Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

Fig 3. Karta över Kalvshälla upprättad 1934. I norr dragontorpets
bebyggelseläge sedan 1900 och söder om denna det
tidigare läget från 1700-talet (RAÄ 19:3). Längst i söder fanns
en stolplada (Hus X) på den gamla bytomtens sydvästra del.
14
var kvarnen egentligen har stått. Vid
Kalvshälla var den lämpligaste platsen
för en väderkvarn på Dragonbacken
strax väster om gården, men några
spår efter en kvarn har inte påträffats
trots att omfattande arkeologiska
undersökningar har utförts på platsen
(Frykberg 1994, Bratt 2001). En osäker
kvarngrund (RAÄ 28:2/RAÄ 364)
fanns dock registrerad i anslutning
till Äggelundas gamla tomt och i
samband med att länsmuseet utförde
en förundersökning av gårdstomten i
juni 2009 påträffades också en kvarnsten
på tomten. Kvarnstenen, som
hade återanvänts som förstubro till
ett bostadshus, indikerar att kvarnen
verkligen har stått i Äggelunda.
Enligt Stefan Nordin (1986:280)
etablerades ett gästgiveri i Kalvshälla
1636, men Kalvshälla omnämns redan
i kvarnrannsakningen från 1632 som
”en stoor giestareg[ård]” (Gustafsson
1957:346, not). Kalvshälla låg strategiskt
till för sådan verksamhet då gården låg i
anslutning till knutpunkten mellan den
tidens viktigaste kommunikationsleder
genom Järfälla, nämligen landsvägen
mellan Stockholm och Enköping och
landsvägen från Sollentuna via färja
från Lövsta till Svartsjölandet. Gästgiveriet
upphörde 1667 då Kalvshällas
ägare avsade sig rättigheterna med
anledning av att gården hade blivit
alltför ”afsigkommen” på grund av
gästgiveriet. Gästgiverirättigheterna
övertogs istället av Hjulsta i Spånga
och några år senare (1671) av Barkarby
där ett värdshus finns kvar ännu idag
(Nordin 1986:281).
I reduktionsjordeboken 1686 upptogs
Kalvshälla som ett posthemman
(Gustafsson 1957:347) och som sådant
var gården befriad från bl.a. den
betungande hållskjutsplikten (Nordin
1986:282). År 1690 anslogs ränterätten