Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

en hästbrodd, ett fragment
av en löpare till en vridkvarn,
ett bryne, en sländtrissa, vävtyngdsfragment
m.m. (fig 16
och 18). Med undantag för
pärlorna är fyndmaterialet
inte närmare daterbart än till
yngre järnålder. Glaspärlan är
av Callmers typ B610 ST 03
vilka dateras till ca 860-950 e.
Kr. Karneolpärlan (Callmer,
grupp S eller T) dateras till
samma tid.
Det tredje grophuset, Hus
XVI, hade delvis förstörts i
samband med de militära anläggningsarbetena.
Grophusets
södra del och större delen av husets västra gavel var
bortschaktade. Huset bör ursprungligen ha varit närmast
rektangulärt, ca 3,5 x 3 meter stort (NÖ-SV) och ca 0,5
meter djupt. I husets nordöstra gavel fanns en utdragen
ingång vilken sluttade in mot huset. På var sida om
ingången fanns stolphål. Ytterligare ett stolphål, sannolikt
efter en takbärande stolpe, fanns cirka en halvmeter
innanför ingången. I husets nordöstra hörn fanns en spis
uppbyggd av stenar bland vilka bl.a. en överliggare till en
vridkvarn ingick. Grophusets golv bestod av ett lerblandat
jordlager med kolstänk. I golvnivån längs med grophuset
norra sida fanns en rad med störhål vilka kan tyda på att
huset har haft risflätade väggar. På golvet i husets centrala
del påträffades rester efter en bränd träkonstruktion vilken
tolkades som rester efter en vävstol.
Fig 18. En vikingatida amulett från Hus XIII i form av en skära fäst med en
järnring på en del av ett lieblad (?) i skala 1:1. Teckning: Göran Werthwein.
Fynden från huset spis och golvlager utgjordes av vävtyngder, en bennål (fig 19),
ett skifferbryne och enstaka keramikfragment. I ingången påträffades en större
mängd keramik, möjligen från ett och samma kärl. Grophusets fyllning innehöll
keramik- och vävtyngdsfragment, bränd lera och knackstenar. Fynden kan inte
dateras närmare än till yngre järnålder. Utifrån vridkvarnsfragmentet i spisen
förefaller dock en datering av huset till vikingatid vara trolig.
På bytomtplatåns östra del påträffades lämningar efter en terrassering som var
uppbyggd av stenar och jord och som hade anlagts direkt på en åt öster utskjutande
bergklack (Hus XII). Terrassen, vars östra delar hade schaktats bort vid anläggandet
av skyddsrummet med sambandsgångar, var bevarad till en storlek av ca 5 x 5 meter
(fig 20). Terrassen täcktes av ett kulturlager av något lerig mylla med rikligt med
obrända djurben, lerklining och bränd lera. Lagret kan möjligen ha utgjort golvet
Fig 19. Bennål från Hus XVI, skala 1:1.
Vikingatid. FyndId: 3669.
Foto: Mattias Ek. Idng20090789.
2