2006-101-9, Om barnet behöver ny vårdnadshavare - Socialstyrelsen

Bilaga 3om de kan innebära en fara. Man brukar beskriva relationen som utvecklasmellan barnet och vårdnadshavaren som ett gummiband. Så länge barnethåller sig nära sin förälder känner barnet inte av gummibandet. Det kanfritt utforska världen runt omkring sig, tämligen obekymrad om föräldernsförehavanden. Om barnet däremot rör sig för långt bort från föräldern, såsträcks gummibandet och barnet känner att det vill minska avståndet tillföräldern. På det här sättet upprätthåller barnet en optimal balans mellansin önskan om att kunna utforska världen runt omkring sig och sitt behovav trygghet och beskydd i händelse av fara. Genom att använda sig av denyvunna förmågorna ’delad uppmärksamhet’ och ’socialt refererande’ (Broberg,Almqvist & Tjus, 2003) kan barnet samspela med föräldern på längreavstånd än under det första halvåret, och dess möjlighet att lära sig vad somär farligt respektive ofarligt ökar därmed. Under de andra och tredje levnadsårenutvecklas den språkliga förmågan och förmågan att lagra självbiografiskaminnen snabbt. Med hjälp av dessa utvecklas inre arbetsmodellerav anknytningen vilka gör det möjligt för barnet att klara successivt längreseparation från vårdnadshavaren utan att behöva drabbas av allvarliga separationsreaktioner.SammanfattningDet lilla barnets anknytning till sina primära vårdnadshavare, som utvecklassuccessivt under de första levnadsåren, är beroende av en regelbundenkontakt med dessa, utan långvariga avbrott. Under det första halvåret lär sigspädbarnet känna igen vilka som är dess viktigaste personer, nämligen desom regelbundet återkommer och tillgodoser barnets grundläggande behov.Från och med 6–9 månaders ålder visar de flesta barn vilka som är derasanknytningspersoner genom att ty sig till dessa personer i situationer somupplevs som hotfulla, t ex om en främmande person närmar sig barnet ochblir alltför närgången i sitt kontaktsökande. Från och med 9–12 månadersålder kan barnet också använda sin(a) anknytningsperson(er) som en tryggbas utifrån vilken barnet vågar utforska världen omkring sig. Under de andraoch tredje levnadsåren stabiliseras anknytningsrelationen genom att barnetutvecklar inre arbetsmodeller av sig själv och sin(a) anknytningsperson(er),och därmed blir barnet successivt mindre känsligt för separationer.II. Små barns separationsreaktionerNär John Bowlby och kollegor i början på 1950-talet studerade små barnsseparationsreaktioner såg man att barn som var yngre än tre år, och barnmed tidigare separationserfarenheter, reagerade starkare än äldre barn och134