Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket
Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket
Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
tanken på att nationellt styra filmproduktionens<br />
konstnärliga ambitionsnivå, regelbundet återkommer<br />
i Harry Scheins texter. Kvalitetsbegreppet<br />
kännetecknas av både innehållslöshet och elitism.<br />
Begreppet är relativt i så motto att Schein ju själv<br />
tydliggör hur den så kallade ”kvalitetsfilmen” grundas<br />
i subjektiva uppfattningar hos de som bedömer<br />
den. Samtidigt lämnar den filmpolitik som Schein<br />
initierar få incitament till att utgå från andra<br />
bedömningsgrunder än de högkulturella. I den här<br />
delen av boken kommer också Harry Schein själv<br />
till tals i några texter. I ”Hollywoodpsykologi” från<br />
Aftontidningen 1946, som var den första text Schein<br />
publicerade om film, får Alfred Hitchcocks Spellbound<br />
klä skott för en populärkulturell förvanskning<br />
av Freuds läror. I ”Den olympiske cowboyen”<br />
– ur BLM – diskuterar filmessäisten Schein högt<br />
och lågt inom filmkulturen, och i ”Trött på film” tar<br />
han så farväl av BLM:s läsekrets.<br />
Detta farväl till filmen var dock högst imaginärt.<br />
I artiklarna av Göran Gunér, Bengt Forslund och<br />
Cissi Elwin Frenkel framträder spåren av filmpolitikern<br />
Schein i olika dagrar. Gunérs artikel, ”Filmskolan<br />
och Dramatiska institutet: Om Harry Schein<br />
och svensk filmutbildning”, handlar om den filmskola<br />
som kort efter filmreformen grundades inom<br />
Filminstitutets ramverk, detta på initiativ av framför<br />
allt Harry Schein. Med mönster hämtade från<br />
internationella förebilder blev den kortlivade filmskolan<br />
(som 1970 gick upp i Dramatiska institutet)<br />
den första svenska utbildningen för filmregissörer.<br />
Roy Andersson och Stefan Jarl kan exempelvis (liksom<br />
Gunér själv) räknas in bland de alumner som<br />
skolades in i kvalitetsfilmens praktik.<br />
Bengt Forslund försöker i sitt bidrag, ”Filmentreprenören”,<br />
få korn på filmreformens själva hjärtpunkt,<br />
filmproduktionen. Som producent på Svensk<br />
Filmindustri under 60-talet och som ledare för Filminstitutets<br />
egen filmproduktion under det följande<br />
decenniet, kom Forslunds upplevelser av Scheins<br />
lösliga kvalitetsbegrepp att bli högst manifesta. I sin<br />
artikel beskriver han bland annat otaliga trätor och<br />
diskussioner med ordförande Schein i samband<br />
med några av (då)tidens stora filmprojekt. Idag<br />
ansvarar Cissi Elwin Frenkel för Harry Scheins<br />
livsverk. I artikeln ”Harry & jag” för hon ett imaginärt<br />
samtal med sin företrädare om filmpolitik och<br />
ledarskap. Kvalitetsbegreppet hör till det arv Schein<br />
lämnat att förvalta och Elwin Frenkel låter i sin<br />
artikel tanken på den goda filmen vandra – ända<br />
in i det nu när Harry Scheins gamla slagord rehabiliterats<br />
och åter blivit en del av Filminstitutets praktik.<br />
I Orson Welles film blir betydelsen av mediemogulen<br />
Kanes sista ord ”Rosebud” en gåta som löper<br />
genom filmen som en narrativ motor. I denna bok<br />
om Harry Schein finns flera potentiella rosebuds. Ett<br />
sådant mysteriöst inslag är kanske just begreppet<br />
”kvalitet”, som trots sin relativa substanslöshet blir<br />
en återkommande signatur i både Scheins verksamhet<br />
och i svenskt filmliv. Ur ett samtida skvallerperspektiv<br />
är Harry Scheins testamente naturligtvis<br />
den mest aktuella gåtan, åtminstone så länge rättsprocessen<br />
pågår. Ett tredje mysterium framträder<br />
vagt i Bengt Forslunds artikel. 1974 fick Harry Schein<br />
nämligen en gåva i samband med sin femtioårsdag.<br />
Ett antal regissörer satte på Forslunds initiativ samman<br />
episodfilmen Sanningens ögonblick där jubilaren<br />
porträtterades på olika sätt. Schein lämnade sin fest<br />
med filmen under armen, och ingen hade sedan dess<br />
sett röken av den. I texten ”Sanningens ögonblick”<br />
berättar dock Tomas Ehrnborg om hur filmen, i<br />
samband med arbetet med denna bok, spektakulärt<br />
återfinns. Med Ehrnborg som ciceron tecknas samtidigt<br />
ett skissartat porträtt av mediemogulens övergivna<br />
och tomma palats i Djursholm.<br />
Bokens fjärde och sista del heter ”Schein &<br />
(kultur)politiken”. Som nära lierad med ett ledande<br />
skikt inom socialdemokratin är politiken självfallet<br />
en högst central del av berättelsen om Harry Schein.<br />
Främst är det på kulturens fält som Schein blir synlig<br />
som politiker. I ”Harry Schein som katalysator”<br />
berättar Bengt Göransson om sitt mångåriga samröre<br />
med Schein i Filminstitutets styrelse, samt i<br />
------<br />
7
Change language