Cykling nr 2 2019

NYHETER
NYHETER
CYKLISTBLOGGEN FÅR
SVENSK CYKLINGS
OPINIONSPRIS
HALLÅ DÄR CHARLOTTE HAGSTRÖM …
…docent i etnologi vid Lunds universitet
som sedan ett par år tillbaka
driver forskningsprojektet Cykeln
och friheten tillsammans med en
kollega. Nu är hon aktuell med
rapporten Att balansera på två
hjul – en etnologisk undersökning
av cykelkurser för vuxna inom
projektet Frihet på Cykel. Charlotte
är också ny ledamot i Cykelfrämjandets
styrelse.
Du har sedan länge intresserat dig
för cykeln utifrån olika perspektiv.
Varför?
– Jag tycker själv väldigt mycket om att cykla
och har gjort det i princip varje dag sedan
jag lärde mig. Cykeln finns nästan över hela
världen men kan tillskrivas många olika
betydelser beroende på sammanhang. Det
är inte samma sak att cykla i Sverige i dag
som år 1919 och en som cyklar i exempelvis
Johannesburg har inte samma förutsättningar
som någon som cyklar här.
Tidigare har du intresserat dig för
erfarna cyklister eller personer som
använder cykeln flitigt. Sedan tog det
en annan vändning och du riktade in
dig på dem som inte kan cykla – men
vill lära sig. Hur kom det sig?
– Jag har en del utländska studenter som
inte kan cykla och det fick mig att börja
fundera på det som är så självklart för
mig och oss som kan det. Att inte kunna
cykla kan innebära ett utanförskap, det
kan nästan jämföras med att inte kunna
läsa. Och sedan när man har lärt sig får
man tillgång till olika sammanhang man
tidigare varit utesluten från. I min forskning
har jag kommit fram till fyra huvudsakliga
skäl till varför personer inte har
lärt sig cykla: skador eller sjukdom, att
något skrämmande har skett när man
som liten försökte lära sig, trafikmiljöfaktorer
samt kulturella faktorer, som
att det har ansetts vara en ”pojkgrej” och
inte för flickor.
Vad är skillnaden mellan att lära sig
cykla som barn och som vuxen?
– Det är lite som att lära sig spela ett
instrument som barn, då inser man inte
att det är svårt. Men som vuxen vet man
att det är svårt och därför blir det också
det. Många som lär sig säger det, att man
måste försöka sluta tänka och bara göra.
Barn lär sig nya saker hela tiden men som
vuxen gör man ju inte det på samma sätt
och det är också därför det blir en så stor
sak när det väl sker.
Studien handlar inte bara om kursdeltagarna
utan även om instruktörerna
som är där på volontär basis?
Berätta om dem!
– Jag började intressera mig för dem som
engagerar sig volontärt och ville undersöka
deras drivkrafter. Många gör det för att de
känner att de får så mycket tillbaka, att det
är så fantastiskt att vara med när någon lär
sig något som man som vuxen förväntas
kunna. Slående är också att instruktörerna
har väldigt olika förhållningssätt till cykeln.
Vissa är hängivna cyklister som också gillar
att meka medan andra nästan aldrig ens
cyklar själva. Det är en stor bredd.
Du blev sedan själv lockad till
instruktörssidan?
– Jag var ju först med på kurserna i egenskap
av forskare och skulle göra observationer
men sedan blev jag tillfrågad att hjälpa till
och då blev jag fast. Jag trodde inte att jag
skulle gå ingång så mycket som jag gjorde.
Hur ser din personliga relation till
cykeln ut?
– Jag cyklar på olika sätt beroende på situation.
Dels är jag vardagscyklist och cyklar
till jobbet varje dag. För några år sedan
skaffade jag också en mountainbike. Jag
är 50 plus så jag cyklar ganska försiktigt
men hade jag varit 30 hade jag cyklat på
ett annat sätt. Jag har också en landsvägscykel
och när jag cyklar på den går jag in
för att träningscykla.
Fanny Westin
Framtidens cykel garage är här
Är framtiden här nu? Ja, det verkar
så. I alla fall av det nya helautomatiska
cykelgaraget Cykelsnurran
att döma. Garaget finns i Ropsten
i Stockholm och här finns 24 förhyrda
platser. Hur funkar det då?
Jo, den elektroniska nyckeln läggs
på nyckelläsaren och fram snurrar
den förhyrda platsen och dörren
öppnas. Cykeln parkeras och dörren
stängs därefter automatiskt.
Kostnaden är 200 kronor i månaden.
Cykelsnurran är ett pilotprojekt hos
Stockholm Parkering och är en del i
utvecklingsarbetet inom ramen för
hållbar mobilitet.
Region Gävleborg och Biketo
prisas för vintersatsning
Att få fler bilpendlare att låta bilen
stå under vinterhalvåret och i stället
ta cykeln till jobbet samt att påverka
snöröjningen genom att studera
cyklisternas framkomlighet. Så kan
Region Gävleborgs vinnande vintercyklingsprojekt
och tillika bidrag
till innovationstävlingen Cykel Plus
Minus sammanfattas. För att kunna
studera och kartlägga cyklisternas
rutter och framkomlighet har de
samarbetat med den digitala plattformen
Biketo för att via en app
samla in information. Genom appen
kunde de deltagande cyklisterna
också betygsätta framkomlighet och
snöröjning på olika sträckor. Hedersutnämnande
för årets idé går till
cykelreparatörerna Pedal Republic
som med sin lättillgängliga mobila
cykelservice har potential att vara
en grogrund för att göra fler trasiga
eller av annat skäl övergivna cyklar
brukbara.
De stockholmsbaserade vardagscyklisterna
Christian Gillinger och Jeroen
Wolfers driver sedan 2010 amatörbloggen
Cyklistbloggen. Här skriver de om cykelinfrastruktur
– och bristen på den – med
en tydlig vision om att cykling ska kännas
lika säkert och få samma villkor som
alla andra trafikslag. Nu har de tilldelats
paraplyorganisationen Svensk Cyklings
opinionspris. Här följer (en del av) motiveringen:
”Cyklistbloggen är en megafon
för att få tjänstemän och politiker som
jobbar med trafiksituationen i Stockholm
att ta hänsyn till cyklisternas behov och
en dynamo för att sprida cykelglädje. Det
gör Cyklistbloggen till en viktig pådrivare
för ett hållbart samhälle.”
Tips! Missa inte Jeroen Wolfers krönika
längst bak i tidningen.
SYDKUSTLEDEN INVIGD
Sverige har fått sin tredje nationella
cykelled för turism och rekreation – Sydkustleden,
som går längs kusten mellan
Simris hamn och Helsingborg. Sydkustleden
knyter samman de andra nationella
cykellederna Kattegattleden (Helsingborg­
Göteborg) och Sydostleden (Växjö-Simrishamn).
Tillsammans bildar de cirka 90 mil
sammanhängande cykelled.
6 Cykling nummer 2, 2019 Cykling nummer 2, 2019 7