UV Mitt, Daff 2001:1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

lock och enstaka större stenar. Eftersom anläggningen hade ett begränsat
omfång, ett från boplatsen avskilt läge och var relativt fyndrik (enligt
förundersökningen), tolkades den efter undersökningens rensningsmoment
som en fast depositionsplats för hushållsavfall. För att bättre
fånga upp fynden grävdes anläggningen i 202 m stora enheter och
vattensållades i 2 mm såll. Fynden av sammanlagt fem glaspärlor och
relativt stora mängder brända och obrända ben gjorde dock den tidigare
tolkningen av anläggningen som en avfallsdeposition osäker. I det läget
sågs i stället en möjlighet att anläggningen kunde vara ett brandlager
hörande till en grav.
Anläggningen var närmast linsformad i profilsnittet. Nivåerna skiljde
ca 1 m mellan anläggningens övre och nedre del. Fyllningen var intill
0,25 m tjock och utgjordes av humusinblandad sotig sand och silt, utan
inslag av skärviga eller skörbrända stenar. Inga konstruktionsdetaljer eller
underliggande anläggningar kunde observeras.
Fynden består av krukskärvor (F220–223, F225–227, F232–239,
F241–242), glaspärlor (F229–231), ett nithuvud av järn (F240), brända
och obrända ben (F228, hopsamlat från hela anläggningen) och bränd lera
(F224). Fynden påträffades väl fragmenterade och utspridda i hela
anläggningen. Krukskärvorna, sammanlagt 273 g, är till större delen
spjälkade och uppenbarligen av olika godstyper, främst beträffande
godsets täthet och tillsatt magringsmedel. Pärlorna är av glas som utsatts
för sk glaspest. Fyra av pärlorna är i övrigt hela medan den femte utgörs
av en halv pärla. Två pärlor är runda, två är rundade med avplanade poler
och en är något kubformad med rundade kanter och hörn. Storleken
varierar mellan 5 och 13 mm. Benmaterialet är blandat men innehåller
inga människoben. Det har snarast karaktären av ett boplatsmaterial
(bilaga 5).
Hus 1
TRESKEPPIGT LÅNGHUS, spolformat, 35×8mstort.
x4653, y3582, z21,6
De inre takbärande stolparna i huset (från väster: A5772-A6026, A2090-
A6473, A6041-A2107, A2191-A8883, A9390-A2391, A9066-A10482,
A8201-A5787, A10758-A5947) bestod av 8 bockar där bockbredden
varierade mellan 1,7 och 2,6 m. En viss tendens fanns att bockbredderna
var större i husets mittdel och avsmalnande ut mot gavlarna. Spannen
varierade i längd enligt följande från väster: 5,9, 3,6, 4,7, 6,6, 2,9, 2,6 och
2,8 m. Dessa stolphål var 0,30–0,70 m djupa och med en största
utbredning i ytan på mellan 0,85 och 1,65 m. Alla stolphålen var mer
eller mindre stenskodda. Cirka hälften av stolphålen hade i ytan bevarade
skoningar i kanterna runt en central jordfylld hålighet. Inga stolphål var
helt stenfyllda men i flera fanns spår av inrasade skoningar. De två
östligaste stolphålsparen var anlagda i och på de stenpackningar som
tjänade som underlag för den östligaste delen av huset. Dessa var tydliga
och något uppstickande i ytan. Den undre delen av dessa stolphål var
däremot svåra att avgränsa mot omgivande stenpackning.
Den västra gaveln var rak och uppbyggd av tre stolphål på rad
(A3446-A5223-A5192). Avståndet mellan de yttre stolphålens mitt-
20 En gård från folkvandringstid i Arninge – Väg 264, Arningevägen