Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket

Ett bekant par –
Ingrid Thulin och
harry Schein 959.
Foto: Skåne-Reportage
Scanpix
------
8
Den här boken, Citizen Schein, tar Harry Schein
på fullaste allvar. Den återvänder till en av det svenska
1900-talets mest omskrivna och betydelsefulla personer
på de mediepolitiska och filmkulturella fälten
med öppna ögon. Genom citatet från Hobermans
artikel skymtar exempelvis ett par centrala egenskaper
hos skribenten Schein. Å ena sidan vittnar det
om hans ambition att som ung filmkritiker utläsa
uttryck för samhälleliga – politiska såväl som kulturella
– mönsterbildningar i samtidens film. Å den
andra sidan säger det något om hans förmåga att
överskrida det tidsbundna i klarsynta och pregnanta
iakttagelser med bäring långt bortom sin historiska
kontext. Utan att hemfalla åt en alltför närgången
beundran kan man inte annat än konstatera att
mycket få texter om film skrivna för 50 år sedan
platsar som aktuella politiska referenser i New York
Times.
Schein – en mediemodern Kane
Harry Schein är en av den moderna svenska mediehistoriens
mest inflytelserika personer. Hans initiativ
till filmreformen 1963 och inrättande av Svenska
Filminstitutet (SFI) är väldokumenterad och omskriven
– inte minst av honom själv. Väsentliga delar
av Scheins gärning är dock mindre uppmärksammade.
Vid sidan av ledarskapet för SFI hade han
exempelvis en mängd nyckelpositioner inom filmbransch,
press och etermedia. Schein var dessutom
en flitig skribent och samhällsdebattör: som filmkritiker
introducerade han under 50-talet kontinental
och amerikansk filmteori; som författare och
medieutredare förebådade han under 60- och 70talet
de digitala mediernas utveckling; som debattör
identifierade han tidigt potentiella och reella problem
– samt inte minst inkonsekvenser – i den svenska
kulturpolitik han också kom att bli en del av.
Harry Scheins centrala roll i den svenska offentligheten
kan med fördel iakttas med ett slags dubbel
optik: en synlighetens och en osynlighetens. På ett
plan ägde han en välexponerad medial persona,
ständigt närvarande i press, radio och TV. Samtidigt
var han integrerad i olika informella och mer eller
mindre inofficiella kontaktnät inom näringsliv och
socialdemokrati, liksom givetvis i olika kulturetablissemang.
Denna dualism är inte minst uppenbar
vid en hastig blick på hans fylliga personarkiv som
nyligen förtecknats och gjorts tillgängligt på Arbetarrörelsens
arkiv och bibliotek. Korrespondens med
ledande politiker som Olof Palme, Krister Wickman
och Ingvar Carlsson samsas där med otaliga
utkast till statliga utredningar inom kultur- och
mediefältet, för att inte tala om alla styrelseprotokoll
från företag, myndigheter och organisationer. Scheins
skriftställarskap rymmer i sin tur – vid sidan av
mängder av artiklar och krönikor från 40-talet och
framåt – debattböcker, essäsamlingar, självbiografiska
verk samt (kanske något förvånande) skönlitterära
utkast. Jämte dessa kopiösa mängder av lösa
papper föreligger Scheins publicerade alster, liksom
intervjuer med honom, porträtt och skvaller. Genom
sin egen verksamhet, och inte minst äktenskapet
med Ingrid Thulin, var Harry Schein en medial
kändis, ständigt påpassad och flitigt representerad i
veckopress, TV och radio. Han utfrågades i nyhetsprogram,
deltog i debatter och diskussioner, pratade
i talkshows, var (sent omsider) sommarpratare och
fick (i likhet med många andra kända svenskar) till
och med sin biografi televiserad av Lasse Holmqvist
i början av 1980-talet.
Ämnet Harry Schein rymmer således många potentiella
bottnar. Det går att närma sig honom som
makthavare eller som skribent; som tänkare eller
som celebritet. Facetterna i hans personlighet är
många – och långt ifrån alla karaktärsdrag är sympatiska
eller tillmötesgående. Det är exempelvis
inte speciellt svårt att approchera Schein med ett
slags misstänksamhetens blick och se honom som
elitistisk manschauvinist eller makthungrig despot
– ja, rentav som den filmdiktator han beskylldes för
att ha blivit under det sena 60-talet. Harry Schein
gillade att bestämma. Från ett institutionellt per-