Här - Katternö Group

Dags för samarb ete
Lokala energibolag inför stora utmaningar, säger överdirektör Esa Härmälä
Karl Vilhjálmsson
De direktiv som är på gång från
EU-håll tillsammans med skärpt
inhemsk lagstiftning kommer
att öka kraven på energibolagen
ytterligare. Klarar de inte enskilt
de investeringar som behövs, gör
de klokt i att söka samarbeten,
säger Esa Härmälä, överdirektör
för energifrågorna på arbets- och
näringsministeriet.
Det är inte så att han vill blanda sig i den
saken. Han är noga med att markera
att det är upp till bolagen själva att
besluta om sitt agerande.
”Kunderna är ofta nöjdast med de små bolagen.
Men en förutsättning är att de klarar att
upprätthålla sin konkurrenskraft. Att kraven
skärps och investeringsbehovet ökar, det är
alldeles säkert”, säger han.
Esa Härmälä är, agronom till utbildningen,
är en tungviktare som tjänsteman. Bland meriterna
finns uppdraget som ekonomiskpolitisk
specialmedarbetare för statsminister
Esko Aho de svåra åren 1991–1993. Han kan
beskrivas som en av strategerna när Finlands
väg in i EU förbereddes. 1994–2006 var han
ordförande för MTK, alltså de finska lantbrukarnas
riksorganisation.
En annan merit är från 1995, då Esa Härmälä
blev finsk mästare i konsten att debattera, i de
mästerskap som de finska modermålslärarnas
förbund vid den tiden arrangerade. En kompetens
som kanske inte är att förakta när det
gäller att sy ihop energipolitiska paket.
Så vad gör Esa Härmälä i sitt jobb
”Jag använder skattebetalarnas pengar för att
höja deras elräkning”, är den inledande beskrivningen,
sagd med ett milt leende. ”Vi ansvarar
här för rikets energipolitik, som samtidigt
mer och mer är integrerad med europeisk
och global politik.”
Uppdraget är fundamentalt: ”Vi kan inte
upprätthålla en högklassig civilisation i det
här landet utan en väl fungerande energiförsörjning.”
Det som förändrats är att energipolitiken
numera i hög grad utformas i symbios med
klimat- och miljöpolitiken. Det som inte förändrats
är grundmålsättningen: energipolitiken
ska ge förutsättningar för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och försörjningssäkerhet.
Det finländska systemet har en ganska klar
rollfördelning, när energipolitiken utformas.
En grundbult är förstås regeringsprogrammet.
”Alla respekterar det”, kommenterar Esa
Härmälä. ”men det är förstås så, som statsministern
konstaterat, att de sex regeringspartierna
inte har så stor gemensam nämnare.”
Två trender som styr
Vilka är energitrenderna just nu Esa Härmälä
lyfter fram särskilt två saker: boomen
för skiffergasen och den snabba ökningen av
intermittent el (det vill säga el som produceras
sporadiskt, som vind- och solkraft).
Med skiffergas, som med ny teknik (fracking)
kan utvinnas relativt enkelt och billigt
och som finns i oerhörda mängder, förändras
förutsättningarna radikalt, inte minst för en
gemensam europeisk energipolitik. I Tyskland
och Storbritannien har politikerna nyligen
sagt ja till fracking, i Frankrike nej.
Logiskt sett kommer skiffergasen att pressa
ner elpriset, vilket alla aktörer kanske inte
välkomnar. Frågan är också vad skiffergasen
betyder för de sprickor som redan är tydliga
mellan EU-länderna i energipolitiken, till exempel
mellan länder som vill gå i ledningen i
fråga om förnyelsebar energi och de som hellre
vill ligga några steg efter.
Vad gäller den enorma satsning på intermittent
el som framför allt Tyskland gjort, så
innebär den många olösta frågor både tekniskt
och ekonomiskt. Till exempel behöver näten
och transmissionstekniken byggas ut mycket
kraftigt, för att ojämnheten i elproduktionen
inte ska leda till kollapser i elnätet.
”Andelen intermittent el har nu blivit så
stor, att de krav den ställer börjar styra hela
systemet”, säger Esa Härmälä.
Ett exempel på det gavs häromveckan, då
Polen och Tjeckien förklarade att de avser att
bygga in mekanismer som stänger av transmissionen
från elnätet i Tyskland, när intermittensen
blir för stor. Man vill inte ta hand
om de problem som skapas av grannlandets
vindkraft.
”I viss mån förstår jag Polen och Tjeckien.
Man behöver balans i systemet. Det är inte en
önskvärd situation att vid ett strömavbrott
behöva förklara för en patient att operationen
fortsätter när strömmen är tillbaka.”
Esa Härmälä ger ett exempel. Julhelgen var
blåsig i Tyskland och vindkraften gick för fullt
med överproduktion av el som följd. Under en
period var elpriset negativt för elproducenterna,
-56 euro per megawattimme (de fick alltså
betala för att bli av med elen), medan stödet till
förnybar energi samtidigt gav dem 53 euro per
megawattimme.
Den svaga konjunkturen
Till detta kommer ett stort allmäneuropeiskt
problem: den svaga konjunkturen, inklusive
dess politiska orsaker, som gör att investerarna
tvekar.
”Med en osäker konjunktur och osäkerhet
om vad energin i slutändan kostar, är frågan
hur man med någon säkerhet ska kunna
prognosera prisutvecklingen, säg till år 2025.
Investerare vill ha fasta spelregler”, säger Esa
Härmälä.
Just nu har Finland ett av de mest generösa
systemen i världen för vindkraftsproduktion,
med en inmatningstariff som garanterar ett
fast elpris till producenten under tolv år, de
första åren 105,30 euro, från 2015 83,50 euro
per megawattimme.
Kan elproducenterna lita på att det här stödet
ligger fast hela den utlovade tiden
”Ja”, säger Esa Härmälä. ”Det är ett politiskt
beslut, och det är viktigt är att inte spekulera
om ändringar. Investerarna behöver ha tillit
till systemet för att vilja investera.”
”Förväntar sig elproducenterna stöd också
efter de tolv åren, då blir vi i det här ministeriet
dock bekymrade, eftersom stödet är avsett att
täcka investeringskostnaderna.”
Esa Härmälä konstaterar samtidigt att Finland
inte hör till de blåsigare länderna. ”Vi kan
i det avseendet inte jämföra oss med till exempel
den norska kusten eller de svenska fjällen.”
Överdirektör Esa Härmälä, född i Pusula,
skogsägare i Pemar och sommarstugeägare
i Lojo, i sitt tjänsterum i maktens centrum på
arbets- och näringsminsteriet i Helsingfors.
40 katternö katternö 41