Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

Fig 15. En kedjelänk från Hus IX, ej i
skala. Länken är 9 cm lång.
Fig 16. Till vänster en vikingatida karneolpärla
från Hus XIII. FyndId: 3385.
Till höger en vikingatida glaspärla
från Hus IX. FyndId: 3400. SSLM
Idng20090779. Skala 1:1. Foto: Mattias
Ek.
Fig 17. Grophuset Hus XIII från öster med en
välbyggd ugn i husets nordvästra hörn. I golvplanet
strax söder om ugnen syns en grop efter en av
husets takbärande stolpar. Foto: Kjell Andersson,
SSLM LD2000-0095.
2
över tiden har därför inte kunnat klargöras. De bebyggelselämningar som har
kunnat dateras till vikingatid utgörs av tre grophus och en liten syllstensgrund.
Utöver dessa framkom rester efter en förmodad husgrundterrass och ett eventuellt
långhus, vilka båda är behäftade med viss osäkerhet vad det gäller konstruktion,
funktion och datering. Övriga lämningar som kunde knytas till perioden utgjordes
av spridda anläggningar och kulturlagerrester med tidstypiska fynd.
Grophusen var ingrävda i bytomtimpedimentets sluttningar
i nordväst (Hus XVI), öster (Hus IX) och sydöst (Hus XIII).
Grophuset Hus IX var närmast kvadratiskt, 2,8 x 2,6 meter stort
(NNV-SSÖ) och 0,5 meter djupt, men dess östra och sydöstra
delar hade schaktats bort i samband med fortifikationsarbetena
varför det ursprungligen kan ha varit något större. I sydvästra
hörnet fanns en spis av liggande och kantställda flata stenar
varibland även några fragment från överliggare till vridkvarnar
ingick. Grophusets golv utgjordes av hårt packad lera, vilket
täcktes av ett tunt jordlager. Jordlagret, som förmodligen har
avsatts under husets brukningstid, täcktes i sin tur av ett tunnare
asklager vilket indikerar att grophuset kan ha eldhärjats. Inga fynd
framkom i något av golvlagren, men i spisen påträffades keramik-
och vävtyngdsfragment. Keramik- och vävtyngdsfragment av
samma typer förekom även i grophusets fyllning liksom en
kedjelänk av järn och en glaspärla (fig14 och 15). Kedjelänken är
inte närmare daterbar än till yngre järnålder, medan pärlan tillhör
Johan Callmers pärlgrupp B o., typ AD B429, vilken dateras till
övergången mellan 900- och 1000-talet (Callmer 1977).
Grophuset Hus XIII var närmast kvadratiskt, ca 2,5
x 2,35 meter stort (N-S) och 0,7 meter djupt (fig 17).
I husets nordvästra hörn fanns en ugn uppbyggd av
halvmeterstora flata hällar ställda på högkant längs
grophusets väggar, medan den ugnsvägg som vette
inåt huset bestod av block och stenar i upptill tre skift.
Ugnen var öppen mot öster och ugnens överdel var
till större delen täckt av en flat häll. I husets golvnivå,
mitt för husets gavlar i väster och öster, fanns stolphål
efter takbärande stolpar och utanför grophusets kanter
fanns mindre gropar vilka har tolkats som spår efter
takkonstruktionen. Byggnadens golv utgjordes av lera i
två nivåer åtskiljda av ett asklager med enstaka kolbitar.
Asklagret tolkas som en brandhorisont.
Fynden från husets golvnivåer utgjordes huvudsakligen
av keramikfragment och bränd lera, men även ett par
vävtyngdsfragment och en slipsten påträffades. Fynden
från fyllningen var talrika och varierade, men med
keramik och bränd lera som dominerande inslag. Övriga
fynd utgjordes av pärlor av glas och karneol, en amulett,