Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket

More documents

Recommendations

Info

fram till filmreformen – men han är långt ifrån ensam. 3 Det är först i början av 60-talet, efter en mer än decennielång diskussion om hur svensk filmindustri ska stödjas, som bransch och stat äntligen kommer överens – och på samma gång förmås göra konstnärligt högtstående kvalitetsfilm till en hägrande målsättning. Kvalitet skall löna sig, åtminstone om man följer de tankegångar Schein lanserar i Har vi råd med kultur? från 1962, den debattbok som gör att hans specifika kulturpolitiska syn får ett bredare genomslag. Finansminister Gunnar Sträng och vännen Krister Wickman är med på noterna. Tillsammans med Schein driver de fram att en slopad nöjesskatt för biografer ersätts med en avgift om tio procent på varje såld biobiljett som fonderas i stiftelsen Svenska Filminstitutet – en splitterny svensk kulturinstitution som Schein våren 1963 blir chef för. Filmavtalet, som uppgörelsen mellan staten och branschen kom att kallas, har präglat svensk filmproduktion alltsedan dess, med viss variation i former av förhands- och efterhandsstöd. Kvalitet blev honnörsord i den smakpolitiska modell som Harry Schein inrättade, och svenska språket fick tillskottet ”kvalitetsfilm” – ett begrepp vars genomslag och relativa innehållslöshet framstår som jämstarka egenskaper. Som framgår med all önskvärd tydlighet i den här boken hade den annars så precise Schein märkbart svårt att formulera ett konsekvent och sammanhållet förhållningssätt till den omhuldade kvalitetsdiskussion som SFI:s stödsystem vilade på. Därtill var det svårt att på återkommande basis uppdatera den högkulturella laddningen i kvalitetsbegreppet i takt med en filmkultur i förändring där högt och lågt allt oftare blandades samman. Kanske kan denna svårighet bero på de högst åtskilda situationerna som filmkritikern Schein och filmpolitikern Schein hade att förhålla sig till. Som kritiker var Harry Schein en sträng domare och noggrann iakttagare, både när det gällde konstnärligt strävande film och generella teorier om filmme- diet och filmkonsten. Som filmpolitiker var uppgiften radikalt annorlunda. Nu handlade det inte om att nagelfara givna verk – filmer eller böcker om film – utan om att på förhand formulera sammanhängande och praktiskt tillämpbara kriterier att bedöma film utifrån. Det var en verksamhet som på många sätt liknade de generaliserande utsagor om film som Schein annars ogillade och hade så svårt att fördra. För kritikern hade det gällt att hitta svagheter i andras resonemang och i färdiginspelade filmer. Filmpolitikerns uppgift var en annan. Inledningsvis framstod dock filmreformen som en odiskutabel framgång. Antalet filmer från svenska filmateljéer ökade snabbt med filmstödet; institutets verksamhet kom därtill att innefatta en filmskola, en tidskrift (Chaplin), ett filmbibliotek och ett filmarkiv, uppbyggt med de filmhistoriska samlingar som tidigare härbärgerats på Tekniska museet i Stockholm som grund. Scheins institut handlade inte bara om en vässad filmproduktion; genom en bred palett av filmkulturella aktiviteter uppgraderades den celluloidbaserade konsten till medialt kulturarv. Att ovanligt många lovande regissörer kom att debutera åren efter 1963 är också ett faktum. Nya namn som Jan Troell, Mai Zetterling och Janne Halldoff uppmärksammades, och för relativt färska medlemmar av regiskrået – som de tre författarna Jörn Donner, Vilgot Sjöman och Bo Widerberg, vilka alla gjort sina debutfilmer kort innan reformen – stärktes möjligheten att etablera sig. Men över allt vilade förstås Bergmans ande. Relationen mellan Harry Schein och Ingmar Bergman är speciell, och allt annat än enkel att redogöra för. 4 Redan året efter filmreformen kom ett av Bergmans mest klassiska verk, Tystnaden, att belönas med högsta kvalitetspoäng av institutets jury, en värdering som genom åren skulle komma tre andra Bergmanfilmer till del. 5 I BLM:s spalter under 50-talet fick dock många Bergmanfilmer hård kritik av Schein. Andra, som Gycklarnas afton, skrevs visserligen upp, men filmkritikern Schein var tämligen konsekvent i sin ambition att avslöja Berg- ------ 5
966 – och en filmreform som går som en dans. Erland Josephson och Ingrid Thulin släpper fram Bibi Andersson och harry Schein. ------ 6
Page 1 and 2: ------ 6 Lars Ilshammar, Pelle Snic
Page 3 and 4: Ett bekant par - Ingrid Thulin och
Page 5 and 6: Schein - svår att få korn på. SF
Page 7 and 8: På ålderns höst. Ur harry Schein
Page 9: Svensk filmhistoria i dubbel bemär
Page 13 and 14: De flesta såg upp till Ingmar Berg
Page 15 and 16: ------ 0 hans filmkritiska verksamh
Page 17 and 18: ------ exempelvis ”pay-TV” och
Page 19 and 20: ------ 4 han djupt begeistrad av de
Page 21 and 22: ------ 6 ar med Harry Schein i dags
Page 23 and 24: ------ 8 andra kulturpolitiska elle

Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?