19.04.2013 Views

Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket

Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket

Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

mans pretentioner genom att i ”dämonregissörens”<br />

filmer betona den glättiga ytan framför deras föregivna<br />

djup(sinne). Bergman hämnades naturligtvis;<br />

bland annat genom rollfiguren Vergérus i Ansiktet<br />

från 1958. Med sin rationella avsky för det oförklarliga<br />

är medicinalrådet Vergérus helt medvetet modellerad<br />

efter Harry Schein. 6<br />

Vid tiden för Ansiktet var Harry Schein och<br />

Ingrid Thulin gifta sedan ett par år, och som flitigt<br />

använd Bergmanaktris ingick både Thulin och<br />

hennes make i auteurens trollkrets. Genom Thulin<br />

(får man förmoda), och i takt med att Schein och<br />

Bergman – på fundamentalt olika sätt – kom att<br />

bära den svenska filmen på sina axlar, avtog antagonismen<br />

dem emellan. De blev vänner, och snart<br />

nära sådana med återkommande telefonsamtal på<br />

söndagar. Det privata förhållandet mellan Schein<br />

och Bergman är intressant ur mer än ett skvallerperspektiv.<br />

Under de politiska vindkantringarnas<br />

60-tal kommer både socialdemokraten Schein och<br />

Ingmar Bergman – ”vår andes dalahäst i världen”,<br />

som Bo Widerberg elakt kallade honom i debattboken<br />

Visionen i svensk film (1962) – att misstänkliggöras<br />

på ideologisk grund. Kanske fungerade deras<br />

vänskap som en ömsesidig belastning i kritikernas<br />

ögon.<br />

Just den laddade relationen till den så kallade<br />

”filmvänstern” upptog stora delar av Harry Scheins<br />

medvetande mot slutet av 60-talet – åtminstone om<br />

man skall tro hans efterlämnade papper. Otaliga<br />

konflikthärdar framträder såväl i privat korrespondens<br />

som i debattartiklar från tiden. Den avhandlas<br />

också retrospektivt i de självbiografiska böckerna,<br />

som när Schein redan 1970 i boken I själva verket<br />

(där de första sju åren med filmreformen sammanfattades)<br />

ger meningsutbyten med Widerberg, Jan<br />

Myrdal, Carl Henrik Svenstedt eller Stefan Jarl<br />

stort utrymme. 7 Dessa cinematiska konflikter handlade<br />

bland annat om kritik mot oegentligheter i<br />

samband med medelstilldelning, om favorisering,<br />

om kritik mot institutets samsyn med en privatkapitalistisk<br />

filmbransch – samt inte minst om mot-<br />

stånd mot den elitism som många såg prägla kvalitetsfilmsbegreppet.<br />

Framför allt var det den stora<br />

grupp fria filmare som Schein ibland kallade ”extremvänster”,<br />

ibland ”nymarxister”, som stod för<br />

hårda angrepp mot honom och ”hans” institut. En<br />

stor del av kritiken kom från föreningen Film-<br />

Centrum, som i slutet av 60-talet sökte inrätta ett<br />

alternativt forum för produktion och distribution<br />

av kortfilm och dokumentärfilm. Tanken med Film-<br />

Centrum var att etablera en fri plattform för filmskapande<br />

och filmvisning, utan politiskt inrättade<br />

kvalitetskrav och branschkontakt. Stödet från Filminstitutet<br />

uteblev dock och Harry Schein utmålades<br />

som ett diktatoriskt hot mot den demokrati som<br />

föreningen med sin brett in- och utåtriktade verksamhet<br />

menade sig stå för.<br />

Under 70-talet fortsatte kritiken mot Harry<br />

Scheins sätt att leda Filminstitutet. Han var efter en<br />

omorganisation 1970 visserligen inte längre VD,<br />

utan arbetande styrelseordförande, vilket i praktiken<br />

dock utgjorde en fortsättning och förlängning av<br />

hans maktposition. Svenska Filminstitutet hade vid<br />

decennieskiftet invigt ett nytt filmhus med bibliotek,<br />

filmateljéer och biografer, och medfinansierat<br />

en filmprofessur vid Stockholms universitet. Ändå<br />

var det uppenbart (också för Schein) att det inte<br />

längre gick att se den nationella filmpolitiken som<br />

en framgång. Antalet producerade filmer i landet<br />

blev färre igen, biograferna tappade åskådare, filmerna<br />

ansågs allmänt sämre, och många av de projekt<br />

som institutet samproducerade – man tog numer<br />

också en mer aktiv roll som filmproducent – sveks<br />

följaktligen av både publik och kritik. Leif Furhammar<br />

beskriver träffande perioden mellan 1972 och<br />

1982 som ”konturlösa år”. 8<br />

1970-talet var en tid där fler fält än filmens upplevde<br />

ett slags kulturell baksmälla efter det föregående<br />

decenniets samtidspolitiska explosion. Bristen<br />

på dynamik i filmkulturen var påtaglig och kom<br />

på olika sätt att prägla Harry Scheins sista tid vid<br />

makten i Filmhuset. Dels genom att han själv kände<br />

av den, och försökte vitalisera filmklimatet genom<br />

------<br />

7

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!