Här - Katternö Group

Ett arbetsamt och anspråkslöst folk
”Typiskt var att kvinnan gjorde mannens jobb, men mannen inte kvinnans”
ÖSTERBOTTEN
DEL 3
Hur är vi österbottningar Hur
såg könsrollerna ut i det gamla
jordbrukssamhället Hur ser de
ut i dag
En rad historiker har gett sin bild av saken.
Till exempel skrev lantbrukshistorikern
Gösta Grotenfeldt 1899 så här
om äldre tider:
I jordbruksarbetens utförande deltogo
kvinnorna uti icke ringa grad. Det tyckes,
som ålåg det männen att hugga sveder
äfvensom att utföra plöjandet, men det
var kvinnorna, som kvistade träna vid
svedens huggning; det var de, som utförde
eller åtminstone voro behjälpliga vid
gärdesgårdens uppställande; de deltogo
i höbärgningen – ej allenast i räfsandet,
utan äfven i afmäjandet – äfvensom i
tröskandet.
I Grotenfeldts och även andras beskrivningar
står ofta redskapen och metoderna i
fokus, inte människorna. Det som ändå återkommer
är att odlingsarbetena mest var mannens
sak och boskapsskötseln kvinnans.
En tongivande historiker som Kustaa Vilkuna
skrev att enbart jakt och slakt ansågs vara
olämpliga uppgifter för kvinnor. I övrigt lyfte
han gärna fram hur den finska kvinnans historia
visade att hennes plats var bredvid mannen
– och att jämlikhet och hårt arbete inte
hade skadat henne.
Ann-Catrin Östman, född och uppvuxen
i Purmo, doktorerade på avhandlingen Mjölk
och jord. Om kvinnlighet, manlighet och arbete
i ett österbottniskt jordbrukssamhälle ca
1870–1940. Vad lyfter hon fram
”Ett typiskt mönster i Österbotten var
att kvinnor rätt ofta gjorde männens arbete,
medan männen i stort sett aldrig tog sig an
kvinnans.”
Kekkonens jämförelse
Styrkor
blandingen
av individualism
och kollektivism
Möjligheter
Nicklas Hägen
Österbotten är en spännande blandning av
tradition och förnyelse, säger Ann-Catrin Östman,
akademilektor i historia vid Åbo Akademi.
Vad sade dåvarande statministern Urho Kekkonen
när han höll festtalet vid lantbruksutställningen
i Purmo i juli 1952
Han var överraskad över de stora likheterna
med hans eget hemlandskap Kainuu. Lantbruken
var små, det var ovanligt med avlönad
spännande blandning av
tradition och förnyelse
en öppenhet som riktas
mot många håll
arbetskraft: ”Lantbrukarbefolkningen i det
svenska Österbotten är verkligen i ordets rätta
bemärkelse en arbetande bonde.”
Kekkonen yttrade här de ord som purmoborna
fortfarande minns honom för:
”Jag har hört de finskspråkiga grannarna
säga om er: ’ de lever fattiga, men dör
rika’. Detta berömmande omnämnande
återspeglar den sunda livsföring och de
strävanden att trygga bättre förhållanden
för de kommande släktleden, som
är utmärkande för anspråkslösa landsbygdsförhållanden.”
En Kekkonenkommentar relaterar till kvinnorna:
”I synnerhet har jag lagt märke till att vattenledningsfrågan
på landsbygden här i Österbotten
på åtgärd av dess svenska producentförbund
redan flere år med energi drivits
framåt.” Varpå Kekkonen drog slutsatsen:
”Det förefaller som om männen här i landskapet
hade mera omsorg om hustrur och döttrar
än annorstädes.”
Kvinnorna besparades tack vare vattenledningarna
alltså det tunga arbetet med att
hämta vatten för hushåll och tvätt.
Ann-Catrin Östmans snabb-SWOT om Österbotten
Svagheter
självtillräcklighet
Hot
likriktning
och grupptryck
Anna Sundholm, Purmo, i färd med att harva åkern.
Socialt homogent
Hur mycket kommer det gamla jordbrukssamhällets
värderingar och könsroller till uttryck
i dag
”Österbotten har alltid varit relativt socialt
homogent. Vi har inte haft den hierarki och
det klasstänkande som präglat södra Finland.
Det har betytt mycket och återspeglas fortfarande
i attityden hos folk”, säger Ann-Catrin
Östman.
En annan sak är arbetsamheten och anspråkslösheten,
som ju också Kekkonen betonade.
Som sentenser har de uttrycks som
”Lär lida utan att klaga” och, i dödsannonser,
”Flitig så länge krafterna räckte”.
”Om man jobbar hårt och inte gör för mycket
väsen av sig, så accepteras man. Kanske förklarar
det varför invandrare i Österbotten har
integrerats relativt väl. Man har inte ett klassperspektiv,
utan bedömer folk utgående från
sådant som arbetsamhet”, säger Ann-Catrin
Östman.
En framgångsfaktor finns också i de gamla
mönster för samarbete som karakteriserat den
österbottniska byn, tror hon.
”När andelslagsidén introducerades gav den
snabbt resultat. På kort tid kom man in på den
internationella marknaden, till exempel med
mejeriprodukterna. Säkert bidrog det gamla
samarbetsmönstret till att man lyckades.”
Det här gav de facto positiva effekter för
kvinnorna. I och med att mejeriprodukterna
genererade reda pengar, blev ladugården intressant
också för männen. Och så småningom
tog de steget in i den.
Skapa egna rum
Nederpurmo hembygdsarkiv
Kvinnorna har lyft fram ställningarna också
genom att själva aktivt skapa egna rum. Dels
genom marthaföreningarna, med deras uttalade
mål att underlätta kvinnans vardag och
göra männen mer medansvariga i hushållsarbetet.
Dels kvinnoavdelningarna inom lantbruksorganisationerna,
särskilt på finskt håll.
Samtidigt, i takt med att försörjningsmöjligheter
skapades utanför jordbrukssamhället,
försvann pigorna och döttrarna till andra
orter och tvingade de kvarvarande männen att
ta över deras jobb.
I detta uttrycks en annan österbottnisk
styrka: rörligheten. Genom århundradena
företog männen långa arbetsresor och dominerade
emigrationen. Men under perioden
1930–1955 var kvinnorna i majoritet bland
emigranterna.
I sitt tal i Purmo såg Urho Kekkonen den
österbottniska emigrationen, fyra gånger
större än från det övriga landet, som direkt
skrämmande.
”En viss moralpanik uppstod, eftersom
man befarade att de bortflyttade kvinnorna
skulle hamna i prostitution. Det fanns en underförstådd
kritik mot kvinnor som var viidfälo
[som for vida omkring]. På det hela taget
var utflyttningen ändå uttryck för att kvinnorna
tog sitt öde i sina egna händer”, säger
Ann-Catrin Östman.
”Genom rörligheten har man i Österbotten
ofta lyckats utnyttja periferins fördelar.
Många exempel finns på att innovationer, allt
från pälsdjursnäringen till Bingospelet, har
anammats framgångsrikt i just periferin.”
Män prioriterar män
Ett fenomen Ann-Catrin Östman pekar på
är ett drag hos de österbottniska männen att
prioritera sina relationer till andra män före
relationerna till kvinnor.
”Jag glömmer aldrig gubbarna på bänken
i lanthandeln som mina föräldrar drev. Där
samlades männen både för officiella och inofficiella
diskussioner. Jag minns inte att någon
kvinna skulle ha satt sig på den bänken.”
Lokalsamhällets genusmönster var länge
segt. Husbonden skötte familjens affärer utåt
och det var män, i huvudsak jordägande bönder,
som skötte lokalsamhället.
”Trots allt, även om värderingar är seglivade,
så förändras de samtidigt hela tiden.
När började män byta blöjor i Österbotten På
1970-talet I dag tar unga familjefäder ansvar
på ett helt annat sätt än förr. Många gamla föreställningar
präglar fortfarande landskapet,
men många har också förändrats.”
svenolof karlsson
24 katternö katternö 25