Havet 2009 som pdf - Havsmiljöinstitutet

liv och rörelse i fria vattneto Figuren visar de olika Östersjöstadierna,salthalt och syreförhållanden i EgentligaÖstersjön djupa bassänger samt klimatetsvariationer de senaste 14 000 åren.Syrebristen började för ungefär 8000år sedan, vid övergången till det saltaLittorina-havet. Då var det varmt, det holocenaklimatoptimet rådde ända fram till för4000 år sedan. Även under den medeltidavärmeperioden, runt 1000-talet, och underden pågående globala uppvärmningen hardet varit syrebrist.Dessa värmeperioder kännetecknas avhöga atmosfäriska temperaturer, torrtklimat och, särskilt den första, av hög salthalt.Högt innehåll av organiskt kol i sedimentlagerfrån dessa epoker kan betydaatt produktionen var hög, men eftersom kolbevaras bättre i syrefria miljöer går det inteatt säga med säkerhet.De perioder då bottnarna varit syresattasammanfaller med tydliga klimatförändringardå det blivit kallare och fuktigare. För4000 år sedan inleddes neoglaciationen avSkandinavien, och runt 800 år före nutidinleddes den Lilla Istiden. Temperaturen vardå ett par grader kallare än idag, glaciärernai fjällkedjan avancerade, och stora delarav Östersjön frös till is under vinterhalvåret.Även under en kort period i mitten av detholocena klimatoptimet var Östersjön bättresyresatt. Denna period infaller samtidigtmed en kortvarig klimatisk anomali, mednågot kallare och fuktigare klimat.faktaOm syrebrist i ÖstersjönStora delar av Östersjöns vattenmassa är skiktad, med ett sötare, väl syresatt, lager somflyter ovanpå ett saltare bottenvatten. Normalt är det en mycket begränsad omblandningmellan dessa skikt. Skiktningen orsakas av sporadiska inflöden av salt- och syrerikt vattengenom de danska sunden. Syret i detta bottenvatten konsumeras dock relativt snabbt avdjur och olika nedbrytande processer. Ju högre produktionen är i ytvattnet, desto snabbarekommer syret att förbrukas i bottenvattnet.Syrebrist, hypoxi, uppstår när syrehalterna understiger 2 milligram per liter vatten. Djurenflyr eller dör, och de biogeokemiska kretsloppen förändras. Bundet fosfor frigörs, och tillförsså småningom ytvattnet. Detta förstärker övergödningen och gynnar tillväxten av kvävefixerandecyanobakterier. De faller sedan ner till bottnarna för att brytas ned i syretärandeprocesser, och en ond cirkel är sluten. När syret helt tar slut uppstår anoxiska, helt syrefria,förhållanden. Då bildas svavelväte vilket är direkt giftigt för de flesta levande organismer ochsedimenten färgas svarta genom utfällning av järnsulfid.Det mest robusta geologiska beviset på att syrebrist förekommit tillbaka i tiden är förekomstenav laminerade sediment. Dessa sediment består av enskilda lager som bildas pågrund av årtidsbetingade variationer i sedimentationen. Laminerade sediment bildas bara isyrefattiga miljöer där inga bottendjur, som gräver och rör om i sedimenten, kan leva. Undersyresatta förhållanden bildas homogena sediment utan några laminerade strukturer. Det ärskiftningen mellan laminerade och homogena sediment som ligger till grund för tolkningenav syrefattiga respektive syresatta förhållanden i historisk och geologisk tid i denna artikel.bottenfauna ända fram till början av 1960-talet. Sedan dess har de varit utsatta för ensäsongsbunden syrebrist.Klimatet – en viktig drivkraftDe geologiska arkiven visar alltså att vårtinnanhav har områden som är naturligtexponerade för syrebrist.I början av Littorinafasen kontrolleradesmiljöförhållandena främst av förändringarnai havsnivån och landhöjningen,eftersom dessa påverkade djupet och breddenpå inflödesområdena i söder. Därefterblev klimatet en allt mer drivande faktor,där varma och torra perioder sammanföllmed syrebrist, medan kalla och fuktigaperioder sammanföll med helt syresattaförhållanden.Mekanismen bakom dessa klimatskiftningarär troligen relaterade till variationeri temperatur och hydrologi, orsakade avoceanografiska och atmosfäriska förändringaröver Nordatlanten. Exempelvisvisar mätningar för de senaste trettio årenatt starka västvindar och mer nederbördkorrelerar med lägre salthalt och högresyrehalt i både yt- och bottenvatten i nästanhela Östersjön.Fuktigare klimat med förhöjd nettonederbördi avrinningsområdet ger upphovtill en ökad sötvattenstillförsel och lägresalthalt i Östersjön. Salthaltsgradienten,som kännetecknas av avtagande salthaltmot norr, skulle med ökad nettonederbördförskjutas mot söder. En sådan utsötning,i kombination med ökade vindhastigheter,försvagar saltsprångsiktet. Då ökar denvertikala omblandningen, och mer syrekan blandas ned till djupare nivåer.Torrare perioder med mer högtrycksbetonatklimat ger upphov till en minskadsötvattenavrinning till Östersjön, ökadsalthalt och en förstärkning av saltsprångsiktet.Detta tillsammans med en potentiellthögre primärproduktion ökar förutsättningarnaför syrebrist i djupvattnet.Människans påverkanPå 1970-talet uppmärksammades eutrofieringsproblemenute till havs. Man fanndå ett nära samband mellan utsläpp avnäringsämnen, övergödning och utbredningav syrebrist. Sambandet gällde iÖstersjön och i andra delar av världen.havet 200925