Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

sannolikt har sina rötter redan i denna tid (Bratt 1994b, Anderson et al 2009).
Många av fornlämningarna har med åren undersökts och tagits bort, dels i
samband med flygfältets utbyggnad, dels under senare år då delar av flygfältet har
exploateras för affärsverksamhet och bostäder. 2006 undersöktes t.ex. Kalvshällas
forna granngård, Herresta, gamla tomt (RAÄ 239) av Arkeologikonsult (Lindblom
& Spijkermann et al 2009).
Kalvshällas gamla tomt var belägen på en liten kulle intill Enköpingsvägen vid
flygfältets västra sida. Enköpingsvägen sträckte sig ursprungligen över flygfältet
öster om byn, från kyrkan i sydöst upp till en punkt strax norr om Viksjöledens
anslutning till dagens väg i nordväst. Enköpingsvägen fick sin nuvarande
sträckning i början av 1930-talet i samband med att flygfältet skulle iordningställas
för den tilltagande civila såväl som militära flygtrafiken (Gustavsson 1957:613).
Vägomläggningen skadade delvis bytomtens västra del, men de största ingreppen
i fornlämningen skedde då en försvarsställning grävdes in i kullen i samband med
att flygfältet befästes under andra världskriget.
För en fördjupad beskrivning av områdets topografi, fornlämningsmiljö och
tidigare utförda arkeologiska undersökningar hänvisas till Andersson et al 2009.
Kalvshällas historiska bakgrund
Skriftliga källor
Kalvshälla omnämns i skriftliga källor första gången 1347 då Knut in kalphsældum
i egenskap av nämndeman omnämns i ett fastebrev (Gustafsson 1957:342).
Gårdsnamnets förled kan härledas från personnamnet Kalv eller möjligen Karl eller
från ordet karl i betydelsen fri man, bonde eller krigare hos kungen. Efterleden hälla
är vanligt i både i naturnamn och bebyggelsenamn och har betydelsen ”berghäll”.
Gårdsnamnet ska därför troligen tolkas som ”Kalvs” eller ”Karls berghällar”
(Calissendorff 1986:122f).
I en räfsetingsdom från 1409 då kronan tilldöms skatt från gårdar som tidigare
har varit skattefria räknas bland annat delar av Kalvshälla upp. I den äldsta
jordeboken från 1535 upptas Kalvshälla som ett halvt skattehemman, vilket
kan tyda på att gården under någon tid haft en tillbakagång. I slutet av 1500talet
tycks dock Kalvshälla ha kommit i bättre stånd och gårdens ägare, hustru
Margareta, innehade 1599 ett av socknens största boskapsbestånd och en personlig
förmögenhet om 30 lod silver (ca 400 gram). Från denna tid och fram till 1720talet
tillhörde kalvshällabönderna socknens förmögnaste och de innehade även
den intilliggande gården Äggelunda som under en period drevs i sambruk med
Kalvshälla (Gustafsson 1957:342ff).
År 1625 brann Kalvshälla ned, men gården byggdes snart upp igen. Under tiden
var gårdens ägare bosatt i Äggelunda. Samma år antecknas denne som ägare till
en väderkvarn i kvarntullslängderna. Kvarnen står skriven på Äggelunda, men
vid senare omnämnanden under 1620- och 1630-talen skrivs kvarnen istället
på Kalvshälla (Gustafsson 1957:344, 352). Det har därför länge varit oklart
13