Här - Katternö Group

Mats Sandström
När BBC dödade klimatfrågan
Bloggarna som avslöjade spelet bakom kulisserna
Media som
mångfaldens
motståndare
Jeremy Paxman, nyhetsankare för BBC:s magasin Newsnight.
Varför frångår media normala
journalistiska principer om källkritik
och opartiskhet i klimatfrågan
Kanske finns en del av förklaringen i
ett seminarium som hölls i London i
januari 2006
Den 29 oktober i fjol anlände Tony
Newbery, en bloggande pensionär
från norra Wales, tillsammans med
sin hustru till i London. De stod inför en situation
som liknande Davids kamp mot Goliat.
Målet för resan hette The Information
Rights Tribunal, en rättslig instans som bland
annat avgör frågor om tillgång till offentliga
handlingar.
Tony Newbury var målsägare och den han
hade stämt in var BBC, alltså det brittiska
public servicebolaget för radio och TV. Anledningen
var att BBC hade vägrat lämna ut
uppgifter som Newbury ansåg föll under den
engelska offentlighetslagstiftningen.
Svarandesidan var väl förberedd. BBC fyllde
den lilla rättssalen med bland annat sex jurister
som stödtrupp.
Bakgrunden var i korthet den här:
Tony Newbury råkade i februari 2007 läsa
en kolumn av Jeremy Paxman, nyhetsankare
för BBC:s magasin Newsnight. Paxman ironiserade
över att BBC i sin egen verksamhet inte
tog miljöaspekterna på allvar: i de nybyggda
lokalerna stod luftkonditioneringen på också
mitt i vintern och man gjorde vidlyftiga resor
jorden runt för att producera program om global
warming.
Tony Newbury fäste sig vid en formulering
av Paxman: att denne ansåg sig inte kunna
bedöma domedagsbudskapet i klimatfrågan,
men att det fanns de som visste bättre. ”Jag
gissar att det är därför BBC:s täckning av frågan
för länge sedan slutade göra anspråk på
opartiskhet.”
Just detta hade också Newbury reagerat på.
BBC, som alltid hållit fanan högt när det gällt
objektivitet och opartiskhet i sin rapportering,
även under krig, hade uppenbart övergett
den principen i klimatfrågan.
Ett kryptiskt dokument
Tony Newbury beskriver på sin blogg Harmless
Sky hur han började researcha och stötte
på ett 80-sidigt policydokument från BBC,
försett med den kryptiska titeln From Seesaw
to Wagon Wheel och den något tydligare undertiteln
Safeguarding impartiality in the 21st
century. (Alltså ”Från gungbräda till vagnshjul.
Att säkerställa opartiskhet i det 21:a seklet.”)
Dokumentet var signerat av Richard Tait,
ordförande för BBC:s Impartiality Steering
Group (styrgrupp för opartiskhet) i juni 2007.
Dokumentet innehåller en intressant analys
av ett svårt ämne, enligt Newbury. Men
så, i ett avsnitt om problemen med opartiskhet
när det gäller att rapportera om dem som
förnekar Holocaust, alltså förintelsen av judar
under andra världskriget, fanns på sidan 40
några stycken om klimatskeptiker.
The BBC has held a high-level seminar with
some of the best scientific experts, and has
come to the view that the weight of evidence
no longer justifies equal space being given
to the opponents of the consensus [on anthropogenic
climate change].
Alltså: “BBC har hållit ett seminarium på
hög nivå med några av de främsta vetenskapliga
experterna och kommit till ståndpunkten
att bevisläget inte längre rättfärdigar att lika
stort utrymme ges till dem som opponerar sig
mot konsensus [i fråga om antropogen klimatförändring].”
Tony Newbury ville veta mer och ställde,
med hänvisning till offentlighetslagstiftningen,
några frågor till BBC. Vad var det fråga
om för seminarium Vilka deltog Fanns det
referat
BBC svarade att seminariet hade genomförts
den 26 januari 2006. Trettio av BBC:s
nyckelpersoner och trettio klimatspecialister
var inbjudna. Kortfattat sades att syftet var att
klarlägga kunskapsläget i klimatfrågan och
fundera över BBC:s roll i denna.
Mer information än så gav BBC inte ut, trots
Tony Newburys följdfrågor, där han hänvisade
till att detta gällde ett policydokument i
ett public servicebolag, finansierat med skattemedel.
Tony Newbury förlorade målet i rätten. BBC
angav ”journalistiska orsaker” och ”skydd av
källorna” som skäl för att vägra lämna ut namnen
på seminariedeltagarna.
Dock klarlades detaljer som att seminariet
hade arrangerats av IBT (The International
Broadcasting Trust), en lobbyorganisation finansierad
av bistånds- och aktivistorganisationer
(typ Oxfam, Tearfund och WWF) för
att påverka media.
Det aktuella seminariet finansierades av
WWF, det brittiska miljöministeriet och
Tyndall Centre vid University of East Anglia
(som spelade en central roll i Climategateskandalen).
Den farliga bloggvärlden
Bloggvärlden är emellertid inte att leka med.
Den 10 november låg namnen på seminariedeltagarna
ute, efter att bloggaren Maurizio
Här är ’experterna’ som vägledde BBC
Deltagande klimatspecialister vid lobbyorganisationen
IBT:s seminarium för BBC den 26 januari 2006:
Robert May, Oxford University and Imperial College
London
(zoologiprofessor, regeringsrådgivare i klimatfrågor )
Mike Hulme, Director, Tyndall Centre, UEA
(klimatprofessor)
Blake Lee-Harwood, Head of Campaigns,
Greenpeace
Dorthe Dahl-Jensen,
Niels Bohr Institute, Copenhagen
(professor klimathistoria, klimatkoordinator för EU)
Michael Bravo, Scott Polar Research Institute,
University of Cambridge
(vetenskapshistoriker)
Andrew Dlugolecki, Insurance industry consultant
(försäkringskonsult, lead author för IPCC)
Trevor Evans, US Embassy
(tjänsteman inom området miljöfrågor)
Colin Challen MP, All Party Group on Climate Change
(brittisk parlamentsledamot)
Anuradha Vittachi, Director, Oneworld.net
(filmare, grundare av portal för global rättvisa)
Andrew Simms, Policy Director, New Economics
Foundation
(policychef vid tankesmedja för ekonomi och miljö)
Claire Foster, Church of England
(miljörådgivare, kampanjen Shrinking the Footprint)
Saleemul Huq, IIED
(knuten till miljöinstiut finansierat av bl.a. BP och
WWF; coordinating lead author för IPCC)
Poshendra Satyal Pravat, Open University
(arbetat för bl.a. FN och BirdLife International)
Li Moxuan, Climate campaigner, Greenpeace China
Tadesse Dadi, Tearfund Ethiopia
(rådgivare för biståndsorganisation)
Iain Wright,
CO 2 Project Manager, BP International
(projektchef för oljebolaget BP)
Ashok Sinha, Stop Climate Chaos
(yrkesaktivist)
Andy Atkins, Advocacy Director, Tearfund
(kampanjdirektör, numera chef inom Friends
of the Earth)
Matthew Farrow, CBI
(miljöchef vid lobbyorganisation för affärsvärlden)
Rafael Hidalgo, TV/multimedia producer
Cheryl Campbell, Executive Director, Television for
the Environment
(leder TV-produktionsbolag, koppling till FN och
WWF)
Kevin McCullough, Director, Npower Renewables
(chef för bolag för förnybar energi)
Richard D North, Institute of Economic Affairs
(konservativ opinionsbildare)
Steve Widdicombe, Plymouth Marine Labs
(bl.a. rådgivare för brittiska regeringen)
Joe Smith, The Open University
(samarbetar med BBC i miljöfrågor)
Mark Galloway, Director, IBT
(chef för miljölobbyorganisation)
Anita Neville, E3G
(driver hållbarhetsprojekt, stöds av bl.a. Shell,
WWF)
Eleni Andreadis, Harvard University
(konsult för bl.a. Ford Motor Company, Friends of
the Earth)
Jos Wheatley, Global Environment Assets Team, DFID
(arbetar för brittiska biståndsministeriet)
Tessa Tennant, Chair, AsRia
(arbetar för att skapa hållbara investeringar)
Morabito hittat dem öppet (genom Internets
sökfunktion Wayback Machine) hos arrangören
IBT.
De 28 närvarande ’klimatexperterna’ vid
seminariet den 26 januari 2006 listas i rutan
här intill.
En granskning visar att bara två av de närvarande
kan beskrivas som klimatforskare,
professorerna Mike Hulme, vid det nämnda
Tyndallinstitutet, och Dorte Dahl-Jensen,
vid Niels Bohr-instutet i Köpenhamn. Robert
May (seminariets ordförande) är professor i
zoologi. Några till har forskarutbildning, till
exempel Michael Bravo (vetenskapshistoria),
Steve Widdicombe (marinbiologi) och Joe
Smith (geografi).
En stor del av de 28 är yrkesmässigt aktivister
eller lobbyister med olika typer av huvudmän,
från Greenpeace och miljöorganisationer
till försäkrings- och oljebolag.
Den som verkar udda i sammanhanget är
Richard D. North, politiskt konservativ opinionsbildare.
Han har i efterhand kommenterat:
”Jag fann seminariet chockerande […]
om nästan alla (kanske alla) specialister kunde
sägas att de kom från klimataktivisternas ’vi
måste stöda Kyoto’-falang.”
På basis av en sådan samling har BBC alltså
fattat beslutet att överge sin policy gällande
opartiskhet. Ett beslut av BBC som ”saknar
motstycke i fredstid”, enligt referat i The Register.
Tony Newbury förlorade målet. Och BBC
dödade en grundläggande journalistisk princip.
svenolof karlsson
■ Vilka konsekvenser har BBC:s agerande i klimatfrågan
haft Det som kan konstateras är att
beskrivningen av klimatförändringen som antropogen
(av människan förorsakad) numera är helt
inarbetad i det journalistiska normalspråket och
att den skeptiska sidan är osynliggjord eller fulstämplad.
Ett rimligt antagande är att BBC:s policy haft
kringeffekter enligt logiken ’om till och med BBC
stoppar opposition mot klimathotsbeskrivningen,
så kan vi på vår redaktion också göra det’.
Ett fenomen som kan höra ihop med detta är den
massdistribution av klimatalarmistiska notiser enligt
en standardmall som sker via nyhetsbyråerna,
ofta med Reuters som källa och med FNB och andra
som kritiklösa förmedlare. Särskilt inför klimatmötena
sprids sådana notiser dagligen.
Den fråga som måste riktas till alla medier, såväl
TV som radio och dagstidningar, är varför de på
detta sätt agerar som mångfaldsmotståndare och
hjälpredor för alarmistgrupper.
Ett svar är med säkerhet okunskap om grundläggande
klimatfakta. Ett annat att man anser att
egna kunskaper inte ens behövs. Ett tredje att klimathotet
passar som hand i handske med medias
affärsidé: att väcka uppmärksamhet och få folk att
reagera. Ett fjärde att journalisternas egna preferenser
påverkar arbetssättet.
Angående det sistnämnda hör man ibland att
journalisters professionalism är en garant för att
deras egen världsbild inte återspeglas i rapporteringen.
Följaktligen ska det inte spela någon
roll att 31 procent av de finländska journalisterna
sympatiserar med de gröna (troligen mer, de stora
Helsingforsmedierna lät inte sina anställda delta i
undersökningen).
Samtidigt beskrivs det som en journalistisk dygd
att uppmärksamma och ifrågasätta sådant som
skev köns- och åldersfördelning, bristande mångfald
och strukturer som gynnar vissa grupper. God
journalistik sägs vara att ge en röst åt dem som
annars inte hörs.
Följdfrågan är rimligtvis varför media i så fall om
och om igen använder samma synvinkel, upprepar
samma hotbild och hänvisar till samma auktoriteter.
Gäller värdet av mångfald bara ibland
svenolof karlsson
16 katternö katternö 17