Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

Inledning
Under åren 1995-1998 genomförde Stockholms läns museum arkeologiska
slutundersökningar vid Kalvshälla i Järfälla socken. Undersökningarna föranleddes
av Järfälla kommuns planer på att upplåta området för vägar och handelsändamål
och kom att omfatta två större gravfält med förhistoriska gravar (RAÄ 19
och 20+67), bebyggelselämningar (RAÄ 19, 20+67 och 251) samt lämningar
på Kalvshälla bytomt efter den historiska gården (RAÄ 251). Resultaten av
gravfältsundersökningarna har redan tidigare redovisats (Bratt 2001 & 2005)
och denna rapport utgör den fjärde av sammanlagt fyra rapporter som kommer
att behandla materialet. Denna redovisning rör huvudsakligen de på och kring
bytomten undersökta boplatslämningarna från perioden vendeltid – 1800-tal. Den
äldre norra boplatsen (RAÄ 19) som redovisas i den tredje rapporten (2009:8)
omfattar boplatslämningar från tiden från ca 900 f. Kr. till ca 800 e. Kr.
När grävningarna inleddes så tycktes platsen utgöra något av en arkeologisk
skattkista. Här fanns bebyggelse och gravar samlade på en och samma plats
vilka kronologiskt föreföll spänna över en sammanhängande period av 3
000 år. Påverkan från flygfältets militära period 1938 – 1974 har dock varit
stor. Luftvärnsställningar och skyddsrum byggdes runt flygfältet under andra
världskriget, vilket åsamkade fornlämningarna stora skador. Detta tycktes också
bekräftas vid förundersökningarna av främst gravfältet på Dragonbacken (RAÄ
20+67) och bytomten. Slutundersökningarna visade dock att det fanns betydligt
mer kvar av både gravfältet och bytomten än vad som först kunde ses på ytan
och i sökschakt vid förundersökningarna. Anledningen till detta är troligen att
militären inte har använt maskiner i något större utsträckning vid anläggandet
av försvarsinstallationerna, utan främst använt handkraft. Skadorna har därför
begränsats till själva ingreppet i marken, medan de kringliggande ytorna lämnats
relativt förskonande.
När undersökningarna av bytomten planerades 1995 var kunskapsläget om
fornlämningstypen och dess tillkomsttid och medeltida kontext mycket begränsad
i förhållande till idag (Ersgård & Hållans 1996). Även om många undersökningar
kom att beröra bytomter under 1980- till 1990-talet var ytterst få av större
omfattning och publicerade vid tiden för undersökningen av Kalvshälla, särskilt
från Stockholms län där det då endast fanns något enstaka exempel (Svensson
1999). Sedan dess har undersökningarna blivit fler, särskilt i Stockholms län,
och flera bytomtsundersökningar från Uppland finns idag i rapportform,
såsom t ex Gredelby i Knivsta sn, Pollista i Övergrans sn och Herresta i Järfälla
sn. Moderna sammanställningar av resultaten med analyser av olika problem
inom bytomtsarkeologin saknas dock ännu för Mälardalens del. Till viss del
behandlas problematiken kring övergången från de mer spatiala boplatserna till
de koncentrerade bytomterna i Hans Göthbergs avhandling (2000), som dock
börjar närma sig 10 år idag.
Hade vi haft den kunskap som finns idag om problematiken med att undersöka
bytomter hade förundersökningen genomförts med en annan mer finkänslig