Vägvisare mot en hållbar stad? - Göteborgs universitet

i pension reducerade han sin bilanvändning i arbetet. Han arbetade som målare
och minskade bilresorna genom att ta bilen första gången han åkte till ett jobb
och lasta av material och verktyg, för att sedan åka kollektivt dit tills arbetet var
avslutat. Det tredje exemplet från Hammarby sjöstad är ett par i 50-årsåldern som
inte har egen bil, men som är medlemmar i en bilpool (HS10). Här handlar det
om transportvanor som är kopplade till en livsstil som de har valt. Även här är
tidsekonomin en förutsättning. Det verkar som att de valt att leva i ett lägre
tempo än vad som är vanligt och som minskar behovet av bil (jfr Jensen 2001).
Båda använder kollektivtrafiken, och särskilt hon går väldigt mycket. En av anledningarna
är att hon gör en stor del av sitt arbete från hemmet och känner att hon
behöver komma utanför dörren för att se folk. Hon promenerar också ofta hem
från stan på kvällen när hon jobbat borta från hemmet. Hon fick tidigt i livet lära
sig att förflytta sig på egen hand, genom att gå eller åka kollektivt, och hon säger
att hon inte känner sig otrygg.
I Hallunda kyrkby har de flesta av de intervjuade resvanor där kollektivtrafiken
står för en stor del av resorna. Undantaget är den unge mannen som säger att han
inte kan ta sig till jobbet utan bil eftersom han börjar innan tunnelbanetågen börjat
gå (HK2). I övrigt är resvanorna bland dem som bor i Hallunda kyrkby kanske
de ur ekologisk synvinkel mest hållbara. Ett exempel är den kvinna i 60-årsåldern
som vi klassificerat som “billös” (HK3). Hon lyckas ändå röra sig ganska mycket,
och besöker flitigt olika kulturevenemang i stan med hjälp av kollektivtrafiken.
Ofta stannar hon då kvar i stan på vägen från arbetet. Hon ser kollektivtrafiken
som tidsbesparande eftersom hon kan göra en del av sitt arbete på tunnelbanetåget.
Men hon säger att hon saknar bil dels för att åka och handla, dels när hon
åker till sitt sommarhus norr om stan. Ett annat exempel på transportvanor som
kanske kan kallas hållbara i Hallunda kyrkby är ett par i 50-årsåldern som har bil
men som använder den väldigt lite (HK5). Han säger att bil är viktig för honom,
men de använder den ändå nästan bara för att åka och handla. Till arbetet åker
båda kollektivt.
I Bällstaberg är bilberoendet stort för flertalet av de intervjuade. Det hänger
delvis samman med att utbudet av kollektivtrafik är sämre där än i Hammarby
sjöstad och Hallunda kyrkby, men framför allt med att flera befinner sig i en
livsfas som kräver många transporter. Ett av hushållen förtjänar att lyftas fram
som exempel på att det ändå går att minimera bilanvändningen. Det är ett par
som länge levt utan bil och där han säger att de medvetet alltid valt att bosätta sig
så att de haft tillgång till kollektivtrafik (VB3). De har flera barn. Behovet av bil är
tydligt kopplat till barnen. Den första bilen skaffade de när andra barnet föddes
och den byttes till en större familjebuss när familjen växte igen. Båda åker
kollektivt till sina jobb, trots att det tar lång tid. Han säger att hon hellre byter
43