UV Mitt, Daff 2001:1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

trädde redan i ytan av stenpackningar som rundade jordfyllda håligheter. I
dessa fall fanns således ingen tvekan om stolphålens lägen och dimensioner.
Vissa stolphål föreföll dock ha rasat ihop eller fyllts med stenar.
Sådana anläggningar kan vara mycket svåra att identifiera om de ligger i
en stenpackning. Alltför osäkra anläggningar har strukits ur dokumentationen
för att undvika en övertolkning. Det kan t.ex. vara lätt hänt att
oavsiktligt preparera fram en fiktiv stolphålsskoning vid undersökning av
en stenpackning.
Dateringarna av boplats och gravar
En avgörande fråga för att kunna gå vidare i tolknings- och analysarbetet
är dateringarnas precision. En äldre boplatsfas har avgränsats till en
begränsad del av boplatsområdet. Eftersom inte något hus kunnat knytas
till denna fas bör en viss reservation hållas öppen för att lämningarna inte
utgör spår efter den centrala delen av en boplats. Det kan istället röra sig
om andra aktiviteter, men som i så fall knappast varit tillfälliga.
Dessa äldre lämningar har i viss mån försvårat tolkningen av en i
övrigt enhetlig miljö från yngre romartid–folkvandringstid. Den daterade
strimmiga keramiken skulle kunna lyftas fram genom fler avbildningar
och en noggrannare materialanalys. Dessa krukskärvor var enhetliga och
lätt identifierbara ur det i övrigt tämligen anonyma keramikmaterialet. De
hade en kombination av 14 C-datering, ornamentik och särpräglad ytbehandling
i en relativt väldefinierad kontext och skulle därigenom kunna
stå som ett exempel på hur yngre bronsålder kan urskiljas ur flerfasiga
boplatser.
De arkeologiska dateringarna och 14 C-dateringarna har gett i stort sett
samstämmiga resultat (fig. 19). Två av 14 C-dateringarna har dock slagit
fel och gett utslag till historisk tid. En av de felaktiga dateringarna
drabbade den enda stensättningen i området. Detta var en missräkning
eftersom inte heller fyndmaterialet i graven var nämnvärt daterbart på
arkeologiska grunder. Underlaget för diskussioner om stensättningens
relation till husen och boplatsen är därmed osäkert. Frågan huruvida
graven anlades kort före, under eller strax efter bosättningen får lämnas
öppen.
En annan fråga rör husens dateringar. Trots att boplatsen var relativt
liten på en topografiskt begränsad yta har inga hus konstaterats överlagra
varandra, vilket annars är ganska vanligt förekommande. Endast två av
husen, hus 2 och hus 4 var av samma typ. De var lika stora, hade gemensamma
konstruktionsdrag och låg på ungefär samma del av boplatsen. En
sådan dubblering talar snarast för att dessa hus avlöst varandra i någon
ordning. De övriga husen tillsammans med hus 2 eller hus 4 skulle kunna
vara samtida och bilda en gård. Husen kan då tänkas ha kompletterat
varandra funktionellt.
Agrara lämningar
Som väntat är dateringen av odlingslämningarna osäker även efter fältarbetet.
Den vidare bearbetningen får snarast se till en helhetsmiljö där
odlingslämningarna ingår som ett konkret och rimligt men dateringsmässigt
hypotetiskt delelement.
14 En gård från folkvandringstid i Arninge – Väg 264, Arningevägen