UV Mitt, Daff 2001:1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

Bilaga 7. Ämnesjärn från Arninge (F347)
(utdrag ur Englund & Hjärthner-Holdar 1999)
Uppdrag
På uppdrag av John Hamilton vid Riksantikvarieämbetets regionkontor i
Stockholm har Geoarkeologiskt laboratorium (GAL) genomfört en
registrering, tolkning och en kort diskussion av ett förmodat ämnesjärn
från Arninge i Täby socken, Uppland. Ämnet påträffades i ett stolphål
tillhörigt ett långhus från folkvandringstid. I beställarens frågeställning
ingår att beskriva föremålet och att ge en motivering till varför det kan
tolkas som ett ämnesjärn (och inte som en fil) samt att diskutera om
ämnet kan vara recent eller hör till den folkvandringstida miljön.
Uppdraget får ta 10 timmar i anspråk.
Registrering
Fynd 1960, Arninge, Täby sn, Raä 335, Uppland.
Ett stycke platt järn med mått (exklusive rostbubblor och dylikt) enligt
följande:
Längd: 198 mm.
Bredd: 23 mm.
Tjocklek ena smalsidan: 9 mm.
Tjocklek andra smalsidan: 6 mm.
De båda smalsidorna är parallella. De båda bredsidorna kan beskrivas
som en stympad spets. Hela genomskärningen utgör en geometrisk figur
kallad parallelltrapets.
Vikt: 247,08 g.
Rostig men väl bevarad. Båda kortändarna har huggmärken. Dels har
ämnet huggits av snett i båda ändarna, dels har smeden huggit av bitar ur
kortändarnas smalsidor. Hela stycket är en aning vridet utmed hela sin
längd, dessutom en aning böjt i ena änden (i den nedre delen vid ~ ~ ~ i
skissen).
Tolkning
Både vridning, böjning och klippen i ändarna talar mot filtolkningen men
för ämnesjärn. Riktigt säker är det dock svårt att vara. Ett tunt lager av
rost över hela ämnet döljer dess yta och därmed även eventuella filtänder.
Rengöring utförd av konservator, alternativt röntgenanalys skulle kunna
ge definitivt besked i frågan.
Diskussion
I materialet från Helgö förekommer bland annat en lång rad ämnesjärn, så
kallade tenar, med mått och utseenden som i någon mån överensstämmer
med fyndet från Arninge (jfr Hallinder 1978:59ff, fig. 3a–e). Eftersom
både Helgöfynden och Arningefyndet utgörs av huggna tenar går det inte
att uttala sig om en eventuell ursprunglig standardiserad längd. Det förefaller
inte som om Arningefyndet kan jämföras med de typer av ämnesjärn
som vi känner under egna beteckningar, i första hand då de lieformade
ämnen som har påträffats i mälarområdet men förekommer vanligast
i Småland och på Öland (Haglund 1978:39, fig. 5, 1978:41, fig. 12.
Filar har påträffats i järnålderskontext på Helgö, i Mästermyr och i
Romelsjö. Gemensamt för filarna från Helgö är att de är mycket små,
42 En gård från folkvandringstid i Arninge – Väg 264, Arningevägen