Skogsstatistisk årsbok 2003.pdf - Skogsstyrelsen

3SKOG OCH SKOGSMARKBegrepp och definitioner• Skogsmark – ansluter sig till det skogsmarksbegreppsom gäller i skogsvårdslagen.• Åldersklass – bestäms på provytan och dessnärmaste omgivning (cirkel med radien 20 m).Den avser grundytevägd medelålder.• Huggningsklassindelning – har ändrats fr.o.m.1983 för att man skulle erhålla en bättre anpassningtill skogsvårdslagens gränsdragningar.Resultaten är inte jämförbara med tidigare resultat.De i tabellerna redovisade klasserna avgränsaspå följande sätt:Kalmark (huggningsklass A). – Avgränsning motplant- och ungskog: antal utvecklingsbara planförnyade”Instruktion för fältarbetet vid riksskogstaxeringen”.Ägoslagsdefinitionerna återgesi bilaga 2. Främst arealen skogsmark och fjäll harminskat något under senare år. Detta hängersamman med att naturreservat avsatts i stor omfattning.Arealer har därigenom flyttas över frånde nämnda ägoslagen till ”Fridlyst område”.BonitetBonitet är ett uttryck för ståndortens förmåga attproducera virke. Måttet på boniteten är vanligenett idealt skogsbestånds virkesproduktion underen given växttid uttryckt i skogskubikmeter perhektar och år. För att uppskatta boniteten finnsflera system. I Skogsstatistisk årsbok görs redovisningarnaenligt Skogshögskolans system (SHSsystemet)som numera tillämpas allmänt.För att uppskatta boniteten bestämmer manförst ett ståndortsindex (H100) som uttryckerden övre höjden vid totalåldern 100 år för ettangivet trädslag. Ståndortsindex bestäms vanligenmed höjdutvecklingskurvor eller, om detta inte ärmöjligt, med ståndortsegenskaper. Därefter översättsståndortsindex till bonitet. Det bör påpekasatt mark med lövskog i allmänhet boniteras medgran som bonitetsvisande trädslag.En mera ingående beskrivning av boniteringsbegreppoch -metoder finns i Skogsstatistiskårsbok, utgåvorna 1986 och 1987.Virkesförråd och tillväxtÅrlig tillväxt i virkesförrådet under den senastefemårsperioden kan mätas på träd som står kvaroch är levande vid inventeringstillfället. Den tillväxtsom under perioden har avsatts på träd vilkaunder perioden har avverkats kallas ”tillväxt föravverkade träd” och skattas separat. Redovisningeni tabellerna omfattar total tillväxt, dvs.inklusive tillväxt för avverkade träd. Tidigare haräven tillväxt exklusive tillväxt för avverkade trädredovisats.Det kan noteras att den redovisade tillväxtnivånför 1990-talet är något högre än vad tidgareredovisats av Riksskogstaxeringen. Orsaken är attfel i tillväxtberäkningen upptäckts. Felen har rättatstill och nya tillväxter har beräknats. Detta harmedfört att de årliga tillväxterna baserade påRikskogstaxeringen 1993–1998 i tidigare redovisningarhar underskattas med ca 2 milj. m 3 sk.Uppgifter om virkesförråd och tillväxt redovisasi tabellerna 3.5–3.8. Virkesförråd med en merdetaljerad trädslagsuppdelning än i tabellerna 3.5och 3.6 återfinns i kapitel 5. Metoderna för insamlingoch beräkning av dataunderlaget finnsöversiktligt beskrivna i Rapport 51 från Riksskogstaxeringen(Kempe m.fl., 1992).I tidigare upplaga av Skogsstatistisk årsbok förekommeräven uppgifter om väderkorrigeradtillväxt, vilket är årlig tillväxt korrigerad att avse”normala” väderleksbetingelser. Sådana uppgifteranvänds främst i prognoser. De kan erhållasfrån Riksskogstaxeringen (se Källhänvisningar).Skogsmark med annan markanvändningän virkesproduktionVid beräkningar över möjlig virkesproduktion iSveriges skogar måste man beakta att inte allskogsmark kan utnyttjas för virkesproduktion ifull utsträckning. Tekniska och ekonomiska restriktionereller konkurrerande markanvändning innebärbegränsningar. Storleken av dessa begränsningarkan inte entydigt bestämmas. Man kandock få en viss ledning av en registrering vidriksskogstaxeringen som benämns ”Annan markanvändning”.Den avser en bedömning på ägoslagetskogsmark om någon annan markanvändningän virkesproduktion medför att dennas värdesätts ner genom låg slutenhet, luckighet, dåligtstamval vid röjning och gallring, förlängd omloppstid,skador, begränsad möjlighet till kalhyggesbrukm.m.54