Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum
Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum
Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Fig 29. Exempel på medeltida keramik från <strong>Kalvshälla</strong>. Övre raden<br />
från vänster: stengods (två fragment) med rullstämpeldekor (Hus<br />
XI:1, ca 1250-1350), yngre svartgods (lösfynd), Siegburgkrus (Hus<br />
XIV, 1300-1400-tal). I mitten: yngre svartgods (Hus XIV, 1300-1400tal).<br />
Nedre raden: äldre rödgods, den vänstra från Hus III:2, den högra<br />
från Hus XI:1 (ca 1250-1350). FyndId i omnämnd ordning: 1838,<br />
1631, 599, 593, 660, 2998. Foto: Mattias Ek, Idng20090802.<br />
Fig 30. Treflikiga skobroddar av järn, den vänstra från Hus XI:1 (ca<br />
1250-1350), den högra påträffades i raseringslager från Hus III:1<br />
(ca 1670-1872), men är troligen medeltida. FyndId: 3009 respektive<br />
2270. Foto: Mattias Ek. SSLM Idng20090777. Skala 1:1.<br />
32<br />
vävtyngdsfragment och några skärvor<br />
äldre svartgods.<br />
Fynden från stugan och förstugan<br />
var desto rikare och innefattade bl.a.<br />
fynd av klart medeltida karaktär.<br />
Dessa utgjordes av enstaka skärvor<br />
äldre rödgods och stengods, ett<br />
ringspänne av tenn, ett fragment av<br />
en dubbelkam, en treflikig skobrodd,<br />
en hästsko och ett mynt (fig 30-<br />
31). Det äldre rödgodset dateras<br />
traditionellt till ca 1250 – 1350, men<br />
det förekommer i Sverige redan från<br />
början av 1200-talet. Hästskon var<br />
av typen toffelsko vilka uppträder<br />
från ca 1250 (Engwall 1936:91,<br />
Wallander 1998:224) och ringspännet<br />
är av en typ som var vanlig under<br />
1200- och 1300-talen (Blomqvist<br />
1947:134f). Myntet, som påträffades<br />
intill stugans spishäll, är en penning<br />
präglad för Magnus Eriksson (1319-<br />
63) (KMK 1). Treflikiga skobroddar<br />
och dubbelkammar förekommer redan<br />
under vikingatid och är svårdaterade<br />
om de inte påträffas i en på annat<br />
sätt daterbar kontext. Övriga fynd<br />
utgjordes bl.a. av en nyckel, ett eldstål,<br />
knivar och verktyg av järn, brynen, en<br />
bensyl, en glaspärla, en dräktnål och<br />
en synål av brons och en sländtrissa<br />
(fig 31). Utifrån fyndmaterialet kan<br />
byggnaden dateras till ca 1250-1350.<br />
Av det andra bostadshuset (Hus XIV),<br />
som påträffades på <strong>bytomt</strong>platåns<br />
norra kant, återstod endast rester av<br />
huset västra del i form av en stensyll<br />
och en spis eller härdpall av skärvig<br />
sten och lera. Stensyllen var endast<br />
bevarad i husets nordvästra hörn<br />
och strax söder om denna fanns<br />
spisen, vilket antas markera husets<br />
sydvästra hörn. Utifrån lämningarna<br />
kan byggnadens bredd uppskattas till<br />
ca 4 meter. I stensyllen fanns stolphål
Change language