Citizen schein 2a utgavan intro - Kungliga biblioteket

------
exempelvis ”pay-TV” och framtidens distributionsmodeller
för rörlig bild var man helt enkelt tvungen
att vara intresserad av hur teknologiska överföringssystem
egentligen fungerade. I hans efterlämnade
personarkiv finns flera exempel på denna
mediala vetgirighet, liksom på hans medieteknologiska
framsynthet. Utan att Schein själv nämnde
termen – eftersom den ännu inte kommit i omlopp
– kretsade mycket av hans tankar redan under det
sena 50-talet kring vad vi idag kallar för mediekonvergens,
det vill säga det sätt på vilket digital
kommunikation upphävt skillnaderna mellan exempelvis
film, radio, TV och press.
I ett av de otaliga utkasten i hans arkiv, ”Lösa
stolpar kring tråd-TV”, heter det bland annat att
”ökningen av informations- och kommunikationsmöjligheterna
har två tidsfunktioner: att spara tid
och att fylla ut tid”; i den första är ”kommunikationen
ett medel”, i den andra ”ett självändamål”. Enligt
Schein kunde samtidens ”informationsexplosion”
emellertid inte förstås utan hänsyn till ”att
människans förmåga att assimilera information i
stort sett inte utvidgats.” Informationskanalerna
skulle dock framöver komma att bli långt fler än
tidigare. Samtidigt framstod det för honom som
om mediefrågor, inte minst ur ett politiskt perspektiv,
särbehandlades på ett improduktivt sätt.
Att han på svenska filmklubbens vårmöte 1961
pratade om ”pay-TV” var inte någon tillfällighet; i
det moderna mediesamhället var kommunikationen
allt mer sammanflätad – något som (kultur)politiken
ännu inte förstått. ”Det finns en filmutredning,
en litteraturutredning, en massmediautredning,
presstödsutredning, etc. Dessutom håller
jag på med kabel-TV”, påpekade han avslutningsvis
i sitt utkast om tråd-TV. ”Är det riktigt att på detta
sätt isolera frågorna från varandra? Krävs det inte
en sammanhängande informations- och kommunikationspolitik?”
12
Dessa frågor, nedkastade i november 1971, var
egentligen riktade till Ingvar Carlsson, som då var
landets utbildningsminister. Vid denna tid arbeta-
de Harry Schein nämligen deltid som sakkunnig på
utbildningsdepartementet, med uppgift att ”biträda
utbildningsministern med beredningen av filmpolitiska
frågor samt med frågor rörande andra media
inom utbildnings- och kulturområdet, däribland
kassett- och tråd-TV”, som det något kryptiskt påtalats
i en tidigare presskommuniké. 13 Det var inom
ramen för detta minst sagt lösliga arbete – Schein
var definitivt en av landets mer säregna sakkunniga
– som han skrev sin kanske mest framsynta debattbok,
Inför en ny mediapolitik,som publicerades 1972. 14
Även om det var en studie som i detalj redogjorde
för ”ny kommunikationsteknologi” och ”teledata”,
ville Schein i första hand inte redovisa nya medietekniska
innovationer. Ambitionen var snarare att
resonera kring de konsekvenser dessa ”nya medier”
skulle komma att få. Bokens pejorativa undertitel,
Kabeltelevision – bildskval eller kommunikation, angav
på scheinskt manér tonen. Även inom kabel-televisionens
domäner var kvalitetsbegreppet naturligtvis
användbart. ”Skulle de många kanalerna i kabel-TV
konkurrera med varandra om största möjliga publik
skulle vi få en förödande kvalitetssänkning”, påtalade
Schein exempelvis i ett samtal med Olof Lagercrantz
kring boken i Dagens Nyheter. 15
Denna något nattståndna anti-kommersialism
till trots framstår Inför en ny mediapolitik i många avseenden,
till exempel i resonemangen kring bredband,
interaktivitet och demokrati, som märkligt
visionär i sina överläggningar kring framtidens
mediesystem. Slående var också Scheins obändiga
tro på storskaliga offentliga lösningar, en tankefigur
han hade svårt att lösgöra sig ifrån. I sin bok framhävde
Schein behovet av en ny myndighet, ett slags
”mediabyrå” som i hans tappning skulle få ett övergripande
ansvar för all ny kommunikationsteknologi.
Förslaget rönte ingen framgång; byrån för
mediefrågor blev aldrig verklighet, och frågan är
vilken betydelse Scheins enmansutredning egentligen
fick. Idag framstår visserligen hans bok som en
av de bättre och mest förutseende svenska studierna
av det binära informationssamhällets framväxt, men