Vägvisare mot en hållbar stad? - Göteborgs universitet

4. Diskussion
Nedan följer en sammanställning och diskussion av materialet. Först
diskuteras de intervjuades resmönster i termer av bilanvändning och bilberoende.
Därefter följer en diskussion av hur deras resmönster berörs av försöket med
trängselskatt och utökad kollektivtrafik och hur deras attityder till försöket har
formats. Slutligen diskuteras om någon av de intervjuade kan betraktas som
“vägvisare” mot mer hållbara resmönster.
4.1. De bilbundna
Några av de intervjuade vill vi betrakta som bilbundna. De använder bara i
ytterst liten utsträckning några andra transportmedel än bilen för sina vardagliga
resor. Med ett annat ord skulle vi även kunna kalla dem vanebilister. Två av dem
bor i Hammarby sjöstad. Båda är män (HS3 och HS9). Båda bor tillsammans med
kvinnor som åker kollektivt till sina arbeten. I båda fallen kan bilbundenheten
kopplas både till en uppväxt utanför storstadsområdet, till ett tidigt körkortstagande
och bilköp, en mycket flitig användning av bil i jobbet, och en ganska
kritisk eller negativ attityd till kollektivtrafik. Allra tydligast är detta hos en man i
55-årsåldern som växte upp och bildade familj i ett mindre mellansvenskt
samhälle där bilen var ett “måste” (HS3). Under en tid körde han 5.000 mil per år
i sitt jobb. Han har även långpendlat med bil. Han åker nästan aldrig kollektivt,
förutom med färjan. Han säger att han möjligen skulle kunna tänka sig att åka
med tunnelbanan mitt på dagen, men absolut inte under rusningstrafik. “Det är
för trångt”. Något mindre kategorisk är en man i 45-årsåldern som växt upp
utanför en mellanstor stad i Sydsverige (HS9). Han bor med hustru och två barn
och de har både privat bil och poolbil. Även han säger att han ser bilen som ett
arbetsredskap. Den främsta anledningen till att han inte åker kollektivt är att tågen
inte håller tiden.
Den enda i Hallunda kyrkby som kan betraktas som bilbunden är en ung man
som bara använder kollektivtrafiken för enstaka resor in till stan på kvällar och
helger (HK2). Han säger att han kanske hade kunnat åka kollektivt till arbetet om
han haft mer normala tider, men nu jobbar han så tidigt på mornarna att tågen
inte börjat gå. Nu använder han bilen både för arbetsresor och för att hälsa på
kompisar, framför allt i söderort. Tre av de intervjuade i Bällstaberg kan betraktas
som bilbundna (VB2, VB4, VB5). Den första är en man i 30-årsåldern som växte
upp i Täby och blev mycket skjutsad som barn (VB2). Hushållet består av två
vuxna. De har två bilar, men inga barn. Han åker bara kollektivt när han ska in till
stan på helger. I likhet med de bilbundna männen i Hammarby sjöstad tog han
körkort tidigt och även han har kört mycket bil i jobbet. Den andra är också en
34