liv och rörelse i fria vattnetEn larv, så kallad nauplie,av hoppkräftan EurytemoraFoto: Elena Gorokhova.faktaVad är djurplankton?Djurplankton kallas de djur <strong>som</strong> lever i det fria vattnet, pelagialen, och <strong>som</strong> är så små ellerhar så liten simförmåga att de huvudsakligen driver med strömmarna. Plankton klassificerasofta utifrån storlek. De mest typiska grupperna i våra hav<strong>som</strong>råden är hinnkräftor, hoppkräftor,hjuldjur och manteldjur. De är alla mellan 0,2 och 20 millimeter och kallas <strong>som</strong> grupp förmesozooplankton.Under vissa perioder av året, i samband med reproduktionen, finns också larver av bottenlevandedjur i vattenmassan. Musslor, snäckor, krabbor, maskar och humrar har alla etteller flera planktonlevande livsstadier för att främja artens spridning. Sådana larvstadier kallasmeroplankton, och brukar räknas in i gruppen mesozooplankton.Dessutom finns en del lite större organismer <strong>som</strong> på grund av sin storlek eller rörlighet intestrikt räknas <strong>som</strong> mesozooplankton. I våra hav<strong>som</strong>råden rör det sig främst om pungräkor,maneter och kammaneter. En stor mängd plankton <strong>som</strong> är för små för att räknas till mesozooplanktonfinns också, exempelvis encelliga mikro-, nano- och picozooplankton.Mitt i näringskedjanDjurplankton kan, beroende på vilken art de tillhör, livnära sig på bakterier, alger eller andradjurplankton. Många andra djur lever också av djurplankton. Exempelvis bottenlevande djur,fiskar och till och med fåglar, <strong>som</strong> stormfågel och alkekung. Dessutom omvandlar djurplanktonsmå, långsamt sjunkande födopartiklar, <strong>som</strong> växtplankton och bakterier, till störrefekaliepaket <strong>som</strong> sedimenterar snabbt och utgör föda för bottenlevande djur och bakterier.utgöra mer än åttio procent av det totalaantalet individer. Genom sin ringa storlekoch snabba förökningstakt kan det undergynnsamma förhållanden uppstå formligapopulationsexplosioner av exempelvisKeratella och Bosmina. I Bottenhavet minskargruppernas gemensamma andel tillmellan fyrtio och sjuttio procent. I EgentligaÖstersjön minskar mängderna hjuldjuroch hinnkräftor från knappt hälften till entredjedel av alla djurplankton, med högstatätheterna i maj och juni. I Västerhavet ärandelen mindre än tre procent.Ju högre salthalten blir, desto fler bliristället hoppkräftorna i djurplanktonsamhället.Deras andel av den totala mängdenplankton ökar från tio procent i Bottniskaviken till närmare nittio procent i Västerhavet.Även larvstadier och övriga planktonorganismer<strong>som</strong> exempelvis manteldjur,ökar sin andel från en procent i norraÖstersjön till tio procent i Västerhavet.Även om de flesta djurplankton växersnabbare och har högst individtäthetunder <strong>som</strong>maren, så förekommer andraarter, exempelvis Fritillaria borealis, rikligastunder vintern och våren. I EgentligaÖstersjön försvinner hinnkräftan Podoni augusti när vattentemperaturen blir förhög – de producerar viloägg <strong>som</strong> sjunkerner till botten och övervintrar. Arter medlåga temperaturoptima kommer sannoliktatt påverkas negativt av den temperaturökning<strong>som</strong> förväntas i framtiden.Svårt att få en helhetsbildDjurplanktonsamhällets storlek ochsammansättning bestäms i sina huvuddragav abiotiska faktorer <strong>som</strong> salthalt ochtemperatur. Utifrån dessa variabler påverkassamhället, på grund av sin mellanställningi födoväven, av både övergödning ochfiske.Det är därför svårt att avläsa ett hav<strong>som</strong>rådesmiljötillstånd enbart med hjälpav djurplanktonbestånden. Sådan kunskapär emellertid mycket värdefull vid övergripandebedömningar, där såväl fiskbestånd<strong>som</strong> tillgång på växt- och bakterieplanktoninkluderas.Med mer kunskap om den långsiktigautvecklingen av fiskbestånd och algblomningari våra hav<strong>som</strong>råden blir det dockalltmer uppenbart att enbart mätningar avdjurplanktons antal och biomassa inte ärtillräckligt.Om vi verkligen vill kunna tolka förändringari växtplankton- och fisksamhället,exempelvis förstå vad <strong>som</strong> gör att strömmingarnablir färre och magrare, måste viockså mäta djurplanktons tillväxt. Detsammagäller för att kunna förutspå konsekvenserav variationer i närsaltsnivåer ochfisksamhällets artsammansättning, demografiskastruktur och populationsstorlek.Tråkigt nog är fältundersökningar avtillväxt hos djurplankton i Östersjönsekosystem oerhört sällsynta. Det behöv<strong>som</strong>fattande forskning kring mekanismernabakom tillväxtprocesser, diversitet ochpopulationsdynamik hos djurplankton,samt analys av långtidsförändringar för attskapa förståelse för hur trofiska interaktioneroch miljöbetingelser styr den pelagiskafödoväven. S38 havet <strong>2009</strong>
liv och rörelse i fria vattnetPelagial biologi / bakterieplanktonJohan Wikner, Umeå universitet2008miljöÖVERVAKNINGBOTTENVIKENUTSJÖBOTTENHAVETKUST, ÖREFJÄRDENBOTTENHAVETUTSJÖtillväxt (µg kol / l och dag)642A13A5B3B7C1C3C14040Foto: Johan Wiknern Kultur av Flavobacterium sp. isolerad frånBottniska viken.biomassa (µg kol / l)2001990 2000 1990 2000 1990 2000n Årsmedelvärden från skiktet 0-10 meter, med 95 % konfidensintervall. För biomassavisas medelvärde för bassängen.2010Normal förekomst och tillväxtÖvervakning av bakterieplankton görs idagendast i Bottniska viken. Både bakteriernasförekomst och tillväxt har legat inom detexpertbedömda intervallet för god statuspå samtliga stationer under hela perioden.Detta tyder på att näringstillståndetoch den biologiska syreförbrukningen ärnormal i Bottniska viken.Värdena för bakterieplankton stämmerväl med förväntade skillnader i produktivitetmellan bassängerna, baserat på växt- ochmakroalgproduktion samt sötvattentillrinning.Örefjärden har den högsta bakterietillväxten.Bottenhavets utsjö ligger på57 procent av denna nivå och Bottenvikenpå 43 procent. Bottenviken har också någotlägre bakteriehalt än stationerna i Bottenhavet,<strong>som</strong> inte skiljer sig inbördes.Ingen säkerställd trend kan visas förmätperioden <strong>som</strong> helhet. Däremot hartillväxten minskat med 4,1 procent per årsedan millennieskiftet för hela Bottniskaviken. I Bottenviken minskar tillväxtenmed 6,3 procent per år för denna period.Bakterieförekomsten ökade fram till år2000 i Bottenhavets utsjö. I övrigt saknassäkerställda trender.Högre förekomst i ÖrefjärdenEn markant ökning av biomassan i Örefjärdennoterades vid millennieskiftet. Densammanfaller med en hög sötvattentillrinningtill Bottniska viken 1998, 2000och 2001. I detta kustområde har nivåndärefter legat 23 procent högre än förut.Efter<strong>som</strong> förändringen inte har kunnatknytas till någon förändrad mänsklig aktivitetbedöms denna förändring ligga inomnaturlig variation. I Bottenhavets utsjö varmellanårsvariationen mycket stor undernågra år, men tycks de senaste åren hastabiliserats.Mellanårsvariationerna orsakas sannoliktav storskaliga faktorer, <strong>som</strong> växlandeväderförhållanden med påverkan på helanorra Skandinavien. Detta stöds av attbakterietillväxten i Bottenhavets utsjö ochkust är starkt korrelerade. Sambanden ärsäkerställda, men svagare, även för övrigakombinationer.Liknande korrelationer finns även förbiomassa, undantaget mellan Bottenvikenoch Örefjärden. Det starkare sambandetmellan utsjö- och kuststationen i Bottenhavetförklaras av det relativt snabba utbytetav vatten.BedömningsgrundernasklassgränserDåligOtillfredställandeMåttligGodHögför fakta om programmet se sidan 104.havet <strong>2009</strong>39