UV Mitt, Daff 2001:1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

Den största skärvan är 80×56 mm stor och godstjockleken är 8–14 mm.
Godset är gråsvart och utsidan är täckt av ett tunt och jämnt finkornigt
skikt (slamskikt?) som på flera ställen krackelerat. Troligen har detta
ytskikt fungerat som lämpligt underlag då strimmigheten anbringats.
Färgen är sannolikt sekundärt sotpåverkad. Mynningen är rundad och
något utåtböjd. Flera av skärvorna har en organisk skorpa på insidan.
Strimmorna eller skårorna är på flera av bitarna helt parallella med ett
inbördes avstånd på 4–5 mm, vilket tyder på att de ristats in med någon
form av kamliknande föremål. På det största fragmentet, en bukbit, kan
dock skåror i två snett korsande riktningar iakttas. På en av mynningsbitarna
(F277) finns vertikala skåror. I övrigt tycks skårorna huvudsakligen
löpa horisontellt. Utöver skårorna finns också en ornering av gropar.
Groparna är 8–10 mm i diameter och ca 3 mm djupa. De finns endast på
tre mindre fragment men förefaller vara grupperade parvis ca 10 mm från
varandra horisontellt, ca 35 mm från mynningen. De har en ojämn bottenta
och bör ha formats genom tryckning med änden av ett stavformat
trubbigt föremål.
Det är uppenbart att det finns olika typer av strimmig keramik och det
är möjligt att strimmig keramik är en missvisande beteckning på ovan
nämnda krukskärvor eftersom ”strimmigheten” trots att den är yttäckande
ocksåharvissadragavordnadornering.
A6659
STENPACKNING, oregelbunden, 12,9×4,5 m stor (N–S).
x4603, y3592, z17,63
Anläggningen låg i undersökningsområdets södra del och har fungerat
som husgrundsterrass vid den östra gaveln till hus 4. Stolphålen till husets
östligaste stolpbock var nedgrävda i den västra kanten av stenpackningen.
Anläggningen låg i övre delen av en öst- och sydsluttning och var inte
framrensad vid flygfototillfället då den vid en ytlig rensning såg ut som
en samling röjningssten intill den sentida åkerkanten i söder. Stenpackningens
nedre östra och södra delar var till stora delar skadade och utrasade
men i den övre delen, som låg närmast husets stolphål, fanns en
jämn och tät packning av 0,2–1,0 m stora stenar med plan ovansida. Den
västra sidan var klart avgränsad medan övriga sidor hade otydlig begränsning.
Packningen var i stort sett enskiktad. Fynden utgjordes av 5 krukskärvor
(F134–F137 och F140).
A3157
STENPACKNING, närmast rektangulär, 6,5×5,5 m stor (ÖSÖ–VNV).
x4621, y3586, z19,14
Stenpackningen låg i en flack sydsluttning söder om östra delen av hus 2.
Den överlagrade delvis kulturlagret A4019. Möjligen kan stenpackningen
tolkas som en nivåutjämnande terrassering hörande till huset. Packningen
var enskiktad och begränsades i väster och söder av en ram av större
stenar, 0,5–0,9 m stora. I öster var begränsningen otydlig och den norra
kanten saknade ramen av större stenar. Innanför den begränsande stenramen
fanns en enskiktad packning av i allmänhet 0,1–0,5 m stora stenar
utom i den centrala delen där det fanns en tydligt avgränsbar tätare inre
24 En gård från folkvandringstid i Arninge – Väg 264, Arningevägen