Ladda ned dokumentet - Krus

För att förstå vad det innebär kan det vara klokt att ett ögonblick fundera
över hur politiska beslut, t.ex. en ny lag, tillkommer.
De flesta större politiska beslut har i allmänhet föregåtts av år av utredande,
där kommittéer bestående av politiker och experter studerat, diskuterat, förhandlat
och kompromissat för att till sist lägga fram en flera hundra sidor lång
skrivning där förslaget, med alla argument och överväganden och kostnadsberäkningar
och, inte minst, reservationer, presenteras.
Därefter vidtar en remissomgång där olika institutioner och intresseorganisationer
får tillfälle att säga sitt om den nya lagen. Och sedan kommer regeringspropositionen,
som följs av utskottsbehandlingen, och så avslutas processen
med debatt och beslut i riksdagen.
Under processens gång har hundratals människor varit engagerande i arbetet.
Ingen har fått riktigt som den ville; det mesta är resultatet av kompromisser
mellan olika experter, ideologier och intressegrupper. Det är tveksamt om
någon kan överblicka förslagets alla aspekter och konsekvenser, och det är inte
många bland dem som har varit med om att besluta om den nya lagen som ägnat
frågan om hur den skall implementeras särskilt mycket eftertanke.
Samtidigt har processen – med utredandet, utskottsbehandlingen och riksdagsdebatten
– skapat ett intryck av rationalitet och tydlighet: här finns, svart
på vitt, ett välformulerat, genomtänkt och genomdiskuterat förslag som genomgått
alla tänkbara prövningar och som bestått provet.
Nu finns, kort sagt, en strategi, och även om processen således inte löst problemet,
så har den ändå reducerat osäkerheten, åtminstone, nota bene, på den
strategiska nivån.
Nu återstår bara att omsätta den strategiska planen i praktisk handling, och
därför skickas den vidare till den verkställande myndigheten, till dig som chef
för – eller i – den fackmyndighet som har ansvaret för den fråga det gäller.
Här kan det vara på sin plats med en kort utvikning till frågan om vari Regeringskansliets
taktiskt-operativa uppgifter består. För självklart har också
Regerings kansliet sådana uppgifter, annars skulle ju ingenting bli gjort, och vi
har ju också tidigare sett hur effektivt och flyhänt Regeringskansliet är i operativt
avseende. Ja, just den eminenta förmågan att göra saker, att leverera, har ju till
och med framställts som i någon mån problematisk, som något som tar tid och
kraft från det strategiska arbetet.
Om således den strategiska uppgiften är att samordna alla resurser för att
*
47