2006-101-9, Om barnet behöver ny vårdnadshavare - Socialstyrelsen

Bilaga 3till sitt barn är en viktig grund för den omvårdnad föräldern ger barnet.Detta känslomässiga band är inte en funktion av biologiskt släktskap utanav nära känslomässig kontakt, och det kan alltså utvecklas hos adoptiv- ellerfamiljehemsföräldrar likaväl som hos biologiska föräldrar.För den fortsatta redogörelsen är det viktigt att skilja mellan anknytningoch omvårdnad, Anknytning betecknar den svagare och mer outveckladepartens (barnets) behov av någon speciell person som tröstar och skyddar,främst i situationer som upplevs som farofyllda. Omvårdnad betecknar denvuxnes (förälderns) beredvillighet att lyssna på barnets signaler och görasitt bästa för att skydda barnet i farofyllda situationer. Föräldrars omvårdnadsförmågavarierar dock kraftigt, från mycket god till allvarlig omsorgssvikt.Inte bara en morFör att överleva i en värld av knappa resurser räcker det inte för barnet attbara ha en mamma. Den amerikanska antropologen Susan Blaffer Hrdy harmyntat uttrycket allföräldraskap (1999; 2005) som paraplybegrepp för deövriga personer som är engagerade i omvårdnaden av barn i ett samhälle.Hrdy menar att människan under evolutionen levt under sinsemellan väldigtolika näringsmässiga och materiella förhållanden, och att detta skapatolika former av allföräldraskap. I vissa samhällen har den biologiska pappanpåtagit sig en stark omvårdnadsroll, om än inte lika stark som mamman.I andra samhällen växer barn upp med flera andra kvinnor (äldresyskon, mostrar, fastrar, mormor, farmor) som de viktigaste omvårdnadspersonernautöver mamman. Gemensamt för olika kulturer är dock att detinte måste föreligga något genetiskt släktskap mellan vårdnadshavare ochbarn för att en anknytning ska utvecklas. Barn som har förmånen att hanära daglig kontakt med flera vuxna under sina första levnadsår utvecklaranknytningsrelationer till dessa personer på basis av vilken typ av omvårdandesamspel respektive person inbjuder barnet till. Det gäller pappor,likaväl som andra personer som regelbundet funnits tillgängliga för barneti anknytningsrelevanta situationer.Anknytningsteorin kritiseras ibland för en ensidig fokusering på relationenmellan barnet och dess biologiska mamma, som om denna relationvar den enda som betydde något för barnet. Det som ofta glöms bort är attanknytningsteorin inte ger sig ut för att vara en heltäckande teori om barnsutveckling. Teorin fokuserar på hur spädbarn, koltbarn, förskolebarn, äldrebarn, tonåringar och vuxna förmår använda sig av ett begränsat antal andramänniskor som en trygg bas för sitt utforskande av världen, och som en säkerhamn att vända åter till när fara hotar. Det är när anknytningssystemet132