Export av skogligt kunnande från Finland och Sverige

Vi står inför en oförutsägbar framtid, men
vi kan vara säkra på att konkurrensen om god
mark kommer att hårdna. De agrara och skogliga
områdena i utvecklingsländerna är föremål
för ett ökande intensivt globalt intresse på
grund av behovet av att producera mera mat,
bränsle och virke. De är också en viktig del i
upprätthållandet av globalt viktiga ekosystemtjänster,
inklusive biodiversiteten, se rapporten
The global need for food, fibre and fuel (KSLA
2012).
Länder som Kina, Indien och Korea försöker
redan idag få kontroll över mark i andra
länder för produktion av råvaror för att täcka
de egna behoven. Frågan är vad utvecklingen
innebär för de miljarder människor som i dagsläget
brukar marken med svagt besittningsskydd.
Klyftorna mellan dem som finner en
plats i marknadsekonomin och dem som faller
utanför riskerar att öka. Med de snabba förändringar
som sker blir utmaningarna allt större.
Får marknaden styra fritt kommer stora
arealer av naturskog att överföras till jordbruksmark
och högproducerande skogsplantager.
Bruttoavskogningen ligger i dagsläget enligt
FAO på runt 13 miljoner hektar per år. Det
lär dock i praktiken visa sig svårt att på kort
sikt dramatiskt minska avskogningen i flertalet
stora avskogningsländer. Vi menar att avskogningen
kommer att fortsätta, även om det finns
tecken på att den trendmässigt har minskat.
Vilken effekt satsningarna inom REDD kan få
är omöjligt att förutse, men tas inte svårigheterna
på allvar är ett misslyckande ofrånkomligt.
Ambitionen finns att börja restaurera de
degraderade skogarna och landskapen, ofta
före detta skogsmark. Enligt diverse beräkningar
(till exempel World Resources Institute,
WRI) finns det mellan en och två miljarder
hektar lågproducerande och degraderade
marker som kan restaureras i syfte att uppnå
en högre produktivitet. Kvalitén på dessa degraderade
marker varierar avsevärt. Ibland
kan det röra sig om gräsmarker på före detta
regnskogsmark. Ibland kan det vara fråga om
överbetade, brända och eroderade områden i
semi-arida och sub-humida områden, framför
allt i Afrika och Indien. Vissa områden kan användas
för jordbruksproduktion av olika slag,
andra lämpar sig för återbeskogning, antingen
via naturlig föryngring eller via etablerande av
planteringar, åter andra kan överföras till betesmarker.
Agri- och silvi-kulturella tekniker
för att åstadkomma detta finns men det krävs
stora ekonomiska insatser i kunskapstransferering,
infrastrukturuppbyggnad, etablering
av fungerande marknadsmekanismer, etc., för
att lyckas. Anpassning till rådande socio-ekonomiska
och markanvändningsförhållanden
är väsentligt. Således måste man avgöra om
man arbetar via storskaliga privata eller nationella
investeringar, via lokalsamhällen, eller via
småbrukare i olika former av kooperativ eller
så kallade ”outgrower”-arrangemang. Det är
naturligt att en stor kontroversiell fråga är den
om ”land grabbing” där privata bolag och/eller
andra stater köper upp mark eller nyttjanderätter
över huvudet på fattig lokalbefolkning.
Rätt utnyttjad kan utvecklingen fortfarande
bli positiv. Biomassa för energi kan till exempel
bli en ny stor produkt att odla. Utmaningarna
är dock stora och genomförs felaktiga satsningar
kan det leda till både sociala och miljömässiga
katastrofer. Det bör vara Sveriges och
Finlands skyldighet att delta i arbetet med att
lösa de globala problemen och få till stånd en
positiv utveckling.
1.3. Finlands och Sverige roll på den
internationella arenan
Vilka fördelar och möjligheter har vi i Norden
att hjälpa till i arbetet med de kommande decenniernas
utmaningar? Skogsutbildade brukar
Export av skogligt kunnande från Finland och Sverige 15