Rapport - Brottsförebyggande rådet

Främlingsfientliga hatbrott
Främlingsfientliga hatbrott kan ta sig många olika uttryck. Det kan vara
alltifrån händelser som senare visar sig inte vara brottsliga, till grova
våldsbrott. Det kan vara fråga om vandalisering av flyktingförläggningar,
skadegörelse av bilar, ärekränkning och trakasserier av personer på
grund av deras faktiska, eller av den misstänkte uppfattade, utländska
härkomst.
För att ett hatbrott ska betraktas som främlingsfientligt krävs dels att
gärningspersonen uppfattar den utsatta som tillhörande minoritetsgruppen
med utländsk härkomst, dels att gärningspersonen själv tillhör majoritetsgruppen
med svensk härkomst. I denna statistik definieras främlingsfientliga
hatbrott som brott som begås på grund av
rädsla för, fientlighet eller hat mot en person, grupp, dess egendom
eller institution på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk
bakgrund och som aktiverar en främlingsfientlig reaktion mot
den eller dem som är eller, uppfattas vara av utländsk härkomst
eller representanter för personer av utländsk härkomst.
Resultat i korthet
• Främlingsfientliga hatbrott har ökat med 14 procent sedan år
2006.
• Olaga hot/ofredande är det vanligaste främlingsfientliga hatbrottet
(34 procent).
• Nöjesplats som brottsplats är vanligast vid detta motiv, vilket kan
förklaras av att olaga diskriminering är vanligt förekommande.
• Resultat från NTU år 2007 visar att 22 procent av den självrapporterade
utsattheten för personrån, år 2006 uppgavs vara främlingsfientligt
motiverad.
Nivå och utveckling
Under år 2007 identifierades drygt 2 500 anmälningar som bedömdes
innehålla ett huvudbrott med främlingsfientligt motiv, vilket är det
högsta antalet identifierade anmälningar sedan data om hatbrott började
samlas in. Från föregående år är det en ökning med 14 procent.
52