Havet 2009 som pdf - Havsmiljöinstitutet

programområde kust och havN BottenvikenGradientstudierReferensstationerOmrådesstudierS BottenvikenHärnösandsdjupetS BottenhavetÖ SkagerrakDjupa RännanS RödebankÅlandsdjupetNÖ Gotska sandönÖ LandsortsdjupetNorrköpingsdjupetNÖ GotlandsbassängenKarlsödjupetSÖ GotlandN BornholmsbassängenBurholmarna3Brofjorden73Kalvhagefjorden7Göteborgs hamn3Sölvesborg3OxelösundBlankaholm3Bullandö3ArkonabassängenSiffrorna i ringarna anger antal stationer.Metaller och organiska miljögifter i sedimentSediment i områden där vågrörelser och strömmar inte påverkar bottnenutgör en sänka för metaller och långlivade organiska föreningar från olikaformer av utsläpp. I sänkorna sätter på så sätt kemikalieanvändningensina fingeravtryck i havets botten.Sedimenten har utnyttjats i recipientkontrollen sedan mitten av1970-talet och inom den regionala miljöövervakningen sedan början av1990-talet. Den nationella övervakningen med provtagningar ute i öppethav kompletterar dessa undersökningar sedan starten 2003. Programmetomfattar sexton stationer placerade i olika djupområden. Sex sedimentkärnortas på sju platser på varje station, sammanlagt 672 stycken.Provtagningen sker vart femte år, vilket är ett tillräckligt långt tidsintervallför att ett nytt översta sedimentskikt om minst 1centimeter skall ha hunnitsedimentera. Provtagningsomgång nummer två genomfördes 2008.Övervakningen omfattar 68 grundämnen och 66 organiska miljö gifter.Under 2008 samordnades provtagningen med en engångsinsats förscreening av antifoulingämnena Irgarol 1051 och Isotiazolin i sediment.Antifoulingämnen används i båtbottenfärger för att förhindra oönskadpåväxt på skrovet.Genom grundämnesanalysen i de sju punkterna kan den naturligainhomogeniteten i sedimentet på varje station statistiskt beräknas förvarje ämne. Med hjälp av dessa uppgifter kan sedan den statistiska signifikansenför att en haltförändring har skett mellan provtagningsårenfastläggas. Man kan därigenom med säkerhet avgöra om halten av ettämne har ökat eller minskat över tiden.SGU är nationell datavärd.Biologiska effekter av organiska tennföreningarTributyltenn (TBT) tillhör gruppen organiska tennföreningar och har använtsi båtbottenfärger sedan 1960-talet. TBT är mycket effektivt motpåväxt, men anses också vara ett av de giftigaste ämnena som vi harsläppt ut i miljön. Nedbrytbarheten i sediment är dessutom låg och ämnetkommer därför, trots förbud, att finnas kvar i miljön under många årframöver.Uppbyggnaden av TBT påminner om det hanliga könshormonet testosteron,vilket kan påverka många djur. På snäckor kan dessa molekylerinducera bildning av penis och sädesledare hos honor, så kallat imposex.Dessa effekter är mycket tydliga och specifika för TBT-exponering,och snäckor lämpar sig därför väl för att påvisa TBT.Övervakning av effekter hos snäckor orsakade av organiska tennföreningarhar pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i EgentligaÖstersjön.Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier från två storahamnar, i Brofjorden utanför Lysekil och i Göteborgs hamn. Totalt, inklusivereferenslokaler, analyseras nätsnäckor från 19 stationer. NätsnäckanNassarius nitidus används som indikatorart. Imposexgraderingen kompletterasmed en kemisk vävnadsanalys av TBT och dess nedbrytningsproduktervilket ger en indikation av när utsläppen skett.I Östersjön besöks tolv lokaler fördelade på fyra geografiska områdenfrån Stockholm i norr till Sölvesborg i söder. Inom varje område analyserassnäckor från en punktkälla, en naturhamn och ett relativt ostörtområde som tjänar som referenslokal. Slamsnäckan Hydrobia ulvae användssom indikatorart.IVL är nationell datavärd.havet 2009 107