UV Mitt, Daff 2001:1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

32 En gård från folkvandringstid i Arninge – Väg 264, Arningevägen
fyndbilden av både cerealier och t.ex. enfrön i dem varit liknande den
som finns nu, d.v.s. en sporadisk förekomst i vissa stolphål. Det är också
lite svårt att veta varifrån t.ex. de brända cerealierna kommer, d.v.s. i
vilket led av hanteringen som man ”spillt” dessa, och det är inte givet att
sädeslagsfröerna kommer från själva kökshanteringen av dem. Man bör
emellertid också notera att en större närvaro av brända frön sannolikt
hade gett en tydligare bild över spridningen av dem. Dock kan man slå
fast att man hanterat bl.a. vete på platsen och sannolikt även odlat det där.
Vad de övriga brända resterna beträffar, enfröerna och skalskärvorna av
hassel, blir det även där svårt att säga något om huruvida de utgör rester
av insamlat material eller om de är rester av vegetation som funnits på
platsen och som sedan bränts i samband med någon eldning. Den spridda
förekomsten pekar på det senare även om det är ganska sannolikt att man
använt både t.ex. enris och hasselnötter i hushållet. Det går emellertid inte
att visa detta genom makrofossilresultaten.
Den sista kommentaren rör starrfröet i hus nr 4 (prov nr 15802).
Möjligen skulle denna starrnöt (d.v.s. egentligen en frukt) kunna hänga
samman med foderinsamling om det nu inte är så att detta hus låg så nära
den fuktigare marken sydöst om husområdet att det mer kopplar till
vegetaion på den platsen, d.v.s. att det inte representerar insamlat
material. Det utgör i vilket fall som helst det enda brända noterade
starrfröet från denna plats och kan mycket väl, tillsammans med andra
eventuella indikationer, vägas in i en potentiell tolkning om insamlat
foder.