UV Mitt, Daff 2001:1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

och spannlängderna var drygt 5 meter. I det nordöstra hörnet fanns ett
stolphål som skulle kunna utgöra lämningar efter en hörnstolpe (fig. 12).
Det visar i så fall att huset haft raka gavlar. I övrigt är det oklart om fler
av de anläggningar som fanns inom husområdet tillhörde huset eller den
överlagrade äldre fasen. En anläggning tillhörde dock säkert inte huset,
då den som tidigare nämnts daterats till den äldre fasen genom 14 C-
analys. Endast ett fåtal fynd av huvudsakligen krukskärvor och bränd lera
påträffades inom husområdet.
I rät vinkel mot och en meter sydöst om sydöstra hörnet av hus 2 fanns
en ca 6×6 meter stor, närmast kvadratisk stenpackning (fig. 16). Den
överlagrade flera stolphål och ett intill 0,2 meter tjockt lager som bl.a.
innehöll strimmig keramik. Stenpackningen tillhörde således den yngre
boplatsfasen och har troligen i någon mening hört till hus 2. Packningen
var nivåavjämnande och fungerade som en slags terrassering.
Stenmaterialet var en- till tvåskiktat och bestod av 0,1–0,8 meter stora
stenar. Den västra sidan och nederkanten (den södra sidan), avgränsades
tydligt av en lagd kant av 0,5–1,0 meter stora stenar. Den östra sidan
föreföll skadad medan överkanten (den norra sidan) fasade ut mot
underlaget.
Hus 3
Hus 3 låg på en mindre avsats mellan ett bergkrön i norr och tätt intill och
närmast parallellt med hus 1 i söder. Det var minst 8 meter långt och
knappt 6 meter brett och innefattade 3 stolphålspar. Bockbredden var
knappt 2 meter och spannen var 3 respektive 3,7 meter långa (fig. 13).
Centralt i det längre spannet fanns en mindre härd. Inom husområdet
fanns även ytterligare en härd samt några gropar. Hela husområdet var
täckt av ett stenbemängt lager, ställvis en stenpackning, av vanligen 0,1–
0,3 meter stora stenar. Lagret/packningen hade en förhållandevis jämn
ovansida och skulle kunna ha utgjort ett kullerstensbelagt golv i huset.
Detvarnågotsotbemängtiöstradelenochinnehöllrelativtrikligtmed
krukskärvor och enstaka bitar bränd lera. Även norr och nordöst om huset
fanns ett liknande fyndmaterial plus några brända benfragment.
Hus 4
Hus 4 var 11×6 meter stort och låg med ena gaveln mot en stenpackningsförstärkt
ganska kraftigt sluttande moränkant. Huset var orienterat i
östsydöst–västnordväst och hade en inre konstruktion bestående av 3
stolphålspar. Bockbredden var 1,7–2,0 meter och spannen var ca 5 meter
långa. I husets sydvästra hörn fanns ett stolphål som indikerade en rak
gavel (fig. 14). Inom husområdet fanns ytterligare några stolphål, härdar
och gropar vilka kan ha tillhört konstruktionen. En av härdarna har
daterats genom en 14 C-analys till folkvandringstid–tidig vendeltid.
Dateringen är rimlig för hustypen men härdens koppling till huset förefaller
ändå tveksam då den låg omdelbart intill en takbärande stolpe.
Stenpackningen eller terrasseringen vid husets ena gavel var närmast
rektangulär och 4×12 meter stor. Den var kraftigt skadad men föreföll
vara avgränsad i nederkanten av ca meterstora stenar. Innanför kanten
fanns vanligen mindre stenar i ett eller två skikt. Stenpackningen var inte
avpassad efter husets form utan sträckte sig flera meter vinkelrätt söder
10 En gård från folkvandringstid i Arninge – Väg 264, Arningevägen