälle avslutades med att deltagarna ombads att på 

plats besvara enkäten. Motsvarande utvärdering var även planerad för den samtalsmetodikutbildning 

som genomfördes på vårdcentralerna och för företagshälsovården. Den 

utvärderingen genomfördes på grund av ett missförstånd endast vid ett av utbildningstillfällena. 

Enhetssamordnarna – Dagbok, samordnarenkät och flödesschema 

För att följa det interna arbetet, processen, på varje enhet förde enhetssamordnaren under 

projekttiden veckodagbok över arbetet på enheten. Varje samordnare har sedan sammanfattat 

sina dagboksanteckningar utifrån sex huvudrubriker/frågeställningar; implementering, 

förankring, ansvar/ansvarsfördelning, genomförande, samverkansformer samt vad 

som påverkat förskrivningen positivt och negativt. 

Alla dagbokssammanfattningarna har sedan analyserats och sammanställts. Det 

gjordes genom att skapa en generell bild av samordnarnas upplevelser, det vill säga inte att 

redovisa varje dagbokssammanfattning separat. Utifrån de givna rubrikerna markerades 

utsagor rörande projektet. Under varje rubrik skapades en kategorisering utifrån samordnarnas 

olika upplevelser under projektet. För att få en mer dynamisk bild av upplevelserna 

av projektet lyftes även mindre frekventa utsagor in i sammanställningen. Analyserna av 

enhetssamordnarnas dagbokssammanfattningar har gjorts av två av varandra oberoende 

personer, en författare och en utomstående person. 

För att få en enhetlig struktur på utvärderingen av hur samordnarna har upplevt 

processen har dagboken kompletterats med en samordnarenkät till enhetssamordnarna när 

projektet avslutades. Denna enkät är sammanställd och analyserad på motsvarande sätt 

som dagbokssammanfattningen. 

Det sätt som enheterna har använt för att internt organisera arbetet under projektet har 

beskrivits i ett flödesschema. I det fall man förändrat arbetsform under projekttiden har 

man också tagit fram ett nytt flödesschema. Varje enhet redovisar även veckovis antalet 

recept som enheten förskrivit. 

Receptförskrivande personal –Personalenkät och intervjustudie 

En personalenkät skickades ut till all receptförskrivande personal när pilotprojektet avslutades. 

Enkäten tog bland annat upp projektets utbildningsinsatser, delaktighet, FYSS, 

arbetsformer och syn på preventivt arbete 6 . 

Personal vid tre av enheterna i Östergötland intervjuades med hjälp av fokusgruppsintervjuer 

(37). 

6 De frågor som handlar om synen på prevention är hämtade från en studie av Per Eldhagen och 

Lars Weinehall, Umeå Universitet, och Margareta Kristensson, Linköpings Universitet, där man 

jämför läkarstudenter på KI, Umeå universitet och Hälsouniversitetet i Linköping.


Friskvårdsenkät 

De friskvårdsenheter som ingått i projektet har ombetts besvara en ensidig enkät med 

påståenden om FaR och pilotprojektet. Friskvårdsenkäten genomfördes i samband med att 

pilotprojektet avslutades. 

Patientenkäter 

Varje patient som får ett recept på fysisk aktivitet har erhållit en åttasidig patientenkät. I 

enkäten ingår, förutom traditionella bakgrundsfrågor som ålder, kön, civilstånd, utbildningsnivå, 

frågor om aktivitetsnivå, inställning till fysisk aktivitet och livskvalitet. För att 

mäta egenupplevd hälsa och livskvalitet har instrumenten SF-36 (38), EuroQol (39) och 

”livets stege” (Ladder of life) (40) använts. 

Frågor om livsstil samt bakgrundsfrågorna i enkäten är till stor del hämtade från 

Östergötlands senaste befolkningsenkät från 1999 (41). Resultat från befolkningsenkäten 

kommer i viss mån även att tjäna som referensmaterial till pilotstudien. Enkäten innehåller 

även en fråga som ligger till grund för att identifiera var patienten befinner sig i de olika 

stadierna för beteendeförändring som har identifierats av Prochaska och Di Clemente (26). 

I enkäten används en särskild version speciellt framtagen för fysisk aktivitet som tidigare 

har använts bland annat i den Europeiska Pan-EU undersökningen om fysisk aktivitet, 

kroppsvikt och hälsa (27, 42). 

Patientenkäten följs sedan upp med liknande enkäter efter 6 respektive 12 månader. 

Vårdcentralen Andersberg har inte använt sig av patientenkäterna, då en stor del av 

recepten skrivits till personer som hade behövt tolkhjälp för att besvara enkäten. Enkäterna 

har här ersatts av en intervjustudie med ett mindre antal individer. De huvudsakliga resultaten 

på patientnivå kommer att presenteras i nästa rapport som kommer i början av 2004. 

Väntrumsenkäter 

Vid tre tillfällen under projektåret distribuerades väntrumsenkäter till besökarna på de 

enheter som ingick i projektet. Syftet var att få en uppfattning om aktivitetsnivå, syn på 

fysisk aktivitet, livsstilsråd, FaR med mera, hos de personer som under en vanlig vecka 

besökte de i projektet ingående enheterna. Enheterna fick själva välja hur väntrumsenkäterna 

skulle lämnas ut till besökarna på grund av att enheterna har olika mottagningssystem 

och olika yttre förutsättningar. För att sedan beräkna svarsfrekvensen jämfördes 

antalet besvarade enkäter med antalet besökare på enheten under veckan. Det finns 

således ingen jämförelse med hur många enkäter som delades ut. 

Kompletterande intervjustudier 

För att få en kompletterande bild av arbetet i projektet, genomfördes inom projektets ram 

även intervjustudier. Två av dessa har tillkommit på grund av utvärderingsproblem som 

man inte förutsatte i förväg: 

• Invandrarkvinnor: En intervjustudie av invandrarkvinnor som fått recept vid 

Andersbergs VC i Halmstad. Dessa kvinnor hade svårt att förstå och besvara den enkät 

som användes i projektet.

• Avhoppad enhet: Intervjuer med vårdcentralchef samt personal på Mjölkuddens vårdcentral. 

Inom ramen för pilotprojektet skrivs ett antal magisteruppsatser i folkhälsovetenskap 

av studenter vid Linköpings universitet. Dessa uppsatser har inte presenterats ännu och 

deras resultat kommer i huvudsak att redovisas i början av 2004. Uppsatsernas teman är i 

korthet: 

• Intervjuer med sex av projektets enhetssamordnare. Studiens huvudsyfte är att beskriva 

rollen som samordnare på en förskrivande enhet. 

• Intervjustudie av personal vid Alviva företagshälsovård för att beskriva FaR ur ett 

organisationsperspektiv. 

• Intervjuer med samordnarna vid sex friskvårdsenheter i Östergötland. 

• Patientintervjuer angående följsamhet av recept på fysisk aktivitet på recept. Studien 

som har sin utgångspunkt i Health-Belief-modellen. 

Resultatredovisning 

I den följande resultatredovisningen återfinns projektets processutvärdering om arbetsformerna 

för FaR tillsammans med de olika aktörernas upplevelser av FaR. Därefter kommer 

en sammanställning av receptstatistik och deskriptiva patientdata som insamlats under 

2001–2002. Insamlingen av material fortsätter under 2003, med patientdata i form av de 

patientenkäter som distribueras 6 respektive 12 månader, efter det att patienten har fått sitt 

recept. Under 2003 färdigställs även en rad intervjustudier som sedermera kan ge en 

kompletterande bild av såväl patienternas, personalens och friskvårdens syn på FaR. 

Att arbeta med FaR 


Enhetssamordnarnas upplevelser av FaR och projektet har fångats både med hjälp av dagbok 

och en samordnarenkät. Samordnarenkäten har besvarats av samtliga samordnare 

medan dagbokssammanfattningar har inkommit från 9 av de 12 samordnarna. 

Implementering och förankring av FaR 

Det framgår av dagböckerna att FaR i huvudsak har initierats på två olika sätt. Vid vissa 

enheter har enhetschefen själv vid förfrågan beslutat att enheten ska delta i projektet. Vid 

andra enheter har beslutet om medverkan i projektet gjorts i samråd med personalen. 

Följande citat visar hur FaR beslutats av verksamhetschefen: 

Projektet och dess upplägg presenterades för all personal på vårdcentralens planeringsdagar 

… verksamhetschefen poängterade att detta stämde väl in i vårt arbetssätt. 

De enheter som tog ett gemensamt beslut om deltagande i projektet lyfter i sina dagböcker 

fram betydelsen av att förändringar ska vara förankrade bland personalen och att de 

inte får komma ”uppifrån”. De menar att förändringen eller projektet på så sätt får största 

möjliga genomslagskraft, vilket framgår av följande citat:


Mycket viktigt med förankring så att det är något som alla är överens om att det här vill 

vi göra. Får inte vara något som kommer uppifrån. 

Implementerings- och förankringsprocessen lyfts av flera samordnare fram som en viktig 

del vid såväl inledningen som under projektets gång. Det framkommer att de utbildningar 

som hölls också var en viktig del i implementeringsarbetet. De var överlag uppskattade 

och det påtalas i flera dagböcker som negativt att en del personal inte deltog i dessa. 

Tyvärr kunde inte alla delta i utbildningen vilket inte var helt lyckat. 

Vikten av att under projektets gång fortsätta med förankringsarbetet lyfts fram i flera 

dagböcker samtidigt som det riktas en del självkritik mot den egna förankringsprocessen: 

Jag upplever att FaR är relativt bra förankrat i vår personalgrupp men det kunde ha 

varit bättre. I efterhand så ser jag att vi skulle ha gått ut hårdare med personalutbildningen 

och repeterat oftare. Om alla blir bra utbildade och väl motiverade så blir förankringen 

bättre. 

Återkommande möten och diskussioner kring FaR och FYSS lyfts fram som något positivt. 

På en enhet följdes utbildningstillfällena upp med en gemensam diskussion där de 

praktiska rutinerna diskuterades, det vill säga vilka som skulle skriva recept och vem som 

har ansvaret för utvärderingen och enkäterna. Dessutom fick alla som skulle skriva recept 

en plastmapp med recept samt informationsfoldrar. Det direkt motsatta förhållandet gällde 

på en annan enhet, där man inledningsvis ”missade att diskutera kring och besluta om 

strukturen för FaR”. Det löstes med hjälp av att FaR blev en punkt på enhetens ordinarie 

veckomöten samt att samordnaren upprättade ett flödesschema för att underlätta för alla i 

personalgruppen. Deras slutsats var att det är: 

Viktigt att noga diskutera igenom och besluta hur remisskrivande ska gå till väga rent 

praktiskt på enheten innan man startar. Vem gör vad, har ansvar för vad, var ska eventuellt 

material finnas och så vidare. Det är också viktigt att ha en samordnare som har/tar mer 

ansvar och driver det nya arbetssättet framåt. 

Vid en av enheterna insåg man att den personal som själv var fysiskt aktiv hade lättare 

att ta till sig projektet och därför: 

… erbjöds personal individuell rådgivning i träning av en av våra sjukgymnaster, detta 

för att stimulera egen träning och skapa intresse för receptskrivning. 

Ett flertal påpekar att det är viktigt för såväl implementeringen som för förankringen 

med delaktighet från både ledningsgruppen och bland de anställda när ett nytt arbetssätt 

förs in i verksamheten. 

De anställda på enheterna i projektet har själva haft goda förutsättningar till fysisk 

aktivitet. Tio av tolv enheter uppger att de hade tillgång till fysisk aktivitet antingen på 

arbetstid eller subventionerad av arbetsgivaren. På sex av dessa utnyttjades detta av en stor 

del av personalen. 

I samordnarenkäten efterfrågas om FaR ses som ett projekt eller som verksamhetsutveckling. 

Trots att bara ett år har gått och att detta i sig är ett avgränsat projekt, uppger sju 

av samordnarna att de ser arbetet med FaR som verksamhetsutveckling. Det är även något 

de avser att vidareutveckla och fortsätta att arbeta med. En av samordnarna anger att FaR 

ses både som projekt och verksamhetsutveckling, medan de fyra återstående enheterna ser 

FaR som ett rent projekt. Därmed inte sagt att man inte tänker fortsätta med FaR.


Enhetssamordnarnas upplevelse av sin roll 

Den samlade bilden av samordnarrollen är, enligt samordnarenkäten, att arbetet med FaR 

har upplevts positiv och stimulerande, även om det ibland har känts svårt och stressigt. 

Samordnarnas förväntningar på projektet var mycket positiva. De tyckte att projektet kändes 

spännande och intressant. Dessutom fanns det stor tilltro till arbetsformen och många 

trodde att det skulle bli en stor framgång. Det fanns även stora förhoppningar på att FYSS 

skulle få en stor genomslagskraft och därmed höja kvaliteten i arbetet. Man önskade även 

att förbättra samarbetet med föreningar och därmed kunna slussa patienter från sjukvård 

till samhällets övriga aktörer. 

Alla förväntningar har inte uppfyllts och flera upplever att man inte nått riktigt ända 

fram, trots att de flesta anser att projektet varit väl förankrat i personalgruppen. Man kan 

”mellan raderna” utläsa att flera tar det lite personligt att förväntningarna inte har uppfyllts, 

trots att de anger att orsaken till detta ligger utanför deras kontroll. Många verkar ha 

haft svårt att riktigt komma igång med receptförskrivningen, trots att de haft en god vilja 

och varit intresserade av FaR. 

Samordnarna anger en rad olika förklaringar till detta. Många uppger tidsbrist som ett 

stort och vanligt hinder. Vissa enheter har även haft en stor personalomsättning och anger 

att det på grund av för många olika projekt funnits en viss projekttrötthet i organisationen. 

Flera enheter uppgav att det var svårt att komma igång efter lov och ledigheter samt att den 

omfattande patientenkäten upplevdes som tidsödande. FYSS fick inte det genomslag den 

förtjänade, delvis beroende på att den inte fanns tillgänglig när projektet startade. Viktiga 

kapitlet, exempelvis om diabetes, har inte funnits tillgängliga. En annan förklaring är att 

många tycker att det är svårt att förstå rekommendationerna. En viktig aspekt i sammanhanget 

är att också ha rimliga förväntningar på förändringsarbete av den här typen. 

Förändringsarbete tar alltid tid och ett år är en kort tid i det sammanhanget. En samordnare 

kommentar det så här: 

Detta inte bara handlar om beteendeförändring hos de individer som ska börja med 

fysisk aktivitet utan också en beteendeförändring för personalen att ta till sig en ny metod. 

På flera enheter har man under projektåret haft en situation med vakanta tjänster, 

vikarier, omsättning av personal, byte av chefer och även organisationsförändringar. Detta 

lyfts fram som faktorer som negativt har påverkat receptförskrivningen. Dessutom har det 

försvårat förankringen negativt då den nya personalen eller vikarier inte fått den utbildning 

som tillhandahölls innan projektet startade. 

Det framkommer även förväntade positiva effekter av projektet. Vissa uppger att 

arbetet i projektet bland annat har inneburit att kvaliteten i det förebyggande arbetet har 

förbättrats och att samverkan med föreningslivet har utvecklats. En annan positiv synpunkt 

är att arbetsformen mottagits med entusiasm hos personalen och att de patienter som 

har fått recept har uppskattat det. 

Det finns en rad faktorer som anses påverka receptförskrivningen positivt; uppmärksamhet 

från media, återkoppling av delresultat, möten med information och diskussion 

kring projektet, att de som skriver recepten själva tror på metoden. Även samordnarens 

eget engagemang lyfts fram som en viktig positiv faktor.


Patienter/anhörigas reaktioner 

När det gäller reaktioner från patienter/anhöriga är den generella bilden positiv. Det 

framkommer att patienter har uppskattat det extra stöd det inneburit att någon från 

friskvården kontaktar dem. Det finns också patienter som påpekat att de tycker att det är 

lite ”överjobbat” bara för att komma igång. Det är dock övervägande positiva synpunkter 

från patienter, där någon menar att de tack vare FaR fått allt från ”ett nytt liv” till en ”positiv 

utveckling av deras livssituation”. Vissa patienter har dock blivit besvikna och klagat på 

att de inte blivit kontaktade fast detta har utlovats. Det finns även patienter som inte riktigt 

förstått vad de blivit remitterade till och varför. De negativa kommentarerna som 

framkommit har annars mestadels handlat om de enkäter som patienterna har blivit 

ombedda att fylla i. 

Det framkommer även i dagböckerna att det positiva mottagandet av recepten från 

patienterna och resultat i form av bättre hälsa är viktiga framgångsfaktorer för projektet. 

Nedanstående citat lyfter fram den kanske viktigaste framgångsfaktorn och själva målet 

med fysisk aktivitet på recept: 

… patienter som tidigare varit mycket svårbehandlade, med övervikt och värk, som till 

följd av motionen gått ner i vikt, blivit hyggligt lindrade från värk och har börjat må mentalt 

mycket bättre. Detta har varit mycket påtagligt i flera fall. 

Stöd av kollegor 

De flesta samordnarna, nio av tolv, har upplevt att de haft stöd av sin verksamhetschef. 

Enligt enkäten har de samordnare som upplevt mindre eller inget stöd av sin verksamhetschef 

ändå inte upplevt sin roll mer negativ än övriga, även om de uttrycker en viss 

frustration över just detta. På de flesta enheter, tio av tolv, har FaR-projektet och dess 

arbetsformer diskuterats på interna möten. Av de två enheter som inte diskuterat projektet 

kontinuerligt på interna möten upplever den ena samordnaren att projektet har ”fallit i 

glömska” och den andra att ”alla kanske inte är så väl insatta”. Liknande upplevelser 

återfinns hos ytterligare tre av de övriga, där det förklaras av att personalen inte själva känner 

att de har tid att sätta sig in i projektet och att projektet engagerat vissa yrkesgrupper 

mer än andra. 

Ansvar/ansvarsfördelning 

Av dagböckerna framgår att samordnarna har haft ett stort ansvar för projektet på respektive 

enhet. Arbetsuppgifterna har dels bestått i administrativa delar som att sammanställa 

enhetens receptförskrivning, samla in och vidareförmedla enkäter med mera, dels har man 

haft rollen som informatör och budbärare och dessutom uppgiften att motivera kollegorna 

och hålla projektet levande. Det framkommer också att stödet från enhetschefen var viktigt. 

I vissa fall menar man att projektet till och med påverkats negativt av ett bristande 

engagemang från enhetschefen eller motsvarande. Att ha en tydlig roll och ett tydligt ansvar 

kring projektet har enligt flera varit positivt. Det framhålls som viktigt att 

samordnaren är ”nära” verksamheten; har egna patienter och kan föregå med gott exempel, 

ofta träffar kollegorna så att det blir en naturlig del av arbetet. Någon påpekar att det trots 

en god gemensam förankring blev lite av ”mitt projekt” trots att tanken från början var att

FaR skulle vara ett nytt arbetssätt för alla. 

Många av samordnarna upplever att såväl ansvar som tidsåtgång blev större än vad de 

initialt hade räknat med. Den tid som inledningsvis avsattes för projektet räckte inte till, 

vilket till stor del förklaras av att den utvärderingsinsats som samordnarna gjorde tog mer 

tid än beräknat. 

FYSS och utbildningsinsatser 

Den FYSS-utbildning och utbildningen i samtalsmetodik som erbjöds var uppskattad på 

enheterna och även en viktig del av implementeringen. Det har på ett flertal enheter tagits 

fram speciellt material för FaR, allt ifrån egna remissblanketter, informationsfoldrar till 

”friskvårdspärmar” som beskriver i stort sett alla aktiviteter som finns att tillgå på orten. 

Samordnarnas omdöme om FYSS är mestadels positiv. Den anses av de flesta vara ”proffsig”, 

välstrukturerad och en bra kunskapskälla. Några påpekar dock att den är väl krånglig 

och har lite ojämn kvalitet. Man anser vidare att samtalsmetodiken är mycket viktig då 

arbetet till stor del går ut på att motivera patienten. Det framkommer att man tyckte att 

samtalsmetodikutbildningen var för kort och att den för vissa grupper med vana av samtalsmetodik 

var alltför basal. Man vittnar dock om att intresset för samtalsmetodik har ökat 

bland personalen. 

Genomförande 

De enheter som ingår i projektet har väldigt olika förutsättningar för att arbeta med FaR (se 

bakgrundsbeskrivning i material och metodavsnittet). De olika yttre och inre förutsättningarna 

resulterar i att enheterna väljer olika arbetssätt för FaR. Det beskrivs bäst av det 

som i projektet kallas flödesscheman. I den enkät som samordnarna har besvarat framkommer 

att åtta av de tolv enheterna har upprättat flödesscheman som innehåller en beskrivning 

av hur arbetet praktiskt går till väga vid förskrivning av ett recept på fysisk aktivitet. 

En samordnare poängterar vikten av flödesschema då det ger en bra information till såväl 

befintlig som ny personal. Det är en enkel sammanfattande information som är tillgänglig 

för alla. I några fall har flödesschemat ändrats under projekttiden; på en enhet därför att 

fler patientgrupper inkluderas i receptförskrivandet, på en annan därför att man på grund 

av personalomflyttningar på enheten tvingades att ändra organisationen och slussningen 

av patienterna. 

Flödesscheman 


De flesta förskrivande enheterna i projektet upprättade någon form av flödesschema där 

deras interna arbetsmodell för FaR beskrevs. Den inkluderar i de flesta fall både 

recepthanteringen och hantering av patientenkäter som ingick i utvärderingen. I bilaga 6 

visas ett antal exempel på flödesscheman. Ett flertal av enheterna i projektet har haft 

flödesscheman med ett nästan identiskt utseende, då ett exempel från en av enheterna hade 

fått spridning i projektet. Som en kommentar till enhetens flödesschema beskriver verksamhetschefen 

på en av primärvårdsenheterna arbetsformen enligt följande:


Vår modell i arbetet har haft sin tyngd i att receptskrivandet ska ha ett status av medicinsk 

handling. Inga patienter har fått ett recept i handen och blivit uppmanade att själva 

söka upp aktivitet. Samtliga har blivit uppringda av vår för ändamålet anställda motionskonsulent 

som har haft individuellt samtal, gjort en konditionstest och man har sedan tillsammans 

valt ut den lämpligaste motionsformen med tanke på diagnosen och förutsättningarna. 

Denna ordning har fungerat utomordentligt väl. 

Samverkansformer 

Det framkommer att genomförandet har underlättats av tydliga och genomtänkta strukturer. 

I samordnarenkäten framkommer att samordnarna vid fem av enheterna, förutom det 

interna arbetet, även har ingått i ett lokalt nätverk för FaR. De är överens om att det lokala 

nätverket har varit mycket positivt och att det är ett bra och viktigt forum för utbyte av idéer 

och erfarenheter. När det gäller hur samordnarna upplevt samverkan med friskvårdsaktörerna 

är bilden något splittrad. Den är positiv, framförallt för de enheter som ingått i ett 

lokalt nätverk samt några av de mindre enheterna. För vissa enheter har samverkan fungerat 

något sämre, vilket särskilt gäller de enheter som inte har haft något lokalt nätverk för 

FaR. På vissa håll har det fungerat bra initialt men försämrats efter hand. Någon lyfter fram 

att en vanlig källa till problem är att receptförskrivare och den receptmottagande organisationen 

inte riktigt förstår varandras verksamhet och situation. En viss självkritik framkommer 

även kring att man gemensamt måste bli bättre på att följa upp patienterna. 

I dagböckerna framkommer att det även har funnits erfarenhetsutbyte mellan receptförskrivande 

enheter under projekttiden. Nätverken lyfts i dagböckerna fram som en viktig 

resurs för utvecklandet av arbetet. Att ha en tydlig struktur underlättar samverkan och 

strukturen i sig gör att mötet med patienten känns ”proffsigare”. Flera samordnare lyfter 

fram det positiva i hur flexibla friskvårdsaktörerna har varit och att man har förändrat verksamheten 

utifrån patienternas önskemål. Det finns dock exempel på mindre lyckade 

samarbeten där mottagaren har ändrat ordinationen, slussat över patienten till kostsam 

verksamhet eller tagit betalt för samtalstid som inte varit överenskommen. Det poängteras 

också att formandet av nätverk och sammanställandet av information om aktiviteter och 

priser bör vara färdigt innan arbetet med FaR påbörjas. Detsamma gäller en tydlighet till 

patienterna då det förekom missförstånd angående om FaR ingick i högkostnadskortet 

eller ej. 

Enheterna i projektet har utifrån lokala förutsättningar etablerat samverkan med olika 

friskvårdsaktörer. I figur 2 visas ett exempel på hur ”infrastrukturen” för det lokala arbetet 

kan se ut. På några enheter har man hänvisat till någon aktör, hos andra har receptet inneburit 

att ett recept har skickats till friskvårdsaktören som sedan har kontaktat patienten. 

Organisationsbilder med exempel återfinns som bilaga 7.

Egen 

aktivitet 

Figur 2. Exempel på hur organisationen sett ut i pilotstudien. 

Förskrivande personal 

Patienten 

Friskvård/förening 


Förskrivare 





Nedan följer en redovisning av personalenkäten och de enkäter som besvarades av de personer 

som medverkade vid de inledande utbildningarna angående utbildningens innehåll 

och upplägg. 

FYSS-utbildning på förskrivande enheter 

Fysisk aktivitet/FYSS-utbildningen för projektets vårdcentraler och företagshälsovård 

hölls vid sammantaget sju tillfällen i de olika länen. Deltagarnas betyg på utbildningen 

redovisades i den utbildningsenkät som besvarades av 118 personer. Utvärderingsenkäten 

bestod av frågor med svarsalternativ från 1–5, med möjlighet att lämna kommentarer samt 

en öppen ”övrig fråga”. Nedan följer medelvärdet på frågorna för samtliga utbildningstillfällen 

samt max- och minimivärden för utbildningstillfällena. Frågorna var formulerad 

utifrån kursens syfte och ”att deltagaren efter genomgången utbildning ska”: 

Resultat 

ha fördjupat sina kunskaper om den fysiska aktivitetens betydelse 3,8 (3,4–4,1) 

för hälsa och välbefinnande i förebyggande syfte och som led i behandling 

känna till skillnaderna mellan hälsoinriktad och prestationsinriktad 4,1 (3,5–4,4) 

fysisk aktivitet (FYSS-andan) 

känna till ”fysisk aktivitet på recept”, vad FYSS är och hur FYSS kan användas 4,1 (4–4,3) 

samt vanliga sjukdomstillstånd där fysisk aktivitet ordineras 

ha kunskap om hur FYSS aktivitetsledare utbildas 3,6 (2,9–4,1) 

Av den övriga frågan framgår att utbildningen var mycket uppskattad. Engagerade och 

pedagogiska föreläsare verkar ha varit en viktig faktor i kombination med en väl avvägt 

balans mellan föreläsning och diskussion. Det verkar dock ha funnits en viss diskrepans


mellan deltagarnas förkunskaper och nivån på momentet om den fysiska aktivitetens 

betydelse. En tydlig bild i materialet är att deltagarna uppfattade momentet som repetition 

och något man redan kände till. Det fanns också en efterfrågan på att utbildningen skulle få 

en lokal förankring och sättas in i ett lokalt sammanhang avseende arbetsformer, organisation 

etc. 

Samtalsmetodikutbildning 

Utvärderingen av samtalsmetodikutbildningen genomfördes bara vid ett utbildningstillfälle 

i Kalmar. Sammanställningen kan således inte anses gälla hela projektet, 

men ger ändå en viss bild. Utvärderingsenkäten var utformad på samma sätt som vid 

utvärderingen av FYSS-utbildningen. Frågorna var formulerad utifrån kursens syfte och 

”att deltagaren efter genomgången utbildning ska”: 

ha fördjupat sina kunskaper inom samtalsmetodik (Motivational Interviewing) 

Resultat 

4,5 

känna till personlighetens och empatins betydelse i mötet med patienten 4,8 

känna till de olika stadierna i beteendeförändringscirkeln 4,0 

känna till de vanligaste ”samtalsfällorna” samt hur man undviker dem 4,3 

samtalsövningar 3,3 

Resultatet av utvärderingen visar att utbildningen var uppskattad och ansågs givande 

och utvecklande av deltagarna. Deltagarna ansåg vidare att de fyra timmarna var pedagogiskt 

upplagda och att läraren var engagerad och kunnig. Det framfördes dock synpunkter 

på att utbildningen bör förlängas och att framförallt mer tid bör läggas på samtalsövningar. 

Personalenkät 

Personalenkäten distribuerades till 204 personer. I projektet har 194 personer haft möjlighet 

att skriva recept. Vid en enhet har endast läkarna förskrivit recept, vid denna enhet 

har dock den övriga personalen (5 personer) också besvarat enkäten. Personalenkäten har 

även besvarats av 5 personer på den enhet som valde att inte fullfölja projektet. Det totala 

antalet som har haft möjlighet att besvara enkäten är således 204. Personalenkäten besvarades 

av 158 personer, vilket ger en svarsfrekvens på 77 procent. Två tredjedelar (104 personer) 

arbetade på vårdcentral och en tredjedel (54 personer) arbetade på företagshälsovård. 

Av de som besvarade enkäten var 80 procent kvinnor. Sextiosju procent var 

äldre än 45 år. Knappt en tredjedel (29 %) var läkare och av dessa var 64 procent män. Av 

den övriga personalen var de flesta kvinnor (94 %). Det var även en stor övervikt av personal 

med lång arbetslivserfarenhet, då 59 procent hade arbetat mer än 20 år. 

Personalens fysiska aktivitetsnivå 

De personer som arbetar på dessa enheter är i högre grad fysiskt aktiva än normalbefolkningen. 

Det är även en större andel som anger att de befinner sig i vidmakthållandefasen 

i beteendeförändringsprocessen. Av de som besvarat enkäten:


• Var 40 procent regelbundet fysiskt aktiva. Motsvarande siffra i normbefolkningen är 23 

procent. 

• Befann sig 72 procent i vidmakthållandefasen i beteendeförändringsprocessen när det 

gäller fysisk aktivitet. Det är dubbelt så många som i det svenska normmaterialet. 

Andelen som återfallit i inaktivitet är 5 procent vilket motsvarar normen. 

• Hade mer än hälften (58 %) möjlighet till träning på arbetstid, men endast en tredjedel 

(33 %) utnyttjade det varje eller nästan varje vecka. Nästa lika många, 24 procent, 

utnyttjar aldrig möjligheten till träning på arbetstid. Av de återstående (43 %) utnyttjade 

hälften den möjligheten mindre än en gång i månaden och hälften någon gång per 

månad. 

Personalens syn på pilotprojektet 

De allra flesta (93 %) var positiva till att enheten medverkat i projektet även om det 

framkommer att bara 67 procent känt sig delaktiga i projektet. Det framkom att många inte 

tagit chansen att medverka på utbildningarna eller använda möjligheten att söka kunskap i 

FYSS: 

• 40 procent hade deltagit i samtalsmetodikutbildningen. 

• 62 procent hade deltagit i FYSS-utbildningen. 

• 59 procent hade besökt FYSS hemsida. 

• 53 procent hade använt sig av FYSS. Andelen FYSS användare var högre bland läkarna 

(74 %) än bland den övrig personalen (49 %) (p < 0.005). 

De som medverkade i samtalsmetodikutbildningen var positivt inställda till den och de 

flesta (88,5 %) skulle rekommendera den till sina kollegor. 

När det gäller hur frekvent man ger råd om fysisk aktivitet framkommer att: 

• Hälften uppger att de ”så gott som alltid” diskuterar fysisk aktivitet med sina patienter. 

• Av de förskrivare som själva är fysiskt aktiva diskuterar 57 procent fysisk aktivitet med 

sina patienter och bland de förskrivare som inte själva är fysiskt aktiva är motsvarande 

siffra 25 procent (p < 0.005). 

• Tre procent uppger att de ”aldrig” ger råd och 10 procent ”sällan” medan 36 procent 

uppger att ”de ofta ger råd men bara för vissa grupper, exempelvis överviktiga, 

diabetiker och de med högt blodtryck”. 

Personalens syn på livsstilsråd, FYSS, samtalsmetodik och FaR 

Personalenkätens andra del innehåller ett antal påståenden om livsstilsråd, FYSS, samtalsmetodik 

och FaR. Att personalen är positivt inställd till fysisk aktivitet framkommer 

då hela 79 procent ”inte alls instämmer” i ett påstående om att ”det är oavsett diagnos är 

ointressant om patient är fysiskt aktiv eller ej”. Andelen som instämmer i påståendet 

uppgår till 8 procent. Ett liknande mönster återkommer i frågan ”det är ingen idé att ge råd 

om fysisk aktivitet då patienten ändå inte följer det”, där 70 procent inte alls instämmer 

i påståendet och där en knapp procent instämmer. 

I enkäten framkommer även en positiv inställning till samtalsmetodik och där vikten av 

hur man samtalar blir tydlig; 92 procent instämmer i att ”hur man samtalar med patienten 

(samtalsmetodik) är viktigt vid livsstilsråd”. Dessutom anser 70 procent att ”det är lättare


att ta upp livsstilsfrågor om man har utbildning i samtalsmetodik”. Sjuttionio procent 

anser det viktigt att generellt höja sjukvårdspersonalens kunskap beträffande samtalsmetodik 

och 56 procent önskar fördjupade kunskaper för egen del. 

Ett av de vanligast förekommande hindren vid den här typen av livsstilsintervention är 

tidsbrist. Här framkommer det skillnader i svaren från läkarna och de övriga yrkesgrupperna. 

Drygt hälften av läkarna (52 %) instämmer i påståendet att tidsbrist är ett stort hinder 

för att förskriva FaR. Nästa lika många (45 %) instämmer i påståendet att tidsbrist är 

det största hindret för att förskriva FaR. Bland övriga yrkeskategorier uppger 21 procent 

att tidsbrist är ett stort hinder och 16 procent att det är det största hindret. 

FYSS har varit ett viktigt verktyg i projektet. Av personalen på de förskrivande enheterna 

instämmer 70 procent både i att ”FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR” och att 

det ”ökar tryggheten vid förskrivandet av FaR”. Endast 6 procent avser att FaR är onödigt 

och att ett muntligt råd är lika effektivt som ett recept”. 

Personalens syn på prevention 

Personalenkätens tredje och avslutande del handlar om synen på prevention och förebyggande 

arbete. De flesta (98 %) instämmer i att ”hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

insatser ska vara en uppgift för hela hälso- och sjukvården och en självklar del i 

varje behandling”. Dessutom instämmer 99 procent i att ”de viktigaste åtgärder sjukvården 

kan vidta för att bidra till en persons goda hälsa är att försöka påverka vederbörandes 

livsstil”. Nästan lika många (94 %) anser dessutom att ”förebyggande insatser, såsom 

patientinriktad hälsoupplysning, är en utmaning och ett stimulerande inslag i verksamheten”. 

Det finns dock lite tveksamheter kring vem som bör bedriva arbetet då några (5 %) 

instämmer helt och ytterligare några (33 %) delvis i påståendet att ”förebyggande insatser 

primärt inte är den enskilde vårdgivarens ansvar utan att sådana insatser bör skötas av till 

exempel Staten folkhälsoinstitut och andra instanser utanför vården”. 

Det framkommer med stor tydlighet att personalen ändå anser att det är patienten själv 

som har det största ansvaret för sin hälsa. Det finns ändå en stor tilltro till den egna 

förmågan att påverka patienten i en för hälsan positiv riktning, då 95 procent instämmer i 

att ”en vårdgivares hälsofrämjande råd är ett effektivt sätt att hjälpa människor att ändra 

livsstil”. Det finns också en stor tilltro (94 %) till att det förebyggande arbete på ett 

effektivt sätt kan få ned kostnaderna för sjukvården. 

Fokusgruppsintervju med personal i Östergötland 

I en fördjupningsstudie baserad på fokusgruppsintervjuer i Landstinget i Östergötland 

beskrivs företagshälsovårds- och vårdpersonalens upplevelser av möjligheter och 

svårigheter vid ordination av fysisk aktivitet samt möjligheter för metodens vidareutveckling 

(37). I denna delstudie har man valt att beskriva arbetsformen som ”ordination av 

fysisk aktivitet” (OFA). 

En slutsats från intervjustudien är att fysisk inaktivitet i högre grad bör uppmärksammas 

som egen diagnos. OFA bedöms relevant för en stor andel av patienterna, men 

behöver tydligare relateras till olika vårdnivåer beroende på patientgruppers hälsotillstånd 

och riskfaktorbelastning. Utbildningsinsatser kring databasen FYSS (Fysisk aktivitet i


sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) och bemötande upplevs som värdefulla. 

Utbildningsinsatser höjer effektiviteten i vårdpersonals utövande av livsstilsterapi och 

utbildningsprogram kring OFA och FYSS behövs. 

OFA ger struktur, tydlighet och bättre följsamhet menar många intervjuade. Det finns 

variationer i praktisk tillämpning, med recept- och remissliknande former. Många i 

studien berör bemötande. Metodik utifrån kunskap om patienters förändringsstadier 

diskuteras som en vidareutveckling. Oklarheter i den interna organisationen framhålls. 

OFA behöver förtydligas inom respektive medicinsk profession. Intern remittering kan 

ske när symtom ligger utanför den egna professionen. Det framkommer även viss kritik 

från läkargruppen mot att bygga upp parallella pappersbaserade system när mycket av 

hanteringen i dag blir databaserad. Man vägrar onödiga pappersomvägar och menar att 

receptet måste in i datasystemet för att kunna bli någon succé. 

Stort förtroende finns för friskvårdsorganisationerna. Kompetenskrav kan ställas 

genom att landstinget, såsom i Östergötland, upphandlar friskvård och friskvårdssamarbete. 

Aktivitetsformer behöver anpassas efter små och stora samhällen. För fortsatt 

spridning behöver metoden kvalitetssäkras, förslagsvis genom att utveckla nationella 

riktlinjer. Även om primärvården och idrottsrörelsen har en viktig roll för ökad fysisk 

aktivitet, är det viktigt att mobilisera även andra aktörer och inbegripa andra samhällsnivåer 

i det framtida arbetet. 

Slutsatsen utifrån den genomförda delstudien är att konceptet Ordinerad fysisk aktivitet 

kan och behöver vidareutvecklas för att bli en etablerad arbetsmetod med tillförlitliga 

hälsovinster. Inom metodutveckling finns det alltid ett gap mellan vad som fungerar i den 

ideala situationen och vad som fungerar i rutinverksamhet. Det är genom att skapa 

kvalitetsutveckling med resultatmätning och resultatstyrning i den egna verksamheten 

som nivån i rutinverksamheten kan närma sig den ideala situationen. Ett viktigt steg mot 

att höjd effektivitet vad gäller ordinerad fysisk aktivitet har regeringen i Storbritannien 

tagit genom dokumentet ”Exercise Referral Systems: A National Quality Assurance 

Framework” (23). Ett motsvarande arbete bör genomföras i Sverige för att skapa nationella 

riktlinjer lämpade för svenska förhållanden och för att höja metodens effektivitet. Ett 

sådant arbete torde klara ut många av de frågor som diskuterats i denna delstudies fokusgrupper. 

Intervjuer med personal på den enhet som valde lämna projektet 

Mjölkuddens vårdcentral valde att lämna projektet under våren 2002. Med anledning av 

det genomfördes två intervjuer för att spegla deras erfarenheter. Den första intervjun 

genomfördes enskilt med vårdcentralschefen och den andra intervjun som en fokusgruppsintervju 

med föreståndaren och två distriktssköterskor. 

Vid intervjuerna framkom en rad orsaker som gjorde att enheten aldrig kom igång med 

FaR och att man sedermera valde att lämna projektet, bland annat att: 

• Beslutet att medverka i projektet togs av ledningen. Förankringen var bristfällig. 

Personalen informerades om enhetens medverkan i projektet på en arbetsplatsträff efter 

det att beslut var taget. Vårdcentralschefen var positiv, men utan att värdera vad som 

skulle krävas av honom och övriga teamet i relation till övrig verksamhet och att många


projekt på enheten redan var igång. 

• Beroende på att förankringen kring konceptet FaR blev bristfällig inom enheten, blev 

följden att medarbetare egentligen inte trodde på idén. Denna skepsis fanns både bland 

läkare och sköterskor. De hade ingen större tilltro till att FaR verkligen tillförde något. 

Verksamheter som motion för överviktiga, som direkt hade kunnat kopplats till FaR, 

fortsatte att vara egna projekt. 

• Utbildningsinsatserna tydliggjorde inte i tillräckligt stor grad skillnaden mellan ett 

muntligt råd och FaR. Det fanns även en osäkerhet om vem som skulle förskriva FaR. 

• FYSS saknades vid projektstarten och efterfrågades även i bokform. Den ses dock som 

ett bra pedagogiskt verktyg för att få personalen att ändra beteende och attityd till fysisk 

aktivitet. Någon menade att receptet inte kändes bra; svårt att fylla i, lite ”kontrollaktigt” 

med rutorna på baksidan som skulle stämplas, för likt vanliga recept där en remiss 

hade varit bättre. 

• Enheten hade svårt att etablera en fungerande kontakt med friskvården, och upplevde 

att friskvårdsorganisationerna inte hade insikt/förmåga att möta upp kring en samlad 

gemensam satsning med information, informationsmaterial med mera, till allmänheten. 

• Det fanns ingen koordinator på länsnivå som gav stöd, stimulans och ställde krav på 

vare sig vårdcentralen eller friskvårdsorganisationerna. 

• Den lokala projektledaren tillsammans med en kollega fick dra ett orimligt tungt lass, 

på grund av bristande intern förankring, svårighet i kontakten med friskvården och uteblivet 

stöd från länskoordinatorn. 

• Det fanns inget tydligt uppdrag för länets primärvård att samverka kring folkhälsofrågorna 

med friskvårdsorganisationerna. Det fanns inte heller något stöd för friskvårdsorganisationer 

att samverka med primärvården. 

Trots dessa svårigheter, som gjorde att man inte fullföljde projektet, framkom en positiv 

inställning till FaR. En positiv vilja som avspeglar en paradox; arbetsbelastningen är 

hög och behovet av nya arbetssätt är större än någonsin. Dessvärre är dessa mycket svåra 

att genomföra just på grund av den höga arbetsbelastningen. Det finns också en tilltro till 

att bygga upp en struktur i samhället för att remittera till. Insikten om det, delvis byggd på 

egen erfarenhet, är att det inte fungerar utan en bra struktur och att det är just samverkan 

med andra aktörer som är de stora fördelarna med FaR. 

Friskvården 

Utvärdering av FYSS – aktivitetsledarutbildningen 

Aktivitetsledarutbildningen genomfördes vid totalt sex tillfällen. Utvärderingsenkäten 

besvarades av 137 personer. Utvärderingsenkäten bestod av frågor med svarsalternativ 

från 1–5, med möjlighet att lämna kommentarer samt en öppen ”övrig fråga”. Nedan följer 

medelvärdet på frågorna för samtliga utbildningstillfällen samt max- och minimivärden 

för utbildningstillfällena. De inledande frågorna var formulerade utifrån kursens syfte och 

”att deltagaren ska efter genomgången kurs”:


Resultat 

ha fördjupat sina kunskaper om den fysiska aktivitetens betydelse för hälsa och 4,1 (3,9–4,4) 

välbefinnande i förebyggande syfte och som led i behandling 

kunna redogöra för skillnaderna mellan hälsoinriktad och prestationsinriktad 4,4 (4,3–4,7) 

fysisk aktivitet (FYSS-andan) 

känna till ”fysisk aktivitet på recept” och de vanliga sjukdomstillstånden där 4,4 (4,1–4,8) 

fysisk aktivitet ordineras 

kunna ge förslag till konkreta aktivitetsprogram för de vanligaste tillstånden där 4 (3,7–4,4) 

fysisk aktivitet remitteras 

examinationsformer 4 (3,4–4,4) 

Kursmaterialet ansågs vara lättförståeligt och användbart i den egna verksamheten 

samtidigt som ett mer individuellt material efterfrågades. Vidare uppskattades det pedagogiska 

upplägget och engagemanget från föreläsare. Det framgår även av kommentarerna 

till frågorna och den öppna frågan att det finns stora skillnader i förkunskaper. 

Friskvårdens syn på projektet 

I friskvårdsenkäten ställdes frågorna till de enheter som i projektet hade identifierats som 

friskvårdsaktörer. I enkäten återfanns påståenden och de svarande fick ta ställning till 

”instämmer” i en gradering från ”instämmer helt” till ”instämmer inte alls”. Resultaten 

bygger på svaren från de 13 friskvårdsenheter/-organisationer som aktivt medverkat i projektet 

och minst tagit emot en FaR-patient. Friskvårdsenheterna hade i snitt tagit emot 39 

recept, med en spridning från 8–100. Av de enheter som ingår i sammanställningen ingick 

67 procent i ett lokalt nätverk. I tabell 2 redovisas friskvårdens kontaktpersons syn på 

pilotprojektet med fysisk aktivitet på recept (FaR). 

Tabell 2. Friskvårdens kontaktpersons syn på pilotprojektet med fysisk aktivitet på recept (FaR) 

Resultat i % Instämmer… 

92 i att det har varit positivt för oss att arbeta med FaR 

92 i att FaR är ett sätt att utveckla vår verksamhet 

92 i att det är viktigt att ha ett lokalt nätverk där både utskrivare och mottagare av recept ingår 

83 i att arbetet med FaR tar mer tid och resurser än vi trodde 

83 i att samarbetet med HoS/FHV har fungerat bra 

83 helt i att vi borde få betalt av landstinget för att ta emot patienter 

50 i att FYSS är ett bra stöd även för oss inom friskvården 

82 helt i att det är viktigt att höja kompetensen/utbilda ledare för att arbeta med FaR 

75 i att FaR är ett sätt att höja kvaliteten på vår verksamhet 

75 i att det ska ställas högre krav på de som leder pass med FaR-patienter 

67 i att vi önskar en certifiering av ”FaR-ledare” 

67 i att arbetet med FaR har givit oss nya kunder, som vi troligen inte fått utan FaR 

59 i att patienter som fått ett recept på fysisk aktivitet är mer krävande än vanliga kunder 

50 i att vi har anpassat vår verksamhet för att bättre kunna ta emot patienter 

50 inte i att FaR är positivt för vår ekonomi 

83 helt i att vi vill fortsätta med FaR


Receptförskrivning och patientdata 

Resultaten som beskriver receptförskrivning, dess orsak och de aktiviteter som patienten 

har erhållit har insamlats på två olika sätt. Varje enhet har redovisat vem som har skrivit 

recept, när recept är skrivet, dess orsak och förslag på aktivitet. Dessa data är inte knutna 

till speciella patienter utan till förskrivaren. Dessutom har de patienter som erhållit ett 

recept har på patientenkäten angivit det som de uppfattar som orsaken till att de fått ett 

recept och den aktivitet som de blev rekommenderade. Svarsfrekvensen på patientenkäten 

var 67 procent. Resultaten från de olika insamlingsmetoderna skiljer sig således något från 

varandra. 

Enheternas egen uppföljning 

I den löpande receptregistrering som gjordes på enheterna framgår det att efter en trevande 

start i oktober nådde verksamheten sina bästa veckor några månader in i projektet (se figur 

3). Allteftersom våren och sommaren närmade sig sjönk dock receptförskrivningsfrekvensen 

för att nå sina bottennoteringar under semesterperioden. En liten återhämtning 

gjordes dock de sista veckorna. 

Antal 

recept 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

40 

41 

42 

43 

44 

45 

46 

47 

48 

49 

50 

51 

52 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 

27 

28 

29 

30 

31 

32 

33 

34 

35 

36 

37 

38 

39 

Figur 3. Receptförskrivning under pilotstudien av FaR, per vecka från vecka 40 år 2001 till vecka 39 år 2002. 

Vecka 

Av projektets 831 recept var 548 skrivna av personal på vårdcentral och 283 på företagshälsovård. 

Vidare går det att utläsa: 

• Enheterna har i medeltal skrivit 70 recept per enhet, med en spridning från 7–178. 

• Företagshälsovården har i medeltal skrivit 94 recept per enhet med en spridning från 

35–178. 

• Vårdcentralerna har i medeltal skrivit 61 recept per enhet med en spridning från 7–110. 

• Av enheterna receptstatistik framgår att recepten har förskrivits av 123 olika personer, 

vilket medför att förskrivarna i medeltal har förskrivit 6,75 recept, med en spridning på 

1–68 recept.

Förskrivningsfrekvens för olika yrkesgrupper 

I nedanstående tabell (tabell 3) visas förskrivningsfrekvensen för olika grupper. Det totala 

antalet svar för de olika grupperna varierar något, då det i vissa fall saknas exempelvis 

ålder eller yrke. De olika grupperna är inte jämförbara med varandra eftersom de har olika 

förutsättningar när det gäller antalet patienter och besöksorsaker. De är även stor spridning 

inom de olika yrkesgrupperna, vilket kan utläsas i relationen mellan medel- och 

maxvärdet per person (se tabell 3). Tabellen ska ses som en deskriptiv beskrivning av vem 

som skrev recept i projektet. 

Tabell 3. Förskrivningsfrekvens för olika personalgrupper 

Yrke Antal recept Antal som Recept per person, Recept per person, 

skrivit recept medelvärde maxvärde 

Totalt 831 123 6,75 68 

Läkare 340 44 7,7 68 

Sjuksköterskor 116 38 3,1 20 

Sjukgymnaster 296 27 11 51 

Övrig sjukvårdspersonal 78 13 6 18 

Vårdcentral 548 91 6 68 

Läkare 305 37 8,2 68 


Sjukgymnaster 136 20 6,8 31 

Övrig sjukvårdspersonal * 46 6 7,6 18 

Företagshälsovård 283 31 9,1 51 

Läkare 35 7 5 6 


Sjukgymnaster 160 7 22,9 51 

Övrig sjukvårdspersonal ** 32 7 4,6 11 

* 2 arbetsterapeuter, 2 dietister, 1 kurator och 1 hälsosamordnare. 

** 5 ergonomer och 2 beteendevetare 


Enheternas sammanställning av receptorsaker 

I en sammanställning av enheternas egen receptstatistik under projektet går det utläsa 

vilka diagnoser som varit grund för recepten. Sammanställningen bygger på 10 av de 12 

enheterna, vilket gör att det totala antalet recept i sammanställningen blir 657. De vanligaste 

diagnoserna var smärta, övervikt samt problem med rygg/nacke och rörelseorgan (se 

tabell 4). Då ett recept kan baseras på mer än en orsak blir den totala summan mer än 100 

procent.


Tabell 4. Anledning till de utskrivna recepten på fysisk aktivitet, enligt förskrivarenheterna. 

Receptorsak Andel i % 

Allmänt välbefinnande 6 

Astma/kronisk obstruktiv lungsjukdom – KOL 4 

Depression/ångest 4 

Diabetes 7 

Hypertoni 6 

Hjärta-kärl 2 

Osteoporos 0 

Smärta 29 

Övervikt 18 

Stress 3 

Rygg-nackproblem 15 

Besvär från rörelseorgan 11 

Trötthet 2 

Inaktivitet 7 

Annan orsak (flera/litet antal) 8 

Uppgift saknas 6 

Beskrivning av patientgruppen 

Under projektet har det skrivits 831 recept på fysisk aktivitet. Samtliga patienter, förutom 

patienterna på Andersbergs vårdcentral (104 st), har ombeds besvara en patientenkät. Av 

de 727 patienter som fick enkät nr 1 har 489 besvarat den, vilket ger en svarsfrekvens på 

67 procent. Patientenkäten kommer att följas upp med en liknande enkät efter 6 respektive 

12 månader. 

En majoritet, 75 procent, av de som erhållit FaR och sedermera även har besvarat 

enkäten var kvinnor, med en likvärdig könsfördelning på både företagshälsovård och vårdcentral 

(74 % mot 76 %). Medelåldern var 50 år, med en spridning från 12 till 81 år. De 

som har fått FaR på vårdcentral har något högre medelålder, 54,5 år, och en större spridning, 

12 till 81 år, än de som fått FaR vid företagshälsovård. Där var medelåldern 46 år med 

en spridning från 20 till 64 år. 

Av de som besvarade enkäten var majoriteten, 93 procent, födda i Sverige. En något 

större andel med utländsk härkomst återfanns hos företagshälsovården, 9 procent, jämfört 

med vårdcentralerna där 5 procent hade utländsk härkomst. Det är dock viktigt att återigen 

påpeka att den vårdcentral med den största andelen invandrare i sitt upptagningsområde 

inte har använt sig av patientenkäten. 

Patienternas fysiska aktivitetsnivå 

De patienter som erhållit FaR är i mindre grad fysiskt aktiva än befolkningen i stort. Det 

finns dock patienter som enligt patientenkäten kategoriseras som regelbundet fysiskt aktiva. 

Det gäller för 7 procent av männen och 11 procent av kvinnorna, vilket är en betydligt 

mindre andel än de 23 procent av befolkningen som enligt referensmaterialet är regelbun-

det fysiskt aktiva. De flesta patienter som har erhållit FaR återfinns i de två mest inaktiva 

grupperna där 13 procent av männen är inaktiva och 51 procent endast lite aktiva. 

Motsvarande siffror för kvinnorna är att 8 procent av kvinnorna är inaktiva och 48 procent 

är lite aktiva. Det är något fler än i normmaterialet där 10 procent av männen och 7 procent 

av kvinnorna är inaktiva och 29 procent av såväl män som kvinnor är ”lite aktiva”. 

Fördelningen mellan olika åldrar framgår i figur 4. 

% 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

–34 35–44 45–54 55–64 65– 

Figur 4. FaR-patienternas nivå av fysisk aktivitet uppdelat på åldersgrupper. 


Ålderskategorier 

Benägenhet till beteendeförändring 

Av de patienter som erhållit FaR befinner sig de flesta i de två tidiga stadierna i beteendeförändringsprocessen 

7 , övervägande- och förberedelsefasen (se figur 5). Av kvinnorna är 

22 procent i övervägandefasen och 40 procent i förberedelsefasen. Motsvarande siffror för 

männen är 27 procent i övervägandefasen och 40 procent i förberedelsefasen. Andelen 

som är i stadiet ”före övervägande” uppgår till cirka 2 procent (2 % av kvinnorna och 2,5 

% av männen). Detta innebär att de inte är särskilt fysiskt aktiva och inte heller har för 

avsikt att bli det under de närmaste sex månaderna! 

Knappt 4 procent av kvinnorna och nästan 6 procent av männen har redan gått till handling, 

medan 13 procent av kvinnorna och 14 procent av männen är i fasen för vidmakthållande. 

Det finns även individer som tidigare varit aktiva men som nu har återfallit i inaktivitet. 

Detta gäller för 13 procent av kvinnorna och 8 procent av männen. 

7 se under avsnitt Beteendeförändring. 

Inaktiv 

Lite aktiv 

Ganska aktiv 

Regelbundet aktiv


% 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Före 

övervägande 

Överväger 

förändring Föreberedelse/ 

beslut 

Handling Vidmakthållande 

Figur 5. Andel FaR-patienter i de olika stadierna av beteendeförändringsprocessen 

Återfall Vet ej 

Om man jämför resultaten från patientenkäten med resultaten från projektets första 

väntrumsenkät och de svenska resultaten i Pan-EU rapporten (27) är det framförallt andelarna 

i grupperna före övervägande och vidmakthållande som är mindre bland de som 

erhållit FaR. I väntrumsenkäten var 12 procent av männen och 8 procent av kvinnorna i 

stadiet före övervägande. Siffran i Pan-EU rapporten var ännu högre, 19 procent för männen 

och 18 procent för kvinnorna. Motsvarande mönster finns för vidmakthållande, där 

andelarna varierar från 32 procent till 40 procent. 

Övervikt 

Av de som har fått FaR har nästan en tredjedel (27 %) fetma, det vill säga ett BMI över 30. 

Andelen med fetma är i den svenska befolkningen cirka 10 procent (43). Nästan hälften 

(47 %) uppger att deras vikt har ökat med mer än 5 kg under de senaste fem åren (se figur 

6), vilket också är betydligt fler än i befolkningen totalt, där 29 procent ökat sin vikt med 

mer än 5 kg de senaste fem åren (41). Andelen som hade minskat sin vikt med 5 kg eller 

mer var 13 procent. Det föreligger inga könsskillnader i materialet när det gäller dessa frågor. 

% 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

–34 35–44 45–54 55–64 65– 

Figur 6. Andelen FaR-patienter som under de senaste 5 åren förändrat sin vikt med mer än 5 

kg.Diagnos/receptorsak 

Nej 

Ålderskategorier 

Stadier 

Kvinnor 

Män 

Ja, ökat med mer än 5 kg 

Ja, minskat med mer än 5 kg

Utifrån patientenkäten var de vanligaste orsakerna för FaR smärta, att förbättra det allmänna 

välbefinnandet samt övervikt (se tabell 5). Resultaten grundas på de 461 patienter som i 

enkäten angivit orsak till receptet. 

Tabell 5. Fördelningen av receptorsak enligt patienterna. Den vanligaste orsaken smärta, är även uppdelad i 

fem undergrupper 

Receptorsak i % av total (n = 461) 

Smärta, samtliga 42 

Smärta rygg/ländrygg 13 

Smärta armar/axlar/nacke 11 

Smärta allmänt 9 

Smärta ländrygg/höft/knä 5 

Smärta rygg/axlar/nacke 4 

Välbefinnande 18 

Övervikt 12 

Multidiagnos 6 

Högt blodtryck 4 

Stress 4 

Övervikt + diabetes/högt blodtryck 3 

Diabetes 3 

Psykisk ohälsa 2 

Annat 6 

Ordination av aktivitet 

De vanligast förekommande FaR-ordinationer i projektet var konditionshöjande 

aktiviteter som promenad, stavgång, motionsgymnastik med mera. I tabell 6 redovisats en 

sammanfattning av i vilken utsträckning kategorierna styrketräning, konditionsträning, 

motionsgymnastik och annan aktivitet har förekommit på recepten. I kategorin annan 

aktivitet har det uppgivits aktiviteter som träning, egen aktivitet, racketsport, bollsport 

med mera. I tabell 7 redovisas hur vanligt förekommande vissa aktiviteter varit. Då vissa 

patienter har fått recept som innebär en kombination av flera aktiviteter blir den totala summan 

i båda fallen mer än 100 procent i tabell 6 och 7. 

Tabell 6. Andel recept där en viss aktivitetstyp återfinns 

Aktivitetstyp På andel (%) av recepten 

Kondition 54 

Motionsgymnastik 50 

Styrketräning 23 

Annan aktivitet 14 



Tabell 7. Andel recept där en viss aktivitet återfinns 

Aktivitet På andel (%) av recepten 

Styrketräning 23 

Promenad 20 

Vattengymnastik 15 

Motionsgymnastik/Friskis&Svettis 11 

Rygg-/nackgymnastik 11 

Stavgång 10 

Kondition/motion 9 

Allmän rekommendation om fysisk aktivitet 8 

Simning 6 

Cykling 4 

Rörlighet/stretching 4 

Annat 4 

Kom i gång-grupp 3 

Qigong 2 

Löpning/joggning 2 

Diagnos och ordination för patienter med BMI över 30 

I patientenkäten uppger 131 personer ett BMI över 30, vilket innebär att 27 procent av de 

som besvarat enkäten per definition är feta. Av de feta patienterna uppger 50 personer (38 

%) att de fått diagnosen fetma/överviktig som huvudsaklig diagnos eller som del av diagnos. 

De feta individerna uppgav att de fått följande huvudsakliga aktiviteter på sitt recept; 

promenad (64 %), vattengymnastik (36 %), motionsgymnastik (32 %), stavgång (30 %) 

och kondition/motion (30 %). 

Väntrumsenkäter 

Väntrumsenkät 1 lämnades ut i början av projektet, vecka 44 under år 2001. Den besvarades 

av 1 372 individer. Svarsfrekvensen var emellertid låg, 27 procent. Det stora bortfallet 

var troligen till viss del ett systematiskt bortfall men berodde även på distributionsproblem. 

Problem med distributionen medförde att inte alla som kom till enheten fick 

någon enkät. En del av bortfallet kan också bero på att de personer som är fysiskt inaktiva 

eller ointresserade av fysiskt aktivitet i mindre utsträckning besvarar en enkät som handlar 

om just fysisk aktivitet. 

Väntrumsenkät 2 lämnades ut under vecka 12 år 2002. Den besvarades av 1 370 

personer och svarsfrekvensen var denna gång 42,5 procent. Den avslutande väntrumsenkäten, 

nr 3, lämnades ut under vecka 22 år 2002 och besvarades av 945 personer. 

Svarsfrekvensen var denna gång 35 procent. De låga svarsfrekvenserna gör att viss 

försiktighet bör beaktas vid tolkning av resultaten. 

Nedan följer en kort sammanfattning av resultaten från väntrumsenkäterna. Resultaten 

från väntrumsenkät 1 och 2 finns redovisade som rapporter på www.bli.fysisktaktiv.nu.


Syftet med den första väntrumsenkäten var att få en uppfattning om aktivitetsnivån och 

inställningen till fysisk aktivitet. Väntrumsenkät 1 var också ett sätt ett testa vår projektorganisation. 

I enkäten efterfrågas vad besökaren tycker om sin nuvarande nivå av fysisk aktivitet. 

Svaren på denna fråga går att överföra till de olika stadierna i beteendeförändring som har 

identifierats av Prochaska och DiClemente. I figur 7 framgår att andelen som är före 

övervägande är färre för de som besvarat väntrumsenkäten än för svensk normalbefolkning 

(27). Skillnad finns även vad gäller andelen som har fått återfall, då fler anger detta i 

väntrumsenkäten än i befolkningen totalt (27). De övriga stegen är jämförbara och har 

likvärdiga resultat i pilotstudien och normalbefolkningen. 

Av de som besvarat enkäten har 32 procent av männen och 35 procent av kvinnorna 

funderat på eller beslutat sig för att öka sin fysiska aktivitetsnivå inom den kommande 

sexmånadersperioden. Ett recept på fysisk aktivitet kan vara det som får individen att 

förverkliga sina intentioner. Det har i studier visats att patienter som får både ett muntligt 

och skriftliga råd om att öka sin aktivitetsnivå i högre grad även följer råden. För kvinnor 

med artros i höfter och knä (44), var exempelvis 23 procent av de som inte fått något råd 

fysiskt aktiva. Av de som fått ett muntligt råd var siffran 41 procent och av dem som både 

fått ett muntligt och ett skriftligt råd var siffran 82 procent. 

% 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

12 

8,1 

Före 

övervägande 

19 18 17,7 19,3 17 

22 

Överväger 

förändring 

14 15,5 14 16 

Förberedelse/ 

beslut 

3,9 4,5 4 5 


38,5 

40 

36 

32 

Handling Vidmakthållande 

10,511,1 

Återfall Vet ej 

Figur 7. Andel i olika stadier i beteendeförändringsprocessen enligt väntrumsenkät 1 och ett svenskt 

referensmaterial. 

Den avslutande frågan i enkäten behandlade inställningen till fysisk aktivitet som 

komplement eller alternativ till läkemedel. Frågan fanns med därför att det i olika 

sammanhang framförts att läkare har svårt att stå emot patientens önskan om förskrivning 

av medicin. Det framfördes som den allmänna uppfattningen att patienterna nästan alltid 

krävde att få medicin. Vid något tillfälle menade någon att det nästan skulle vara ett hån 

mot patienten att föreslå fysisk aktivitet i stället för eller som komplement till medicin. I 

väntrumsenkäten framkom en helt annan bild, då majoriteten svarade att de skulle välja 

fysisk aktivitet framför läkemedel om effekten vore densamma (se figur 8). Om de som 

4 5 

3,5 5,5 

2 2 

Män 

Kvinnor 

svenska 

män 

svenska 

kvinnor


besvarade enkäten skulle få välja mellan att äta medicin eller ägna sig åt fysisk aktivitet 

som behandlingsform, under förutsättning att de två alternativen är likvärdiga från 

behandlingssynpunkt, skulle 90 procent välja fysisk aktivitet. Ungefär samma andel skulle 

också välja fysisk aktivitet om båda alternativen var kostnadsfria och om de tar hänsyn till 

både positiva och negativa biverkningar. 

% 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

88,5 

Fysisk aktivitet Medicin Vet ej 

Figur 8. Om det skulle visa sig att du skulle få lika god effekt av fysisk aktivitet, att röra på dig, som att äta 

medicin. Vad skulle du välja då? (n = 1 329) 


Syftet med den andra väntrumsenkäten var att ta reda på huruvida man vid tidigare besök 

fått livsstilsråd, om man förväntar sig livsstilsråd samt vilken inställning man har till att få 

livsstilsråd. I väntrumsenkäten framkom att: 

• Pilotenheterna ger sina patienter mer råd om motion/fysisk aktivitet än ett referensmaterialet. 

34,5 procent får råd om motion/fysisk aktivitet, 13,2 procent om mat, 8,2 

procent om tobak och 5,8 procent om alkohol. 

Vid en primärvårdsbaserad patientstudie i Östergötland 1998 med liknande frågor hade 

14 procent fått motionsråd, 12,1 procent råd om mat, 6,8 procent tobaksråd och 3,7 procent 

råd om alkohol vid besök hos primärvårdsläkare (45). 

• Män över 35 är de som får flest livsstilsråd vid såväl vårdcentral som företagshälsovård. 

• Företagshälsovården ger fler livsstilsråd om motion/fysisk aktivitet än vårdcentralerna. 

• De som varit på besök på enheterna det senaste halvåret, det vill säga sedan projektet 

startade, har i större utsträckning fått råd om motion/fysisk aktivitet samt mat, jämfört 

med de som besökt enheterna för mer än sex månader sedan. 

• Andelen som förväntar sig livsstilsråd är ungefär lika många som de som får råd om 

såväl motion/fysisk aktivitet, mat, tobak som alkohol. 

• Åtta av tio anser att personalen på vårdcentralen/företagshälsovården ska ge livsstilsråd. 

Trots det är det många färre som både förväntar sig och får råd. 

• De allra flesta anser det viktigt att läkaren/sjukvårdspersonalen tar upp livsstilsfrågor 

3,3 

8,2


vid besök vid vårdcentral. Cirka 40 procent anser det viktigt vid alla besök och cirka 49 

procent att det är viktigt, men bara vid besvär kopplade till livsstilen. 

• Endast 2,2 procent ansåg att livsstilen var deras ensak och upp till dem själva att lösa 

och skaffa information om. 

• Äldre män var den grupp där flest ansåg att det var viktigt med livsstilsråd vid alla 

besök. 

• De flesta, 80 procent, var positivt inställda till att man på enheten skriver fysisk aktivitet 

på recept, 19 procent hade ingen åsikt medan 2 procent inte tyckte att det var bra. 


Vid den tredje väntrumsenkäten ställdes bland annat frågor kring vad som upplevs som 

hinder för fysisk aktivitet och hur man skulle vilja organisera sitt motionerande om man 

fick ett recept på fysisk aktivitet. 

Av enkäten framgår det att faktorer som utgör hinder för fysisk aktivitet främst är att 

man inte är den sportiga typen (25 %), inte har tillräckligt god hälsa (10 %), inte har tid på 

grund av arbete/studieförpliktelser (17 %) eller att man inte har ork (17 %) eller tid (16 %). 

Det enda av alternativen där män och kvinnor skiljer sig åt är när det gäller ”har inte ork” 

där kvinnor i större utsträckning (21 %) än män (12 %) anger det alternativet. Av de 

svarande uppger 25 procent att inget av de 16 alternativen i frågan är anledningen till att 

just de inte är aktiva. Siffrorna stämmer bra överens med hur svenskarna har svarat i Pan- 

EU-undersökningen (27). 

På frågan om val av organisationsformen för fysisk aktivitet vid ett eventuellt recept på 

fysisk aktivitet framkom vissa könsskillnader, 80 procent av männen föredrar aktivitet 

som de utför/organiserar själva, jämfört med 60 procent av kvinnorna. Att delta i organiserad 

gruppverksamhet föredrar 36 procent av kvinnorna, men endast 10 procent av männen. 

Organiserad lagidrott tilltalar däremot ungefär dubbelt så många män som kvinnor, 

11 respektive 5 procent. 

När materialet delas in i ålderskategorier finns tendenser som talar för att ju äldre man 

är desto mer tilltalad är man av att få utföra/organisera aktiviteten själv samtidigt som ju 

yngre man är, desto mer tilltalad är man av organiserad lagidrott.


Diskussion 

Det finns i dag ett behov att inom hälso- och sjukvården finna nya arbetssätt, arbetssätt som 

inte bara behandlar när vi blir sjuka utan också förebygger sjukdom. Ett arbetssätt, som 

under de senaste åren såväl nationellt som internationellt vunnit allt större uppmärksamhet, 

är receptförskriven fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut initierade ett 

nationellt pilotprojekt med syfte att utveckla och beskriva arbetsformer för att i förebyggande 

och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR). 

Denna rapport fokuserar på erfarenheter kring arbetsformerna för förskrivning av 

fysisk aktivitet. Att ordinera ökad fysisk aktivitet med avsikt att förbättra hälsan gjordes 

redan av de gamla grekerna. Det finns dock flera modeller beskriven i litteraturen. Ingen 

enskild arbetsmetod kan användas generellt utan verksamheten behöver anpassas till de 

unika lokala förutsättningar som råder. I Sverige har förskrivning av fysisk aktivitet 

använts i mer eller mindre organiserad form på ett antal platser under de senaste decennierna, 

exempelvis remiss till motion, motion på recept och friskvård på remiss. Verksamheten 

har antingen varit enskilda projekt eller modeller som initierats av någon eldsjäl och inte 

varit något som genomsyrat vare sig hela den egna enheten eller sjukvårdsområdet. Något 

större nationellt genomslag eller någon större kraftsamling har tidigare inte förekommit. 

Begreppet ”fysisk aktivitet på recept” är relativt nytt, men det är dock långt ifrån någon 

ny företeelse. Fysisk aktivitet på Recept – FaR innefattar en helhetslösning, med stödjande 

samhällsstruktur, som exempelvis en fungerande vårdkedja från förskrivare till aktivitetsledare, 

samt att ordinationen utgår från FYSS. En annan viktig ingrediens i FaR är hur man 

samtalar för att höja patientens motivation att följa ordinationen, det vill säga att höja compliance. 

Fysisk aktivitet på Recept – FaR innebär en för individen anpassad ordination på 

motsvarande sätt som konventionell behandling. FaR används till såväl friska som sjuka, 

för att förebygga och behandla vissa sjukdomstillstånd. 

Pilotstudien består av två delar, den första delen inriktades mot att påbörja och finna 

arbetsformer för FaR-arbetet. Denna del pågick under ett år från oktober 2001 till och med 

september 2002. Den andra delen inriktas på att följa upp de patienter som fått FaR 12 

månader efter de fått sitt recept på fysisk aktivitet. Resultaten, det vill säga om patienten 

ändrat sin nivå avseende förändringsbenägenhet, om de ändrat sitt beteende till mer fysiskt 

aktiv livsstil, vilken påverkan det haft på livskvalitet, följsamhet med mera, är för närvarande 

under bearbetning. 

Hur generaliserbart är FaR? 


Det är viktigt att ha i åtanke när resultaten tolkas från denna FaR-studie, att detta är en 

pilotstudie och inte en fullt kontrollerad vetenskaplig studie. Avsikten med en pilotstudie 

är att testa arbetsmodeller och hypoteser, för att därefter gå vidare till fördjupade studier 

utifrån de resultat och erfarenheter som framkommit. Materialet är dock mycket omfat


tande och tillsammans med de vetenskapliga erfarenheter som finns beskrivna i rapporten, 

ger det sammantaget ändå grund för att dra en del slutsatser för hur det fortsatta arbetet 

med FaR ska läggas upp. Där resultaten från pilotstudien är i överensstämmelse med de 

grundliga internationella litteraturgenomgångarna (22, 23, 25), finns grund att anta att de 

framgångsfaktorer och hinder som framkommit i studien är rimliga att tills vidare använda 

i det fortsatta arbetet med FaR i Sverige. 

Mer forskning och utvärdering av verksamhet relaterat till fysisk aktivitet på recept 

behövs överlag. Ett problem som slås fast i litteraturgenomgången av U.S. Preventive 

Services Task Force (25), där man fastslår att det i dag finns alltför begränsad kunskap om 

vilka effekter som rådgivning om fysisk aktivitet inom primärvården har på ökad fysisk 

aktivitet i det långa loppet. Framförallt efterfrågas randomiserade kontrollerade studier 

(RCT), som är en vedertagen medicinsk utvärderingsmodell. Vid denna typ av komplexa 

interventioner som FaR innebär är randomiserade kontrollerade studier dock inte helt 

tillämpbar som utvärderingsmodell (46). 

Att introducera FaR och FYSS handlar om förändringsarbete hos såväl personal, 

patienter som de aktörer som erbjuder aktiviteter. I detta sammanhang kan försökstiden på 

12 månader vara väl kort och medföra att FaR-arbetet inte har hunnit få fullt genomslag i 

de enheter och organisationer som deltog i studien. Inför projektet fanns en lång rad 

frågeställningar som, så här i efterhand, kanske var alltför optimistiska att finna svar på 

under ett ettårigt pilotprojekt. Det kan tänkas att förändringsarbete i stora organisationer 

med långvariga traditioner som inom hälso- och sjukvården också är extra tidskrävande. 

FaR handlar inte bara om att införa en ny arbetsmodell, utan också om ett helt nytt sätt att 

tänka. Det är därför viktigt att inte se FaR som ett i raden av projekt utan som en möjlighet 

att utveckla verksamheten. En verksamhetsutveckling som syftar till att förändra synsättet 

mot att bli mer hälsofrämjande. 

Resultaten från denna pilotstudie av FaR har visat på både hinder och möjligheter med 

arbetssätt kring förskrivning av fysisk aktivitet. Mycket av det som har framkommit under 

projektets gång känns även igen från tidigare studier som beskrivits i främst internationell 

litteratur (22, 23, 25). Ingen enskild arbetsmetod för förskrivning av fysisk aktivitet kan 

användas generellt utan verksamheten behöver anpassas till de unika lokala förutsättningar 

som råder. 

Vid urvalet av de förskrivande enheterna i pilotprojektet fanns en strävan att få en så 

stor bredd som möjligt. Genom att alla enheterna var positivt inställda till att arbeta med 

FaR, blev selektionen ”positiv”. Som grund för urvalet låg även att få representation av 

olika lokala förutsättningar, exempelvis stad och glesbygd, olika invandrartäta områden 

liksom spridning över landet. Dessutom tillkom skillnader beroende på hur exempelvis 

primärvården är organiserad i olika län. Här spelar även faktorer som hälso- och 

sjukvårdsorganisation, uppdragsbeskrivningar och befolkningsunderlag in. De enheter 

som kom att ingå i projektet var både från företagshälsovård och primärvård. Det kan vara 

svårt att särskilja dessa och dra några generella slutsatser utifrån att arbeta med FaR inom 

primärvård respektive företagshälsovård. En stor vårdcentral i en större stad och en tillika 

stor företagshälsovård kan i vissa hänseende vara mer lika varandra än den stora vårdcentralen 

och en liten dito på landsbygden.


Sammanfattningsvis kan erfarenheter från detta pilotprojekt, tillsammans med såväl 

nationell och internationell litteratur, vara ett stöd och tjäna som inspiration och goda 

exempel. Det är av stort värde att FaR fortsätter att utvecklas och att en systematisk 

uppföljning av arbetet genomförs. Kunskaperna är begränsade och det behöver genereras 

mer kunskap för fortsatt utveckling av metoder för förskrivning av fysisk aktivitet. 

Vilka framgångsfaktorer finns för FaR-arbete? 

Det finns flera identifierade framgångsfaktorer för arbete med FaR utifrån detta pilotprojekt 

tillsammans med såväl nationella som internationella erfarenheter. Det moderna 

folkhälsoarbetet har ofta ett ”underifrånperspektiv” och beskrivs ofta i termer som delaktighet 

och empowerment 8 . Det är framgångsfaktorer som även känns igen i arbetet med 

FaR. En implementerings- och förankringsprocess där medarbetarna varit delaktiga från 

början lyfts fram som viktiga framgångsfaktorer vid införandet av FaR. Med detta menas 

att införa och sätta i bruk nya idéer där personalen är med och påverkar och är delaktiga i 

besluten. Minst lika viktigt är sedan att den person som blivit enhetens samordnare får det 

stöd, mandat och tidsmässiga utrymme som behövs för att arbeta med FaR. En framgångsfaktor 

är att det tillsätts en samordnare, som är verksamhetsnära och har egna patienter. 

Samordnaren behövs både för det interna och externa arbetet. Internt behövs samordnaren 

för att driva på arbetet, hålla frågan aktuell vid möten och utbildningar, informera 

nyanställd personal, se till att de aktiviteter som erbjuds är aktuella och för att vara 

friskvårdens språkrör in i den förskrivande enhetens egen organisation. Kontakten och 

kommunikationen med friskvården är samordnarens viktigaste uppgift i det externa 

arbetet. 

Flertalet av enheterna i pilotstudien hade med framgång etablerat lokala nätverk där de 

förskrivande enheterna samt friskvårdens organisationer träffats för att tillsammans 

diskutera och utveckla den lokala strukturen för FaR. Ett bra och nära samarbete mellan 

förskrivare och mottagare av recept minskar också risken för onödiga missförstånd och 

onödigt merarbete. Enkla problem som ibland kan bero på att man, som förskrivare eller 

effektuerare av recept, inte förstår varandras situation eller organisationens hinder och 

möjligheter med mera. Genom gemensamma återkommande träffar kan man undvika 

mycket av detta och samtidigt kan samverkan mellan förskrivarna och mottagarna i 

friskvården formaliseras på ett bättre och tydligare sätt. Återkommande träffar ger även 

samordningsvinster som gör det lättare för nya enheter att komma igång med FaR, då man 

får tillgång till befintliga nätverk och kan ta del av det arbete som redan har gjorts. Redan 

etablerade kontakter med befintliga friskvårdsaktörer underlättas, samtidigt som antalet 

8 maktmobilisering på individ eller samhällsnivå, det vill säga öka den enskilda individens 

möjlighet att fatta beslut och ta kontroll över sitt eget liv, respektive att på samhällsnivå ska 

människor få ett större inflytande över hälsans bestämningsfaktorer och livskvaliteten i 

lokalsamhället (47).


möten kan minskas om alla träffas vid ett och samma tillfälle. Ett sätt att skapa tydlighet är 

genom att beskriva sin egen arbetsmodell i en bild eller ett flödesschema. 

En tydlig organisationsbild underlättar i det interna arbetet och tydliggör samverkan på 

ett överskådligt sätt. En förbättrad samverkan med aktörer utanför sjukvården är något 

som de flesta upplevt som något mycket positivt i studien. Dessutom har patientreaktionerna 

i de flesta fall varit positiva. Arbetet med FaR upplevs också som en möjlighet att på ett 

strukturerat sätt förbättra kvaliteten i det förebyggande arbetet. Liknande positiva effekter 

inom hälso- och sjukvården har iakttagits i England (22). 

En viktig del i projektet var de utbildningsinsatser som genomfördes vid projektets 

start. Personalen på de förskrivande enheterna erbjöds utbildning i samtalsmetodik och 

FYSS – ”en ny syn på fysisk aktivitet”. Dessutom anordnades utbildning för personalen i 

friskvården. Utbildningarna var mycket uppskattade, även om ett högre deltagarantal hade 

varit önskvärt och då framförallt bland läkarkåren. Den utbildning som genomfördes i 

samtalsmetodik ska mer ses som en introduktion, då den genomfördes under en halvdag. I 

utvärderingen har det på flera sätt framkommit önskemål om fördjupade kunskaper i samtalsmetodik 

och intresset har ökat bland personalen under projektets gång. När det handlar 

om utbildning glömmer man ofta att det kan finnas duktiga och intresserade medarbetare 

på den egna enheten. Det gäller att ta vara på de resurser som redan finns och lyfta fram 

dessa. I ett mer långsiktigt perspektiv bör man även diskutera att få in kunskap om FaR och 

FYSS, liksom att använda samtalsmetodik i de medicinska grundutbildningarna. 

Vad försvårar arbetet med FaR? 

Det har i pilotprojektet identifierats ett antal faktorer som försvårar och blir till hinder när 

man startar upp arbete med förskrivning av FaR. Även dessa har god överensstämmelse 

med tidigare såväl nationella som internationella erfarenheter. De svårigheter och hinder 

som identifierats är dels strukturella och handlar om tidsbrist, dels också mycket om 

förankring, otydlighet, dålig kommunikation och om otydliga och vaga mandat. 

Detta illustreras väl av erfarenheterna från den enhet som valde att hoppa av projektet. 

Som viktiga anledningar till att man inte kom igång med FaR och senare lämnade projektet 

anges att beslutet att medverka i projektet togs av ledningen och förankringen var bristfällig. 

Även kommunikationen med friskvården var bristfällig och något riktigt samarbete 

etablerades aldrig. Att sedan personalen informerades om enhetens medverkan i projektet 

på en arbetsplatsträff efter det att beslut var taget var något olyckligt. Av den bristande 

förankringen inom enheten blev följden att medarbetarna egentligen inte trodde på idén. 

Det finns även exempel från andra enheter där aktivitetslistor, prislistor på aktiviteter 

och annat ”ofärdigt” material har skapat otydlighet och osäkerhet. På samma sätt som en 

bra och tydlig inre och yttre struktur kan vara ett värdefullt stöd för den som ska förskriva 

FaR, kan otydlighet och oklarheter bli hinder för detsamma. En viktig strukturell fråga för 

framtiden är utvecklandet av IT-stöd, med elektroniska recept, och att FaR registreras i 

samma elektroniska journalsystem som annan behandling och ordination. Det fanns i projektet 

önskemål om detta stöd och det vore olyckligt om det nu byggs upp nya journal-

hanteringssystem där livsstilsfrågor inte finns med och där recept på fysisk aktivitet, 

tobaksråd etc., blir sidospår om det inte ingår i ordinarie uppföljning. Detta har både praktiska 

och pedagogiska konsekvenser. Det praktiska är att det innebär merarbete för förskrivaren 

med parallella system, där det även behövs någon som samlar ihop pappersrecepten 

och räknar samman antalet. Den pedagogiska problematiken är av något allvarligare art, då 

sidospår lätt ses som något som är mindre viktigt. De pedagogiska vinsterna däremot kan 

bli stora, det skulle bli lättare att få fram uppföljande statistik och det skulle ge bättre möjlighet 

för att kunna vidareutveckla arbetsformerna. Dessutom skulle det underlätta att få 

med resultat från livsstilsinterventionerna i årsredovisningarna, som i sin tur kan skapa 

förutsättningar för att det efterfrågas i beställningar/avtal/uppdrag etc. FaR, med sina 

pedagogiska instrument FYSS och det receptlika FaR-receptet, är en modell som verkar 

vara lätt att ta till sig. FaR kan på så sätt bli en ”dörröppnare” för andra livsstilsfrågor, på 

enheter och inom landsting, där dessa än så länge lyst med sin frånvaro. Dessa relativt 

enkla instrument kan då bli viktiga verktyg i målet att nå en mer hälsofrämjande sjukvård. 

På ett antal av enheterna har förändringsarbetet försvårats av en stor personalomsättning, 

exempelvis ett stort antal stafettläkare. Dessa yttre förutsättningar påverkar inte bara 

arbetet med FaR utan även allt annat arbete. Däremot kan medvetenheten om problematiken 

och hänsyn till de förutsättningar som råder vara viktigt när det gäller hur man 

planerar att arbeta med exempelvis FaR. Arbetet med förskrivning av FaR kan läggas på 

andra yrkesgrupper än läkarna. Antalet förskrivare blir då fler och arbetet mindre sårbart. 

Andra vanliga hinder har varit att den personal som arbetar i framförallt primärvården, har 

så mycket att göra att de varken hinner ta till sig FaR som metod eller ens diskutera fysisk 

aktivitet med sina patienter. Detta blir en paradox i sig då målet med FaR är att skapa mer 

tid genom en friskare befolkning som behöver mindre vård. Arbetet bygger dessutom på 

att utveckla samverkan där ansvaret för att genomföra aktiviteterna läggs utanför sjukvården 

och företagshälsovården. Tanken är i de flesta fall att få patienterna från sjukvård till 

friskvård. Kvar i sjukvården ska de patienter vara som behöver mer stöd och hjälp hos 

exempelvis sjukgymnaster. 

Det har i vissa organisationer funnits en viss projekttrötthet där FaR har drunknat i alla 

andra projekt. Här finns det en poäng i att mer se FaR som en naturlig del verksamheten 

och verksamhetens utveckling, än som ytterligare ett projekt i raden av andra projekt. Det 

gäller att ha tålamod och komma ihåg att förändringsarbetet tar tid eller som en av samordnarna 

uttrycker det: Det handlar om beteendeförändring även för personalen och för de 

organisationer som ska arbeta med FaR. 

Hur har FaR förskrivits? 


Pilotprojektets huvudsakliga syfte var inte att förskriva så många recept som möjligt utan 

att studera och lära om arbetsformer och samverkan kring FaR. Under den ettåriga pilotstudien 

har det skrivits 831 recept på fysisk aktivitet. Det visar ändå på svårigheten med 

förändringsarbete när de 831 recepten sätts i relation till att antalet recept hade blivit 3 380 

om varje enhet hade skrivit ut ett recept per dag räknat på 260 förskrivningsdagar per år.


Avgörande för framgång blir snarare i vilken mån patienten har följt receptet, det vill säga 

vilken complience som uppnås, vilket studeras i en senare uppföljning. Att nå mål som ett 

recept per dag blir mer realistiskt när man har lyckats etablera arbetsformerna och utvecklat 

arbetet ytterligare. Ett recept per dag skulle kunna vara ett bra mål och temat för lokala 

och regionala satsningar och kampanjer framöver. 

Förskrivningen av recept har varierat både mellan enheter och över projektåret. Det är 

en stor variation i förskrivningsfrekvensen både mellan olika enheter (7–179 recept per 

enhet) och mellan de olika förskrivarna (1–68 recept per förskrivare). Dessa skillnader är 

svåra att förklara. Ett år är i dessa sammanhang en kort tid. Vissa enheter och förskrivare 

hade sedan tidigare arbetat med liknande arbetsmetoder, medan det för andra var det helt 

nytt. Uppdragen ser olika ut och frågan kan ha varit olika ”mogen” på de enheterna. De 

skilda erfarenheterna kan i sig påverka hur långt individen respektive organisationen hunnit 

i sin egen förändringsprocess. 

Under projektets 12 månader skrevs betydlig fler recept under det första halvåret. 

Orsaker till variation över året kan vara att i början av projektet var det lättare för samordnarna 

att få gehör, alla hade utbildningarna i färskt minne samt att det förekom ett visst 

massmedialt intresse. Ju längre tiden gick sedan projektet startade, desto mer klingade 

dessa effekter av, vilket även är en bild som känns igen i samordnarnas beskrivning av projektet. 

Den topp som inträffar efter nyår är också ganska talande. Det finns många som vill 

starta ett nytt och hälsosammare liv och dessutom är många av de gruppaktiviteter som 

bedrivs i friskvården bundna till terminer. Det kan också vara en förklaring till att det blir 

färre recept mot sommaren, för att återigen öka något i början av hösten. Tyvärr avslutades 

datainsamlingen den sista september, vilket omöjliggör en jämförelse vid de båda terminsstarterna. 

Ett sätt att hålla uppe förskrivningsfrekvensen kunde varit att efter sommaren 

ånyo ha satsat på utbildning, både för att fylla på och fräscha upp kunskaperna för 

de som var med från början, men också för att uppdatera nytillkommen personal. 

Har ”rätt” patienter fått FaR? 

Diagnoser kring smärta och det metabola syndromet är de vanligaste anledningarna till 

FaR, vilket också verkar rimligt med tanke på hur det ser ut i samhället i dag. 

Sjukskrivningarna ökar liksom övervikten i befolkningen. I befolkningen har cirka 10 procent 

fetma (BMI ≥ 30) (43). I FaR-studien rapporterar knappt en tredjedel av patienterna 

ett BMI över 30. Trots detta uppger bara en dryg tredjedel av dessa feta patienter att de fått 

diagnosen fetma/överviktig som huvudsaklig eller del av diagnos. Promenad, vattengymnastik, 

motionsgymnastik och stavgång var de vanligaste aktiviteterna som de feta individerna 

uppgav att de fått på sitt recept och dessa ordinationer stämmer väl överens med 

rekommendationerna i FYSS för denna patientgrupp. I Nya Zeeland, där man arbetar med 

att ordinera fysisk aktivitet sedan mitten av 1990-talet, är den vanligaste diagnosen för 

ordination av fysisk aktivitet just viktproblem (48). År 2001 baserades över hälften (56 %) 

av ordinationerna på denna diagnos. De vanligaste formerna av fysisk aktivitet som 

förskrevs var promenad och simning (48). Bland de som fått FaR i pilotstudien och besva-

ade första patientenkäten var 75 procent kvinnor. Denna siffra kan jämföras med siffror 

från Nya Zeeland där man i en klustrad randomiserad kontrollerad studie fann knappt 70 

procent kvinnor i såväl gruppen som fick fysisk aktivitet förskriven som i kontrollgruppen 

(48). En sådan kvinnodominans i könsfördelningen verkar således inte bara vara ett svensk 

fenomen. 

Ett viktigt mål för framtiden måste ändå vara att fler män omfattas av FaR. En anledning 

till att kvinnodominansen blev så stor i pilotstudien kan vara på att man var väldigt 

fokuserade på att bygga upp samverkan med friskvården och att patienterna skulle slussas 

till en friskvårdsorganisation, organisationer som traditionellt har ett utbud som mest attraherar 

kvinnor. Här finns givetvis en stor utvecklingspotential inför framtiden, med ett 

utbud som även lockar fler män. Något som lätt glöms bort i sammanhanget är recept som 

skrivs på egen aktivitet, ett enkelt recept på promenader, joggning, simning etc., sådant 

som patienten själv kan utföra och som är obundet av tider. Det kan också vara ett bra sätt 

att komma igång för de patienter som ännu inte är mogna att ta steget ut i friskvården. 

Utifrån de deskriptiva data som redan nu finns insamlade verkar det vara ”rätt” patient 

som erhållit FaR. Att ”rätt” patienter fått recept indikeras också genom att studera i vilket 

stadie för beteendeförändring patienterna befann sig vid förskrivningen. Även patienternas 

fysiska inaktivitet vid förskrivningen, tillsammans med vilka recept som har skrivits 

och för vad, bidrar till bilden av att ”rätt” patienter fått recepten. 

Av de patienter som erhållit FaR befinner sig de flesta i två av de tidiga stadierna i 

beteendeförändringsprocessen, övervägande- och förberedelsefasen. Det är just i dessa 

grupper som FaR har störst potential att bli framgångsrik. Vid det motiverande samtalet är 

det de patienter som överväger eller förbereder sig för att bli mer fysiskt aktiva som bör 

identifieras för att få FaR utskrivet. Man har således identifierat och skrivit ut FaR till de 

som är mottagliga och inte till de som redan är aktiva eller befinner sig ”före övervägande”. 

Vid jämförelse mellan var FaR-patienterna befinner sig i beteendeförändringsprocessen 

och resultaten från projektets första väntrumsenkät och de svenska resultaten i 

Pan-EU-rapporten (27), framkommer att i de två referensmaterialen är framförallt andelarna 

i grupperna ”före övervägande” och ”vidmakthållande” större. 

Hur fortsätter arbetet med FaR? 


Utifrån arbetet med FaR, FYSS och pilotstudien har stort intresse för verksamheten uppstått 

i landet. Många landsting, primärvårdsenheter och företagshälsovårdsenheter har 

startat eller vill starta upp egen verksamhet inom området. Efterfrågan på utbildning, 

information, metodstöd och önskemål om nationella riktlinjer ökar därmed också kontinuerligt 

i omfattning. 

Mycket kunskap genereras via de samråd och erfarenhetsutbyten som har skett och 

som kommer att fortsätta på olika nivåer. Alla olika aktörers erfarenheter och fortsatta 

arbete är av stor vikt. Bland de viktigaste aktörerna är hälso- och sjukvården, friskvården, 

berörda myndigheter, landstingsförbund, kommunförbund liksom yrkesföreningar som 

representerar de olika grupper som kan förskriva FaR samt Riksidrottsförbundet med flera.


Vid en bred samrådskonferens 2002 diskuterades en del av de ovanstående framgångsfaktorerna 

och hindren och det framkom ett stort behov av riktlinjer eller rekommendationer. 

Bland annat diskuterades utbildning, kvalitetssäkring, riktlinjer, begrepp, registrering, 

legitimationskrav och etiska aspekter på förskrivning av fysisk aktivitet liksom 

att ge livsstilsråd. Vid konferensen rådde konsensus om behovet av att tillsätta en mer permanent 

nationell samrådsgrupp kring det fortsatta utvecklingsarbetet med fysisk aktivitet 

på recept. Samrådet beslutade att en nationell samrådsgrupp bör bildas med Statens 

folkhälsoinstitut som huvudman. Till ett första mötet med samrådsgruppen i augusti 2003 

inbjöds Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, Riksidrottsförbundet 

samt representanter från yrkesföreningar. 

Viktiga frågor för framtiden som är aktuella för friskvården kan vara att denna nya 

kategori kunder kräver ny kompetens och nya arbetsformer. Kunderna/patienterna är ofta 

ovana och kan vara krävande grupper. I pilotstudien framkommer att den nya gruppen tar 

mer resurser och tid än friskvården räknat med. Det krävs många gånger utbildning och 

höjd kompetens bland ledarna. På Riksidrottsförbundets breddidrottsenhet i samverkan 

med SISU Idrottsutbildarna sker arbete kring idrottsrörelsens modell och innehåll för 

utbildning av aktivitetsledare inom FaR. Andra frågor som kommit upp i samband med 

pilotstudien är behov av certifiering och hur den ska gå till, ekonomiska frågeställningar 

kring vem ska betala de ökade kostnaderna med mera. Många aktörer inom friskvården 

har dock upplevt att de fått nya kunder. 

Det är viktigt att poängtera att vi långt ifrån har svar på alla frågor, hittat en perfekt 

modell för förskrivning av fysisk aktivitet, eller i dagsläget vet något om följsamhet och 

effekter på patientnivå.

Slutsatser 


Denna pilotstudie kring Fysisk aktivitet på Recept (FaR) har fokuserat på arbetsformerna 

och samverkan kring FaR. Det har identifierats ett antal faktorer som kan underlätta 

respektive försvåra när man startar upp arbete med förskrivning av FaR. Det är dock viktigt 

att återigen poängtera att det finns flera modeller för förskrivning av fysisk aktivitet och att 

ingen enskild arbetsmetod kan användas generellt utan att verksamheten behöver anpassas 

till lokala förutsättningar. Det finns däremot flera identifierade framgångsfaktorer utifrån 

detta pilotprojektet tillsammans med såväl nationella och internationella erfarenheter. 

Dessa framgångsfaktorer kan vara ett stöd och tjäna som inspiration och goda exempel. 

Det är av stort värde att FaR fortsätter att utvecklas och att det även i framtiden genomförs 

systematiska uppföljningar av det arbetet. Vi står inför en spännande utveckling med 

behovet av nya arbetsformer i bland annat hälso- och sjukvården, vilket också ställer krav 

på att arbetet med förskrivning av fysisk aktivitet håller god kvalitet och påvisar goda 

resultat. 

Utifrån erfarenheter från pilotstudien för FaR tillsammans med erfarenheter som 

beskrivs i nationell och internationell litteratur kan följande vägledande råd ges för implementering 

av fysisk aktivitet på recept: 

• Förankra arbetsformen väl på enheten innan arbetet påbörjas. 

• Gemensamma utbildningar är bra både för att höja kunskapen avseende betydelsen av 

fysisk aktivitet och för att ge arbetet en bra start. 

• Anpassa FaR efter lokala förutsättningar, hitta samverkan i närområdet – bilda lokala 

nätverk. 

• Utse en samordnare som ansvarar för både internt och externt arbete. 

• Skapa en tydlig och lätt kommunicerbar struktur – gärna i form av flödesschema eller 

organisationsbild. 

• Se till att kontaktpersoner finns, samt att aktuella telefonnummer, adresser, arbetsmaterial, 

broschyrer, prislistor med mera, finns framtagna när ni startar. 

• Förskriv fysisk aktivitet utifrån de råd som finns i FYSS. 

• Sätt FaR i sitt sammanhang, det vill säga försök att få in det i den ordinarie verksamheten. 

• Stimulera personalen att själva vara fysiskt aktiva. 

• Börja i liten skala och utveckla sedan verksamheten. 

• Ha tålamod – förändringsarbete tar tid! 

Det är viktigt med nära samarbete för att överbrygga eventuella klyftor mellan olika 

aktörer, exemepelvis inom hälso- och sjukvården, föreningsverksamhet, politiker och 

beställare av vård. Samarbete är av stor vikt för utvecklande av bra metoder och arbetssätt 

och gemensamt kan man utveckla kvalitetssäkrade insatser för att öka den fysiska 

aktiviteten. Samarbete leder även till professionell utveckling som kan medföra bättre 

omhändertagande av patienten i ett längre perspektiv.


Referenser 


1. WHO. Sedentary lifestyle: a global public health problem. Is sedentarism really a 

global public health problem? Aren’t there more important health priorities, especially 

in poor countries? Internet: WHO; 2003. http://www.who.int/hpr/physactiv/sedentary.lifestyle1.shtml 

2. WHO. The World Health Report 2002. Reducing risks, promoting healthy life. 

Geneve: WHO; 2002. http://www.who.int/whr/en/ 

3. U S Department of Health and Human Services. Physical activity and health: A report 

of the Surgeon General. Atlanta, GA: U S Department of Health and Human Services, 

Centers for Disease Control and Prevention, National Center for Chronic Disease 

Prevention and Health Promotion; 1996. http://www.cdc.gov/nccdphp/sgr/pdf/sgrfull.pdf 

4. Ekblom B, Åstrand P-O. Fysisk aktivitet för nytta och nöje. Stockholm: 

Folkhälsoinstitutet; 1999. http://www.fhi.se/shop/material_pdf/fysaktiv(2).pdf 

5. Börjesson M, Ståhle A, Strandell A. Fysisk aktivitet på recept. I: FYSS. Internet: YFA; 

2003. www.fyss.se 

6. WHO. Couch potato lifestyle is worse for your health than smoking. Internet: WHO; 

2002. http://www5.who.int/noncommunicablediseases/main.cfm?s=0009#0000000234 

7. Jansson E. Allmänna rekommendationer om fysisk aktivitet. I: FYSS. Internet: YFA; 

2003. www.fyss.se 

8. WHO, FAO. Diet, nutrition and the prevention of chronic diseases. WHO Technical 

Report Series. Geneve: WHO; 2003. Report No 916. www.who.int 

9. Statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer. Stockholm: 

Kulturdepartementet, Ds; 1999. Report No 78. 

10. Engström L-M. Idrott som social markör. Stockholm: HLS Förlag; 1999. 

11. Haglund B, et al. Folkhälsovetenskap, en introduktion. Lund: Studentlitteratur; 1992. 

12. Hälso- och sjukvårdslagen. SFS, hälso- och sjukvårdslag; 1992. SFS 1992: 567. 

13. WHO. Health 21 – health for all in the 21st century. Copenhagen: World Health 

Organization; 1999. 

14. Regeringens proposition 1996/97:60. Prioriteringar inom hälso och sjukvården. 

15. Sahlin J. Hälso- och sjukvårdslagen. Med kommentarer. Stockholm: Norstedts 

Tryckeri AB; 2000. 

16. Nationella folkhälsokommittén. En hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Stockholm; 

2000. Underlagsrapport 15. 

17. Regeringens proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. 2002. 

18. Strandell A, Tranquist J, Kallings L, Lamming P. Sätt Sverige i rörelse 2001 – 

redovisning och erfarenheter. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2002. Rapport 

2002:20. www.fhi.se 

19. En presentation av läkarordinerad motion. Västmanlands läns landsting; 1986.


20. Hellenius M-I, de Faire U, Krakau I, Berglund B. Prevention of cardiovascular disease 

within the primary health. Scand J Health Care 1993;11:68-73. 

21. Hellenius M-I, Arborelius E. Motion på recept kan hjälpa patienten ändra sina vanor. 

Läkartidningen 1999;96:3343-6. 

22. Riddoch C, Puig-Ribera A, Cooper A. Effectiveness of physical activity promotion 

schemes in primary care: a review. Internet: Health Education Authority; 1998. 

http://www.hda-online.org.uk/documents/effective_primcare.pdf 

23. Exercise referral systems: a national quality assurance framework. Internet: NHS, 

UK; 2001. www.doh.gov.uk/exercisereferrals/exercisereferral.pdf 

24. Foster C. Internet: British Heart Foundation (BHF) National Centre for Physical 

Activity and Health; 2003. http://www.bhfactive.org.uk/ 

25. U S Preventive Services Task Force. Behavioral counselling to promote physical activity 

(Systematic Evidence Review No 9: Clinician counselling to promote physical 

activity; recommen-dations and rationale: behavioral counselling in primary care to 

promote physical activity; summary of the evidence does counselling by clinicians 

improve physical activity? Internet; 2002. www.ahrq.gov/clinic/uspstf/uspsphys.htm 

26. Prochaska J, DiClemente C, Norcross J. In search of how people change: applications 

to addictive behaviours. American Psychologist 1992;47(9):1102-14. 

27. The Institute of European Food Studies. A Pan-Eu survey on consumers attitudes to 

physical activity, body-weight and health. Dublin: Trinity College; 1998. 

28. Rollnick S, Mason P, Butler C. Health behaviour change. A guide for practitioners. 

Churchill Livingstone; 1999. 

29. Miller W, Rollnick SE. Motivational interviewing: prepering people to change addictive 

behavior. New York: The Guilford Press; 1991. 

30. Holm Ivarsson B. Det motiverande samtalet om tobaksvanor. Stockholm: Statens 

folkhälsoinstitut; 2003. 

31. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Patient–läkarrelationen, 

läkekonst på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur och Kultur; 1999. 

32. Medin J, Alexandersson K. Begreppen hälsa och hälsofrämjande – en litteraturstudie. 

Lund: Studentlitteratur; 2000. 

33. Från Medin 2000: Hellström O. Health promotion and clinical dialogue. Patient education 

and counselling 1995;25:247-56. 

34. Beauchamp T, Childress J. Principles of biomedical ethics. Oxford: Oxford University 

Press; 1989. 

35. Nikku N. Paternalism och prevention. Socialmedicinsk tidskrift 1993;2-3:79. 

36. Dansk selskab for almen medicin. Den motiverande samtal. Aalborg; 1999. 

37. Hellstrand M. Ordinerad fysisk aktivitet – vårdpersonal reflekterar. Examensarbete. 

Linköping: Magisterprogrammet i folkhälsovetenskap, Linköpings universitet; 2002. 

Report No 11. 

38. Sullivan M, Karlsson J, Ware J. SF-36. Hälsoenkät. Manual och tolkningsguide. 

Göteborg; 1994.


39. EuroQol Group. EQ-5D users guide. Rotterdam: Erasmus University; 1996. 

40. Andrews F, Whithey S. Measures global well-being. In: Andrews F, Whithey S, editors. 

Social indicators of well-being. American Perceptions of Life Quality. New York 

and London: Plenum Press; 1978. p 63-107. 

41. Ekberg K, Noorlind-Brage H, Dastserri M. Östgötens hälsa och miljö 2000. 

Linköping: Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland; 2000. 

42. Godin G, Sheppard R. A simple method to assess exercise behavior in the community. 

Can J Appl Sport Sci 1985;10(3):141-6. 

43. Hälsorelaterade levnadsvanor. Vad vet vi och vad behöver vi veta? Stockholm: Statens 

folkhälsoinstitut; 2003. Report No 2003:17. www.fhi.se 

44. Dexter P. Joint exercises in elderly persons with symptomatic osteoarthritis of the hip 

or knee. Performance patterns, medical support patterns, and the relationship between 

exercising and medical care. Arthritis Care and Research 1992;5(1):36-41. 

45. Åkerlind I. Patientupplevd kvalitet i primärvården i Östergötland. 1999. 

46. Hillsdon M, Thorogood M, White I, Foster C. Advising people to take more exercise is 

ineffective: a randomized controlled trial of physical activity promotion in primary 

care. International Journal of Epidemiology 2002;31:808-15. 

47. Janlert U. Folkhälsovetenskapligt lexikon. Stockholm: Natur och Kultur; 2000. 

48. Elley CR, Kerse N, Arroll B, Robinson E. Effectiveness of counselling patients on 

physical activity in general practice: cluster randomised controlled trial. BMJ 

2003;326(12):793. http://bmj.com/cgi/reprint/326/7393/793.pdf


Bilaga 1. Receptblankett 



Bilaga 2. Instruktion till receptblankett för fysisk aktivitet 

Håll Sverige i Rörelse 

Handledning 


Fysisk aktivitet har en stor positiv inverkan såväl primär- som sekundärpreventivt för ett 

mycket brett spektrum av olika tillstånd/sjukdomstillstånd. Fysisk aktivitet på recept 

(FaR ® ) kan vara ett komplement till eller ersättning för läkemedel. I FYSS – handledning 

vid förskrivning av fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, 

www.fyss.se – finns exempel på vilka aktiviteter som är indicerade/kontraindicerade vid 

respektive sjukdomstillstånd. 

Receptförskrivaren ska med signum ange om speciella försiktighetsmått behöver iakttas 

eller ej. 

F = Försiktig start 

En signering för F innebär speciella förhållanden, exempelvis psykisk skörhet, ångest eller 

kraftig rädsla för att deltaga i en grupp. 

U = Undvik vissa aktiviteter 

Signering här kan vara motiverat om patienten exempelvis är inkontinent och därför vill 

undvika hopp. Det kan också handla om att vissa aktiviteter är kontraindicerade vid vissa 

sjukdomstillstånd (se vidare under respektive kapitel i FYSS). 

O = Inga speciella försiktighetsmått 

Signering här görs då inga särskilda kontraindikationer finns eller speciella försiktighetsmått 

måste iakttas. 

• Träningsform och intensitet anges genom kryssmarkeringar. 

• Träningsperiodens längd eller antal träningstillfällen anges samt om man vill se patienten 

igen efter en viss tid. Tid för återbesök kan då anges längst ner till höger på blanketten.


• Träningspassens längd och frekvens anges i fältet för dosering, användning, ändamål. 

Det är viktigt att vara överens med patienten om hur skälet för receptet anges, det vill 

säga om diagnosen ska anges tydligt eller skälet anges på annat sätt. 

• Om endast en träningsform/aktivitet förskrivs snedstreckas ruta 2. 

• Receptförskrivaren skriver under receptet. 

• Längst ner på blanketten anges var receptet kan lösas in. Det finns vid förskrivning av 

fysisk aktivitet ingen självklar enda mottagare. En diskussion bör därför föras med 

patienten om vad som passar bäst med tanke på patientens önskemål, tidigare erfarenheter, 

sjukdomstillstånd och sjukdomsgrad med mera. 

• Rutan för prissättning kan användas av aktivitetsledaren för att ange om patientens pris 

är subventionerat, till exempel av landstinget. 

• Blankettens baksida används av aktivitetsledaren så att patienten vid återbesök lätt kan 

redovisa vilken typ av aktivitet som valts och hur många gånger den genomförts. Om 

patienten ordinerats promenader eller andra aktiviteter i egen regi kan hon/han själv 

fylla i dessa uppgifter. 

• Den som skriver ut receptet ska ha god kompetens och tillräcklig kunskap om den 

aktuella patientens hälsostatus och känna till vilken aktivitet som är mest lämplig (se 

vidare under respektive kapitel i FYSS). FYSS och övrig information om fysisk 

aktivitet på recept finner du på nedanstående webbadresser. 

www.fyss.se 

www.fhi.se/fakta/fysakt.asp 

www.bli.fysisktaktiv.nu


Bilaga 3. Frågor för att mäta en individs beredskap för 

förändring 

För att mäta en individs beredskap för förändring, kan man använda sig av följande 

frågor 1 : 

Måttlig ansträngningsgrad: motsvarar en rask promenad (11–14 på Borg-skalan, 3–6 

MET:s eller motsvarande en kaloriförbrukning på 3,5 till 7 kcal/minut) Exempel på 

aktiviteter som ger måttlig fysisk ansträngning är promenader och trädgårdsarbete. 

Regelbundet: motsvarar 30 minuter fysisk aktivitet minst 5 dagar i veckan. 

Ja Nej 

1. Jag deltar i fysisk aktivitet motsvarande måttlig ansträngningsgrad. A ❑ B ❑ 

2. Jag har för avsikt att öka min fysiska aktivitet (måttlig ansträngning) 

de närmaste sex månaderna. C ❑ D ❑ 

3. Jag deltar regelbundet i fysisk aktivitet motsvarande måttlig 

ansträngningsgrad. E ❑ F ❑ 

4. Jag är fysiskt aktiv och har deltagit i regelbunden fysisk aktivitet motsvarande 

måttlig ansträngningsgrad under de senaste sex månaderna. G ❑ H ❑ 

5. Tidigare var jag regelbundet fysiskt aktiv motsvarande måttlig fysisk 

aktivitet under minst tre månader. I ❑ J ❑ 

Komplettera med följande frågor: 

6. Hur många gånger har du de senaste 7 dagarna utfört måttligt 

ansträngande fysisk aktivitet som du upplevde som måttligt arbetsam 

och fick dig att bli varm och/eller andas något kraftigare än normalt? ____ gånger 

7. Ungefär hur många minuter per dag spenderar du i genomsnitt 

på måttligt ansträngande fysisk aktivitet? ____ minuter 

8. Hur länge har du varit regelbundet fysiskt aktiv på denna nivå? ____ månader 

Om B och D är kryssade Ointresserad/inte beredd (Precontemplation) 

Om B och C är kryssade Intresserad/osäker (Contemlation) 

Om A och F är kryssade Förberedelse/beredd (Preparation) 

Om A, E och H är kryssade Handling (Action) 

Om A, E och G är kryssade Vidmakthållande (Maintenance) 

Om I är kryssad Återfall (Relapse) 

Resultatet av frågebatteriet ovan kan efter bearbetning tjäna som utgångspunkt i ett 

fortsatt motiverande samtal med patienten. 

1 Promoting physical activity. A guide for community action. U S Department of health and human 

service. USA 1999.


Bilaga 4. Motivernande samtalsmetodik 


Författare: Barbro Holm Ivarsson, leg psykolog, Statens folkhälsoinstitut 

Samtalet om levnadsvanor 

”Empowerment” är ett modernt ord som kan översättas med ”egenkraft”. Att på ett 

empatiskt sätt få hjälp att fokusera på vad man vill och kan ger egenkraft – handlingskraft. 

Enkelt uttryckt kan ett professionellt samtal om levnadsvanor stödja en patients/klients 

naturliga förändringsprocess mot en sundare livsstil och ökad kontroll över sin hälsa. 

Samtalet kan ge patienten en god grund för att göra bra val och samtidigt vara det stöd som 

behövs för att kunna genomföra önskade förändringar. 

Att människan är en fri resenär, som själv bestämmer resans mål, vägen och sättet att 

färdas är ett centralt antagande i Carl Rogers humanistiska psykologi, som den så kallade 

patientcentrerade samtalsmetodiken härrör från. Den utgår ifrån en optimistisk grundsyn 

att alla människor har en inbyggd drivkraft och kapacitet att hitta rätt i tillvaron och 

utveckla sin fulla potential. 

Patientcentrerad samtalsmetodik 

Patientcentrering betyder att det är patienten man koncentrerar sig på, att det är patienten 

som är viktigast. Det terapeuten/hjälparen/förskrivaren av FaR kan göra är att väcka, stimulera 

och stödja patientens inneboende process att vilja och kunna styra sin båt rätt, välja 

ett bättre liv. Det gör man framförallt genom ett aktivt, intresserat lyssnande och en 

accepterande, empatisk och optimistisk attityd. Terapeuten lyssnar in vart patienten vill 

och ger stöd och vägledning i hur han eller hon ska kunna komma dit. 

Motivation, eller vilja, är en kombination av att vara intresserad av förändring och tro 

att man kan göra förändringen. Motivationen är direkt kopplad till den personliga mening 

någonting har för individen, hur personen ser på värdet av förändring. Hur viktig är förändringen? 

Hur starka är skälen? När vi är beredda gör vi ett val – fattar ett beslut. Om ett verkligt 

beslut har fattats följer handling. 

Motivation att välja ett hälsosammare beteende är i regel ingenting man antingen har 

eller inte har. Man är motiverad i högre eller lägre grad. Motivationen kan stimuleras. De 

minst motiverade behöver mest hjälp, men söker inte själva råd och hjälp, eftersom de inte 

har någon medveten önskan att förändras. Intresset behöver väckas. Eftersom det är lätt att 

få negativa reaktioner från den som är lågt motiverad, finns det risk att just dessa patienter i 

stället får minst hjälp. Då gäller det att som förskrivare förstå att här är det extra viktigt att 

försöka göra ett motivationsarbete. Vid varje möte kan patientens intresse för förändring 

öka i någon liten grad. Allteftersom motivationen växer fram blir patienten mer aktiv själv, 

och det blir lättare och mer ”belönande” att vara terapeut. 

Det motiverande samtalet 

Det motiverande samtalet syftar till att öka patientens motivation till beteendeförändring. 

Genom att ta upp frågan markerar man dess betydelse. Därefter handlar det om att på ett 

lugnt, sakligt och värderingsfritt sätt hjälpa patienten att utforska sina tankar, föreställ


ningar, farhågor och erfarenheter kring till exempel motion. Det viktigaste syftet med samtalet 

är att det skall bli klart för klienten själv vad hon vill och hur hon tänker. 

I första hand behöver terapeuten försöka förstå hur patienten ser på motion och få en 

uppfattning om hur motiverad hon är, eftersom stödet behöver anpassas till hur beredd personen 

är att fundera över och förändra sitt beteende. Patienten kan också behöva tillgång 

till ny information, exempelvis om hur motion kan påverka hennes diabetessjukdom. Ofta 

behövs också stöd för att kunna genomföra förändringen. 

Stadium av motivation – förändringsberedskap 

Tabellen nedan beskriver en stadieorienterad pedagogisk modell enligt Prochaska och 

DiClementes ”Stages of Change”, som är ägnad att underlätta förståelsen av att gå från 

ointresse till intresse, beslut, förberedelse, handling och vidmakthållande. Motivationen – 

förändringsberedskapen – är större för varje stadium. Det gäller för förskrivaren att få 

patienten att bli mer intresserad av beteendeförändring, och alltså förflytta sig framåt i 

stadierna, genom att ha rätt fokus i samtalet. Hur lång tid det tar att gå igenom alla stadierna 

är mycket individuellt. Vissa människor förflyttar sig långsamt framåt, andra snabbare. 

Man kan pendla flera gånger fram och tillbaka mellan stadierna. Med det motiverande 

samtalet stimuleras patientens förändringsprocess så att hon går fortare framåt och successivt 

ökar sin förändringsberedskap. 

1. Ointresserad/ 2. Intresserad/ 3. Förberedelse/ 4. Handling 5. Vidmakthållande 

inte beredd osäker beredd Action Maintenance 

Precontemplation Contemplation Preparation 

Patienten är Patienten är Patienten är Patienten Patienten 

ointresserad, intresserad beredd att handlar, håller ut, 

inte beredd, av att ändra ändra sitt det vill säga vidmakthåller, 

att ändra sitt sitt beteende, beteende och ändrar sitt förändrade 

beteende. men osäker. förbereder sig. beteende. beteende. 

Fokus: Fokus: Fokus: Fokus: Fokus: 

Väcka intresset. Väga för och emot. Beslut och planering. Hur gör man Hålla fast 

Varför ska man Hinder, lösningar. Hur gör man på bästa sätt? vid beslutet. 

ändra beteende? på bästa sätt? 

Samtalsteknik 

För att hjälpa någon på ett bra sätt används ett intresserat och aktivt, så kallat reflektivt 

lyssnande. Det är patienten som ska prata mest. Som terapeut står du för en struktur, 

lyssnar, bekräftar och försöker att inte argumentera emot. I början av samtalet utforskar du 

vad patienten vet, tänker och vill (1–4). Successivt när ett samarbetsklimat är etablerat kan 

du bli mera aktiv för att försöka leda in samtalet på de frågor du som professionell vet är 

viktiga att diskutera (5–7). Det är patienten som fattar beslut om, när och hur hon ska handla. 

Gå hellre långsamt fram än för fort. Om patienten känner sig pressad kan det leda till 

motstånd, till exempel i form av irritation eller ointresse.


1. Arbeta med öppna frågor 

Öppna frågor är sådana frågor som inte kan besvaras med ja/nej. Du kan exempelvis inleda 

samtalet med: ”Det här med motion, hur ser du på det?” 

2. Reflektivt lyssnande 

Ditt mål är att lyssna ordentligt så att du förstår patientens synsätt. Patienten ska också 

bättre förstå sitt eget sätt att tänka, och samtidigt känna sig förstådd av dig. Att reflektera/ 

bekräfta vad patienten sagt är ett kraftfullt medel för att förmedla empati och etablera 

kontakt och förtroende. När man känner att den andra verkligen försöker förstå vill man 

gärna berätta mer. Exempelvis: ”Du tycker det är svårt när omgivningen försöker pressa 

dig att motionera innan du själv är riktigt beredd?” 

3. Sammanfatta gärna 

Sammanfatta och omformulera gärna det patienten säger. Det visar att du lyssnar och ger 

möjlighet att rätta till missförstånd när det gäller vad personen menat. Sammanfattningen 

hjälper patienten klargöra och upptäcka motsägelser i sitt sätt att tänka och resonera. Att 

göra en sammanfattning brukar leda till att patienten förstår sig själv ännu bättre och gärna 

fortsätter att berätta. I det här exemplet blir ambivalensen tydlig:”Låt mig se om jag har 

förstått dig rätt. Som jag har uppfattat det du säger så vill du börja motionera för du vill 

både gå ner i vikt och få bättre kondition. Å andra sidan anser du att det är svårt för dig att 

få tid att motionera och du tycker motion är jobbigt. Är det så du menar?” 

4. Försök bedöma motivationsnivån 

För att få en snabb uppfattning om en patients motivationsnivå kan du fråga: ”På en skala 

från 0–10 om 0 betyder inte alls intresserad och 10 betyder maximalt intresserad – hur 

intresserad är du av att börja motionera?” Om svaret är en låg siffra kan du fråga: ”Vad 

skulle kunna få dig att komma upp på skalan?” Om svaret är en hög siffra kan man gå 

vidare till praktisk planering. 

5. Försök styra samtalet mot viktiga fokus 

När patienten berättat det hon vill och behöver, och du har bedömt motivationsnivån, vet 

du bättre vilket fokus som är viktigt att försöka ha i samtalet, se modellen ovan. Behöver 

intresset väckas? Behöver patienten tala om för- och nackdelar med att motionera? Finns 

det specifika hinder som patienten behöver finna lösningar på? Behöver patienten 

diskutera praktiska sätt att motionera? Till exempel: ”Vad skulle det finnas för fördelar för 

dig med att motionera? ... Finns det nackdelar med att motionera också?” 

6. Erbjud kompletterande information 

Det är befogat att ge både information och råd i vissa frågor, om det görs på ett empatiskt 

och respektfullt sätt. Till exempel: ”Vad vet du om diabetessjukdom och det här med 

motion? … Vill du att jag berättar?”


7. Markera att det är patienten som väljer väg 

Uppmuntra patienten att göra så kallade självmotiverande uttalanden, dvs klart uttrycker 

hur hon tänker göra i olika avseenden och varför. Till exempel: ”Vad tänker du? Hur vill du 

göra?” 

Lycka till med dina motiverande samtal om fysisk aktivitet! 

Referenser: 

Arborelius E. ”Varför gör dom inte som man säger?” Teori och praktik om att påverka 

människors levnadsvanor. Institutionen för folkhälsovetenskap. Stockholm: Karolinska 

institutet; 2001.www.books-on-demand.com. Tillhörande videofilm: Mediacenter 

Stockholm. 

Holm Ivarsson, B. Det motiverande samtalet om tobaksvanor. Stockholm: Statens 

folkhälsoinstitut; 2003. 

Marshall SJ, Biddle SJ. The transtheoretical model of behavior change: a meta-analysis of 

applications to physical activity and exercise. Ann Behav Med 2001 Fall;23(4):229-46. 

Miller WR Rollnick S. Motivational interviewing. Preparing people for change. The 

Guilford Press; 2002.

Bilaga 5. Bakgrundsbeskrivning av pilotenheterna 

De deltagande enheterna är väldigt olika och har olika förutsättningar, därför redovisas 

nedan en kort bakgrundsbeskrivning av de pilotvårdcentraler och pilotföretagshälsovårdsenheter 

som deltagit i projektet. Vårdcentralerna redovisar tillsammans med länspresentationen. 

Därefter följer en presentation av de tre företagshälsovårdsenheterna. 

Östergötland 


Läns- och landstingsbeskrivning 

I projektet ingår fyra enheter från Östergötland: Vårdcentralerna Sandbyhov i Norrköping 

och Ekholmen i Linköping, Östgötahälsans företagshälsovård samt sjukgymnastenheten 

Rörelse & Hälsa i Linköping. 

I Östergötlands län bor cirka 412 000 människor på en yta av 11 630 km 2 och sett till 

invånarantalet är Östergötland det fjärde största länet i landet. Östergötland omfattar 13 

kommuner där såväl jordbruksnäring som högteknologiska företag finns representerade. 

Två stora städer ligger i länet, Linköping (Sveriges femte största stad med cirka 134 000 

invånare) och Norrköping (den åttonde största staden med cirka 122 000 invånare). 

Landstinget i Östergötland arbetar efter en beställar-utförarmodell. Invånarna får sin 

vård vid länets 41 vårdcentraler (varav fyra är privata), fyra sjukhus och av ett flertal 

privata vårdgivare. Landstinget har tillsammans med länets kommuner arbetat fram ett 

folkhälsopolitiskt program med syftet att skapa förutsättningar och motivation för bättre 

hälsa för medborgarna samt att minska hälsoskillnaderna i länet. Inom landstinget finns 

Folkhälsovetenskapligt Centrum (FHVC) som är ett kunskapscentrum med uppgift att 

bidra till kunskap och utveckling av hälsan och dess bestämningsfaktorer. 

Ekholmens vårdcentral och Rörelse & Hälsa i Linköping 

Av Linköpings kommuns cirka 134 000 invånare är cirka 82 000 i arbetsför ålder och cirka 

21 000 är pensionärer. Cirka 5 200 har utländsk bakgrund. Av befolkningen bor 66 procent 

i flerfamiljshus och resterande 34 procent i småhus. De största arbetsgivarna inom kommunen 

är Linköpings kommun, SAAB, Universitetssjukhuset, Landstinget i Östergötland, 

Ericsson, Swedish Meats och Scan Farmek. 

Jämfört med riket har invånarna i Linköpings kommun i högre grad eftergymnasial 

utbildning, de har lägre ohälsotal 1 där männens värde uppgår till 31 (riket 40) och kvinnornas 

till 40 (riket 57). Även när det gäller andelen öppet arbetslösa är siffran lägre än för 

genomsnittskommunen. I Linköping är 3 procent (riket 4 %) av männen och 2 procent 

(riket 3 %) av kvinnorna öppet arbetslösa. 

1 Med ohälsotal menas ”ohälsodagar per person och år”. Summan av antalet sjukpenningdagar, 

dagar med förtidspension/sjukbidrag, dagar med rehabiliteringsersättning och dagar med 

förebyggande sjukpenning divideras med summan av antalet sjukförsäkrade och 

förtidspensionärer. De första 14 dagarna av en sjukperiod, vilka betalas av arbetsgivaren, ingår ej 

(FHI, Riksförsäkringsverket).


Ekholmens vårdcentral är belägen i sydvästra Linköping. Upptagningsområdet är stort 

och innefattar både stad och landsbygd. Befolkningsunderlaget uppgår till cirka 19 100 

invånare och åldersfördelningen överensstämmer med genomsnittet för Linköpings kommun. 

På enheten arbetar 51 personer och under projektet har 30 personer haft möjlighet att 

skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Friskis&Svettis, Korpen och 

Östergötlands idrottsförbund (ÖIF). 

Rörelse & Hälsa var fram till årsskiftet 2001/2002 en egen produktionsenhet med hela 

Östergötland som upptagningsområde. Därefter förändrades organisationen så att Rörelse 

& Hälsa tillsammans med nio andra sjukgymnastmottagningar blev en egen organisation 

med enbart Linköping som upptagningsområde. Man bytte då också namn från PV-rehab 

till Rörelse & Hälsa. På PV-Rehab Rygg behandlas patienter med besvär från rörelseorganen 

samt psykosomatiska och stressrelaterade besvär. Patienterna kan komma från samtliga 

vårdcentraler i Linköping. 

På enheten arbetar sju personer och under projektet har fem personer haft möjlighet att 

skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Friskis&Svettis, Korpen och 

ÖIF. 

Sandbyhovs vårdcentral i Norrköping 

Norrköpings kommun har cirka 123 300 invånare. Av dessa är cirka 72 500 i åldrarna 

20–65 år, cirka 21 200 är över 65 år och cirka 26 700 personer har utländsk bakgrund. 

Norrköping har en stor bredd inom näringslivet och har förvandlats från en typisk industristad 

till ett centrum för transport och logistik. De största företagen är Whirlpool, 

Sydkraft, Billerud Skärblacka AB och Holmen Papper AB. 

Invånarnas utbildningsnivå avseende eftergymnasial utbildning är lägre än i riket. 

Ohälsotalen ligger högre än de svenska kommunerna i genomsnitt, för män 43 (riket 40) 

och kvinnor 70 (riket 57) och den öppna arbetslösheten ligger ungefär på riksgenomsnittet, 

5 procent (riket 4 %) för männen och 3 procent (riket 3 %) för kvinnor. 

Sandbyhovs vårdcentral är belägen i Eneby kommundel i Norrköping. Bostadsstrukturen 

består av flerfamiljshus och villaområde i stadsmiljö samt villaområde i landsbygd. 

Befolkningsunderlaget utgör cirka 14 400 invånare med en förhållandevis högre andel 

äldre än Norrköpings kommun som helhet. Inkomst- och utbildningsnivåer samt andelen 

socialbidragstagare skiljer sig inte nämnvärt från kommunen i stort. Andelen utländska 

medborgare är 2,8 procent. Ohälsotalet ligger på 50 vilket är något lägre än i hela kommunen 

men något högre än riket. Vanliga folkhälsoproblem är hjärt- och kärlsjukdomar, 

typ 2-diabetes, stressrelaterade sjukdomstillstånd och smärttillstånd i muskuloskeletala 

system (främst bland kvinnor i yrkesverksam ålder). 


skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Friskis&Svettis, Korpen, 

Athena tjejgym och Effektmassage.

Kalmar län 



I projektet ingår tre enheter från Kalmar län, Söderåkra läkarmottagning i Torsås kommun 

och Mörbylånga läkarmottagning i Mörbylånga kommun på Öland samt Landstingshälsans 

företagshälsovård. 

Kalmar län innefattar 12 kommuner och flertalet kommuner har de senaste åren haft en 

negativ befolkningsutveckling. Det bor cirka 235 000 invånare i länet (år 2000). Jämfört 

med riket har Kalmar län en något äldre befolkning, med en låg andel invånare i åldern 

20–39 år och en hög andel som är 55 år och äldre. 

I länet råder ungefär samma fördelning som riket när det gäller vilken typ av hushåll 

som människorna lever i. Cirka 30 procent lever som sammanboende utan barn, 20 procent 

med barn, 4 procent av hushållen består av ensamstående mammor med barn och 0,2 

procent av ensamstående pappor med barn. Förvärvsfrekvensen är något högre i länet än i 

riket i övrigt. Kalmar län har dock en högre sysselsättning inom jord-/skogsbruk och 

industri samt en mindre tjänstesektor. Invånarna har i genomsnitt en lägre utbildningsnivå 

än riket, särskilt låg är andelen med viss specialiserad högskoleutbildning och forskarutbildning. 

Ohälsotalen är något lägre än i riket. När det gäller dödsorsaker är cirkulationssjukdomar 

störst bland både män och kvinnor och ligger över riksgenomsnittet på bägge 

könen. 

Den övergripande enheten som arbetar med folkhälsofrågor är Folkhälsocentrum, 

FHC. Kalmar län har 31 vårdcentraler, tre sjukhus och ett flertal privata vårdgivare. 

Söderåkra läkarmottagning i Torsås 

I Torsås kommun bor cirka 7 400 personer varav 338 personer har utländsk bakgrund. I 

åldersgruppen 25–64 år återfinns cirka 3 600 personer och cirka 1 660 av kommunens 

invånare är över 65 år. Torsås har ett stort antal små- och medelstora företag, internationellt 

kända är bland annat Spinova och Motorman Robotics. 

Torsås är en landsbygdskommun och övervägande delen av kommunens bostadsbestånd 

är villor. Andelen med eftergymnasial utbildning är lägre än i riket och i jämförelse 

med Sveriges övriga kommuner ligger ohälsotalen något högre, för män 45 (riket 

40) och kvinnor 59 (riket 57). Jämfört med riket är andelen öppet arbetslösa något lägre än 

genomsnittet, för män 3 procent (riket 4 %) och kvinnor 2 procent (riket 3 %). 

Söderåkra läkarmottagning är en av två läkarmottagningar i Torsås kommun. De 10 

vanligaste anledningar till besök på vårdcentraler under perioden 2000-12-01–2001-12-01 

var diabetes mellitus, hypertoni, vaccination, ledvärk, allmän medicinsk undersökning, 

ryggvärk, övervikt, akut bronkit, urinvägsinfektion och smärta. 

På enheten arbetar sex personer och under projektet har två personer haft möjlighet att 

skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Möre Gym & Aerobic. 

Mörbylånga läkarmottagning 

I Mörbylånga kommun bor cirka 13 400 personer varav cirka 500 har utländsk bakgrund. I


åldersgruppen 25–64 år finns cirka 6 890 personer och cirka 2 580 av kommunens 

invånare är äldre än 65 år. Huvudnäringarna utgörs av jordbruk, fiske, en kycklingfabrik, 

en industri i gummibranschen samt transportsektorn. 

Invånarna i Mörbylånga kommun har i lägre utsträckning eftergymnasial utbildning än 

genomsnittet i de svenska kommunerna. Ohälsotalen är lägre än i riket, för män 41 (riket 

40) och kvinnor 53 (riket 57). När det gäller antalet öppet arbetslösa är andelen lägre än det 

kommunala genomsnittet, för män 3 procent (riket 4 %) och kvinnor 2 procent (riket 3 %). 

Mörbylånga läkarmottagning är belägen på södra Öland. Upptagningsområdet utgörs i 

huvudsak av glesbygd. 

En hälsoprofil genomfördes 1995 för kommunen och den visade att Mörbylånga har en 

hög medellivslängd. Främsta anledning till förlorade år på grund av för tidig död är för 

kvinnor stroke och suicid samt för män hjärt-kärlsjukdomar och bilolyckor. 

På enheten arbetar nio personer och under projektet har sju personer haft möjlighet att 

skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Kastlösa GoFF. 

Halland 


I projektet ingår två enheter från Halland, Andersbergs vårdcentral i Halmstad och 

Neptunuskliniken i Varberg. 

Halland har en total area på 5 700 km 2 och invånarantalet uppgår till cirka 277 000. 

Halland omfattar 6 kommuner. Halmstad är länets största med cirka 86 000 invånare och 

Varberg är den tredje största kommunen med cirka 53 000 invånare. Näringslivet kännetecknas 

av ett stort antal små- och medelstora företag, men även jord- och skogsbruk har 

stor betydelse. 

Halland har av tradition en ”frisk” befolkning. Invånarna har högre medellivslängd än 

riket, kvinnor 83 år (82 i riket) och män 78 år (77 i riket). Ohälsotalen är mer positiva än för 

landet i övrigt och man har rapporterat högre värden av livskvalitet enligt SF-36 jämfört 

med riket. Det finns dock en högre andel av astma och allergi i Halland jämfört med riket 

samt en högre andel som dör till följd av malignt melanom. 

I Halland finns 38 vårdcentraler (varav åtta är i privat regi), tre sjukhus (varav två är 

akutsjukhus) samt ett flertal privata vårdgivare. Länsövergripande folkhälsofrågor av 

strategisk karaktär behandlas av miljö- och folkhälsonämnden. 

Andersbergs vårdcentral i Halmstad 

Halmstads kommun har cirka 85 700 invånare och cirka 10 200 av dessa har utländsk bakgrund. 

Cirka 44 600 personer är i åldern 25–64 år och antalet pensionärer uppgår till cirka 

15 500. 

Halmstad kommun har ungefär lika stor andel med eftergymnasial utbildning som riket 

och ohälsotalen är något lägre, för män 41 (riket 40) och kvinnor 55 (riket 57). Andelen 

öppet arbetslösa är lika stor som i riket. 

Andersbergs vårdcentral är ett år gammal och upptagningsområdet omfattar 5 500 personer, 

varav drygt 60 procent är personer med utländsk bakgrund. Majoriteten av dessa

kommer från forna Jugoslavien. Befolkningen är ung, medianåldern är 30 år och en 

fjärdedel är mellan 0–15 år. 

Generellt har befolkningen lägre utbildning, drygt 50 procent har gymnasieutbildning. 

Den lägre utbildningen har lett till att arbetslösheten är hög. Många av hushållen i 

Andersberg behöver stöd i form av socialbidrag, i genomsnitt 12 000 kr per år och hushåll. 

Arbetsinkomsten är i genomsnitt 119 000 kr per år. 

Det finns speciella problem förknippade med den demografiska sammansättningen 

som tar sig uttryck i ett allmänt sämre hälsotillstånd, en högre andel med sjukdomar i 

rörelseorganen, psykosociala problem och sjukpensioneringar. Det finns missbruk av 

droger och en högre tobakskonsumtion samt en lägre fysisk aktivitetsnivå. 

På enheten arbetar 24 personer och under projektet har alla haft möjlighet att skriva 

recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Hallands idrottsförbund och 

Halmstad fastighets AB. 

Neptunuskliniken i Varberg 

Varbergs kommun har cirka 53 000 invånare. Av dessa är cirka 27 400 i åldern 25–64 år 

och cirka 9 700 är äldre. I kommunen bor cirka 3 800 personer med utländsk bakgrund. De 

sektorer som sysselsätter flest personer är handel och kommunikation, vård och omsorg 

samt tillverknings- och utvinningsindustrier. 

Varbergs kommun har en lägre andel med eftergymnasial utbildning än riket. Ohälsotalen 

ligger under genomsnittsvärdena för riket, för män 33 (riket 40) och kvinnor 50 (riket 

57). Andelen öppet arbetslösa ligger i paritet med värdena för riket. 

Neptunuskliniken är en privatpraktiserande distriktsläkarmottagning som är beläget i 

centrala Varberg. Upptagningsområdet omfattar 4 689 personer, varav merparten bor i 

villa eller har egen gård. Få personer med invandrarbakgrund bor i upptagningsområdet. 

Åldersintervallet 0–15 år utgör 24 procent, 16–64 år utgör 60 procent och 16 procent är 

över 64 år. Vanligaste diagnoserna är akut övre luftvägsinfektion, hypertoni (högt 

blodtryck) samt myalgi (muskelsmärtor). 

På enheten arbetar åtta personer och under projektet har tre personer haft möjlighet att 

skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktivitet har varit stavgång. 

Norrbotten 



Norrbotten representeras av tre enheter i projektet, Erikslunds vårdcentral i Boden, 

Mjölkuddens vårdcentral i Luleå och Arvidsjaurs vårdcentral i Arvidsjaur. 

I Norrbottens län bor cirka 270 000 människor på en yta av 105 286 km 2 . Norrbotten är 

Sveriges nordligaste region och utgör en fjärdedel av landets yta. Länet består av 38 procent 

jordbruksmark, 38 procent berg/fjäll och 7 procent vatten. Norrbotten omfattar 14 

kommuner. 

Industri med skog och malm som råvarubas betyder fortfarande mycket för näringslivet 

men nya högteknologiska företag inom rymdteknik och IT växer snabbt och får allt större 

betydelse. I Norrbotten finns fem städer, varav Luleå är den största med cirka 70 000


invånare. Norrbottens län är också det geografiska området för Norrbottens läns landsting. 

Invånarna i Norrbotten får sin vård vid länets 32 vårdcentraler, varav en är privat, fem 

sjukhus och ett antal privata vårdgivare. 

Norrbotten har det högsta ohälsotalet i riket, 60,7 dagar per sjukpenningförsäkrad. Det 

finns en överdödlighet jämfört med rikssnittet och därmed också en kortare livslängd. 

Regionen har Sveriges lägsta medellivslängd för män 76 år. Även kvinnor ligger på nedre 

delen av skalan med 81,5 år. Läkemedelskostnader är över snittet i landet. Folk dör i 

samtliga dödsorsaker i högre grad än genomsnittet i landet, även yttre orsaker till död är 

vanligare. Denna överdödlighet orsakas främst av sjukdomar i cirkulationsapparaten. 

Erikslunds vårdcentral i Boden 

Bodens kommun har cirka 28 400 invånare, cirka 14 800 är i åldern 25–64 år och cirka 

5 300 är äldre än 65 år. Av kommunens invånare har cirka 1 160 utländsk bakgrund. 

Bodens kommun har ungefär lika stor andel med eftergymnasial utbildning som riket. 

Ohälsotalet är högre, för män 51 (riket 40) och kvinnor 68 (5 riket 7). Den öppna arbetslösheten 

skiljer sig inte nämnvärt från riket, 5 procent (riket 4 %) av männen och 2 procent 

(riket 3 %) av kvinnorna är arbetslösa. 

Erikslunds vårdcentral är en av fyra vårdcentraler i Bodens kommun. Inom vårdcentralens 

upptagningsområde finns stadsbebyggelse med flerfamiljshus, villaområden 

och glesbygd. Upptagningsområdet är till ytan stort och invånarantalet är 8 500 personer. 

Drygt hälften av befolkningen är mellan 20–64 år, 20 procent är över 65 år och 15 procent 

är under 15 år. 

Bodens befolkning har minskat under de senaste åren och i dag bor cirka 28 000 personer 

i kommunen. Viktiga arbetsgivare är försvaret, offentliga förvaltningar och mindre 

företag. 


skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Hjärt- och lungsjukas förening, 

Bodens Gymnastikklubb, BBK-sim, Korpen och Sveriges Statspensionärers förening. 

Mjölkuddens vårdcentral i Luleå 

Luleå kommun har cirka 72 000 invånare. I åldersgruppen 25–64 år återfinns cirka 39 200 

personer och cirka 10 700 personer är 65 år eller äldre. Av kommunens invånare har cirka 

10 700 utländsk bakgrund. Luleå är metallurgiskt centrum för den svenska stålkoncernen 

SSAB och exporthamn för järnmalm från LKAB:s gruvor i norr. Växande sysselsättningsområden 

är högteknologi och informationsteknik. 

Kommunen har en högre andel med eftergymnasial utbildning, men också högre 

ohälsotal än genomsnittskommunen, för män 46 (riket 40) och för kvinnor 68 (riket 57). 

Den öppna arbetslösheten ligger i paritet med riksgenomsnittet. 

I kommunen finns nio vårdcentraler och Mjölkuddens vårdcentral är beläget 2 km från 

centrum. I upptagningsområdet bor cirka 6 400 personer. Inom området finns 2 421 flerfamiljsbostäder 

och 852 småhus. Medelinkomsten är drygt 200 000 kr per år. 

Folkhälsoproblemen och läkemedelskonsumtionen skiljer sig inte nämnvärt från övriga 

delar av Norrbotten.

Arvidsjaurs vårdcentral 

Arvidsjaurs kommun ligger i södra Norrbottens inland och har cirka 7 100 invånare. Cirka 

3 500 personer är mellan 25 och 64 år och cirka 1 750 personer är över 65 år. 

Arvidsjaurs kommun har en lägre andel med eftergymnasial utbildning än riket. 

Ohälsotalen är högre än i riket, för män 58 (riket 40) och för kvinnor 69 (riket 57). Den 

öppna arbetslösheten är högre hos män och lägre hos kvinnor i jämförelse med riket, för 

män 7 procent (riket 4 %) och kvinnor 2 procent (riket 4 %). 

Vårdcentralen har ett upptagningsområde lika stort som Skåne, det vill säga 600 km 2 . 

Vårdcentralen är öppen dygnet eftersom man har akutmottagning, akutavdelning och 

ambulansverksamhet. 


skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktörer har varit Centrumbadet, Korpen, 

Vuxenskolan, Hjärt- och lungföreningen, Whiplashföreningen, MK’S gym och 

Reumatikerföreningen. 

Företagshälsovårdsenheter 


Alviva i Stockholm 

Ericssons Företagshälsovård ändrade organisation och namn under projektets gång till 

Alviva i Stockholm. Antalet anslutna till företagshälsovården var 17 836 år 2002 

Ericssonanställda och 2 232 externa kunder. Hälsoproblemen hos de anställda är framförallt 

stressrelaterade och besvär från rörelse- och stödjeorganen. Företagshälsovårdens 

uppdrag är i första hand att arbeta med besvär relaterade till arbete och arbetssituation samt 

med förebyggande verksamhet. 


skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktör har varit Motion Stockholm. 

Landstingshälsan i Kalmar län 

Landstingshälsan i Kalmar län är uppdelad i Norra Hälso- och sjukvårdsområdet (NHSO) 

och Södra Hälso- och sjukvårdsområdet (SHSO). Landstingshälsan erbjuder företagshälsovård 

till samtliga landstingsanställda, sammanlagt cirka 6 700 personer, samt 

några externa kunder. De största hälsoproblemen är belastningsskador och stressrelaterade 

sjukdomar. Flest sjukdagar i medeltal har tandhygienister, 42,7. Vårdpersonal har i 

medeltal 31,9 sjukdagar, sjuksköterskor 21,1 och läkare 10,1. 


skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktör har varit Nautilus, Nervpressen och 

landstingets egen träningslokal. 

Östgötahälsan 

Östgötahälsan är en enhet inom landstinget i Östergötland. Östgötahälsans kunder utgörs 

av landstingsenheter, kommunala och statliga verksamheter samt privata tjänste-, serviceoch 

industriföretag. Östgötahälsans arbetsområde är hela Östergötland och lokaler med


fast bemanning finns i Motala, Norrköping och Linköping. 


skriva recept på fysisk aktivitet. Friskvårdsaktör har varit Friskis&Svettis, Korpen och 

Östergötlands idrottsförbund.

Bilaga 6. Flödesscheman för FaR 

De flesta förskrivande enheterna i pilotprojektet upprättade någon form av flödesschema där 

deras interna arbetsmodell för FaR beskrevs. Dessa inkluderade i de flesta fall både 

recepthanteringen och hantering av patientenkäter som ingick i utvärderingen. Nedan ges tre 

exempel på dessa flödesscheman: 

Exempel 1. 

Möte patient 

Diagnos/preventiv åtgärd 

Vad säger FYSS? www.fyss.se 

www.fhi.se 

Remiss/recept skrivs och läggs Samordnaren kopierar och skickar 

i lådan på samordnarens remissen till vald friskvårdsskrivbord 

aktör, samt sätter ett exemplar i pärmen 

Patienten får en informationsbroschyr 

där aktivitet och aktör är ifyllda 

Patienten erhåller enkät Kuvertet med enkäten läggs i 

som läggs i kuvert och samordnarens låda 

klistras igen Enkät skickas till FHVC 

Uppföljningsenkät skickas till 

patienten efter 6 respektive 

12 månader 



Exempel 2. 

Läkaren träffar patienten och skriver receptet. 

Läkaren överlämnar receptet till koordinatorn, alternativt patienten. 

Koordinatorn eller sekreteraren tar kopia på receptet 

och sätter in i en speciell pärm. 

Koordinatorn träffar patienten, överlämnar receptet och enkäten. 

(Då koordinatorn inte finns på plats överlämnas recept och enkät direkt till patienten av 

läkaren.) 

Patienten fyller i enkäten på plats och lämnar till koordinatorn, alternativt får patienten 

ta enkäten med sig hem och lämna in vid ett senare tillfälle. 

Koordinatorn samlar enkäterna och skickar till projektledaren. 

Patienten träffar motionskonsulenten och gör ett konditionstest. Testet följs upp efter 

6 månader. 

Exempel 3. 

Företagsläkaren, företagssköterskan 

eller 

sjukgymnasten träffar 

en patient och skriver 

ut ett recept på fysisk 

aktivitet. 

Samtidigt överlämnas 

enkäten ”Du har 

mottagit …recept”. 

Patienten uppmanas 

överlämna enkäten 

och kopia på receptet 

till koordinatorn. 

Koordinatorn tar emot 

enkät och kopia på 

recept. 

Koordinatorn översänder 

enkäten till 

projektledaren tillsammans 

med veckorapporten.

Egen 

aktivitet 

Patienten 

Simanläggning 

Lokalt gym 

Vårdcentral 

Korpen 

Vuxenskolan 

Patientförening 


Bilaga 7. Organisationsbilder samverkan vårdenheter 

och friskvård inom pilotstudien av FaR 

Exempel 1 Exempel 2 

Egen 

aktivitet 


Egen 

aktivitet 

Korpen 

Patienten 

Patientförening 

Vårdcentral 

Simanläggning 

Pensionärsförening 

Gymnastikförening 

Patienten 

Vårcentral 

Idrottsförbund Fastighetsbolag 

Egen 

aktivitet 

Patienten 

Friskis&Svettis 


Egen 

aktivitet 

Patienten 

Vårdcentral 

Lokalt gym 

Egen 

aktivitet 

Patienten 

Vårdcentral/ 

företagshälsovård 

Idrottsförbund 

Företagshälsovård 

Motionsförening 

Korpen 

Sjukgymnastenhet 

Eget gym


Det finns i dag – med stigande sjukvårdskostnader och ökande 

ohälsotal i befolkningen – behov av att finna nya arbetssätt inom 

hälso- och sjukvården, som inte enbart behandlar utan också förebygger 

sjukdom. Ett arbetssätt, som under de senaste åren fått allt 

större uppmärksamhet, är receptförskriven fysisk aktivitet. 

Statens folkhälsoinstitut initierade under 2001 ett pilotprojekt för 

att utveckla arbetsmetoder kring förskrivning av fysisk aktivitet. 

Arbetsmodellen benämns Fysiskt aktivitet på Recept – FaR – och 

innebär en för individen anpassad ordination på motsvarande sätt 

som konventionell behandling med farmaka samt ger en samhällsstruktur 

som avser att stödja patienten till en mer fysiskt aktiv 

livsstil. 

Förskrivning av fysisk aktivitet grundas på FYSS – Fysisk aktivitet 

i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling. FYSS är en 

informationskälla som sammanfattar i vilken utsträckning fysisk 

aktivitet kan användas för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd. 

Den innehåller också förslag på lämpliga motionsaktiviteter, 

liksom råd om vilken hänsyn som bör tas till aktuellt 

hälsotillstånd, ålder, kön med mera. FaR är alltså arbetsmetoden 

och FYSS är det redskap som används i sammanhanget. 

I pilotstudien har fyra landsting deltagit – Halland, Kalmar, 

Norrbotten och Östergötland samt en företagshälsovård i 

Stockholm. Rapporten beskriver erfarenheter kring arbetsformerna 

för FaR och identifierar framgångsfaktorer, svårigheter och hinder. 

Syftet med rapporten är att inspirera alla som står i begrepp 

att starta regional och lokal verksamhet kring fysisk aktivitet på 

recept. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

Internet www.fhi.se 

Rapport 2003:53 

ISSN 1651-8624 

ISBN 91-7257-248-5

Erfarenheter av Fysisk Aktivitet på Recept FaR, 715 kB - Statens ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?