UV Mitt, Daff 2001:1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

vilka fungerat som naturliga gränser för olika åkerytor. I detta parti fanns
åtta odlingsrösen (A544, A923, A1634, A30300, A30308, A30318,
A30336, A30357). De var alla förhållandevis små, från ett par meter till
fem meter och 0,3 till ca 0,6 m höga. Packningarna bestod av blandat
stenmaterial av huvudsakligen små och mellanstora stenar. I odlingsområdets
södra del fanns en ca 20 m lång 0,5 till 1,0 m bred och 0,1 till
0,2 m hög stensträng med flack profil (A30388). Den var uppbyggd av
mindre stenmaterial, d.vs. av samma typ som påträffas i flera röjningsrösen.
Den var orienterad östnordöst–västsydväst och delade i princip av
det östra åkerområdet i två delar. I norr fanns åkerytorna A11 och A12
och i söder fanns åkrarna A10 och A16, tillsammans omfattande ca 960
m 2 . Ett odlingslager kunde endast urskiljas inom begränsade avsnitt, där
det var 0,1–0,2 m tjockt med inslag av kolfragment och skilde ut sig mot
en mer stenig och grusig undergrund. På en sträcka av ca 20 m längs
västra kanten av åkerytan A11 och ett par meter öster om stensträngen
A4280 kunde ett åkerhak urskiljas. Området mellan stensträngen och
åkerhaket bestod av osorterad stenig morän. Inom odlingsytan däremot
vidtog efter en mycket skarp gräns ett stenfritt lager. Inom odlingsytorna
påträffades 3 st. s.k. åkerhärdar. I söder, på odlingsyta A16, fanns två
åkerhärdar (A10371 och A10397) som var 0,7×0,6 m stora och 0,1 till
0,15 m djupa. En åkerhärd (A30145) låg intill och söder om en 0,8×0,5 m
stor markfast sten, norr om odlingsyta A11. Härdarna var huvudsaligen
enskiktade med talrika 0,05 till 0,2 m stora kantiga stenar varav flera var
skörbrända. En koldatering från sistnämnda härd gav 80–320 e.Kr. I en
av härdarna fanns enfrön.
Det västra området inom RAÄ 335, d.v.s. väster om den förmodade
fägatan, bestod av endast en åkeryta (A9) som var ca 520 m 2 stor. Inga
friliggande röjningsrösen påträffades. Däremot svällde stensträngen
A30000 ut till en röjningsröseliknande stenansamling i söder. Åkerytan
kunde godtyckligt avgränsas mot norr där en i huvudsak stenfri yta
övergick i ett parti med stenig morän samt berg i dagen. I nordväst fanns
ett åkerhak. I söder begränsades ytan av berg i dagen. Förmodligen har
den västra delen av RAÄ 335 och det ovan beskrivna området vid RAÄ
317 utgjort ett sammanhängande åkerparti, eller snarare åkergärde. Ytan
har i så fall troligen varit uppdelad i mindre brukningsdelar. Odlingslagret
syntes genom en sektion som ett 0,1–0,2 meter tjock svagt mörkfärgat
sandigt lager som avvek mot en mer stenig och grusig undergrund. I
botten av lagret påträffades kolfragment samt enstaka mindre bitar bränd
lera.
RAÄ 63
Odlingsområdet i nordöst, låg väst och nordväst om en höjd med ett
gravfält och en stensträng (RAÄ 63) och var till stora delar sönderkört av
maskiner. Genom området löpte även delar av en fossil vägbank tillhörande
gamla Waxholmsvägen. Ett röjningsröse påträffades här vid
förundersökningen. Odlingsytans avgränsning är osäker men har uppskattats
till ca 660 m 2 (A13). Inget odlingslager gick att urskilja.
26 En gård från folkvandringstid i Arninge – Väg 264, Arningevägen