2016 kompl

More documents

Recommendations

Info

INDIANKLUBBEN ett brev till William Clark, som då var myndigheternas högste ansvarige för alla indianfrågor väster om Mississippi, har en person som hette John Sanford först berättat om att Hugh Glass, Ed Rose och Menard hade dödats av arikaraindianer och sedan konstaterat: "John Soy Gardner (?) stötte ett par veckor senare på mördarna och brände dem levande"… Den mest detaljerade historien om händelsen har vi från Edmund Flagg, den journalist som kanske gjort de mest omfattande efterforskningarna kring Hugh Glass liv. Han berättade aldrig vem han hade fått sina uppgifter från, utom att det var en person som hade känt Hugh Glass mycket väl. Flaggs text, som kanske är en aning "tillrättalagd och broderande", låter antyda att hans sagesman egentligen inte visste precis vad som hade hänt med Glass, men att det var den allmänna uppfattningen att jägarna hade dödats av de misstänkta arikaraindianerna och att något hade behövt göras åt det. Så skriver han vad han sade sig ha fått höra: "Ingenting hade hörts av Glass under flera månader. Men en dag hade fyra arikaraindianer kommit till några jägares läger vid Powee River (troligen Powder River). Jägarna observerade då att en av dem hade kläder på sig som man kände igen som de kläder Glass hade haft. De fyra indianerna fängslades omedelbart, även om de försäkrade, att de absolut inte visste något om Hugh Glass och hans öde. Jägarna beslutade då att släppa en av de fängslade indianerna, men varnade honom, att om han inte inom tjugofyra timmar var tillbaka med Glass välbehållen, så skulle hans tre kamrater brännas på bål! Den föreskrivna tiden förlöpte utan att något hände. Jägarna tog det som ett säkert tecken på att Glass verkligen var död och att det var deras tre fångar som var de skyldiga. Så jägarnas ledare, en man som hette Gardiner (?), gav då order om att bränna indianerna levande!" Eftersom denne Gardner (eller Gardiner) hade lämnat en av dessa indianers skalp till Maximilian, så måste alltså de stackars indianerna även blivit skalperade levande innan de brändes till döds! Men som alltid - "hut går hem", som man säger och Flagg kunde även berätta att denne Gardner redan en kort tid därefter själv blivit tillfångatagen av arikaraindianer, som inte var sena att ge honom samma okristliga behandling som han hade givit deras bröder. Att det här var hårda tider i ett hårt land råder det naturligtvis inga som helst tvivel om. Men om man ska tro på allt detta - ja det är ju upp till var och en. De flesta seriösa historiker har i vart fall ställt sig tämligen tveksamma till det mesta och den allmänna meningen är väl att det här nog är så nära en legend man kan komma. Men vi kan sammanfatta och tidsätta de saker man anser sig veta om händelserna i stort. TIMELINE 1817 - 1820 Hugh Glass som sjörövare Glass, som då var sjöman, rapporterades tillfångatagen av den välkände sjörövaren Jean Lafitte och tvingades att själv delta i sjöröveriet. Glass och ytterligare kompanjon i samma omständigheter lyckades rymma från sjörövarnästet i Galvestone Bay. Hugh Glass levde bland pawneeindianerna Glass påstås ha tillfångatagits av Skidi Pawneeindianerna troligen någonstans i nuvarande Kansas. Här levde han under en tid sedan hans kompanjon bränts levande av indianerna i en av deras religiösa ceremonier, medan Glass hade turen att undvika samma öde och i stället adopterades av indianernas ledare. 1822 William Ashleys första expedition uppför Missouri River April - Maj Ashley, Andrew Henry och 100 man lämnade Saint Louis i ett antal båtar för att slå sig på pälsdjurs fångst och handelsaffärer längs Övre Missouri River. James Bridger, då bara en ung pojke, befann sig i den första båten tillsammans med Henry och hans grupp. William Ashley förde själv befäl över den andra båten. Sommaren Hugh Glass i Saint Louis Efter att Glass hade lämnat pawneeindianerna anlände han till Saint Louis under sommaren, men efter att Ashley redan hade lämnat staden med sina hundra män. Höst Fort Henry vid Yellowstone River I september nådde först Andrew Henry Yellowstoneflodens mynning och började där anlägga ett fort. Jim Bridger var då fortfarande med honom. William Ashley kommer till platsen den 1 oktober medförande förnödenheter, varefter han omedelbart återvände till Saint Louis. Jedediah Smith var en av hans män som kommit med upp till Yellowstone och stannade kvar där när Ashley återvän de. 1823 William Ashleys andra expedition uppför Missouri River 20
INDIANKLUBBEN 7:e mars Ashleys andra expedition lämnar Saint Louis i ett antal båtar. Hugh Glass och John Fitzgerald är bland de nya män som Ashley hade anställt. Jedediah Smith återvänder nerför floden. Tidigt i maj Henry skickar iväg Smith med ett meddelande till Ashley att skaffa flera hästar och nya förråd Strid med arikaraindianer 1:a juni Fjorton av Ashleys män dödades i en sammandrabbning med indianer vid arikarabyarna. En av de dödade var John S. Gardner. (Inte densamme Gardner som senare hämnades mordet på Hugh Glass). Hugh Glass sårades lätt i ena benet under striden. Senare skrev han ett brev till Gardners föräldrar och berättade för dem att deras son hade dödats. Jedediah Smith återvänder upp till Fort Henry 7:e juni Ashley sänder Jed Smith tillbaka upp till Andrew Henry med begäran om att han skulle några män med sig och komma ner till expeditionens undsättning. Andrew Henry undsätter William Ashley tidigt i aug Efter att ha fått Ashleys nödrop skyndar Henry nerför floden med så många av sina män som han kunde avvara vid fortet. Bland dem Jed Smith och Jim Bridger. Belägringen av arikararbyarna 9:e - 12:e aug En stor trupp ur Sjätte Infanteriet, under ledning av överste Henry Leavenworth, Ashley och Henrys egna jägare, en grupp pälsjägare från Missouri Fur Company och flera hundra siouxindianer gick nu till angrepp mot arikarabyarna. Efter en flera dagar lång belägring startade överste Leavenworth förhandlingar med indianerna som resulterade i att de lyckades smita undan till de olika jägargruppernas ilska och besvikelse. Jägarna brände därefter byarna i direkt trots mot militärens överenskommelse och löften till indianerna. Indianerna flydde nu 25 mil längre upp efter floden, där de bosatte sig i en övergiven mandanby. Men inte alla indianer. Ledaren Grey Eye, som hade fått huvudet avskjutet av en kanonkula under striden, leddes nu av den stridbare Elks Tounge, som i stället nu helt övergav det gamla bofasta livet vid floden och i stället ledde ban det ut på prärien och ner mot Platteflodens dalgång i sydväst. Andrew Henrys expedition 16:e aug Efter att Ashleys män hade lyckats vända båtarna söderut och retirerat ner till Fort Kiowa, som var ett konkurrerande bolags handelsstation ungefär där White River rinner ut i Missouri, och jägarna hade bränt arikarabyarna skickades Henry med ett trettiotal män landvägen upp mot Yellowstone och Fort Henry. I gruppen ingick Hugh Glass, John Fitzgerald och Jim Bridger. Med de få varor de kunde ta med sig packade på de överlevande hästarna, påbörjade de sin fotvandring upp längs Grand River. Attackerade av mandanindianer 20:e aug Andrew Henrys grupp råkade den här dagen i strid med mandanindianer och två man dödades. Hugh Glass angripen av en grizzlybjörn 23:e aug Glass råkade ut för att bli överfallen och mycket svårt misshandlad av en stor grizzlybjörn, sedan han vägrat lyda order och i stället för att hålla sig till gruppen hade vandrat långt vid sidan av karavanen. Så svårt skadad var Glass att Henry beordrade gruppen att slå läger medan Glass skulle få lov att leva ut sina sista timmar. Men timmarna tycktes aldrig ta slut och till slut gav den otålige Henry order om uppbrott sedan han fått två "frivilliga" att stanna hos den skadade Glass till han dog så att de kunde begrava honom och komma efter resten av gruppen. En av de så kallade frivilliga lär ha varit John Fitzgerald, medan den andra bara var en yngling. Det har antagits att det var den 19-årige James Bridger. Fort Henry vid Bighorn River September När Henry och hans grupp till slut anlände till Fort Henry vid Yellowstonefloden, konstaterade de att den lilla bemanning han lämnat kvar där i stort sett varit kontinuerligt belägrade av krigiska blackfootkrigare och inte kunnat utföra något arbete alls. Henry beslutade då att överge platsen och i stället söka ett lugnare läge. Han drar sig söderut, upp längs Bighorn River och vid Little Bighorn Rivers utflöde anlägger han ett andra Fort Henry. John Fitzgerald och Jim Bridger hade vid den här tiden återvänt och ingick nu i Henrys grupp vid det nya fortet. Här hade de meddelat att Hugh Glass nu var död och begravd och de visade upp hans vapen och annan utrustning som Glass inte längre hade behövt. Jedediah Smiths expedition 29:e sept. William Ashley sänder ut Jed Smith med 10 män västerut från Fort Kiowa för att söka efter andra jaktmarker nu när affärerna längs Missourifloden inte längre fungerade. 21
Page 1 and 2: INDIANKLUBBEN VOLYM 36 NUMMER 1 VÅ
Page 3 and 4: INDIANKLUBBEN THE REVENANT - HISTOR
Page 5 and 6: INDIANKLUBBEN det var Hugh Glass We
Page 7 and 8: INDIANKLUBBEN grupp. Han satte Jed
Page 9 and 10: INDIANKLUBBEN ASHLEY ÖVERGER FLODE
Page 11 and 12: INDIANKLUBBEN sin allra första utf
Page 13 and 14: INDIANKLUBBEN mera. Här stannade h
Page 15 and 16: INDIANKLUBBEN "Fitzgerald är inte
Page 17 and 18: INDIANKLUBBEN Fitzgerald fanns. Och
Page 19: INDIANKLUBBEN Det enda som störde
Page 23 and 24: INDIANKLUBBEN ingen hade anmält si
Page 25 and 26: INDIANKLUBBEN VOLYM 36 NUMMER 2 SOM
Page 27 and 28: INDIANKLUBBEN SITTING BULLS BESÖK
Page 29 and 30: INDIANKLUBBEN den märkliga maskine
Page 31 and 32: INDIANKLUBBEN man två döttrar. Lu
Page 33 and 34: INDIANKLUBBEN dock missnöjd med re
Page 35 and 36: INDIANKLUBBEN RED CLOUD’s KRIG -
Page 37 and 38: INDIANKLUBBEN vande typen som garde
Page 39 and 40: grep en vagnfora med timmer från s
Page 41 and 42: INDIANKLUBBEN den åsrygg där Boze
Page 43 and 44: INDIANKLUBBEN till Washington D C m
Page 45 and 46: INDIANKLUBBEN HUR BETRAKTAR VI INDI
Page 47 and 48: INDIANKLUBBEN de. Deras mönster ä
Page 49 and 50: INDIANKLUBBEN SPECIALNUMMER OM DRAM
Page 51 and 52: INDIANKLUBBEN STRIDEN VID CRAZY WOM
Page 53 and 54: INDIANKLUBBEN han dagen därpå med
Page 55 and 56: INDIANKLUBBEN vände sig till löjt
Page 57 and 58: INDIANKLUBBEN ton satte nästan and
Page 59 and 60: INDIANKLUBBEN ry B. Carrington. Pl
Page 61 and 62: INDIANKLUBBEN Jim Bridger kände en
Page 63 and 64: INDIANKLUBBEN än en allvarligt men
Page 65 and 66: INDIANKLUBBEN Väl framkomna lämna
Page 67 and 68: INDIANKLUBBEN sedan åt Daniels att
Page 69 and 70: INDIANKLUBBEN "Löjtnanten behöver
Page 71 and 72:
INDIANKLUBBEN gruset alldeles utanf
Page 73 and 74:
INDIANKLUBBEN "Siouxindianens ansik
Page 75 and 76:
INDIANKLUBBEN Menige William Wallac
Page 77 and 78:
INDIANKLUBBEN VOLYM 36 NUMMER 4 VIN
Page 79 and 80:
INDIANKLUBBEN FETTERMAN-MASSAKERN I
Page 81 and 82:
INDIANKLUBBEN ken längs Bozemansp
Page 83 and 84:
INDIANKLUBBEN nad. Det var alltså
Page 85 and 86:
INDIANKLUBBEN att hjälpa honom. De
Page 87 and 88:
INDIANKLUBBEN så fort löjtnant Br
Page 89 and 90:
INDIANKLUBBEN för Carrington för
Page 91 and 92:
INDIANKLUBBEN 6 december, 1866 Ett
Page 93 and 94:
INDIANKLUBBEN svarade han på Carri
Page 95 and 96:
INDIANKLUBBEN 19 och 21 december Dr
Page 97 and 98:
INDIANKLUBBEN skulle gå till väga
Page 99 and 100:
INDIANKLUBBEN vaktade de nu vad som
Page 101 and 102:
INDIANKLUBBEN Carrington Fetterman
Page 103 and 104:
INDIANKLUBBEN någon aktivitet där
Page 105 and 106:
INDIANKLUBBEN kunna bli ett lätt b
Page 107 and 108:
INDIANKLUBBEN kroppar hittades när
show all

2016 kompl

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?