miljögifter och deras effekterden FTIR-mikroskopi är resultatet att 23procent av fibrerna består av plast, medanandelen naturfibrer så<strong>som</strong> bomull eller ylle,utgör 62 procent. En fraktion av fibrerna ärså pass kemiskt oxiderade att ingen säkeridentifiering har kunnat göras.När det gäller icke-fibrösa partikarfokuserar analyserna på de svarta, efter<strong>som</strong>dessa dominerar i antal. Av olikahypotetiska källor – naturliga, oljespill,vägslitage, bildäckslitage, sot eller förbränningsrester– är de mest troliga vägslitageeller slitage från bildäck. Detta antagandebaseras på två saker. För det första harpartiklarna utseendemässigt stora likhetermed partiklar <strong>som</strong> analyserats i smältvattenfrån stadsmiljö. För det andra stämmerresultaten från EDX-analyserna väl överensmed spektrum för vägslitagepartiklar.I Sverige uppskattas storleken på däckslitagettill 10 000 ton och på vägslitaget till100 000 ton per år, vilket ger en fingervisningom de mycket stora mängder partiklarfrån dessa källor <strong>som</strong> årligen sköljs ut ihaven. I FTIR-analysen visade sig tre typerav svarta partiklar bestå av olika aromatiskapolära föreningar, men det skall noteras attFTIR inte exakt kan identifiera blandningarså<strong>som</strong> oljor.De blå och röda icke-fibrösa partiklarnapåminner rent utseendemässigt om färgflagorfrån till exempel båtars skrov ellerbottnar. Detta har även styrks av FTIRanalyserna<strong>som</strong> visar att den här typen avpartiklar innehåller olika former av epoxiplaster.Varierande antal i olika områdenAntalet fibrer varierade i antal mellan 300och 1300 per kubikmeter från Skagerraktill Egentliga Östersjön. Koncentrationenfibrer från Bottniska viken var betydligthögre och varierade mellan 5000 och15000 per kubikmeter. Fibrerna var mycketkonstanta i sitt utseende och återfanns påalla stationer med mindre variationer ikulör och textur.Antalet icke-fibrösa partiklar varierade iantal från 100 till 7000 per kubikmeter frånSkagerrak till Egentliga Östersjön. Ävenkoncentrationen av denna typ av partiklarvar betydligt högre i Bottniska viken,och varierade mellan 2000 och 104 000 perkubikmeter. Även de icke-fibrösa partiklarnauppvisade stora likheter i färg, texturoch storlek mellan stationerna.Fibrer och partiklar på provtagningsstationernaStation Totalantal fibrer Totalantal partiklarVäst Lysekil 340 760Lysekil 860 2 420Väst Orust 1 180 7 200Fladen 480 1 040Anholt E 400 900Falkenberg 1 320 1 520Väst Landskrona 340 1 520Arkona 1 340 3 060Bornholmsdjupet 940 3 340Hanöbukten 620 60Kalmar 1 040 1 920Gotlandsdjupet 720 3 200Karlsödjupet 460 1 620Norrköpingsdjupet 1 080 3 040Landsortsdjupet 1 160 3 260Bottenhavet 9 960 20 280Höga Kusten 5 520 2 500Umeå, Norrbyn 14 620 104 780Bottenviken, utsjö 5 380 9 540n Sammanställning över stationer där prover har tagits. Samtliga ingår i det nationella miljöövervakningsprogrammet.Förhöjda halter i Bottniska vikenDen uppmätta mängden partiklar ochfibrer var alltså betydligt högre i tre av fyraprover från Bottniska viken. Eventuellt kanresultaten ha påverkats av hur provernatogs, efter<strong>som</strong> metodiken här skilde sigfrån övriga stationer. De partiklar <strong>som</strong>dominerade i Bottniska viken återfannsdock på samtliga stationer, vilket talar föratt de höga halterna inte handlar en provtagningskontamination.En annan hypotes<strong>som</strong> kan förklara de högre halterna är detstora utflödet av älvvatten <strong>som</strong> kan innehållamer partiklar. Ytterligare ett alternativär att Bottniska viken endast har ettmycket litet utbyte av vatten från Atlanten,där halterna av dessa partiklar är lägre. Hurde storskaliga transporterna av vatten sker,samt hur mikroskopiska partiklar ansamlasi vattenmassorna måste också beaktasför att kunna förklara lokalt högre halter.Potentiell miljöriskFlera av de antropogena partiklarna flytereller är så små att de håller sig svävande ivattenmassan, där de kan tas upp av djur<strong>som</strong> lever av att filtrera vatten. Majoritetenav partiklarna <strong>som</strong> hittades är i sammastorlek <strong>som</strong> växtplankton, vilket kan göradem möjliga att tas upp av filtrerande djur.En del av partiklarna sjunker dock tillbotten, vilket inebär att de kan ätas upp avdepositionsätare <strong>som</strong> lever på organisktmaterial i bottensedimenten. Dessa kan isin tur ätas av bottenlevande fisk. Mångastudier visar hur miljögifter transporterasi havet, men studierna analyserar endastmiljögifterna i sig och tar inte hänsyn tillhur ämnena kommer in i födokedjan.Plastpartiklar med vattenskyende, såkallade hydrofoba, ytor ansamlar effektivtorganiska miljögifter. Detta kan varaett problem om miljögifterna därigenomkan transporteras över i djurvävnad dåpartiklarna hamnar i organismernas magtarmkanal.Men det omvända kan också varamöjligt; miljögifterna kan vara så hårt bundnatill partiklarna att de passerar igenommatsmältningskanalen utan att tas upp.Om de svarta partiklarna kommerfrån slitage av vägar och däck kan det varaallvarligt, efter<strong>som</strong> den typen av partiklarhar en känd giftverkan på djur. S76 havet <strong>2009</strong>
miljögifter och deras effekterEffektstudier– olika program med gemensamt målÅke Larsson, Lars Förlin & Niklas Hanson, Göteborgs universitet / Martin Reutgard, Brita Sundelin & Ann-KristinEriksson Wiklund, Stockholms universitet / Marina Magnusson & Åke Granmo, Marine Monitoring ABMiljömålet Giftfri miljö säger att naturfrämmandeämnens påverkan påekosystemet ska vara försumbar. Bästasättet att undersöka den saken är attstudera miljögifters effekter på olikaarter. Flera sådana program ingår i övervakningen.De har delvis olika inriktning,men ger sammantaget tidiga signalerom allvarliga problem uppstår i vårahav<strong>som</strong>råden.■ Inom miljöövervakningen mäts halterav flera kända ämnen i både biota ochsediment. Men i det moderna samhälletär en mängd bristfälligt kända kemikalieri omlopp, och det stora flertalet analyserasinte regelbundet. Många ämnen kan dessutomförändras då de når vattnet. Kemikalieri miljön förekommer också i enkomplex blandning med svårförutsägbaraeffekter. Dessutom finns stora skillnaderfaktamellan arter i känslighet för ett och sammaämne.Haltmätningar säger alltså inget omhuruvida ämnena orsakar några biologiskaeffekter. De måste därför kombinerasmed biologisk effektövervakning, <strong>som</strong> kanfånga upp den faktiska påverkan på olikaorganismer i ekosystemet.Biomarkörer spårar tidiga effekterUnder 1960-talet blev det uppenbart attmiljögifter kan ha dramatiska effekter påarter i ekosystemet. Långlivade organiskamiljögifter slog hårt mot toppkonsumenternahavsörn och säl, <strong>som</strong> uppvisadekraftiga reproduktionsstörningar. Bådadessa arter och de miljögifter <strong>som</strong> orsakatskadorna inkluderades därför i regelbundenövervakning.Under 1970-talet utvecklades ett heltbatteri av biomarkörer för att påvisa tidigahälsoeffekter hos fisk vid exponering förenskilda miljögifter eller komplexa blandningarav ämnen i förorenade vattenområden.Fördelen med sådana hälsoundersökningarär att de gör det möjligtatt upptäcka effekter av miljöfarliga ämneninnan skador uppkommer på populationsnivå.Anledningen till det tidiga intressetvar att kustfisk representerar en viktigekonomisk resurs och har stort värde förnatur- och friluftslivet. Dessutom är kustfisken viktig komponent i näringskedjan,och kan därmed bidra med betydelsefullinformation om kustekosystemets status.I början av 1980-talet uppmärksammadesstor påverkan på fisksamhälletutanför många massafabriker. Undersökningari områden kring klorblekandesulfatmassafabriker visade att utsläppenorsakade allvarliga effekter. De var värsti när området, där den kontinuerliga ochEffektövervakningMiljögifters effekter på ekosystemet studeras huvudsakligen på enskilda arter. Val av organismkan ske utifrån olika grunder. Vissa arter är hotade och skyddsvärda eller har ettekonomiskt värde. Andra arter kan vara intressanta för att de är viktiga för ekosystemetsfunktion. En tredje ansats är att fokusera på en organism <strong>som</strong> tydligare än andra signalerarförekomst av en specifik föroreningsgrupps effekter. Det är också en fördel att användastationära arter, så att man vet att provtagningsplatsen ger information om graden av exponeringi det området.Det man studerar är olika biomarkörer och bioindikatorer. Det kan innefatta mätningarpå cellnivå, exempelvis av enzymer <strong>som</strong> signalerar att en organisms avgiftningssystem äraktiverat eller <strong>som</strong> ger information om störningar på viktiga livsfunktioner. Man kan ävenanvända metoder <strong>som</strong> fångar upp effekter på högre organisationsnivåer, så<strong>som</strong> påverkatimmunförsvar, reproduktionstörningar eller morfologiska förändringar.Vilken biomarkör <strong>som</strong> ska följas beror på syftet. En del är generella och svarar på mångaolika föroreningar. Sådana har stor potential att tidigt fånga upp och signalera en okändmiljögiftsbelastning. Andra biomarkörer är mer specifika, och ger därmed även informationom orsakande ämnen. Flera forskningsprogram pågår <strong>som</strong> utvärderar kombinationer avflera biomarkörer för att optimera informationen om både den samlade effekten och dessorsaker.Foto: AVTG/iStockphotohavet <strong>2009</strong>77