Ladda ned dokumentet - Krus

espektive »verksamheten« så ser man tydligare hur förutseende Clausewitz
var, och även om hans bok således behandlar landkriget och arméstridskrafternas
uppträdande mot bakgrund av hans erfarenheter under Napoleonkrigen i
början av 1800-talet, så är det ingenting som hindrar, bortsett kanske från det
lite ålderdomliga språkbruket och omständliga skrivsättet, att den läses som en
modern, organisationsteoretisk avhandling. Det nya, och det som blivit bestående,
i Clausewitz framställning, är nämligen betonandet av målets överordnade
ställning och vikten av att medlen – och i fortsättningen kommer termen »medel«
att användas som sammanfattande benämning på alla de handlingar organisationen
vidtar – underordnas verksamhetens målsättning, något som idag för de
flesta framstår som helt självklart, men som ingalunda var det i början av 1800-
talet då den tillgängliga handlingsrepertoaren, inte minst inom krigskonsten,
många gånger var det som styrde verksamhetens inriktning. Ett tragiskt uttryck
för detta synsätt och en påminnelse om hur länge det levde kvar utgörs av striderna
på västfronten under första världskriget, då hundratusentals människoliv
offrades i fullständigt meningslösa anfallsoperationer dikterade av obsoleta
doktriner om hur krig föres, inte av strategiska överväganden om hur krigsmålen
skulle uppnås.
Genom sitt betonande av helhetens betydelse och vikten av att se sambandet
och det ömsesidiga beroendet mellan systemets delar skulle Clausewitz tänkande
således kunna hänföras till det som idag benämns systemteori:
Själva krigskonsten i snävare bemärkelse kan nu i sin tur indelas i taktik och
strategi. Den förra behandlar formerna för den enskilda striden, den senare
omfattar stridens syfte. Båda behandlar endast hur marscher, läger och kvarter
[exempel på åtgärder som organisationen vidtager som ett led i arbetet på
att nå målet – PHS anm.] utformas i förhållande till striden. Dessa företeelser
blir därigenom taktiska eller strategiska moment beroende på om de hänför sig
till stridens former eller dess betydelse. 18
Och lite längre fram sammanfattar Clausewitz förhållandet mellan strategi och
taktik på följande sätt:
Taktik och strategi är två verksamheter, som griper in i varandra till tid och
rum, men som dock har väsentliga olikheter. Deras inneboende lagar och
ömsesidiga förhållande till varandra kan man faktiskt inte behandla klart och
tydligt, om man inte noga definierar begreppens innebörd. 19
18. a.a., sidan 92.
19. a.a., sidan 93.
43